Författar Arkiv

Vandring med (för)hinder i Ligurien sommaren 2019 på Alta Via dei Monti Liguri

   

Varför Ligurien: Sommaren  2018 vandrade vi till Menton vid gränsen mellan Frankrike/Italien på GR 52. Vi sökte en naturlig fortsättning österut och fann då Alta Via dei Monti Liguri (AV). AV startar i Ventimiglia. Leden består av 23 etapper  (44 etapper enligt ledens officiella hemsida) med start i Ventimiglia och slut i Cerpana. Vår avsikt var att vandra 9 av 23 etapper (de s k Alpetapperna) men vi förkortade vandringen till de fem första.

Med tanke på att vi i år är i snitt är 70 år sökte vi också en vandring med mer måttlig kupering än vad vi genomfört tidigare år!

Guidebok:  Ligurischer Höhenweg Alta Via dei Monti Liguri av Sebastian Thomas (Conrad Stein Verlag). Obs guideboken är tyskspråkig och från 2012!

Kartor: Vi beställde kartor från Club Alpino Italiano (CAI) och använde Carta dei sentieri 1:50 000 – La Provincia di Imperia

Ryggsäcksmenyn – Saras förberedelser för en veckas självförsörjning  –  En resa börjar med förberedelser! Under våren och försommaren har jag mest friluftsmat i mitt sinne. Att komponera menyer, tänka ut och införskaffa ingredienser genom inköp hos vår lokala handlare och allra helst att gå ut i vår trädgård och skörda grönsaker upptar mycket av min tid.

Under våra vandringar äter vi omväxlande egentorkad mat eller på rifugios. Den egentorkade maten är i stort sett vegetarisk.Jag har inte helt kommit över ”nojan” att egentorkad animalisk mat kan bli dålig.

För att orka med långa tuffa vandringsdagar så startar vi alltid tidigt på morgonen med en rejäl portion rågflinggröt med honung. Under den första veckan tar vi även en smörgås av medhavt bröd från Urshults bagaren eftersom detta bröd håller bra och inte innehåller konserveringsmedel (vi är inte sponsrade av bagaren men de är väl värda att nämnas). Resterande dagar blir det knäckebröd alternativt inköpt bröd om det har getts möjlighet att handla.

Ungefär en gång/timma stannar vi till för att dricka, viktigt även om man inte känner sig törstig.

Vid lunchtid blir det gärna varma koppen, bröd och kaffe.

Är det en riktigt jobbig dag då det går åt mycket kalorier kan det bli pannkakor med lite sylt alternativt med torkad frukt.

Egentorkade ägg, mjölkpulver, mjöl och salt har vi packat i plastpåsar . Enkelt och behändigt, bara att vispa i vatten, låta stå en stund och sedan steka. Steker gör vi i ghee.(skirat indiskt smör som är hållbart även i rumstemperatur, kan även bres på brödet.)

Lite eftermiddagsfika är aldrig fel, en kopp kaffe med tilltugg i form av bröd dessutom gärna lite torkad frukt, mango, hemtorkade egenodlade äpplen och jordgubbar.

Direkt vi stannar på eftermiddagen för att slå läger så lägger vi dagens middag i blöt.

Inför vandringen har jag först snabbt förvällt och sedan torkat purjolök, morötter, broccoli, förpackat i påsar, lagom till en måltid. Grönsakerna kompletteras med pasta och kryddor till en smaklig gryta. Har även torkat grönmögelost och oliver.  Är inte helt nöjd med den torkade ädelosten då den tappade mycket i smak.  Ost, oliver, mjölkpulver, mjöl och kryddor får samsas i en påse tills det är dags att tillaga en pastasås.

För att inte bli helt utan proteiner så kompletterar vi ofta måltiden med torkad rökt korv. Gjorde även en sojafärssås med massor av goda kryddor och grönsaker, såsen torkades i varmluftsugn, smakade bra till pasta.

 

Övrigt: Vi visste att delar av Ligurien drabbades av ett oväder förra hösten. Det medförde att vissa delar av leden hade en alternativ sträckning. Denna framgick (dock bara delvis) av de kartor vi skaffat via CAI.

 

             4/8 Ventimiglia till Rifugio ”Alta Via”

Uppladdning inför vandringen på en camping i Ventimiglia

Så vackert, så brutalt, så hett!

Efter grötfrukost kl. 6 drar vi iväg från Ventimiglias camping vid 7 snåret. En transportsträcka genom staden sedan brant uppför. 14 km väntar oss idag med 800 meter upp och 400 ner. Låter överkomligt men 30 gr värme och full packning (bl a 5 kg i vår matpåse = mat för en vecka och 3 plus 3 liter vatten = cirka 30 kg tillsammans) känns i början innan vi hunnit bli ”vän” med vår ryggsäck.

Asfaltbelagda gator övergår efter en stund i grusvägar och stigar

Naturen är karg och emellanåt ogästvänlig men tydligen är marken mycket bördig om växtligheten bara får vatten. Vi ser idag vinodlingar (ursäkta – vi fyllde på vårt vattenförråd vid en kran jämte ett fält med vinplantor!) äppelodling, fikonträd, tomat och citronodlingar och massor av blommor. Vi möter få vandrare och byarna vi passerar känns avfolkade. Vi ser inget av den ”agroturism” som denna led skulle befrämja.

     

Den växt vi såg mest av var rosmarin (t v). Så mycket att luften kändes mättad av doften från denna kryddväxt

Inte många meter av dagens etapp gick på slätt underlag.  Behållningen var utsikten söderut mot Medelhavet och alla väldoftande rosmarin buskar längs stigen

För att komma till Rif. Alta Via måste vi avvika från den ordinarie AV-leden

                            

                                                          4/8 Rif. Alta Via till Rif. Gola di Gouta

Vi är förvarande om obefintlig tillgång på dricksvatten under den 20 km långa etappen med 880 m upp och 180 m ner. Vi säkrade upp med fem liter totalt plus en termos med kaffevatten. Början på dagens vandring gick på en flera km lång ”slakmota” som i början var en anslutningsväg innan vi kom in på den ordinarie AV-leden.

Skog och svalkande skugga när vi lämnat vin- och fruktodlingarna

Underlaget för dagen var i början grusväg. Märkningen av leden var AV i rött och vitt och den var nästan alltid ok såhär långt. Varje km fanns en km-skylt som också underlättade orienteringen. Viss förvirring uppstod när vandringsleden och MTB-leden hade olika sträckning. Leden var nämligen skapad både för vandrare och cyklister. Under dagen mötte vi ett fåtal vandrare och några MTB-cyklister. En av vandrarna , som vi bekantade oss med, var en ung italienare som skulle gå hela vägen till Santiago di Compostella via bland annat leden GR 51, som också kallas Medelhavets balkong.

 

Denna typ av skyltning var ofta mer förvirrande än informativ. Skyltarna var inte sällan genomruttna och angav riktningen till bergspass och toppar som inte fanns angivna på vår karta eller i guideboken.

Vi gick långa stycken på gränsen mellan Frankrike och Italien. Dessa gränsstenar förekom frekvent

Vi passerade en mängd försvarsanläggningar från främst första världskriget

Denna dag är vår 46:e bröllopsdag och den firar vi på kvällen på Ristorante Albergo Gola di Gouta. Vi avstår från ”ryggsäcksskafferiet” och avnjuter i stället en fyrrättersmiddag på hyttans utmärkta restaurang:  Bruschetta med hackade tomater, lök, persilja och lite olja, pizzabit och en alldeles underbar squashbiff, därefter en rejäl bit lasagne, till huvudrätt köttgryta med ratatouille, ett väl moget päron och en stort stycke ost avrundade måltiden. Allt smakade fantastiskt utom varmrätten som bestod av getkött. Vårt tält var granne med hagen där de ännu inte uppätna små getterna huserade!

 

5/8 Gola di Gouta till Rifugio Allavena

Vi bunkrar upp med 4 x 1,5 liter flaskvatten. Konstigt nog var kranvattnet på Gola di Gouta inte drickbart

Fördelat på våra flaskor såg dricksvattenförrådet ut såhär när vi startar dagens etapp

Under dagen går vi genom växlande natur. Körvägar genom lövskog, branta stigar upp och ner för två bergspass, stigar över alpängar och stigar runt exponerade bergssidor med fasta vajrar. Tyvärr känns det som underhållet av leden försämras för varje dag. Glest med AV-markeringar främst vid stigdelningar och bergshytter som står angivna i guideboken visar sig vara nedlagda. Dagens upp (900 m) och ner (650 m) och längd (16 km) utökades när vi förgäves gick till Rifugio Grai (visade sig vara stängd). Istället måste vi avvika från leden och gå brant ner nästan 500 höjdmeter till Rifugio Allavena.

Ofta är det torrt och avbränt så här års men prunkande grönska omgav oss på många bergsängar. Vattenpölar på vägar och stigar tyder på att det kommit skyfall på sistone

Fårskötsel med en av få bosättningar och krigsruiner

  En av få ”luftiga passager”

Under dagen var vi uppe på flera ”collar”, som högst c:a 1900 m. Grusvägen övergick då till stenig stig eller branta klipphällar

Även denna vandringsdag kunde vi emellanåt skymta Medelhavet söderut samtidigt som landskapet blir allt mer Alpint.

Ändå: Härlig och emellanåt karg bergsmiljö tidvis med utsikt över Medelhavet men också över mindre snöfläckar på bergens norrsidor!

Dagens strapatser kräver ett stort intag av kolhydrater. Därför passar pannkakor med sylt perfekt som middagsmat.

 

6/8 Rifugio Allavena till Rifugio Terza – upp på Liguriens tak!

Den branta stig som ledde till Rif. Allavena och som avslutade gårdagens vandring måste vi nu gå åt motsatta hållet innan vi efter en timme når upp till jeepvägen där vi åter är på AV

Dagens etapp (18 km, 1150 m upp och 630 m ner) går efter den första branta uppgången fler km på lättgången jeepväg. Målet för dagen skulle vara Rif. San Remo men vi fick av mötande vandrare besked om att den hyttan var nerlagd. Istället var det  Rif. Terza som gällde.

 

Dryg, mödosam och brant vandring upp till Monte Saccarello, 2200 m (med en frälsarstaty på toppen). Belöningen var en härlig utsikt över dalar i tre väderstreck!

Monte Saccarello var en av vandringens höjdpunkter. Tyvärr hann vi inte njuta av utsikten från bergets topp mer än kortvarit. Moln och dimma vällde in över berget så vi valde att gå vidare mot Rif. Terza (CAI_hytta) som bara låg en halvtimme bort.

På dagens vandring hörde och såg vi murmeldjur. Annars märkte vi inte av Liguriens djurliv bortsett från en del småfåglar.

 

7/8 Rif. Terza till Colle di Nava

För att inte tulla för mycket på vårt ”ryggsäcksskafferi” väljer vi att äta middag på hyttan, Rif. Terza. En god och vällagad måltid som bestod av en rejäl tallrik med olika charkuterier, ostar och bröd, därefter en jättetallrik gnochi och pesto, huvudrätt strimlad biff med ratatouille, måltiden avrundades med pannacotta och blåbär. Vi unnar oss också en övernattning på hyttan och får tillfälle att vädra och torka vårt Chateau Hilleberg och ladda telefoner och solcellsladdaren. Denna vitala pryl (solcellsladdaren) var ett nyköp inför denna vandring men blev en besvikelse. Dag efter dag hängde den på ryggsäcken i flödande sol utan att den tillgodogjorde sig energi som solen frikostigt erbjöd. Fulladdad efter en kort stund med två hål i väggen men bara en markering (av fem) efter en lång dag i solen!

Det kändes både lyxigt och välförtjänt med en övernattning med halvpension på Rif. Terza. Stort ”cred” till kocken som tillagade en fyrarätters middag av hög italiensk klass.

Lättgånget på balkongstig den första timmen efter Rif. Terza

19 km idag men relativt ”snäll” höjdprofil.  Upp bara 230 och nedåt 1380 m.

Km skyltning var den markering som var pålitligast

Vi är på väg ner i dalen på en stig som emellanåt är helt igenväxt

 

Efter denna skylt upphörda all markering under 4 – 5 km

Med hjälp av kartan kom vi ändå fram till Colle di San Bernardo. Innan vi nådde byn passerade vi en sträckning där ovädret förra hösten hade spolat bort vägen.

Efter den lila byn Colle di San Bernardo följde vi en stig som till och från korsade en bilväg. Efter någon timme var vi framme i Colle di Nava.

Utemuseum, första världskriget, i Colle di Nava

Egen uteplats fick vi på campingen i Colle di Nava!

                                                               8/8 Vilodag i Colle di Nava

Efter fem långa vandringsdagar bestämmer vi oss för en vilodag i den lilla byn Colle di Nava. Att utforska  Nava går fort. Den består av ett par campingplatser, några baren, en butik och ett hotell. Den ligger strategiskt vid bilvägen mellan provinshuvudstaden Imperia  (c:a 45 km) i söder och storstaden Turin 100 km norrut.

 

Några vandrare ser vi inte till förutom ett gäng som ska göra dagsvandring från hotellet. En stor del av dagen ägnar vi åt att leta efter röd vit markering (som verkar leda till allt och inget) och AV-markeringar.  Efter mycket sökande och frågande hittar vi den förmodade AV-leden (dock utan AV-markeringar).

Colle di Nava ligger i en dalgång omgiven av skogsbeklädda bergssluttningar. Det är lätt att inse att dessa trakter drabbades hårt av ”Italiens Gudrun” 2018

 

                                                          9/8 Colle di Nava till …………………………

 

Iväg från campingen strax före sju. Vi följer den igår väl rekognoserade vägen/stigen ut från Colle di Nava. En bit in i skogen ser vi hoppfulla AV-markeringar och dessutom 73 km skylten (från Ventimiglia räknat).  Med alla avvikelser till och från hytterna (som oftast inte låg vid AV-leden) har vi  avverkat ett 90-tal km.

 

På den allt mer oframkomliga stigen får vi snart dåliga vibrationer. Under en lång stund kliver vi över, under och emellan nedfallna träd. Också vida svängar utanför den röd/vit markerade stigen försökte vi med.  Ju längre vi pressar oss fram och uppåt på stigen ju större trädkaos möter vi. Vi inser snart att det inte är framkomligt utan direkt farligt så vi bestämmer oss för att vända och ta oss ner till byn.

Eftersom vi inte litade på att leden var i gångbart skick längre fram var det ett lätt beslut att avbryta här. Vi visste att AV-leden var stormskadat längre fram och vi hade också alternativa stigar inritade på våra kartor men trenden var uppenbar för oss: Ju längre vi kom på AV ju sämre var skicket på leden!

Beslutet underlättades av att vi haft en fantastisk vandringsvecka som innehöll det mesta som vi hoppades få uppleva. Nu väntade nya äventyr:

Promenader på en timme eller längre som vi gjorde efter att ha Lämnat Ligurien och AV (Alta Via):

– Vattennära promenad i Imperia

– Följa floden i Sospel

– Runt sjö och flod i Breil sur Roya

– Från Italiens gräns via Menton (Frankrike) till Monte Carlo

– Nietzsches stig – från Eze sur Mare till Eze Village tur och retur

När vi kom till Imperia övergår vi från vandring till promenad. Vi följer strandlinjen förbi marinan, flera badplatser och strandnära restauranger och barer på vår väg till campingen i västra delen av staden.

Vårt ”Chateau Hilleberg” platsade väl på den lilla gemytliga campingen i Imperia, Camping Eucalyptus.

Tips på promenad i Imperia:

Gå strandnära på västra sidan av floden som delar staden. Du kommer då i kontakt med marina och badplatser (kolla noga vilka som är ”public”) och ett rikt utbud av cafeer, barer och restauranger.  Gör en avstickare ut på piren som är halvannan km lång.  Porto Maurizio, gamla staden,  ligger på en kulle norr om promenadstråket. Många trappsteg men värt mödan.

Promenader i närheten av Nice:

Med tåg från Nice är det lätt att åka längs Frankrikes och Italiens kustband både österut och västerut.  Som framgår av skissen över lokaltåg går det utmärkt att åka till näraliggande bergsbyar. Sospel, som du når på en knapp timme från Nice, har blivit en av våra favoriter.

   

 

GR 52 passerar Sospel men den som föredrar kortare promenader kan välja att följa floden La Bèvèra som rinner igenom byn. Följ den antingen österut eller västerut för promenader på max en timme.

Med hjälp av kartan IGN 3742OT och skyltade/markerade leder går det att utgå från centrala Sospel och göra kortare eller längre promenader åt skilda väderstreck.

En större utmaning är att vandra GR 52 till Menton/Garavan. 1170 meter upp och 1520 ner. Ett svettigt endagsprojekt!

Interiör från kyrkan i Sospel

Le Pont Vieux – Bron över floden La Bèvèra och det medeltida tullhuset

Lättsam promenad längs floden La Bévèra i Sospel

Brel sur Roya (vid floden Roya) når du på en kvart med tåg från Sospel. 

Floden Roya flyter genom staden och bildar en liten sjö som lämpar sig för en rundvandring. En 1700- tals kyrka och ett kapell (som används till konstutställning) finns vid stadens lilla torg.

 

 

Promenad från Italien (nästan) via Frankrike till Monte Carlo

Att gå strandnära har en speciell tjusning. Att det är Medelhavets strand och att platsen är där tre länder möts gör inte saken sämre. Vi valde att åka från Nice till Menton (hade vi fortsatt några minuter österut till stationen Menton/Garavan hade denna halvdagspromenad innefattat några steg även i Italien).

Start med förmiddagskaffe i Menton – Gränsen till Italien ligger bara någon km österut nära Garavan, där vi förra året nådde Medelhavet vid vår vandring på GR 52

Vi följer strandpromenaden ut ur Menton

Gammalt och nytt möts när vi promenerar ut vid den gamla stadsporten i Menton. Udden Cap Martin nästa!

Sentier littoral = stig vid strandlinjen – alltså bara ett par timmars promenad till Monte Carlo

Fortsatt lätt promenad runt Cap Martin

Vi ser Roquebrune och Monte Carlo tvärs över viken. I Roquebrune passerade vi en staty av Josephine Baker. Se Wikipedia:

På 1940-talet köpte Joséphine Baker godset ”Les Milandes” i Frankrike. Där bodde hon fram till våren 1969, då hon inte längre hade råd att behålla det och tillsammans med sina tolv adoptivbarn blev bostadslös i ett drygt års tid. Efter en succéshow i Monaco ordnade furstinnan Grace av Monaco en villa strax utanför Monte Carlo där Baker och barnen fick bo under resten av sina liv.

Framme i Monte Carlo! Efter ett dopp åker vi härifrån med tåg tillbaka till Nice

Eze – promenad på Nietzsches stig

Från Nice kommer vi med tåg till Eze sur Mer på en halvtimme

Framme i Eze sur Mer lämnar vi stationen och passerar den livligt trafikerade vägen. Till höger finns tydlig skyltning som visar var  Nietzsches stig  börjar – Chemin de Nietzsche

Men vem var Friedrich Nietzsche, 1844 – 1900? Tysk filosof som kanske är mest känd för verket ”Sålunda talade Zarathustra” och för begreppet ”Övermänniska”. Han vistades under 1880-talet en längre tid i Medelhavsområdet bland annat i Eze.

Vägen (så småningom stig) går brant uppåt under två km och knappt 500 höjdmeter. Något mitt emellan högklackat och. vandringskängor är lämpligt att ha på fötterna (Gärna sandaler eller joggingskor) under den 60 – 90 minuter långa promenaden. Viktigast är att ge sig tid att vända blicken bakåt mot Medelhavet!

Ju högre upp ju bättre panoramautsikt över Cote d`Azur – en vattenflaska är det enda du behöver bära med dig under högsommaren

Väl uppe i den medeltida byn Eze Village möttes vi av trängsel på gator och gränder och av ohejdad kommers (bland annat ett berömt parfymeri). De flesta turister hade bussats upp till Eze eller åkt bil.

 Bara ett fåtal hade gått stigen upp till Eze och ännu färre valde som vi att gå stigen även tillbaka

Efter 45 minuter är vi tillbaka vid stationen och använder väntan på tåget till ett dopp i Medelhavet

Under tre veckor på Franska och Italienska Rivieran (och Liguriens berg) hann vi med både en knapp veckas bergsvandring och flera (ofta vattennära) promenader. Maten var viktig för oss och de kulinariska höjdpunkterna var ett par middagar på Liguriska bergshytter. Men inte långt efter kom egentorkad mat tillagat på vårt lilla Primuskök gärna med ett glas gott lokal vin

 

Läs mer

Hösten 2018 och våren 2019

 

Vinterjackor till skolbarn i Nepal

Tack till:

Västerkyrkan Hässleholm

Sibbhults församling

Sösdala Föreläsningsförening

MHF Bjärnum

Loshults församling

Ubbeboda Hembygdsförening

Farstorps Föreläsningsförening

Emmaljunga Campingförening

SPF Araslöv

som gjort det möjligt för Tek, vår kontaktperson i byn Nunthala,  att skaffa vinterjackor till byns skolbarn.

Dessutom ett tack till Glimåkra Folkhögskola som skänkt pengar till Ingenjörer utan Gränser som gör värdefulla insatser i Nepal

 

Livet efter jordbävningen 2015–04-25Tankar fyra år efter katastrofen.

Vi,Sara och Bengt kommer alltid att leva med minnen från jordbävningskatastrofen.  För all framtid kommer vi att vara ”Langtang survivor” med allt vad det innebär i form av tacksamhet, tvivel och ett ständigt behov av att bearbeta det vi upplevde. Vad som då är särskilt ”läkande” är att läsa eller höra hur andra som också var på plats i Langtangdalen i Nepal beskriver sina upplevelser.

Row Smith är en kvinna från England som skrivit boken ”The Earth moved  – Surviving the 2015 Nepal earthquake” (StorryTerrace).  Row Smith berättar i boken om hur hon och hennes man överlever katastrofen men också om den svåra vägen tillbaka till ett normalt liv.

Vi trodde länge att vi var de enda svenskarna i Langtangdalen vid tiden för jordbävningen. Men vi  har  via media förstått att två kvinnor från Malmö också var där. Celia Ahlqvist Boltes och hennes kompis Astrid överlevde också katastrofen. De medverkade till att rädda en tysk flicka som hade förlorat sin mamma.  Vi, Sara och Bengt, är tacksamma för att vi för ett par år sedan, hade tillfälle att träffa Celia och Astrid.  Vi ägnade många timmar till att bara berätta och berätta för varandra.

Celia har också i en POD skildrat vad som hände henne och Astrid vid katastroftillfället. Det som är speciellt betydelsefullt för oss är att lyssna på hur Celia levt med fasansfulla minnen och hur hon bearbetat dessa. Vi känner igen oss i hennes upplevelser . Lyssna på denna POD!

http://rosteravvilja.libsyn.com/14-celia-ahlqvist-boltes-livet-efter-en-jordbvning

Läs mer

Bergtagna i Berga by – mitt Vasaloppsäventyr 2019

 

 

 

Såhär såg det ut på startfältet dagen före. Många önskade att Vasaloppet hade gått under lördagen (2/3) i stället för under söndagen.

På tal om startfältet! Visste du att längden på alla spår på startfältet är 90 km. Vanligen finns 52 spår på startfältet som är knappt 2 km långt.

 

Under Vasaloppet såg vi inte så mycket av spåren annat än på startfältet. Att reglerna säger att avståndet mellan spåren skall vara 220 m m från centrum till centrum var inget som vi märkte av under loppet.

Från höger till vänster: Martin, kusin Björne och Bengt vid målportalen kl. 21.30 Vasaloppskvällen

Min Vasaloppsvecka i siffror:

Öppet Spår söndag:  5.50.20 placering 1 av 44 i aktuell åldersklass

Vasaloppet: 7.38.30 placering 3254 av 10725 manliga åkare som kom i mål. Placering 7 av 139 i aktuell åldersklass

Båda gångerna stakade jag utan fästvalla. Under Öppet Spår fungerade stakning bra. Tror inte jag åkt fortare med fästvalla den dagen. Mycket ”följa John” under Vasaloppsdagen med massor av sönder- saxade backar där jag grävde ner mig och inte alls hade någon nytta av ”blanka” skidor. Min sluttid blev  ”All time slow”.

Läs mer

Fyra toppvandringar på Los Cristianos/Teneriffa

 

Montana Chayofita, 110 m, lavaberget mitt i staden. Gå till strandpromenaden vid Playa de la Vistas. Gå uppför trapporna till höger strax innan Vintersol (om du kommer söder ifrån från Los Cristianos). Följ Calle Finlandia upp mot lavabergets norra del. Gå in på den asfalterade gångvägen och sedan till höger in på grusvägen. Följ den fram till två vita stenar på vänster hand. Följ stigen in till vänster som först går in i en dalsänka och som sedan går kraftigt uppåt för att sedan fortsätta mindre brant upp till toppen. Lämpligen fortsätter man stigen fram för att gå ner mindre brant. Promenaden, som tar mindre än en halvtimme, ger dig panoramautsikt över Los Cristianos och dess kustband. Bra skor och vandringsstavar rekommenderas.  I annat fall risk för halka i ”rullgruset”.

Det stora lavaberget (med antenner på toppen) söder om Los Cristianos, 420 m. Följ strandlinjen söderut från Los Cristianos. På håll ser man stigen som i serpentiner leder uppåt till Guazaplatån. Följ stigen och fortsätt den förbi in ravin på vänster hand. Fortsätt fram till en större stig/väg som används som serviceväg av fyrhjulsdrivna bilar. Följer man denna väg till vänster leder den upp till toppen bestående av två antennstationer. Efter en”kringla” förbi båda antennområden följer man samma stig/fyrhjulsväg tillbaka.  En stund efter att man passerat en ruin på höger hand följer man en fyrhjulsväg som passerar en ödegård innan den når fram till bananplantage innan byn Guaza. Se upp för en mycket trafikerad väg som måste passeras innan man når restauranger och busshållplats med bussförbindelse med Los Cristianos.

Montana Roja, ”flygplatsberget” 171 m

Buss från busstationen i Los Cristianos till Los Abrigos (buss 470 m fl).  Vandringen går österut från Los Abrigos och följer kustlinjen på lättgångna stigar (som inte är märkta).  Efter cirka 5 – 6 km kommer man i höjd med lavaberget Montana Roja som ligger väl synligt inte så långt ifrån flygplatsen. För att gå upp på toppen bör man välja en stig som vetter mot El Medano och ha bra skor och gärna vara utrustad med vandringsstavar (rullgrus på vissa delar av stigen mot toppen!). Vandringen fortsätter (med eller utan en toppbestigning) österut mot El Medano förbi kitesurf  områden. Från El Medano går det bussar åter till Los Cristianos.

Conde 1001 m –” det imponerande berget som man ser österut från Los Cristianos”

Utkik mellan husen i Arona

Ta en tidig förmiddagsbuss från busstationen i Los Cristianos till Arona. Se till att vara utrustad med bra skor, vandringsstavar och något i matväg och rejält med vatten. Gå till torget vid stadshuset ett kvarter ifrån där bussen stannar. Där finns skyltning mot Conde. Följ skyltningen ut ur Arona.

Stigen går snart ner i en ravin för att sedan fortsätta på bergets östra sida. Vid stigdelning tar man den vänstra stigen. Efter en halvtimmes vandring på en relativt lättgången stig kommer man upp på ett krön med utsikt mot väster. Nu fortsätter vandringen på en något tuffare stig (inte lämplig vid dåligt väder).

Efter ytterligare en halvtimmes vandring är vi uppe på platån som är mycket mer tillgänglig än vad den verkar vara på håll. En ”toppsten” finns på platåns motsatta sida. Utsikten är bedårande speciellt västerut mot Los Cristianos. Utan tidsmässig stress är vi åter i Arona efter en dryg timme. Således totalt cirka tre timmar Arona – Conde t o r.

Läs mer

Sommaren 2018 vandrade vi, Sara och Bengt, GR 52 i Alpes Maritimes från St Dalmas till Menton

  0 meter över havet  Bergspass över 2500 m och toppar över 3000 m

1000 höjdmeter ner innan vi når Medelhavet. Vi skymtar hamnen i Nice.

 

Bakgrund: Sommarens vandring är vår 21:a högalpina vandring sedan starten med Tour de Mont Blanc 1997. Vi inledde vår ”vandringskarriär” sent. Bengt firade sin femtioårsdag i samband med premiärvandringen och Sara sin några år senare när vi för första gången vandrade i Nepal.  Vi är således nu plus/minus 70 vilket förklarar ett visst gnäll i texten nedan över ett antal branta  bergspass.  Det hör också till saken att vi på senare år (och även i år) bar med oss allt som behövdes för tältboende (nio tältnätter). Dessutom var vi självförsörjande på mat under hela vandringen.  Tillsammans bar vi cirka 30 kg.

Vi ser tillbaka på sommarens vandring på GR 52 med stor glädje men inser också att detta kanske var vår sista vandring över höga bergspass i svår terräng.

GR 52, den cirka 10 mil långa leden, ser du på kartan nere till höger.  Tidigare har vi vandrat ”den enkla vägen” rakt söderut till Nice på GR 5 – se under vandringar 2008.

”Den hårda vägen” men också den spektakulära och högalpina är GR 52 som till stor del går genom nationalparken Mercantour i sydöstra Frankrike nära gränsen till Italien.

Från: https://www.gr-infos.com/en/gr52.htm

Transfer: Vi flög till Nice och tog buss till St Martin Vesubie. Därifrån gick en ”shuttel buss” till resorten La Colmiane där vi började vandringen.

Guidebok: The GR 5 Trail av Paddy Dillon, Cicerone Press

Kartor:  IGN Carte de Randonnèe 3741 OT, 3741 ET och 3742 OT

Utrustning/mathållning: Bortsett från ett antal bergshyttor fanns det begränsade möjligheter till proviantering. Enda by/stad med ett visst utbud är Sospel då det återstår en lång dagsetapp till Medelhavet och Menton.

Vi hade utrustat oss för att vara självförsörjande. Under vandringen åt vi alla måltider utom en från våra egna  ”ryggsäcksskafferi”.  Vid två tillfällen införskaffade vi en ”pick- nic” korg från bergshyttan.

Frukosten bestod av rågflingegröt spetsad med lite honung samt en kopp the. Lunch: Urshultsbagarens grova danska rågbröd, Falu rågknäcke, rökt korv, ost, vatten alternativt kaffe.

Middagarna tillagades av egentorkade grönsaker som förstärktes med nudlar, vid två tillfällen stekte vi pannkakor vilka innehöll torkad helmjölk, hemtorkade ägg, mjöl, salt, vatten. Pannkakorna åts med lite sylt.

Mellanmål: hemtorkade äpple från egen trädgård, blandade nötter och naturligtvis vatten. Vi stannade till minst en gång/timma för att dricka då det under vår vandring var mycket varmt.

Vi sov alla nätter i vårt tält, Hilleberg Nallo även kallat ”Chateau Hilleberg”.  Gastub till vårt Primus kök inhandlade vi i en friluftsbutik i Nice. Vi övervägde att vandra i Trailskor men lyckligtvis valde vi det trygga alternativen i form av Meindel och Hanwag.

Svårighetsgrad: Ingen ”Sound of Music vandring ”på lättgångna stigar i ett lätt böljande landskap. Mycket vildmark, få möjligheter till proviantering och ”steep and bouldery” (brant och stenigt) med inslag av ”steep scree” (rullgrus/rasbrant). Vid vissa passager övergick vandringen till ”scrambling”, dvs det var nödvändigt att använda ”alla fyra”.  Begränsade möjligheter till vatten i synnerhet under senare delen av vandringen.

 

                                              2018 – 08 – 08

Första dagen är en kombinerad resdag och vandringsdag. Allmänna kommunikationer, buss, tog oss  från Nicetill La Colmiane, ett par km från ledens början i St Dalmas. Där går vi ut hårt med en storfika på lokal specialitet innan vi följer en asfalterad väg nedåt tills vi kommer in på GR 52.

Nästan dagliga åskskurar gör att blomsterprakten är riklig. Lavendel.

I morgon ska vi över bergspasset Col de Barns 2452 m som syns i bakgrunden

 

Det går brant uppåt vilket inte precis framgår av bilderna. Tryckande värme (kring 30 gr som vi haft i Sverige i sommar), sugande uppåt och fulladdade ryggsäckar. Nästan 1000 höjdmeter under eftermiddagen innan vi slår läger efter att vi passerat första ”collen”, Col de Veillos, 2194 m.

Till middag fixar vi pannkakor med rökt korv och bröd som tilltugg.

Vi hade informerats om att brandrisken inte var överhängande i detta område. Återkommande regn och åskskurar gjorde att växtligheten var frodig.

Även denna eftermiddag drar det över ett rejält regn med åska.

                                                                       2018-08 – 09

Vi har lämnat vårt nattläger och är på väg mot Col du Barns, 2452 m.

Tidig start på dagen med grötfrukost 6.30. Fin morgon för vandring. Vi når Col du Barns efter en timme.  Mellanmålet här blir återigen pannkakor. De smakar gott även på 2452 m och våra vandringskompisar på bergspasset blir avundsjuka på oss när de känner doften av nystekta pannkakor.

Innan vi når bergspasset passerar vi några små fjällsjöar.

På Col du Barns träffar vi andra vandrare som också är på väg söderut på GR 52 (men egentligen går leden hittills mest norrut och österut).

Mellanmål på Col du Barns – vi är nu i Parc Mercantour

Mycket sten och klippor gäller när vi tar oss upp men också ner från passet. Col du Barns bildar för övrigt gräns till nationalparken Mercantour som vi nu går in i.

Vi blir upplysta om att 1500 euro i böter  gäller vid överträdelse av:

  • Eldningsförbudet
  • Tältförbudet (tillåtet 19 – 07)
  • Nedskräpning

Vi döper varje lättgången stig till ”Ryssberget”. Här ett kort avsnitt lätt stig innan vi når Le Borèon

I Le Borèon slår vi läger på anvisad plats en bit ifrån Gite de d ètape. Till vår förfäran driver en vallhund upp fem hästar på ”vår” äng! Stor kalabalik utbryter.  Vallhunden försöker driva bort hästarna från platsen men de bara stressas att springa fram och tillbaka och håller flera gånger på att trampa ner vårt lilla tält där vi sitter och hukar och tycker det är riktigt obehagligt. Till sist kommer en kvinna med fem grimmor och lyckas få hästarna därifrån.

Kvällen tillbringar vi i Gite d ètape Le Borèon i sällskap med trevliga vandrare. Vi unnar oss också en smaklig middag för att inte tulla för mycket på vårt matförråd.

                                                    2018-08-10

Efter att vi lämnat Le Borèon på 1475 m går det stadigt uppåt.  1000 höjdmeter uppåt ska vi under någon timme innan vi når Pas des Ladres, 2448 m.

Dessa stilla stunder med fika och bergspanorama är nog det vi uppskattar allra mest under våra vandringar!

Det bär brant ner efter passet

Här jobbade man med att förbättra stigen. Orangefärgade påsar med lämplig sten har förmodligen levererats via helikopter

Lac de Trècolpas, 2150 m

Vi avslutat en kort vandringsdag i La Madone de Fenestre som förutom refuge (tillhörande det franska alpina sällskapet) också har en pilgrimskyrka. Vi besökte den under kvällen och hade förmånen att vara med om körens repetition inför morgondagens konsert.  En sann musikalisk upplevelse!

                                                                 2018-08-11

Ett tidigt adjö till det halvitalienska La Madone de Fenestre. Ser under morgonen flera chamois (stenget) och bouquetin (stenbock) på vår tidvis branta uppfart mot Pas du Mont Colomb, 2548 m.

Stigen övergår i ett parti stenklivande och klättrande

På väg upp till passet ser vi bergsklättrare på bergsmassivet i bakgrunden.

På väg upp mot Mont Colomb, 2548 m.

Mycket kliva och klättra (scrambling). Vår karta informerar om en ”hard part of hikingtrail” eller uttryckt på franska ”passage delicate”

Ett av flera snöfält som vi passerade igenom

Äntligen uppe på passet – vi har en brant nedgång framför oss.

Några enstaka vandrare möter vi. Annars har dalgångarna varit helt utan folk och bosättningar. Hytterna är i princip den enda bebyggelsen.

Stenbocken kliver obehindrat på den branta kraftverksmuren

Tältläger nära Refuge de Nice

 

                                         2018-08-12

 

En av flera snöfält på vår väg upp mot högsta bergspasset, Baisse du Basto, 2693 m

Äntligen uppe på passet Baisse du Basto, 2693 m – här träffar vi ett trevligt par från Nice!

Mycket lösa stenar på vägen ner från passet

Snart dags för nästa pass, Baisse de Valmasque, 2549 m

Den mytomspunna dalen Merveilles längst bort i bild med Lac des Merveilles

På väg in i Vallèe des Merveilles, som är ett skyddat arkeologiskt område med flertusenåriga hällristningar. Men uppriktigt sagt så märkte vi inte så mycket av det annat än att vi inte fick använda våra stavar i detta område och att vissa stigar var förbjudna att använda utan guide.

Tältkompisar vid Refuge des Merveilles – de bjöd på lokalproducerat vin vilket var en riktig smakhöjare för vår Primustillagade middag!

 

                                            2018-08-13

Kall och blåsig morgon. Vädret har slagit om under natten. Vi litar på vårt tält och övriga utrustning och beger oss iväg tidigt som vanligt. Hyfsat bra stig mot dagens första pass, Pas du Diable, 2430 m. Faktiskt första höga passet utan att behöva kliva och klättra på branta stenfält. Dock försämras vädret stunden innan vi når passet. Ett lätt regn övergår i kraftigt regn och vinden tilltar men sikten är fortfarande god.

Fram till nästa pass, Col de Raus, 1999 m, går stigen lyckligtvis nedåt vilket skyddar oss mot de starka kastvindarna. Det börjar också att åska. Ett kort stopp då vi ta på fleece och gortex plagg innanför regncapen blir nödvändigt. Sikten fortsätter att vara bra och stigen går ofta på en jämn stig högst upp på bergsryggen.

På stigen mot Col de Raus ökar vinden, temperaturen faller och regnet tilltar.

Vi överväger att gå i bivack men sikten är fortfarande bra och vi har ett bra skydd för regn och blåst genom våra förstärkningsplagg. Efter ett par timmar blir vädret långsamt bättre.

När vi kommer fram till Pointe des Trois Communes har vi att välja mellan att vandra till Camp  D `Argent (med hotell/restaurang) eller att gå direkt mot Sospel och göra en freecamping på vägen. Vi väljer det senare. Ett skäl till att vi valde att gå mot Sospel var att markeringen plötslig uteblev eller i flera fall var saboterad (skyltarna och stolparna de satt på var nedrivna på flera ställen). Med stöd av karta, rödvita markering och med hjälp av en hygglig fåraherde kunde vi följa leden söderut. Mötet med fåraherden innebar också att komma i närkontakt med hans beskyddande fårahundar. Dessa var många och vaksamma och hade full koll på både oss och de tusentals fåren. Den sista fårahunden dröjde sig morrande kvar tre meter från stigen när vi passerade. Genom åren har vi lärt oss hur vi ska förhålla oss till vallhundarna.

Nu följde ett par timmars behaglig vandring först uppe på bergsryggen och senare ner mot en dalgång. Vårt nattläger slår vi upp i närheten av Baisse de la Linière.

Bivack högst upp på bergsryggen med utsikt över Medelhavet och Nice – detta upptäckte vi inte förrän vi skulle bryta lägret morgonen därpå.

 

                                                   2018-08-14

Vi är mindre än tre timmar från Sospel en liten stad med medeltida kyrka och kapell. Redan på 1200-talet spelade den en viktig roll i handelsrutten mellan Nice och Píèmont (den s k saltvägen). Vi besökte den redan under förra året och fann att den har mycket att erbjuda besökaren förutom ett svalare klimat än vid Rivieran.

Sospel ligger i dalen till höger på bilden

Behaglig ”crest”vandring (vandring på bergsryggen) som övergår i ett nästan oändligt antal serpentiner ju närmare vi kommer Sospel.

Skön stigvandring innan de branta serpentinerna tar över närmare Sospel

Sospel skymtar i dalen

De sista timmarnas vandring innan Sospel blir det vattenransonering. Vårt ”grundlager” med fyra liter vatten är nästan slut när vi når campingen i Sospel.

                                                                    2018-08-15

Vi bestämmer oss för att stanna en dag extra i Sospel. Turen är på vår sida för det visar sig att det är en helgdag (Jungfru Maria himmelsfärd) med parad genom staden och festligheter med fyrverkeri på kvällen.

Floden genom Sospel är som ofta uttorkad på sommaren.

Den medeltida tullbyggnaden finns i anslutning till bron över floden. Stadens ”hembygdsförening” visade stolta upp byggnaden för oss och andra besökare.

St Michel katedralen i Sospel – barockkyrka från 1762

 

                                                             2018-08-16

En lång vandringsdag (20 km) med mycket upp (1170 m) och ner (1520 m) väntar oss idag. Sospel ligger på 350 m så det blir inga fler två tusenmeters pass.

Vi lämnar Sospel tidigt på morgonen men hinner göra en avstickare till bageriet för proviantering av bröd.

Dagen börjar med några timmars okomplicerad vandring på grusväg. Dock uppåt, uppåt.

Colla Bassa 1107 m. Frankrike och Italien möts här.  Här går vi ner i en svacka och tappar flera hundra höjdmeter som vi tar igen i vandringen mot Col du Berceau, 1090 m.

Som att vandra på Ryssberget eller Skåneleden  för en stund!

Här ser vi Mentons men även Garavans hamn

Sensam stig på vår väg till Medelhavet. Svårt att skynda på steget här med rullgrus på hal stenbotten.

Medelhavet!

 

 

Läs mer

Åsnen runt på två dagar

Åsnen är Sveriges till ytan 16:e största sjö. Cykelleden Åsnen Runt är cirka 14 mil. Vi cyklade öster om sjön Salen och skippade alltså Alvesta. Totalt trampade vi ungefär 12 mil fördelat på en eftermiddag och en förmiddag.

Från Ingelstad till Rösmåla, där det var dags för ett första stopp

Övernattade gjorde vi vid ett lyxigt vindskydd på sjöns västra sida några km söder om Torne, nära Hulevik.  Där hade kronprinsessan nyligen invigt Åsnens Nationalpark, Sveriges 30:e i ordningen.

Tre kommuner passeras under denna cykling nämligen Växjö, Tingsryd och Alvesta.

Kort stopp vid Trollberget

Trollberget bjuder på Åsnenområdet i pocketformat. Här finns nästan alla nationalparkens miljöer samlade på liten yta. Vandra spännande strövstigar från nationalparksentrén. Undersök klippan där trollen påstås ha firat jul. Strosa längs Skogsslingan och bekanta dig med Trollbergets fem olika skogsriken. Avsluta gärna ditt besök med att packa upp din matsäck på det sköna trädäcket vid Åsnens strand. Utsikten går mot vatten och öar. Kanske ser du storlom, havsörn och fiskgjuse. Källa:https://naturkartan.se/sv/vaxjo/trollberget-4

Växjö gjorde livet surt för oss eftersom de lagt finkornig sand på sträckningen söder och norr om Ingelstad. Underlaget passar bättre för häst och ryttare än för cyklister. En klen tröst var att det gav hög puls och bra träning. Förhoppningsvis ”sätter sig” underlaget med tiden och blir o k även för cyklister. Annars var det trevligast att cykla på banvallar mellan Ålshult och Torne.  Hela tiden vattennära med bra underlag för cyklister.

Vi passerade söder om Bergundasjön som liksom sjön Åsnen tillhör Mörrumsåns huvudavrinningsområde.

Vår variant av Åsnen Runt startade och slutade i Ingelstad. Under turen passerade vi bland annat följande  ”metropoler”: Väckelsång, Urshult, Ålshult, Hulevik, Torne, Huseby, Öja, Gemla, Bergunda, Teleborg och Krokvik

Läs mer

Skinsagylet – en kort vårvandring. Vårvandring från Osby till Nedanbäcks Gårdsbutik

Skinsagylets naturreservat består av en brant sprickdal på den norra delen av Ryssberget. Från en utsiktspunkt har man en milsvid vy över Pukaviksbukten. Den västra sluttningen ner mot sjön Skinsagylet är mycket brant och bevuxen med bok och avenbok. De stora höjdskillnaderna mellan bergets krön och dalens botten samt mängden väldiga flyttblock ger ett mäktigt intryck. Området är strövvänligt och här finns en vandringsslinga på 2,5 km.

Ovanstående hämtat från Länsstyrelsen i Blekinges hemsida. Vi besöker Ryssberget  på gränsen mellan Blekinge och Skåne den 27 april. Det blir en liten vandring i en stor skog under pågående lövsprickning.

Nyutslagen bok på naturreservatet Skinsagylet, Ryssberget mellan Blekinge och Skåne

Bokskog under lövsprickning jämte Levrasjön norr om Bromölla

Gulsippor utmed Levrasjön nära Råby

 

Vårvandring från Osby till Nedanbäcks Gårdsbutik

Vi går österut från Osby och följer vägen mot Kalhult

Upp för ”Kalhultabacken”

Vi passerar Kalhult med ”förstäder”

4 maj och häggen är utslagen

Vandringen går på skogsstigar och skogsvägar genom ett Nordskånskt  lanskap

Betesängar omgivna av storskog – mer likt Småland än övriga Skåne

Ett hav av vitsippor och lövsprickning

Framme vid Nedanbäcks Gårdsbutik efter en dryg mils vandring på lättgångna vägar och stigar genom Göingeskogarna i kommunerna  Osby och Östra Göinge

Läs mer

Saras och Bengts tio häftigaste vandringar

                                                                                                

2017 firade vi 20 års jubileum som bergsvandrare. Vandringen runt Mont Blanc 1997 blev inledningen till vår passion för berg och bergsvandring. Vi blev bergtagna!

När vi lyfter fram de häftigaste bergs- och vandringsupplevelserna är det inte höjden på bergen eller svårighetsgraden som är avgörande. För oss är totalupplevelsen det viktigaste. Därför platsar även lättvandrad låglandsled bland våra ”Tio i topp”. Här kommer en kort presentation utan inbördes rangordning

1: GR 20 på Korsika

En vandring tvärs över ön från nordväst (Calvi) till sydost (Conca) som innehåller det mesta: Berg och Medelhav , hetta, iskalla bergsfloder, svindelframkallande bergsraviner och toppkammar, ödsligt och kargt landskap och gemytliga tältläger vid etappmålen.

 

 

2: Chamonix – Zermatt

En krävande och givande vandring. Från en dal, sedan upp över ett bergspass och åter en dal etc utan att man tycker sig komma närmare Zermatt och Matterhorn. Lönen för alla avverkade höjdmeter är de små byarnas alpidyll och utsikten över alla 4000 m bergen. Är kronjuvelen Matterhorn bara en hägring? Nej, sista vandringsdagens sista timme dyker hon upp längs in i Mattertal.

 

 

3: Runt Monte Rosa

Monte Rosa är ett bergsmassiv på gränsen mellan Italien och Schweiz. Berget ligger ungefär 10 kilometer sydost om Zermatt i Valais i Schweiz och 45 kilometer ostnordost om Aosta i Valle d’Aosta i Italien.

Så långt Wikipedia. Inte många känner till Monte Rosa, Västeuropas näst högsta berg. Men detta var en ”höjdarupplevelse” med ex. Theodulpasset, Zermatt, Europaweg Zermatt – Grächen och Montemoropasset.

4: Runt Matterhorn

Vi attraheras av Matterhorn. Ibland känns det som vi varit på väg mot Matterhorn varje gång vi vandrat i Alperna!

 

 

 

5: Skåne runt

Vi följer hela kustlinjen men går också Kust till Kust (Sölvesborg – Båstad/Torekov) och passerar de vackra Göingeskogarna i Osby kommun!

 

 

6: Via Ferrata i Madonna di Campiglio

Att vandra med klättersele och säkrad i en wire i berget var inget vi tänkte på när vi började knata i bergen.

Vill du föreställa dig hur ”luftigt” en Via Ferrata är ta då en titt på denna länk där en MTB cyklist avverkar ”vår” Via Ferrata Gustavo Vidi:

https://www.youtube.com/watch?v=QzCIWaQSGz0

7: Poon Hill Ghandrung i Nepal

Mycket Himalya på få dagar. Höjdpunkten är att uppleva soluppgången från Poon Hill med bl. a. 8000 meters berget Dhaulargiri (8167 m – världens sjätte högsta) i fronten.

Mellan byarna Tikedungha och Ulleri var stigen stensatt med 3767 trappsteg!!

 

8: St Etienne de Tinee till Nice – från Alperna till Medelhavet 

En annorlunda vandring i Provence på GR 5. Från snöklädda toppar, genom lavendelfält och till Medelhavet och blomstermarknaden i Nice. Kan man önska sig mer än så under en veckas vandring?

 

9: Annapurna Basecamp Nepal

Från subtropisk värme och regnskog till snö och is vid foten av världens nionde högsta berg. Vårt första äventyr i Nepal.

 

10: Runt Queyras – vandring i Hautes Alpes i Frankrike på gränsen till Italien

 

Se mer om dessa och andra vandringar vi gjort på:

www.bergtagna.se/category/vandringar/

Läs mer

Okynnesgående

Vandringens förträfflighet för den enskildes välbefinnande och för folkhälsan är nog de flesta eniga om idag. Men på landsbygden under femtio och sextiotalets då jag, Bengt, växte upp hade min föräldrageneration den uppfattningen att kroppsarbete var förbehållet nödvändigt arbete på gården. Att hässja hö, gallra sockerbetor, hugga i skogen, dika m m är exempel på viktigt och riktigt kroppsarbete som var vanligt förekommande på lantbruken på den tiden. När jag på kvällstid spelade fotboll med byns pojkar ansågs det som slöseri med tid och kraft.  Den lilla fritid som fanns skulle användas till vila så att man orkade med det dagliga slitet på åker och äng eller i skogen. Att springa efter en fotboll eller (än värre) löpa en runda för nöjes skull ansågs både onödigt och onyttigt. ”Tosafora” ( tokigheter) kallade far det!

Boken Essies recept, kryddade med Assars historier är en kulturhistoriskt intressant bok skriven av ”bonnatösen”(bonddottern) Bodil Ohlsson. Hon är uppvuxen under sextiotalet i Verums församling i Norra Skåne. Numera är hon professor i medicin vid Lunds Universitet.  I sin bok berättar hon om hur hennes far reagerade då Skåneleden och ”vandring för nöjes” skull kom till byn.  Skåneleden från Kust till Kust skapades 1978 och sträcker sig inom synhåll från gården. Fadern Assar, född 1908, säger förfärad när han ser alla vandrare passera förbi byn: ”Dä ä dau förväl att faffarn är döer å slipper å se öllt detta okynnesgaouanne” (det är då för väl att farfar är död och slipper att se allt detta okynnes gående.)

Läs mer

Tack vare våra sponsorer 2017

      

 

    

 

  

 

och med hjälp av generösa gåvor från:

 Senioren Hässleholm

Ekumeniakyrkan Mölnlycke

SPF Verum

Hjärt- och lungsjukas förening Kristianstad

SPF Glimåkra

 har vi kunnat ekonomiskt stötta:

  • Återuppbyggnaden av skolan i byn Nunthala i Nepal
  • Byggandet av ett skolinternat så att även avlägset boende elever kan gå i skolan
  • Inköp av skoluniformer
  • Stipendier till de fattigaste familjerna så att familjerna har råd att betala skolavgiften
  • Inköp av vinterjackor till särskilt behövande barn.

Ny fleecejacka som är stor nog att växa i för kommande år

Vår kontaktperson Tek Rai (”borgmästare” i byn Nunthala,  bergsguide m m) tillsammans med barn som nu har tillgång till varm fleecetröja för att hålla värmen ute såväl som inne. Husen i bergsbyarna är oftast oisolerade och enda värmekällan inomhus är eldstaden i köket

Tack också till alla ni som 2015 och 2016 stöttat vårt arbete för återuppbyggnaden av skolor m m i Nepal.

 

Läs mer