Författar Arkiv

Hösten 2018 och våren 2019

 

Vinterjackor till skolbarn i Nepal

Tack till:

Västerkyrkan Hässleholm

Sibbhults församling

Sösdala Föreläsningsförening

MHF Bjärnum

Loshults församling

Ubbeboda Hembygdsförening

Farstorps Föreläsningsförening

Emmaljunga Campingförening

SPF Araslöv

som gjort det möjligt för Tek, vår kontaktperson i byn Nunthala,  att skaffa vinterjackor till byns skolbarn.

Dessutom ett tack till Glimåkra Folkhögskola som skänkt pengar till Ingenjörer utan Gränser som gör värdefulla insatser i Nepal

 

Livet efter jordbävningen 2015–04-25Tankar fyra år efter katastrofen.

Vi,Sara och Bengt kommer alltid att leva med minnen från jordbävningskatastrofen.  För all framtid kommer vi att vara ”Langtang survivor” med allt vad det innebär i form av tacksamhet, tvivel och ett ständigt behov av att bearbeta det vi upplevde. Vad som då är särskilt ”läkande” är att läsa eller höra hur andra som också var på plats i Langtangdalen i Nepal beskriver sina upplevelser.

Row Smith är en kvinna från England som skrivit boken ”The Earth moved  – Surviving the 2015 Nepal earthquake” (StorryTerrace).  Row Smith berättar i boken om hur hon och hennes man överlever katastrofen men också om den svåra vägen tillbaka till ett normalt liv.

Vi trodde länge att vi var de enda svenskarna i Langtangdalen vid tiden för jordbävningen. Men vi  har  via media förstått att två kvinnor från Malmö också var där. Celia Ahlqvist Boltes och hennes kompis Astrid överlevde också katastrofen. De medverkade till att rädda en tysk flicka som hade förlorat sin mamma.  Vi, Sara och Bengt, är tacksamma för att vi för ett par år sedan, hade tillfälle att träffa Celia och Astrid.  Vi ägnade många timmar till att bara berätta och berätta för varandra.

Celia har också i en POD skildrat vad som hände henne och Astrid vid katastroftillfället. Det som är speciellt betydelsefullt för oss är att lyssna på hur Celia levt med fasansfulla minnen och hur hon bearbetat dessa. Vi känner igen oss i hennes upplevelser . Lyssna på denna POD!

http://rosteravvilja.libsyn.com/14-celia-ahlqvist-boltes-livet-efter-en-jordbvning

Läs mer

Bergtagna i Berga by – mitt Vasaloppsäventyr 2019

 

 

 

Såhär såg det ut på startfältet dagen före. Många önskade att Vasaloppet hade gått under lördagen (2/3) i stället för under söndagen.

På tal om startfältet! Visste du att längden på alla spår på startfältet är 90 km. Vanligen finns 52 spår på startfältet som är knappt 2 km långt.

 

Under Vasaloppet såg vi inte så mycket av spåren annat än på startfältet. Att reglerna säger att avståndet mellan spåren skall vara 220 m m från centrum till centrum var inget som vi märkte av under loppet.

Från höger till vänster: Martin, kusin Björne och Bengt vid målportalen kl. 21.30 Vasaloppskvällen

Min Vasaloppsvecka i siffror:

Öppet Spår söndag:  5.50.20 placering 1 av 44 i aktuell åldersklass

Vasaloppet: 7.38.30 placering 3254 av 10725 manliga åkare som kom i mål. Placering 7 av 139 i aktuell åldersklass

Båda gångerna stakade jag utan fästvalla. Under Öppet Spår fungerade stakning bra. Tror inte jag åkt fortare med fästvalla den dagen. Mycket ”följa John” under Vasaloppsdagen med massor av sönder- saxade backar där jag grävde ner mig och inte alls hade någon nytta av ”blanka” skidor. Min sluttid blev  ”All time slow”.

Läs mer

Fyra toppvandringar på Los Cristianos/Teneriffa

 

Montana Chayofita, 110 m, lavaberget mitt i staden. Gå till strandpromenaden vid Playa de la Vistas. Gå uppför trapporna till höger strax innan Vintersol (om du kommer söder ifrån från Los Cristianos). Följ Calle Finlandia upp mot lavabergets norra del. Gå in på den asfalterade gångvägen och sedan till höger in på grusvägen. Följ den fram till två vita stenar på vänster hand. Följ stigen in till vänster som först går in i en dalsänka och som sedan går kraftigt uppåt för att sedan fortsätta mindre brant upp till toppen. Lämpligen fortsätter man stigen fram för att gå ner mindre brant. Promenaden, som tar mindre än en halvtimme, ger dig panoramautsikt över Los Cristianos och dess kustband. Bra skor och vandringsstavar rekommenderas.  I annat fall risk för halka i ”rullgruset”.

Det stora lavaberget (med antenner på toppen) söder om Los Cristianos, 420 m. Följ strandlinjen söderut från Los Cristianos. På håll ser man stigen som i serpentiner leder uppåt till Guazaplatån. Följ stigen och fortsätt den förbi in ravin på vänster hand. Fortsätt fram till en större stig/väg som används som serviceväg av fyrhjulsdrivna bilar. Följer man denna väg till vänster leder den upp till toppen bestående av två antennstationer. Efter en”kringla” förbi båda antennområden följer man samma stig/fyrhjulsväg tillbaka.  En stund efter att man passerat en ruin på höger hand följer man en fyrhjulsväg som passerar en ödegård innan den når fram till bananplantage innan byn Guaza. Se upp för en mycket trafikerad väg som måste passeras innan man når restauranger och busshållplats med bussförbindelse med Los Cristianos.

Montana Roja, ”flygplatsberget” 171 m

Buss från busstationen i Los Cristianos till Los Abrigos (buss 470 m fl).  Vandringen går österut från Los Abrigos och följer kustlinjen på lättgångna stigar (som inte är märkta).  Efter cirka 5 – 6 km kommer man i höjd med lavaberget Montana Roja som ligger väl synligt inte så långt ifrån flygplatsen. För att gå upp på toppen bör man välja en stig som vetter mot El Medano och ha bra skor och gärna vara utrustad med vandringsstavar (rullgrus på vissa delar av stigen mot toppen!). Vandringen fortsätter (med eller utan en toppbestigning) österut mot El Medano förbi kitesurf  områden. Från El Medano går det bussar åter till Los Cristianos.

Conde 1001 m –” det imponerande berget som man ser österut från Los Cristianos”

Utkik mellan husen i Arona

Ta en tidig förmiddagsbuss från busstationen i Los Cristianos till Arona. Se till att vara utrustad med bra skor, vandringsstavar och något i matväg och rejält med vatten. Gå till torget vid stadshuset ett kvarter ifrån där bussen stannar. Där finns skyltning mot Conde. Följ skyltningen ut ur Arona.

Stigen går snart ner i en ravin för att sedan fortsätta på bergets östra sida. Vid stigdelning tar man den vänstra stigen. Efter en halvtimmes vandring på en relativt lättgången stig kommer man upp på ett krön med utsikt mot väster. Nu fortsätter vandringen på en något tuffare stig (inte lämplig vid dåligt väder).

Efter ytterligare en halvtimmes vandring är vi uppe på platån som är mycket mer tillgänglig än vad den verkar vara på håll. En ”toppsten” finns på platåns motsatta sida. Utsikten är bedårande speciellt västerut mot Los Cristianos. Utan tidsmässig stress är vi åter i Arona efter en dryg timme. Således totalt cirka tre timmar Arona – Conde t o r.

Läs mer

Sommaren 2018 vandrade vi, Sara och Bengt, GR 52 i Alpes Maritimes från St Dalmas till Menton

  0 meter över havet  Bergspass över 2500 m och toppar över 3000 m

1000 höjdmeter ner innan vi når Medelhavet. Vi skymtar hamnen i Nice.

 

Bakgrund: Sommarens vandring är vår 21:a högalpina vandring sedan starten med Tour de Mont Blanc 1997. Vi inledde vår ”vandringskarriär” sent. Bengt firade sin femtioårsdag i samband med premiärvandringen och Sara sin några år senare när vi för första gången vandrade i Nepal.  Vi är således nu plus/minus 70 vilket förklarar ett visst gnäll i texten nedan över ett antal branta  bergspass.  Det hör också till saken att vi på senare år (och även i år) bar med oss allt som behövdes för tältboende (nio tältnätter). Dessutom var vi självförsörjande på mat under hela vandringen.  Tillsammans bar vi cirka 30 kg.

Vi ser tillbaka på sommarens vandring på GR 52 med stor glädje men inser också att detta kanske var vår sista vandring över höga bergspass i svår terräng.

GR 52, den cirka 10 mil långa leden, ser du på kartan nere till höger.  Tidigare har vi vandrat ”den enkla vägen” rakt söderut till Nice på GR 5 – se under vandringar 2008.

”Den hårda vägen” men också den spektakulära och högalpina är GR 52 som till stor del går genom nationalparken Mercantour i sydöstra Frankrike nära gränsen till Italien.

Från: https://www.gr-infos.com/en/gr52.htm

Transfer: Vi flög till Nice och tog buss till St Martin Vesubie. Därifrån gick en ”shuttel buss” till resorten La Colmiane där vi började vandringen.

Guidebok: The GR 5 Trail av Paddy Dillon, Cicerone Press

Kartor:  IGN Carte de Randonnèe 3741 OT, 3741 ET och 3742 OT

Utrustning/mathållning: Bortsett från ett antal bergshyttor fanns det begränsade möjligheter till proviantering. Enda by/stad med ett visst utbud är Sospel då det återstår en lång dagsetapp till Medelhavet och Menton.

Vi hade utrustat oss för att vara självförsörjande. Under vandringen åt vi alla måltider utom en från våra egna  ”ryggsäcksskafferi”.  Vid två tillfällen införskaffade vi en ”pick- nic” korg från bergshyttan.

Frukosten bestod av rågflingegröt spetsad med lite honung samt en kopp the. Lunch: Urshultsbagarens grova danska rågbröd, Falu rågknäcke, rökt korv, ost, vatten alternativt kaffe.

Middagarna tillagades av egentorkade grönsaker som förstärktes med nudlar, vid två tillfällen stekte vi pannkakor vilka innehöll torkad helmjölk, hemtorkade ägg, mjöl, salt, vatten. Pannkakorna åts med lite sylt.

Mellanmål: hemtorkade äpple från egen trädgård, blandade nötter och naturligtvis vatten. Vi stannade till minst en gång/timma för att dricka då det under vår vandring var mycket varmt.

Vi sov alla nätter i vårt tält, Hilleberg Nallo även kallat ”Chateau Hilleberg”.  Gastub till vårt Primus kök inhandlade vi i en friluftsbutik i Nice. Vi övervägde att vandra i Trailskor men lyckligtvis valde vi det trygga alternativen i form av Meindel och Hanwag.

Svårighetsgrad: Ingen ”Sound of Music vandring ”på lättgångna stigar i ett lätt böljande landskap. Mycket vildmark, få möjligheter till proviantering och ”steep and bouldery” (brant och stenigt) med inslag av ”steep scree” (rullgrus/rasbrant). Vid vissa passager övergick vandringen till ”scrambling”, dvs det var nödvändigt att använda ”alla fyra”.  Begränsade möjligheter till vatten i synnerhet under senare delen av vandringen.

 

                                              2018 – 08 – 08

Första dagen är en kombinerad resdag och vandringsdag. Allmänna kommunikationer, buss, tog oss  från Nicetill La Colmiane, ett par km från ledens början i St Dalmas. Där går vi ut hårt med en storfika på lokal specialitet innan vi följer en asfalterad väg nedåt tills vi kommer in på GR 52.

Nästan dagliga åskskurar gör att blomsterprakten är riklig. Lavendel.

I morgon ska vi över bergspasset Col de Barns 2452 m som syns i bakgrunden

 

Det går brant uppåt vilket inte precis framgår av bilderna. Tryckande värme (kring 30 gr som vi haft i Sverige i sommar), sugande uppåt och fulladdade ryggsäckar. Nästan 1000 höjdmeter under eftermiddagen innan vi slår läger efter att vi passerat första ”collen”, Col de Veillos, 2194 m.

Till middag fixar vi pannkakor med rökt korv och bröd som tilltugg.

Vi hade informerats om att brandrisken inte var överhängande i detta område. Återkommande regn och åskskurar gjorde att växtligheten var frodig.

Även denna eftermiddag drar det över ett rejält regn med åska.

                                                                       2018-08 – 09

Vi har lämnat vårt nattläger och är på väg mot Col du Barns, 2452 m.

Tidig start på dagen med grötfrukost 6.30. Fin morgon för vandring. Vi når Col du Barns efter en timme.  Mellanmålet här blir återigen pannkakor. De smakar gott även på 2452 m och våra vandringskompisar på bergspasset blir avundsjuka på oss när de känner doften av nystekta pannkakor.

Innan vi når bergspasset passerar vi några små fjällsjöar.

På Col du Barns träffar vi andra vandrare som också är på väg söderut på GR 52 (men egentligen går leden hittills mest norrut och österut).

Mellanmål på Col du Barns – vi är nu i Parc Mercantour

Mycket sten och klippor gäller när vi tar oss upp men också ner från passet. Col du Barns bildar för övrigt gräns till nationalparken Mercantour som vi nu går in i.

Vi blir upplysta om att 1500 euro i böter  gäller vid överträdelse av:

  • Eldningsförbudet
  • Tältförbudet (tillåtet 19 – 07)
  • Nedskräpning

Vi döper varje lättgången stig till ”Ryssberget”. Här ett kort avsnitt lätt stig innan vi når Le Borèon

I Le Borèon slår vi läger på anvisad plats en bit ifrån Gite de d ètape. Till vår förfäran driver en vallhund upp fem hästar på ”vår” äng! Stor kalabalik utbryter.  Vallhunden försöker driva bort hästarna från platsen men de bara stressas att springa fram och tillbaka och håller flera gånger på att trampa ner vårt lilla tält där vi sitter och hukar och tycker det är riktigt obehagligt. Till sist kommer en kvinna med fem grimmor och lyckas få hästarna därifrån.

Kvällen tillbringar vi i Gite d ètape Le Borèon i sällskap med trevliga vandrare. Vi unnar oss också en smaklig middag för att inte tulla för mycket på vårt matförråd.

                                                    2018-08-10

Efter att vi lämnat Le Borèon på 1475 m går det stadigt uppåt.  1000 höjdmeter uppåt ska vi under någon timme innan vi når Pas des Ladres, 2448 m.

Dessa stilla stunder med fika och bergspanorama är nog det vi uppskattar allra mest under våra vandringar!

Det bär brant ner efter passet

Här jobbade man med att förbättra stigen. Orangefärgade påsar med lämplig sten har förmodligen levererats via helikopter

Lac de Trècolpas, 2150 m

Vi avslutat en kort vandringsdag i La Madone de Fenestre som förutom refuge (tillhörande det franska alpina sällskapet) också har en pilgrimskyrka. Vi besökte den under kvällen och hade förmånen att vara med om körens repetition inför morgondagens konsert.  En sann musikalisk upplevelse!

                                                                 2018-08-11

Ett tidigt adjö till det halvitalienska La Madone de Fenestre. Ser under morgonen flera chamois (stenget) och bouquetin (stenbock) på vår tidvis branta uppfart mot Pas du Mont Colomb, 2548 m.

Stigen övergår i ett parti stenklivande och klättrande

På väg upp till passet ser vi bergsklättrare på bergsmassivet i bakgrunden.

På väg upp mot Mont Colomb, 2548 m.

Mycket kliva och klättra (scrambling). Vår karta informerar om en ”hard part of hikingtrail” eller uttryckt på franska ”passage delicate”

Ett av flera snöfält som vi passerade igenom

Äntligen uppe på passet – vi har en brant nedgång framför oss.

Några enstaka vandrare möter vi. Annars har dalgångarna varit helt utan folk och bosättningar. Hytterna är i princip den enda bebyggelsen.

Stenbocken kliver obehindrat på den branta kraftverksmuren

Tältläger nära Refuge de Nice

 

                                         2018-08-12

 

En av flera snöfält på vår väg upp mot högsta bergspasset, Baisse du Basto, 2693 m

Äntligen uppe på passet Baisse du Basto, 2693 m – här träffar vi ett trevligt par från Nice!

Mycket lösa stenar på vägen ner från passet

Snart dags för nästa pass, Baisse de Valmasque, 2549 m

Den mytomspunna dalen Merveilles längst bort i bild med Lac des Merveilles

På väg in i Vallèe des Merveilles, som är ett skyddat arkeologiskt område med flertusenåriga hällristningar. Men uppriktigt sagt så märkte vi inte så mycket av det annat än att vi inte fick använda våra stavar i detta område och att vissa stigar var förbjudna att använda utan guide.

Tältkompisar vid Refuge des Merveilles – de bjöd på lokalproducerat vin vilket var en riktig smakhöjare för vår Primustillagade middag!

 

                                            2018-08-13

Kall och blåsig morgon. Vädret har slagit om under natten. Vi litar på vårt tält och övriga utrustning och beger oss iväg tidigt som vanligt. Hyfsat bra stig mot dagens första pass, Pas du Diable, 2430 m. Faktiskt första höga passet utan att behöva kliva och klättra på branta stenfält. Dock försämras vädret stunden innan vi når passet. Ett lätt regn övergår i kraftigt regn och vinden tilltar men sikten är fortfarande god.

Fram till nästa pass, Col de Raus, 1999 m, går stigen lyckligtvis nedåt vilket skyddar oss mot de starka kastvindarna. Det börjar också att åska. Ett kort stopp då vi ta på fleece och gortex plagg innanför regncapen blir nödvändigt. Sikten fortsätter att vara bra och stigen går ofta på en jämn stig högst upp på bergsryggen.

På stigen mot Col de Raus ökar vinden, temperaturen faller och regnet tilltar.

Vi överväger att gå i bivack men sikten är fortfarande bra och vi har ett bra skydd för regn och blåst genom våra förstärkningsplagg. Efter ett par timmar blir vädret långsamt bättre.

När vi kommer fram till Pointe des Trois Communes har vi att välja mellan att vandra till Camp  D `Argent (med hotell/restaurang) eller att gå direkt mot Sospel och göra en freecamping på vägen. Vi väljer det senare. Ett skäl till att vi valde att gå mot Sospel var att markeringen plötslig uteblev eller i flera fall var saboterad (skyltarna och stolparna de satt på var nedrivna på flera ställen). Med stöd av karta, rödvita markering och med hjälp av en hygglig fåraherde kunde vi följa leden söderut. Mötet med fåraherden innebar också att komma i närkontakt med hans beskyddande fårahundar. Dessa var många och vaksamma och hade full koll på både oss och de tusentals fåren. Den sista fårahunden dröjde sig morrande kvar tre meter från stigen när vi passerade. Genom åren har vi lärt oss hur vi ska förhålla oss till vallhundarna.

Nu följde ett par timmars behaglig vandring först uppe på bergsryggen och senare ner mot en dalgång. Vårt nattläger slår vi upp i närheten av Baisse de la Linière.

Bivack högst upp på bergsryggen med utsikt över Medelhavet och Nice – detta upptäckte vi inte förrän vi skulle bryta lägret morgonen därpå.

 

                                                   2018-08-14

Vi är mindre än tre timmar från Sospel en liten stad med medeltida kyrka och kapell. Redan på 1200-talet spelade den en viktig roll i handelsrutten mellan Nice och Píèmont (den s k saltvägen). Vi besökte den redan under förra året och fann att den har mycket att erbjuda besökaren förutom ett svalare klimat än vid Rivieran.

Sospel ligger i dalen till höger på bilden

Behaglig ”crest”vandring (vandring på bergsryggen) som övergår i ett nästan oändligt antal serpentiner ju närmare vi kommer Sospel.

Skön stigvandring innan de branta serpentinerna tar över närmare Sospel

Sospel skymtar i dalen

De sista timmarnas vandring innan Sospel blir det vattenransonering. Vårt ”grundlager” med fyra liter vatten är nästan slut när vi når campingen i Sospel.

                                                                    2018-08-15

Vi bestämmer oss för att stanna en dag extra i Sospel. Turen är på vår sida för det visar sig att det är en helgdag (Jungfru Maria himmelsfärd) med parad genom staden och festligheter med fyrverkeri på kvällen.

Floden genom Sospel är som ofta uttorkad på sommaren.

Den medeltida tullbyggnaden finns i anslutning till bron över floden. Stadens ”hembygdsförening” visade stolta upp byggnaden för oss och andra besökare.

St Michel katedralen i Sospel – barockkyrka från 1762

 

                                                             2018-08-16

En lång vandringsdag (20 km) med mycket upp (1170 m) och ner (1520 m) väntar oss idag. Sospel ligger på 350 m så det blir inga fler två tusenmeters pass.

Vi lämnar Sospel tidigt på morgonen men hinner göra en avstickare till bageriet för proviantering av bröd.

Dagen börjar med några timmars okomplicerad vandring på grusväg. Dock uppåt, uppåt.

Colla Bassa 1107 m. Frankrike och Italien möts här.  Här går vi ner i en svacka och tappar flera hundra höjdmeter som vi tar igen i vandringen mot Col du Berceau, 1090 m.

Som att vandra på Ryssberget eller Skåneleden  för en stund!

Här ser vi Mentons men även Garavans hamn

Sensam stig på vår väg till Medelhavet. Svårt att skynda på steget här med rullgrus på hal stenbotten.

Medelhavet!

 

 

Läs mer

Åsnen runt på två dagar

Åsnen är Sveriges till ytan 16:e största sjö. Cykelleden Åsnen Runt är cirka 14 mil. Vi cyklade öster om sjön Salen och skippade alltså Alvesta. Totalt trampade vi ungefär 12 mil fördelat på en eftermiddag och en förmiddag.

Från Ingelstad till Rösmåla, där det var dags för ett första stopp

Övernattade gjorde vi vid ett lyxigt vindskydd på sjöns västra sida några km söder om Torne, nära Hulevik.  Där hade kronprinsessan nyligen invigt Åsnens Nationalpark, Sveriges 30:e i ordningen.

Tre kommuner passeras under denna cykling nämligen Växjö, Tingsryd och Alvesta.

Kort stopp vid Trollberget

Trollberget bjuder på Åsnenområdet i pocketformat. Här finns nästan alla nationalparkens miljöer samlade på liten yta. Vandra spännande strövstigar från nationalparksentrén. Undersök klippan där trollen påstås ha firat jul. Strosa längs Skogsslingan och bekanta dig med Trollbergets fem olika skogsriken. Avsluta gärna ditt besök med att packa upp din matsäck på det sköna trädäcket vid Åsnens strand. Utsikten går mot vatten och öar. Kanske ser du storlom, havsörn och fiskgjuse. Källa:https://naturkartan.se/sv/vaxjo/trollberget-4

Växjö gjorde livet surt för oss eftersom de lagt finkornig sand på sträckningen söder och norr om Ingelstad. Underlaget passar bättre för häst och ryttare än för cyklister. En klen tröst var att det gav hög puls och bra träning. Förhoppningsvis ”sätter sig” underlaget med tiden och blir o k även för cyklister. Annars var det trevligast att cykla på banvallar mellan Ålshult och Torne.  Hela tiden vattennära med bra underlag för cyklister.

Vi passerade söder om Bergundasjön som liksom sjön Åsnen tillhör Mörrumsåns huvudavrinningsområde.

Vår variant av Åsnen Runt startade och slutade i Ingelstad. Under turen passerade vi bland annat följande  ”metropoler”: Väckelsång, Urshult, Ålshult, Hulevik, Torne, Huseby, Öja, Gemla, Bergunda, Teleborg och Krokvik

Läs mer

Skinsagylet – en kort vårvandring. Vårvandring från Osby till Nedanbäcks Gårdsbutik

Skinsagylets naturreservat består av en brant sprickdal på den norra delen av Ryssberget. Från en utsiktspunkt har man en milsvid vy över Pukaviksbukten. Den västra sluttningen ner mot sjön Skinsagylet är mycket brant och bevuxen med bok och avenbok. De stora höjdskillnaderna mellan bergets krön och dalens botten samt mängden väldiga flyttblock ger ett mäktigt intryck. Området är strövvänligt och här finns en vandringsslinga på 2,5 km.

Ovanstående hämtat från Länsstyrelsen i Blekinges hemsida. Vi besöker Ryssberget  på gränsen mellan Blekinge och Skåne den 27 april. Det blir en liten vandring i en stor skog under pågående lövsprickning.

Nyutslagen bok på naturreservatet Skinsagylet, Ryssberget mellan Blekinge och Skåne

Bokskog under lövsprickning jämte Levrasjön norr om Bromölla

Gulsippor utmed Levrasjön nära Råby

 

Vårvandring från Osby till Nedanbäcks Gårdsbutik

Vi går österut från Osby och följer vägen mot Kalhult

Upp för ”Kalhultabacken”

Vi passerar Kalhult med ”förstäder”

4 maj och häggen är utslagen

Vandringen går på skogsstigar och skogsvägar genom ett Nordskånskt  lanskap

Betesängar omgivna av storskog – mer likt Småland än övriga Skåne

Ett hav av vitsippor och lövsprickning

Framme vid Nedanbäcks Gårdsbutik efter en dryg mils vandring på lättgångna vägar och stigar genom Göingeskogarna i kommunerna  Osby och Östra Göinge

Läs mer

Saras och Bengts tio häftigaste vandringar

                                                                                                

2017 firade vi 20 års jubileum som bergsvandrare. Vandringen runt Mont Blanc 1997 blev inledningen till vår passion för berg och bergsvandring. Vi blev bergtagna!

När vi lyfter fram de häftigaste bergs- och vandringsupplevelserna är det inte höjden på bergen eller svårighetsgraden som är avgörande. För oss är totalupplevelsen det viktigaste. Därför platsar även lättvandrad låglandsled bland våra ”Tio i topp”. Här kommer en kort presentation utan inbördes rangordning

1: GR 20 på Korsika

En vandring tvärs över ön från nordväst (Calvi) till sydost (Conca) som innehåller det mesta: Berg och Medelhav , hetta, iskalla bergsfloder, svindelframkallande bergsraviner och toppkammar, ödsligt och kargt landskap och gemytliga tältläger vid etappmålen.

 

 

2: Chamonix – Zermatt

En krävande och givande vandring. Från en dal, sedan upp över ett bergspass och åter en dal etc utan att man tycker sig komma närmare Zermatt och Matterhorn. Lönen för alla avverkade höjdmeter är de små byarnas alpidyll och utsikten över alla 4000 m bergen. Är kronjuvelen Matterhorn bara en hägring? Nej, sista vandringsdagens sista timme dyker hon upp längs in i Mattertal.

 

 

3: Runt Monte Rosa

Monte Rosa är ett bergsmassiv på gränsen mellan Italien och Schweiz. Berget ligger ungefär 10 kilometer sydost om Zermatt i Valais i Schweiz och 45 kilometer ostnordost om Aosta i Valle d’Aosta i Italien.

Så långt Wikipedia. Inte många känner till Monte Rosa, Västeuropas näst högsta berg. Men detta var en ”höjdarupplevelse” med ex. Theodulpasset, Zermatt, Europaweg Zermatt – Grächen och Montemoropasset.

4: Runt Matterhorn

Vi attraheras av Matterhorn. Ibland känns det som vi varit på väg mot Matterhorn varje gång vi vandrat i Alperna!

 

 

 

5: Skåne runt

Vi följer hela kustlinjen men går också Kust till Kust (Sölvesborg – Båstad/Torekov) och passerar de vackra Göingeskogarna i Osby kommun!

 

 

6: Via Ferrata i Madonna di Campiglio

Att vandra med klättersele och säkrad i en wire i berget var inget vi tänkte på när vi började knata i bergen.

Vill du föreställa dig hur ”luftigt” en Via Ferrata är ta då en titt på denna länk där en MTB cyklist avverkar ”vår” Via Ferrata Gustavo Vidi:

https://www.youtube.com/watch?v=QzCIWaQSGz0

7: Poon Hill Ghandrung i Nepal

Mycket Himalya på få dagar. Höjdpunkten är att uppleva soluppgången från Poon Hill med bl. a. 8000 meters berget Dhaulargiri (8167 m – världens sjätte högsta) i fronten.

Mellan byarna Tikedungha och Ulleri var stigen stensatt med 3767 trappsteg!!

 

8: St Etienne de Tinee till Nice – från Alperna till Medelhavet 

En annorlunda vandring i Provence på GR 5. Från snöklädda toppar, genom lavendelfält och till Medelhavet och blomstermarknaden i Nice. Kan man önska sig mer än så under en veckas vandring?

 

9: Annapurna Basecamp Nepal

Från subtropisk värme och regnskog till snö och is vid foten av världens nionde högsta berg. Vårt första äventyr i Nepal.

 

10: Runt Queyras – vandring i Hautes Alpes i Frankrike på gränsen till Italien

 

Se mer om dessa och andra vandringar vi gjort på:

www.bergtagna.se/category/vandringar/

Läs mer

Okynnesgående

Vandringens förträfflighet för den enskildes välbefinnande och för folkhälsan är nog de flesta eniga om idag. Men på landsbygden under femtio och sextiotalets då jag, Bengt, växte upp hade min föräldrageneration den uppfattningen att kroppsarbete var förbehållet nödvändigt arbete på gården. Att hässja hö, gallra sockerbetor, hugga i skogen, dika m m är exempel på viktigt och riktigt kroppsarbete som var vanligt förekommande på lantbruken på den tiden. När jag på kvällstid spelade fotboll med byns pojkar ansågs det som slöseri med tid och kraft.  Den lilla fritid som fanns skulle användas till vila så att man orkade med det dagliga slitet på åker och äng eller i skogen. Att springa efter en fotboll eller (än värre) löpa en runda för nöjes skull ansågs både onödigt och onyttigt. ”Tosafora” ( tokigheter) kallade far det!

Boken Essies recept, kryddade med Assars historier är en kulturhistoriskt intressant bok skriven av ”bonnatösen”(bonddottern) Bodil Ohlsson. Hon är uppvuxen under sextiotalet i Verums församling i Norra Skåne. Numera är hon professor i medicin vid Lunds Universitet.  I sin bok berättar hon om hur hennes far reagerade då Skåneleden och ”vandring för nöjes” skull kom till byn.  Skåneleden från Kust till Kust skapades 1978 och sträcker sig inom synhåll från gården. Fadern Assar, född 1908, säger förfärad när han ser alla vandrare passera förbi byn: ”Dä ä dau förväl att faffarn är döer å slipper å se öllt detta okynnesgaouanne” (det är då för väl att farfar är död och slipper att se allt detta okynnes gående.)

Läs mer

Tack vare våra sponsorer 2017

      

 

    

 

  

 

och med hjälp av generösa gåvor från:

 Senioren Hässleholm

Ekumeniakyrkan Mölnlycke

SPF Verum

Hjärt- och lungsjukas förening Kristianstad

SPF Glimåkra

 har vi kunnat ekonomiskt stötta:

  • Återuppbyggnaden av skolan i byn Nunthala i Nepal
  • Byggandet av ett skolinternat så att även avlägset boende elever kan gå i skolan
  • Inköp av skoluniformer
  • Stipendier till de fattigaste familjerna så att familjerna har råd att betala skolavgiften
  • Inköp av vinterjackor till särskilt behövande barn.

Ny fleecejacka som är stor nog att växa i för kommande år

Vår kontaktperson Tek Rai (”borgmästare” i byn Nunthala,  bergsguide m m) tillsammans med barn som nu har tillgång till varm fleecetröja för att hålla värmen ute såväl som inne. Husen i bergsbyarna är oftast oisolerade och enda värmekällan inomhus är eldstaden i köket

Tack också till alla ni som 2015 och 2016 stöttat vårt arbete för återuppbyggnaden av skolor m m i Nepal.

 

Läs mer

Vi slutför Grande Traversée des Alpes: Les Houches till Tignes-le-Lac

 

       

Genevesjön                                                          Nice

 Vi slutför Grande Traversée des Alpes – GR 5 – Genevesjön till Nice. Denna sommar, 2017, vandrar vi de sista etapperna från Les Houches till Tignes-le-Lac

GR 5 – Genevesjön (Thonon Les Bains) till Medelhavet (Nice) har vi vandrat i flera etapper:

Tour de Mont Blanc 1997 – de flesta delar av TMB som sammanfaller med

GR 5 har vi vandrat två gånger

http://www.bergtagna.se/tour-de-mont-blanc-1997/

 Runt nationalparken Vanoise – börjar/slutar i Modane och passerar Tignes Le Lac – både GR 5 och GR55 vandrar vi på

 http://www.bergtagna.se/tour-of-the-vanois-2004/

Vi vandrar de sydligaste etapperna på GR 5 från St Etienne de Tinèe till Nice

 http://www.bergtagna.se/saint-etienne-de-tinee-nice-gr-5-2008/

 Runt Queyras går främst på GR 58 och GR 541 och ligger i huvudsak öster om GR 5 nära Italiens gräns – till Ceillac har vi norrifrån kommit två gånger

 http://www.bergtagna.se/tour-of-the-queyras-2013/

 Från Modane till St Etienne de Tinèe 2014

 http://www.bergtagna.se/modane-st-etienne-de-tinee-i-franska-alperna/

http://www.bergtagna.se/gr-5-fran-genevesjon-till-chamonix-2016/

Om GR 5 – från början hade vi inga planer på att vandra hela GR 5. Det är först förra året som vi kom på tanken att knyta samman alla delar vi tidigare vandrat i Frankrike. Det började med Tour de Mont Blanc (TMB) 1997. Denna vandring var vår första i Alperna och följdes senare av bl.a. Tour de Vanoise och sedan Tour du Queyras.

Varför GR 5? För att avsluta det vi påbörjat (Genevesjön till Nice) men också att uppleva den högalpina miljön kring Chamonix/Mont Blanc.

Transfer – Flyg till Geneve- bus till Chamonix/les Houches – återresa från Nice (dit vi reste så här: Tignes – Bourg St Maurice – Modane – Turin – Menton – Nice).

Vår livsmedelspackning: Vi vill naturligtvis njuta av de lokala varorna och specialiteterna som kan inhandlas på marknader och i små butiker i byarna, det är en del av resandet som är viktigt för oss.

Under själva vandringen bär vi med oss livsmedel för ett par dagar, en del inköpt på plats annat förberett hemma.

Vad vi alltid har med oss: neskaffe, torrmjölk, tepåsar, kryddor, en påse med torkad frukt och nötter, några färska äpplen, mjukost på tub och hembakat bröd så vi klarar de första dagarna.

Nytt för i år var att vi hade med oss rågflingor till morgongröt (en bra start på dagen), dessutom hade vi torkat grönsaker. Vid lunchtid la vi grönsakerna i vatten så de var färdiga att koka på kvällen (tog bara ett par minuter då grönsakrna var förkokta hemma) . För att förstärka grönsaksgrytan la vi till ett paket nudlar, detta smakade bra, värmde gott och gav bra med krafter till fortsatt vandring. Vi hade även torkat köttfärssås som vi blandade i grönsaksgrytan. Kommer att testa att torka fler maträtter för att ta med nästa år, lätt att bära, lätt att tillaga och smakar gott.

Svårighetsgrad – obs mycket subjektivt! Inga svindelframkallande passager, inga tekniskt svåra partier, vädret: Som alltid I Alperna kan det vara ombytligt. Vi hade de flesta vädertyper under våra åtta vandringsdagar (hetta med plus 30 gr, dimma, ihållande regn, åska och snöfall).

Kartor: IGN – Carte de Randonnèe 1 : 25000 – de som täcker Haute Savoie och Savoie

Guidbok: The GR 5 Trail av Paddy Dillon – andra upplagan 2013 (obs en del uppgifter i boken om olika ”accomodations/service” som boenden och affärer visade sig inte stämma. Avfolkningen och utarmningen av landsbygden är inte bara något som sker i vårt land!

 

                                                                                1 – 3 augusti

                             

Två dygns väntan på våra ryggsäckar som försvann efter flighten Dusseldorf – Geneve! Men en tröst är utsikten över Mont Blanc och Glacier des Bossons från vårt boende i utkanten av Chamonix och över Brevent från solstolar på torget.

4 augusti

 

Col de Voza, 1650 m – tågbanan upp mot Mont Blanc avstår vi ifrån

Någon timmes ”stekhet” vandring innan vi kan överblicka dalen vi startade ifrån

Bra bete för kreaturen efter en nederbördsrik sommar

Äntligen på gång! Dessutom är det vår 44:e bröllopsdag! Stigen sammanfaller med TMB-leden. Vi startar i Les Houches, vandrar igenom hela byn innan vi går på GR5/TMB. Sträckan (till Les Contaminnes) gick vi för 20 år sedan men känner inte igen oss särskilt mycket. Det är otroligt varmt. Svetten rinner av oss i de branta backarna. Ryggsäckarna (cirka 22 resp. 12 kg)är också välfyllda med tält, sovsäck och liggunderlag plus kök och mat för en knapp vecka.

Paus för fika med nybakade croissanter från vårt senaste boende förhöjer upplevelsen.

Vi förbereder också kvällens middag genom att tidigt under dagen blötlägga egentorkade grönsaker. Grönsaker och nudlar serverar vi oss till middag i Les Contamines i vars utkant vi hittar en trevlig camping.

Dagen innehöll också åsynen av två rådjurskid,  blomsterängar med grönska som tyder på mycket regn under sommaren och trevligt sällskap av fyra TMB-vandrare. Vi har också nästan glömt bort hur artiga fransmännen är. Alla hälsar med ett ”Bonjour” eller ett ”Bon appètit” om vi har en matpaus. När man framåt kvällningen inte orkar höra en enda hälsning längre (eller besvara den) möts vi av ”Bonsoire” (god kväll)!

                                                                                        5 augusti

Uppåt, uppåt mot Refuge de la Crois du Bonhomme men ännu har vi inte lämnat trädgränsen. Återstår c:a 1300 höjdmeter till passet

Skön paus i skuggan – det går stadigt uppåt på steniga stigar

 

 

 

Fortfarande är det både TMB och GR 5 vandrare på stigen. Vid Croix de Bonhomme viker TMB-vandrarna  österut.

 

Col de Bonhomme 2329 m – vi lämnar Haute Savoie och går in i departementet Savoie

Dimman väller in över tältplatsen jämte Rifuge de la Croix du Bonhomme, 2443 m

 Dagens första utmaning är stigningen till Refuge de la Balme, 1706 m. Gassande hett men vi klagar inte. Tål värme bra. Vidare uppåt mot Col de Bonhomme, 2329 m. Livlig ”trafik” på leden! De flesta gåt TMB, vissa med assistans av hästar och mulåsnor som bär packningen. Eftersom vi bär hela bohaget inklusive mat, köksutrustning, tält m m är våra ”ryggor” tyngre än många andras. Men det ger oss en frihet som vi inte vill vara utan.

Vi noterar också att MTB-cyklisterna är hänvisade till egna stigar/leder vilket vi tackar för!

På väg till dagens mål, hyttan vid Crois du Bonhomme, ser vi en stenbock (Ibex) i profil på en bergsrygg. Framme vid Refuge vid 18-tiden och får kostnadsfritt tälta i en svacka nära hyttan.  Snabbt bekantar vi oss med flera tältande vandringskolleger bland annat en glad skohandlare från UK, som bjuder oss på te.

 

 

6 augusti

Väderomslag. När vi lämnar Rifuge de la Croix du Bonhomme drar täta dimmoln in. Nu väntar en lång men fin vandring till Col de la Sauce, 2307 m. Tyvärr ser vi inte mycket mer än stigen som ibland går högst upp på bergsryggen men för det mesta som på bilden ovan.

  Baggsöta     Getväppling                                                                                                  

Sedan går vi ner i ett ängslandskap rikt på sommarblommor. Mer och mer regn ju närmare vi kommer Plain de la Lai. Vi stannar på Rifuge Plan de Lai för lunch och kaffe för att vinna tid med förhoppningen om bättre väder. Men inte så! Vi stannar där för natten.

Mörka moln över Plande la Lai

                                                                                  7 augusti

Bra boende och trevliga möten med såväl vandrare som cyklister på Refugen du Plan de la Lai. Rätt beslut att stanna där över natten! Åter bra väder med sol, värme och god sikt när det är dags att starta dagens vandring..

Färre vandrare nu sedan vi lämnat TMB-vandrarna.

Åter fint vandringsväder när vi lämnar Plan de la Lai och vandrar uppåt mot La Petite Berge, 2070 m

Inte trodde vi att vi skulle träffa på Mora här!

Vi kan fortfarande skymta Mont Blanc massivet

Många serpentiner och ”shortbends” (=genvägar) idag

Hunden, men inte Sara, är på lekhumör!

Uppåt mot La Grande Berge, nedåt till Lavanchay, 1805 m och uppåt igen till Col de Bresson, 2469 m. Framåt efter middagen når vi Refuge de la Balme, där vi stannar för natten. Fantastiskt läge! Vi fricampar nära hyttan.

              

Savoies flagga är hissad vid hyttan – Obs skyltning om Grand Traversèe des Alps

 

Denna hytta är välskött och till skillnad från den vid Rifuge de la Croix du Bonhomme som var smutsig och stökig.

Murmeldjur både hördes och syntes idag och en lammgam svävade över oss – fanns skyltat att den

förekom i detta område – se nedan.

Sammanfattningsvis har denna dag varit en alpvandring när den är som bäst! Vi börjar också så smått bli ”ett med våra ryggsäckar”.

 

Nice 400 km upplyser skylten på toan – känns skönt att vi redan gjort c:a 350 km och bara har några dagsetapper till Tignes innan vi är klara med ”Grande Travèerse”

 

8 augusti

 Vi sover gott i vårt tält men vaknar av störtregn, kraftig vind och häftig åska. Detta håller på i två timmar. När ovädret lugnar ner sig är det dags för grötfrukost med te och bröd vid absiden. Vårt Hillebergs Nallo har stått pall för ovädret och vi och vår utrustning är i gott skick.

När regnet upphör bryter vi vårt läger och beger oss nedåt dalen söderut jämte en strid flod (LOmente Torrent). Vi följer en fyrhjuls väg som går brant ner i dalen. Regnet hänger i luften och sikten är emellanåt begränsad av dimman.

Vinbergssnäckan trivdes i blötan

Vädret blir bättre och vägen övergår i lättgången stig. Flera km av stigen går spikrakt fram. Vi läser oss till att här en gång funnits en vattenkanal.

Lugnet före regnet!

 Efter vår ”andra frukost” vid 11-tiden hoppas vi på fortsatt bra vandring och stabilare väder, men inte så. Vi hinner inte ta på oss ryggsäckarna förr än himlen öppnar sig. Det känns efter en stund som att stå i en dusch. Den branta stigen förvandlas till en strid bäckfåra! Men närmaste by hoppas vi ska ge möjlighet att vänta ut regnet under tak. Enligt guideboken finns det både boende (Auberge, gite d`etape och restaurang) i Valezan 30 minuter nedåt i dalen. Men framme i Valezan är allt stängt och tillbommat! Bara att hoppas på nästa by, Bellentre, en knapp timme längre ner i dalen. Men samma resultat där. En bybo förklarar urskuldande att här finns ingen service. Gå till den mindre staden Landry en timme längre fram på leden. Landsortsdöden finns även i Frankrike!

Bara att bita ihop och knalla till Landry. Efter en del letande hittar vi, med hjälp av en vänlig dam, ett boende, gite d`etape. Det sista rummet blir vårt och valet att stanna där är lätt eftersom det fortsätter att vräka ner regn till kl. 21.30. Enda problemet är att vårt matförråd är slut och värden för boendet inte kunde erbjuda oss middag. Han upplyser oss om att vi kan ta tåget till grannstaden Bourg St Maurice för proviantering men vi avstår. Risken är att vi rinner med vattnet utför stadens huvudgata om vi beger oss till stationen.

Middagen räddar vi när vi kommer på att vi har rågflingor kvar i matpåsen. Vi kokar helt enkelt ett par rejäla portioner gröt på balkongen. Lite fruktsoppa har vi också kvar som förhöjer smakupplevelsen! Till detta vårt sista knäckebröd.

Brant uppåt första timmen sedan mer lättgånget. Från 794 m till 1556 vid Chalet-Refuge de Rosuel ska vi under dagens avkortade etapp.  Perfekt vandringsväder idag, soligt och inte allt för varmt. Regn väntas vid 16-tiden men då är vi framme vid Rosuel.

                                                                               9 augusti

Gårdagens regn var det intensivaste vi upplevt under 20 års vandrande i Europa och Asien. Ett ”monsunregn” som inte upphörde förr än sent under kvällen.

Efter frukosten gör vi en ”time out” från vandring och ägnar förmiddagen åt nödvändig proviantering i grannstaden Bourg St Maurice.  Buss dit och tåg tillbaka och redan före lunch är vi åter i Landry och gör oss snabbt klara för dagens vandring.

Som regel bra skyltat vid stig/vägdelning samt med rött/vitt utmed stigen

Brant uppåt första timmen sedan mer lättgånget. Från 794 m till 1556 vid Chalet-Refuge de Rosuel ska vi under dagens avkortade etapp.  Perfekt vandringsväder idag, soligt och inte allt för varmt. Regn väntas vid 16-tiden men då är vi framme vid Rosuel.

Ännu rinner det vatten på hälleberget efter gårdagens skyfall

Vi passera då och då en bilväg som går ända fram till Refuge de Rosuel

Då vi anländer till Rosuel inser vi att det inte är ett ställe vi tältar vid. Det visar sig vara en hytta, omgiven av en fritidsanläggning, som nås per bil och många besökare under dagtid är bilburna. Rif. Rosuel  ligger också nära porten till nationalparken Vanoise där vi vandrade 2004. På hyttans bottenplan finns en utställning om Vanoise och dess flora och fauna. Av föreståndaren för utställningen får vi värdefull information om morgondagens väder och om ledens beskaffenhet fram till refugen du Col du Palet som är morgondagens mål.

På rif. Du Rosuel hade vi trevligt sällskap vid middagsbordet av en ung kille från Barcelona. Han var ute på långvandring och tänkte sig att gå söderut och sedan hitta leder som genom kommande vandringar för honom ända till Spanien.

Hyttföreståndaren blev nyfiken när vi talade om att vi kom från Sverige. Han berättade att han åkt Vasaloppet och att han jobbade som skidinstruktör (längdåkning) vintertid. Han hade full koll på Frankrikes hittills ende Vasaloppsvinnare Jean Paul Pierrat.

 

Jean Paul Pierrat, Vasaloppssegrare 1978 – väl känd för hyttvärden på rif. Rosuel

Refuge de Rosuel

                                                                                      

                                                                            10 augusti

Vi kollar väderprognosen noga innan vi lämnar hyttan. Vi hoppas kunna nå hyttan vid Col du Palet men har rif.d`Entre-le-lac som ett andra alternativ.  Lugn och kontrollerad vandring under fem timmar leder oss till Refuge du Col du Palet, 2600 m. Det har gått gradvis uppåt under hela tiden. Inga brutala stigningar men heller inga långa sköna pauser i gröngräset. Mat och dryckesuppehållen tar vi på stående fot med ryggsäck på. Låga moln, emellanåt dimma och däribland regn gör sikten begränsad.

Regnskydd på under hela dagen

Varning! Risk för fallande stenar.  Denna skylt fanns vid ett större klippblock som vi passerade raskt

Gullbräcka, ännu är floran sommarlik.

Freecamping är inte tillåtet i nationalparken Vanoise. Vädret inbjuder inte heller till camping jämte hyttan. Vi bokar in oss på sovsal med en madrass och filt för var och en i en sovsal (”lager/schlafsaal”, ”dormitory” eller ”dortoire” på tyska, engelska och franska). Kön, nationaliteter och åldrar i en enda blandning!

Bara en kort vandringsdag återstår innan ”Grand Travèerse” är avslutad. Vi njuter fullt ut av den förtätade stämningen i den överfyllda hyttan.  Vi håller oss ajour om vädret via hyttföreståndaren (guardian). Sämre väder under natten är kvällens besked.

 

11 augusti

Upp tidigt. Sitter vid frukostbordet 6.30. Vi har vaknat till ett vinterlikt landskap. Snö under natten och snöfallet fortsätter under hela morgonen.

Alla har samma taktik: Vänta ut snöfallet innan man beger sig ut på dagens vandring. Hyttvärden tycker det är lämpligt att dra iväg strax efter kl. 9. Det snöar mindre nu men ska bli mer snö senare under dagen så han råder oss att börja dagens vandring.

Refuge du Col du Palet, 2600 m

Fortfarande lätt snöfall när vi lämnar hyttan och går upp mot Col du Palet, 2652 m

Först en stig som leder upp till ”collen” (Col du Palet). Väl uppe ser vi inget av de förmodade vackra vyerna på grund av snö och dimma. Snart finner vi stigen som ska leda oss ner mot Tignes. Vi kommer strax till ett liftområde. Sorgligt att se vilka sår som har gjorts i naturen. Vi följer stigen och senare fyrhjulsväg ner mot Tignes-le-Lac, 2093 m.

Vilken härlig känsla! Les Grandes Travèerse des Alps är klar. Att komma till Tignes är ändå ett antiklimax! Denna skylt hälsade oss ”välkomna till Tignes”!

             

Tignes – en plastig resort som vi ville lämna så fort som möjligt. Ser förmodligen mer tilltalande ut vintertid

Nu har vi knutit ihop Genevesjön och Medelhavet. De sista etapperna är avklarade. Vi känner mest glädje men också lite tomhet.

 Vi konstaterar snart att resa vidare från Tignes inte är så lätt sommartid. Senare under eftermiddagen går dock en buss till Bourg St Maurice (som vi besökte tidigare i veckan för proviantering). Därifrån går ett kvällståg till Modane (varifrån vi startat två vandringar – vandringen runt nationalparken Vanoise 2004 och Modane till St Etienne de Tinèe 2014 på GR 5).

Åter till Modane men denna gång bara på genomresa på vår väg till Turin

 

                                                                                       12 augusti

Efter nära två veckor i kappsäck tillåter vi oss att längta efter sol, värme och lite storstadsliv. Vi tar därför tåget mot Italien och efter bara ett par timmar är vi i Turin.

            

God mat och storslagen arkitektur möter oss i Turin. Staden har blivit en av våra favoriter. Den ligger strategiskt när man är på resa upp mot Alperna från Nice eller på vägen åter till Nice efter avslutad vandring

 

                                                                                       13 augusti

Skönt att vara inomhus och utomhus samtidigt i dessa svala ”katabomber” som finns jämte många gator i innerstan

 

                                                                                       14 – 15 augusti

Efter ett par dagar i Turin fortsatte vi till Menton på Franska rivieran öster om Monaco. Den är ett Nice i miniatyr med sköna vattennära promenader vid badvikar och marinor.

Inte ett hotellrum fanns ledigt i Menton när vi kommer dit denna söndagskväll. Det är fortfarande semestertider här och i Italien har man en högtid som sträcker sig till och med tisdag. Så vi får plocka fram tältet igen men belönas med en fin utsikt över Medelhavet.

  

Kyrkan i Sospel

Efter Menton väljer vi att åka (med tåg) upp till en bergsby som heter Sospel. Den passeras av GR 52 från ST Dalmas till Menton. Vi har förhoppningar om att ta den varianten nästa sommar. Nu turistar vi i den lilla staden och provbor campingen

 

                                                                    16 augusti –   22 augusti  

 

 

                                                        

Som vanligt slutar vi vår vandringsresa i Nice – se även Betagen av Nice – under www.bergtagna/aktuellt

Läs mer