Författar Arkiv

Februari mars 2020

 

Våra skidkompisar från norr: Lars Persson Treby IF t h, fullföljer 2020-03-01 sitt 50 Vasalopp i svit! Här i Eldris 9 km från mål med sonen Roger Persson.

Far & son i mål efter Bengts 39:e och Martins åttonde Vasalopp 2020-03-01

 

Föreläsningar för skolprojekt i Nepal

Tack till Civilförsvarsföreningen i Hässleholm och PRO i Hästveda. Dessa hann vi med innan Coronapandemin stoppade övriga inplanerade föreläsningar under våren. Tack också till Kjellsa Reklamstudio för värdefullt stöd

 

 

Läs mer

Sara och Bengt – två bergtagna vandringsveteraner

 

Här kommer en presentation av de föreläsningar (våra berättelser till egentagna bilder) om dramatiska bergsvandringar i Europa och Asien som vi kan erbjuda + Vasaloppet

Himmel och helvete – på vandring i Nepal när jordbävningen slog till Detta är berättelsen om hur vi överlevde jordbävningskatastrofen i Nepal 2015

www.bergtagna.se – se under Vandringar – Nepal 2015

 

Från Skåneleden till Everestleden – Bilder från idylliska och äventyrliga vandringar i Europa och i Nepal

http://www.bergtagna.se/ – titta under vandringar

 

GR 20 Korsika – Europas tuffaste vandringsled!

Vasaloppet i nutid och dåtid. Bengt, med 39 genomförda lopp, kåserar och visar bilder kring äldre tidens skidstjärnor och dagens elitåkare och allt mitt emellan!

 

Bergtagna i Franska Alpernapå vandring från Genevesjön till  Provence och Medelhavet

 

http://www.bergtagna.se/vi-slutfor-grande-traversee-des-les-alpes-houches-till-tignes-le-lac/

http://www.bergtagna.se/sommaren-2018-vandrade-vi-sara-och-bengt-gr-52-i-alpes-maritimes-fran-st-dalmas-till-menton/

 

Vägen till Via Ferrata – på klätterstigar i Dolomiterna

http://www.bergtagna.se/madonna-di-campiglio-via-ferrata-2009/

 

Sara och Bengt Olsson

www.bergtagna.se

0708-896928

Läs mer

Hösten 2019 – Föreläsningar Sara och Bengt

Tack till:     Markaryds föreläsningsförening 

                       Ringsjö Församling Hurva

                     SPF Hässleholm

                     Munka Ljungby Föreläsningsförening       

                   För gåvor till skolprojekt i Nepal
                  Dessutom tack till: Kjellsa Reklamstudio för värdefullt stöd!

Julkort från vår vän och kontaktperson i Nepal Tek – han skriver:

”Hej Bengt och Sara. Jag vill passa på att tacka er för era gåvor för stipendier. Er generositet gör verkligen skillnad. Er hjälp spelar en viktig roll för att förändra fattiga elevers framtid. Er hjälp är alltid uppskattad. God Jul och Gott Nytt År. Må denna helg bli ljus och glädjerik och måtte det nya året bringa framtidshopp och välgång.” Tek 20/12/2019

  • Vinterjackor, skolböcker och skolmaterial till skolbarn i Nepal december 2019
Läs mer

Honolulu Marathon på vårt sätt. Detta är Sara och Bengts berättelse.

Hur kommer vi på tanken att åka till Hawaii? Och ännu mer långsökt. Vad får oss att anmäla oss till Honolulu Marathon?

Under senare delen av 2019 planerade vi att göra en resa till Kalifornien. Därifrån var det inte självklart att vi skulle bege oss 500 mil västerut i Stilla Havet (cirka fem flygtimmar från San Francisco) till Hawaii. Det som lockade oss var mystiken kring Hawaii. Kanske var det ungdomens Elvis film Blue Hawaii eller Yngve Stoors smäktande ukulele toner som gjorde att vi inte kunde släppa tanken på Honolulu.

Det som fick oss att bestämma oss för Honolulu var att vi upptäckte att ett stort maratonlopp, USA:s fjärde största, genomfördes under den period vi hade tänkt oss besöka USA:s 50:e och senaste delstat. Vi ser oss inte som löpare (trots Bengts 15 maraton lopp med 2.45 som pers..- gjort en gång i forntiden och Saras tre Tjejvasor). Vi är sedan 23 år tillbaka bergsvandrare och ”senior backpackers”.  Vandring är således vår grej och beslutet om att genomföra Honolulu Marathon tog vi ett år innan loppet när vi förstod att detta lopp är som gjort för vandrare. Det finns nämligen ingen maxtid.

Några fakta om loppet:

Anmälningsavgift: C:a 2000:- per person (möjligt att anmäla sig, mot högre avgift, fram till dagen föreloppet, ingen risk att loppet blir fullbelagt).

Ingen maxtid – 2018 hade långsammaste deltagare  17 timmar för genomförandet

Start i centrala Honolulu kl. 5 på morgonen

Sex startgrupper, från elitgrupp till de som promenerar, du som motionär väljer själv vilket startled som passar dig.

Temperatur: 23 grader vid start och drygt 30 under dagen

Hur resa till Honolulu? Som sagt planerade och genomförde vi en tre veckors resa i främst Kalifornien under november 2019. Från San Francisco flög vi till Honolulu. Prisläget i västra USA är f n högt och billigare är det inte på Hawaii!! Därför passar vårt ”backpacker upplägg” väl i sammanhanget. Vi bokade in elva övernattningar i Hostelling International i Honolulu (rabatt via STF-medlemskap). Pris per natt för oss i dubbelrum = cirka 600 SEK per natt.

Bilder från vårt trevliga ”hostel” beläget ganska centralt. (30 min från centrum och 45 min. till fots till Wakiki Beach)

 

Banan var under de första timmarna (för oss) stadsnära för att sedan bli havsnära. Kuperingen var obetydlig. .Vätskekontroller (med vatten och Gatorade) fanns det ett dussin av. Längs banan fanns massor av funktionärer/volontärer som förhöjde stämningen genom sin entusiasm.

 

Gatukorsningarna bevakades i många fall av MC-burna män med bister uppsyn. Många boende längs banan hade egna matkontroller med bland annat apelsinklyftor och salta pinnar.

Kapiolani Park i förgrunden och Wakiki Beach med lyxhotell i bakgrunden – denna utsikt hade vi från  lavakratern Diamond Head som vi passerade två gånger.

Övrigt om vårt lopp: Vi gick med en hastighet av c:a 6 km i timmen vilket ger en bruttotid på 7 timmar. C:a 40 minuter använde vi till drickapauser, toa besök och en rejäl matpaus där vi satte oss ner vid sidan om banan och åt en dubbelmacka som vi hade med oss i midjebältet. Vår tid i mål blev 7 timmar, 40 minuter och 13 sekunder (den med längst tid hade 18 timmar!). Starten skedde i mörker men den tropiska natten lystes upp av ett gigantiskt fyrverkeri som varade i 10 minuter vilket var den tid det tog för oss att nå startlinjen. Cirka 20 000 startade och 18805 slutförde maran.

Målgången var i Kapiolani Park – i bakgrunden Diamond Head, banans enda kupering.

”You never walk alone!”

Loppet var för de flesta deltagare en fråga om att bli ”Finisher” inte att göra en topptid. Alla stilar fanns och alla kroppsformer var representerade. Upplevelsen var viktigare än att pressa sig hårt. Många japaner deltog och bland dem var det vanligt med medelålders/äldre man/kvinna som liksom vi gick tillsammans. Vad vi inte gillade var att det förekom och var tillåtet med barn från sju års ålder.

En speciell känsla var det att, vid 7 tiden på morgonen, se solen gå upp över Stilla Havet. En särskild känsla var det också att hålla varandra hårt i hand under de första timmarna av loppet för att inte komma bort från varandra. Så mycket ”hålla handen” har vi inte haft sedan vi träffades för över 50 år sedan!

Som vandrare var vi i gott sällskap. I början av loppet var det många, kanske hälften omkring oss, som sprang medan de flesta av våra medtävlare gick under senare delen av loppet. Snabbaste man hade 2.07 och snabbaste kvinna sprang på 2.31.

Musikunderhållning fanns på flera ställen längs banan.

Som ”Finisher” blev man belönad med en stor medalj, ”finishertröja, snäckhalsband (lei) och diplom

https://www.honolulumarathon.org/our-events/honolulu-marathon

Läs mer

Vårt Amerikaäventyr nov/dec 2019– på vandring i Kalifornien, Nevada och Hawaii

 

Inte så mycket berg men desto fler vandrade kilometer blev det under vår resa till:

San Francisco

San Jose

Santa Barbara

Los Angeles/Santa Monica       

Las Vegas/Grand Canyon

Hawaii/Honolulu

San Francisco – Golden Gate bron – symbolen för San Francisco – bron blev klar 1937 och är 2737 m lång. Den har en segelfri höjd på 67 m. Vi vandrade från innerstaden Sutter Street/Taylor Street till  Fishermans Warf vid den norra kustlinjen. Där följde vi San Francisco Bay till brofästet. Därifrån över bron och åter samma väg – totalt c:a 25 km.

Vi hade läst att en  Greta-målning fanns på någon husvägg i San Francisco. Förvånade blev vi när vi upptäckte husväggen på en gata helt nära Sutter Street där vi bodde!

I San Josè är Erik Karlsson ”King” i NHL-laget San Josè Sharks. Tyvärr ingen hemmamatch då vi var i stan.

Santa Barbara, även kallad USA:s Riviera, betydde långa promenader längs havet och spektakulära solnedgångar i Stilla Havet!

Los Angeles/Santa Monica – Vårt Hostel International Santa Monica ordnade en vandring i bergen norr om Santa Monica. Buss ut och sedan någon timmas vandring uppåt. Hem tog vi oss själva genom att vandra till havet (Stilla Havet) och därifrån söderut tills vi ”kom hem”. Slutet på vår vandring var också slutet på den legendariska vägen ”Route 66”

Las Vegas – promenad på ”The Strip”. Vi bodde på Hotel Luxor, byggnaden till vänster. 4000 rum och 4000 spelautomater (kändes det som)

Grand Canyon från ovan – vädret tillät inte landning som annars var planerat

                                                    Hawaii – Honolulu

Hawaii – Honolulu – Vandring från vårt boende upp till ett lokalt utsiktsberg och krater, Diamond Head.

Hanauma Bay beläget på västra udden på ön Oahu

 

Tropisk växtlighet på vår vandring från vårt Hostel i norra delen av stan till Honolulus marina, Waikiki Beach Park, Waikiki Beach och Kapiolani Park

Se även: https://sv.wikipedia.org/wiki/Pearl_Harbor

Vi besökte Pearl Harbor den 6 december, dagen före åminnelsen av attacken den 7 december 1941. Statyn ”Den okände sjömannen”

USS Bowfin

”Sovsal” på ubåten. Inget för den med cellskräck!

USS Bowfin är en s k attackubåt som ligger permanent vid Pearl Harbor Museum och Park. Den sjösattes den 7 december 1942, alltså exakt ett år efter Japans attack på Pearl Harbor och deltog med framgång i kriget i Stilla Havet under andra världskriget. Den fick smeknamnet ”Hämnaren”.

Militärorkester repeterar inför årsdagen av den 7 dec. – mycket patriotiskt och mycket känslosamt!

Vi är, sedan ett år tillbaka, anmälda till Honolulu Marathon. Det genomförs den 8:e december och är USA:s fjärde största maratonlopp med upp mot 30 000 deltagare. Förutsättningarna är att vi ska genomföra loppet gående. Ingen maxtid finns och därför lockar loppet många som går eller halvspringer. Vi kände oss i gott sällskap och behövde inte stressa. Tiden?  Vi var faktiskt närmare segertiden (2.07) än längsta tiden (knappt 18 timmar).

Start kl. 5 på morgonen med fyrverkeri – plus 24. Senare blev det plus 30!

Loppet innehöll det mesta ex. sen natt i Chinatown, soluppgång över Stilla Havet, musikalisk underhållning, havsutsikt under flera mil och alla sorters gång- och löpstilar. Hela loppet var ett enda folkhälsoprojekt där det viktigaste var upplevelsen, inte prestationen!

Finish både på Honolulu Marathon och på vårt Amerikaäventyr

 

 

Läs mer

Vandring med (för)hinder i Ligurien sommaren 2019 på Alta Via dei Monti Liguri

   

Varför Ligurien: Sommaren  2018 vandrade vi till Menton vid gränsen mellan Frankrike/Italien på GR 52. Vi sökte en naturlig fortsättning österut och fann då Alta Via dei Monti Liguri (AV). AV startar i Ventimiglia. Leden består av 23 etapper  (44 etapper enligt ledens officiella hemsida) med start i Ventimiglia och slut i Cerpana. Vår avsikt var att vandra 9 av 23 etapper (de s k Alpetapperna) men vi förkortade vandringen till de fem första.

Med tanke på att vi i år är i snitt är 70 år sökte vi också en vandring med mer måttlig kupering än vad vi genomfört tidigare år!

Guidebok:  Ligurischer Höhenweg Alta Via dei Monti Liguri av Sebastian Thomas (Conrad Stein Verlag). Obs guideboken är tyskspråkig och från 2012!

Kartor: Vi beställde kartor från Club Alpino Italiano (CAI) och använde Carta dei sentieri 1:50 000 – La Provincia di Imperia

Ryggsäcksmenyn – Saras förberedelser för en veckas självförsörjning  –  En resa börjar med förberedelser! Under våren och försommaren har jag mest friluftsmat i mitt sinne. Att komponera menyer, tänka ut och införskaffa ingredienser genom inköp hos vår lokala handlare och allra helst att gå ut i vår trädgård och skörda grönsaker upptar mycket av min tid.

Under våra vandringar äter vi omväxlande egentorkad mat eller på rifugios. Den egentorkade maten är i stort sett vegetarisk.Jag har inte helt kommit över ”nojan” att egentorkad animalisk mat kan bli dålig.

För att orka med långa tuffa vandringsdagar så startar vi alltid tidigt på morgonen med en rejäl portion rågflinggröt med honung. Under den första veckan tar vi även en smörgås av medhavt bröd från Urshults bagaren eftersom detta bröd håller bra och inte innehåller konserveringsmedel (vi är inte sponsrade av bagaren men de är väl värda att nämnas). Resterande dagar blir det knäckebröd alternativt inköpt bröd om det har getts möjlighet att handla.

Ungefär en gång/timma stannar vi till för att dricka, viktigt även om man inte känner sig törstig.

Vid lunchtid blir det gärna varma koppen, bröd och kaffe.

Är det en riktigt jobbig dag då det går åt mycket kalorier kan det bli pannkakor med lite sylt alternativt med torkad frukt.

Egentorkade ägg, mjölkpulver, mjöl och salt har vi packat i plastpåsar . Enkelt och behändigt, bara att vispa i vatten, låta stå en stund och sedan steka. Steker gör vi i ghee.(skirat indiskt smör som är hållbart även i rumstemperatur, kan även bres på brödet.)

Lite eftermiddagsfika är aldrig fel, en kopp kaffe med tilltugg i form av bröd dessutom gärna lite torkad frukt, mango, hemtorkade egenodlade äpplen och jordgubbar.

Direkt vi stannar på eftermiddagen för att slå läger så lägger vi dagens middag i blöt.

Inför vandringen har jag först snabbt förvällt och sedan torkat purjolök, morötter, broccoli, förpackat i påsar, lagom till en måltid. Grönsakerna kompletteras med pasta och kryddor till en smaklig gryta. Har även torkat grönmögelost och oliver.  Är inte helt nöjd med den torkade ädelosten då den tappade mycket i smak.  Ost, oliver, mjölkpulver, mjöl och kryddor får samsas i en påse tills det är dags att tillaga en pastasås.

För att inte bli helt utan proteiner så kompletterar vi ofta måltiden med torkad rökt korv. Gjorde även en sojafärssås med massor av goda kryddor och grönsaker, såsen torkades i varmluftsugn, smakade bra till pasta.

 

Övrigt: Vi visste att delar av Ligurien drabbades av ett oväder förra hösten. Det medförde att vissa delar av leden hade en alternativ sträckning. Denna framgick (dock bara delvis) av de kartor vi skaffat via CAI.

 

             4/8 Ventimiglia till Rifugio ”Alta Via”

Uppladdning inför vandringen på en camping i Ventimiglia

Så vackert, så brutalt, så hett!

Efter grötfrukost kl. 6 drar vi iväg från Ventimiglias camping vid 7 snåret. En transportsträcka genom staden sedan brant uppför. 14 km väntar oss idag med 800 meter upp och 400 ner. Låter överkomligt men 30 gr värme och full packning (bl a 5 kg i vår matpåse = mat för en vecka och 3 plus 3 liter vatten = cirka 30 kg tillsammans) känns i början innan vi hunnit bli ”vän” med vår ryggsäck.

Asfaltbelagda gator övergår efter en stund i grusvägar och stigar

Naturen är karg och emellanåt ogästvänlig men tydligen är marken mycket bördig om växtligheten bara får vatten. Vi ser idag vinodlingar (ursäkta – vi fyllde på vårt vattenförråd vid en kran jämte ett fält med vinplantor!) äppelodling, fikonträd, tomat och citronodlingar och massor av blommor. Vi möter få vandrare och byarna vi passerar känns avfolkade. Vi ser inget av den ”agroturism” som denna led skulle befrämja.

     

Den växt vi såg mest av var rosmarin (t v). Så mycket att luften kändes mättad av doften från denna kryddväxt

Inte många meter av dagens etapp gick på slätt underlag.  Behållningen var utsikten söderut mot Medelhavet och alla väldoftande rosmarin buskar längs stigen

För att komma till Rif. Alta Via måste vi avvika från den ordinarie AV-leden

                            

                                                          4/8 Rif. Alta Via till Rif. Gola di Gouta

Vi är förvarande om obefintlig tillgång på dricksvatten under den 20 km långa etappen med 880 m upp och 180 m ner. Vi säkrade upp med fem liter totalt plus en termos med kaffevatten. Början på dagens vandring gick på en flera km lång ”slakmota” som i början var en anslutningsväg innan vi kom in på den ordinarie AV-leden.

Skog och svalkande skugga när vi lämnat vin- och fruktodlingarna

Underlaget för dagen var i början grusväg. Märkningen av leden var AV i rött och vitt och den var nästan alltid ok såhär långt. Varje km fanns en km-skylt som också underlättade orienteringen. Viss förvirring uppstod när vandringsleden och MTB-leden hade olika sträckning. Leden var nämligen skapad både för vandrare och cyklister. Under dagen mötte vi ett fåtal vandrare och några MTB-cyklister. En av vandrarna , som vi bekantade oss med, var en ung italienare som skulle gå hela vägen till Santiago di Compostella via bland annat leden GR 51, som också kallas Medelhavets balkong.

 

Denna typ av skyltning var ofta mer förvirrande än informativ. Skyltarna var inte sällan genomruttna och angav riktningen till bergspass och toppar som inte fanns angivna på vår karta eller i guideboken.

Vi gick långa stycken på gränsen mellan Frankrike och Italien. Dessa gränsstenar förekom frekvent

Vi passerade en mängd försvarsanläggningar från främst första världskriget

Denna dag är vår 46:e bröllopsdag och den firar vi på kvällen på Ristorante Albergo Gola di Gouta. Vi avstår från ”ryggsäcksskafferiet” och avnjuter i stället en fyrrättersmiddag på hyttans utmärkta restaurang:  Bruschetta med hackade tomater, lök, persilja och lite olja, pizzabit och en alldeles underbar squashbiff, därefter en rejäl bit lasagne, till huvudrätt köttgryta med ratatouille, ett väl moget päron och en stort stycke ost avrundade måltiden. Allt smakade fantastiskt utom varmrätten som bestod av getkött. Vårt tält var granne med hagen där de ännu inte uppätna små getterna huserade!

 

5/8 Gola di Gouta till Rifugio Allavena

Vi bunkrar upp med 4 x 1,5 liter flaskvatten. Konstigt nog var kranvattnet på Gola di Gouta inte drickbart

Fördelat på våra flaskor såg dricksvattenförrådet ut såhär när vi startar dagens etapp

Under dagen går vi genom växlande natur. Körvägar genom lövskog, branta stigar upp och ner för två bergspass, stigar över alpängar och stigar runt exponerade bergssidor med fasta vajrar. Tyvärr känns det som underhållet av leden försämras för varje dag. Glest med AV-markeringar främst vid stigdelningar och bergshytter som står angivna i guideboken visar sig vara nedlagda. Dagens upp (900 m) och ner (650 m) och längd (16 km) utökades när vi förgäves gick till Rifugio Grai (visade sig vara stängd). Istället måste vi avvika från leden och gå brant ner nästan 500 höjdmeter till Rifugio Allavena.

Ofta är det torrt och avbränt så här års men prunkande grönska omgav oss på många bergsängar. Vattenpölar på vägar och stigar tyder på att det kommit skyfall på sistone

Fårskötsel med en av få bosättningar och krigsruiner

  En av få ”luftiga passager”

Under dagen var vi uppe på flera ”collar”, som högst c:a 1900 m. Grusvägen övergick då till stenig stig eller branta klipphällar

Även denna vandringsdag kunde vi emellanåt skymta Medelhavet söderut samtidigt som landskapet blir allt mer Alpint.

Ändå: Härlig och emellanåt karg bergsmiljö tidvis med utsikt över Medelhavet men också över mindre snöfläckar på bergens norrsidor!

Dagens strapatser kräver ett stort intag av kolhydrater. Därför passar pannkakor med sylt perfekt som middagsmat.

 

6/8 Rifugio Allavena till Rifugio Terza – upp på Liguriens tak!

Den branta stig som ledde till Rif. Allavena och som avslutade gårdagens vandring måste vi nu gå åt motsatta hållet innan vi efter en timme når upp till jeepvägen där vi åter är på AV

Dagens etapp (18 km, 1150 m upp och 630 m ner) går efter den första branta uppgången fler km på lättgången jeepväg. Målet för dagen skulle vara Rif. San Remo men vi fick av mötande vandrare besked om att den hyttan var nerlagd. Istället var det  Rif. Terza som gällde.

 

Dryg, mödosam och brant vandring upp till Monte Saccarello, 2200 m (med en frälsarstaty på toppen). Belöningen var en härlig utsikt över dalar i tre väderstreck!

Monte Saccarello var en av vandringens höjdpunkter. Tyvärr hann vi inte njuta av utsikten från bergets topp mer än kortvarit. Moln och dimma vällde in över berget så vi valde att gå vidare mot Rif. Terza (CAI_hytta) som bara låg en halvtimme bort.

På dagens vandring hörde och såg vi murmeldjur. Annars märkte vi inte av Liguriens djurliv bortsett från en del småfåglar.

 

7/8 Rif. Terza till Colle di Nava

För att inte tulla för mycket på vårt ”ryggsäcksskafferi” väljer vi att äta middag på hyttan, Rif. Terza. En god och vällagad måltid som bestod av en rejäl tallrik med olika charkuterier, ostar och bröd, därefter en jättetallrik gnochi och pesto, huvudrätt strimlad biff med ratatouille, måltiden avrundades med pannacotta och blåbär. Vi unnar oss också en övernattning på hyttan och får tillfälle att vädra och torka vårt Chateau Hilleberg och ladda telefoner och solcellsladdaren. Denna vitala pryl (solcellsladdaren) var ett nyköp inför denna vandring men blev en besvikelse. Dag efter dag hängde den på ryggsäcken i flödande sol utan att den tillgodogjorde sig energi som solen frikostigt erbjöd. Fulladdad efter en kort stund med två hål i väggen men bara en markering (av fem) efter en lång dag i solen!

Det kändes både lyxigt och välförtjänt med en övernattning med halvpension på Rif. Terza. Stort ”cred” till kocken som tillagade en fyrarätters middag av hög italiensk klass.

Lättgånget på balkongstig den första timmen efter Rif. Terza

19 km idag men relativt ”snäll” höjdprofil.  Upp bara 230 och nedåt 1380 m.

Km skyltning var den markering som var pålitligast

Vi är på väg ner i dalen på en stig som emellanåt är helt igenväxt

 

Efter denna skylt upphörda all markering under 4 – 5 km

Med hjälp av kartan kom vi ändå fram till Colle di San Bernardo. Innan vi nådde byn passerade vi en sträckning där ovädret förra hösten hade spolat bort vägen.

Efter den lila byn Colle di San Bernardo följde vi en stig som till och från korsade en bilväg. Efter någon timme var vi framme i Colle di Nava.

Utemuseum, första världskriget, i Colle di Nava

Egen uteplats fick vi på campingen i Colle di Nava!

                                                               8/8 Vilodag i Colle di Nava

Efter fem långa vandringsdagar bestämmer vi oss för en vilodag i den lilla byn Colle di Nava. Att utforska  Nava går fort. Den består av ett par campingplatser, några baren, en butik och ett hotell. Den ligger strategiskt vid bilvägen mellan provinshuvudstaden Imperia  (c:a 45 km) i söder och storstaden Turin 100 km norrut.

 

Några vandrare ser vi inte till förutom ett gäng som ska göra dagsvandring från hotellet. En stor del av dagen ägnar vi åt att leta efter röd vit markering (som verkar leda till allt och inget) och AV-markeringar.  Efter mycket sökande och frågande hittar vi den förmodade AV-leden (dock utan AV-markeringar).

Colle di Nava ligger i en dalgång omgiven av skogsbeklädda bergssluttningar. Det är lätt att inse att dessa trakter drabbades hårt av ”Italiens Gudrun” 2018

 

                                                          9/8 Colle di Nava till …………………………

 

Iväg från campingen strax före sju. Vi följer den igår väl rekognoserade vägen/stigen ut från Colle di Nava. En bit in i skogen ser vi hoppfulla AV-markeringar och dessutom 73 km skylten (från Ventimiglia räknat).  Med alla avvikelser till och från hytterna (som oftast inte låg vid AV-leden) har vi  avverkat ett 90-tal km.

 

På den allt mer oframkomliga stigen får vi snart dåliga vibrationer. Under en lång stund kliver vi över, under och emellan nedfallna träd. Också vida svängar utanför den röd/vit markerade stigen försökte vi med.  Ju längre vi pressar oss fram och uppåt på stigen ju större trädkaos möter vi. Vi inser snart att det inte är framkomligt utan direkt farligt så vi bestämmer oss för att vända och ta oss ner till byn.

Eftersom vi inte litade på att leden var i gångbart skick längre fram var det ett lätt beslut att avbryta här. Vi visste att AV-leden var stormskadat längre fram och vi hade också alternativa stigar inritade på våra kartor men trenden var uppenbar för oss: Ju längre vi kom på AV ju sämre var skicket på leden!

Beslutet underlättades av att vi haft en fantastisk vandringsvecka som innehöll det mesta som vi hoppades få uppleva. Nu väntade nya äventyr:

Promenader på en timme eller längre som vi gjorde efter att ha Lämnat Ligurien och AV (Alta Via):

– Vattennära promenad i Imperia

– Följa floden i Sospel

– Runt sjö och flod i Breil sur Roya

– Från Italiens gräns via Menton (Frankrike) till Monte Carlo

– Nietzsches stig – från Eze sur Mare till Eze Village tur och retur

När vi kom till Imperia övergår vi från vandring till promenad. Vi följer strandlinjen förbi marinan, flera badplatser och strandnära restauranger och barer på vår väg till campingen i västra delen av staden.

Vårt ”Chateau Hilleberg” platsade väl på den lilla gemytliga campingen i Imperia, Camping Eucalyptus.

Tips på promenad i Imperia:

Gå strandnära på västra sidan av floden som delar staden. Du kommer då i kontakt med marina och badplatser (kolla noga vilka som är ”public”) och ett rikt utbud av cafeer, barer och restauranger.  Gör en avstickare ut på piren som är halvannan km lång.  Porto Maurizio, gamla staden,  ligger på en kulle norr om promenadstråket. Många trappsteg men värt mödan.

Promenader i närheten av Nice:

Med tåg från Nice är det lätt att åka längs Frankrikes och Italiens kustband både österut och västerut.  Som framgår av skissen över lokaltåg går det utmärkt att åka till näraliggande bergsbyar. Sospel, som du når på en knapp timme från Nice, har blivit en av våra favoriter.

   

 

GR 52 passerar Sospel men den som föredrar kortare promenader kan välja att följa floden La Bèvèra som rinner igenom byn. Följ den antingen österut eller västerut för promenader på max en timme.

Med hjälp av kartan IGN 3742OT och skyltade/markerade leder går det att utgå från centrala Sospel och göra kortare eller längre promenader åt skilda väderstreck.

En större utmaning är att vandra GR 52 till Menton/Garavan. 1170 meter upp och 1520 ner. Ett svettigt endagsprojekt!

Interiör från kyrkan i Sospel

Le Pont Vieux – Bron över floden La Bèvèra och det medeltida tullhuset

Lättsam promenad längs floden La Bévèra i Sospel

Brel sur Roya (vid floden Roya) når du på en kvart med tåg från Sospel. 

Floden Roya flyter genom staden och bildar en liten sjö som lämpar sig för en rundvandring. En 1700- tals kyrka och ett kapell (som används till konstutställning) finns vid stadens lilla torg.

 

 

Promenad från Italien (nästan) via Frankrike till Monte Carlo

Att gå strandnära har en speciell tjusning. Att det är Medelhavets strand och att platsen är där tre länder möts gör inte saken sämre. Vi valde att åka från Nice till Menton (hade vi fortsatt några minuter österut till stationen Menton/Garavan hade denna halvdagspromenad innefattat några steg även i Italien).

Start med förmiddagskaffe i Menton – Gränsen till Italien ligger bara någon km österut nära Garavan, där vi förra året nådde Medelhavet vid vår vandring på GR 52

Vi följer strandpromenaden ut ur Menton

Gammalt och nytt möts när vi promenerar ut vid den gamla stadsporten i Menton. Udden Cap Martin nästa!

Sentier littoral = stig vid strandlinjen – alltså bara ett par timmars promenad till Monte Carlo

Fortsatt lätt promenad runt Cap Martin

Vi ser Roquebrune och Monte Carlo tvärs över viken. I Roquebrune passerade vi en staty av Josephine Baker. Se Wikipedia:

På 1940-talet köpte Joséphine Baker godset ”Les Milandes” i Frankrike. Där bodde hon fram till våren 1969, då hon inte längre hade råd att behålla det och tillsammans med sina tolv adoptivbarn blev bostadslös i ett drygt års tid. Efter en succéshow i Monaco ordnade furstinnan Grace av Monaco en villa strax utanför Monte Carlo där Baker och barnen fick bo under resten av sina liv.

Framme i Monte Carlo! Efter ett dopp åker vi härifrån med tåg tillbaka till Nice

Eze – promenad på Nietzsches stig

Från Nice kommer vi med tåg till Eze sur Mer på en halvtimme

Framme i Eze sur Mer lämnar vi stationen och passerar den livligt trafikerade vägen. Till höger finns tydlig skyltning som visar var  Nietzsches stig  börjar – Chemin de Nietzsche

Men vem var Friedrich Nietzsche, 1844 – 1900? Tysk filosof som kanske är mest känd för verket ”Sålunda talade Zarathustra” och för begreppet ”Övermänniska”. Han vistades under 1880-talet en längre tid i Medelhavsområdet bland annat i Eze.

Vägen (så småningom stig) går brant uppåt under två km och knappt 500 höjdmeter. Något mitt emellan högklackat och. vandringskängor är lämpligt att ha på fötterna (Gärna sandaler eller joggingskor) under den 60 – 90 minuter långa promenaden. Viktigast är att ge sig tid att vända blicken bakåt mot Medelhavet!

Ju högre upp ju bättre panoramautsikt över Cote d`Azur – en vattenflaska är det enda du behöver bära med dig under högsommaren

Väl uppe i den medeltida byn Eze Village möttes vi av trängsel på gator och gränder och av ohejdad kommers (bland annat ett berömt parfymeri). De flesta turister hade bussats upp till Eze eller åkt bil.

 Bara ett fåtal hade gått stigen upp till Eze och ännu färre valde som vi att gå stigen även tillbaka

Efter 45 minuter är vi tillbaka vid stationen och använder väntan på tåget till ett dopp i Medelhavet

Under tre veckor på Franska och Italienska Rivieran (och Liguriens berg) hann vi med både en knapp veckas bergsvandring och flera (ofta vattennära) promenader. Maten var viktig för oss och de kulinariska höjdpunkterna var ett par middagar på Liguriska bergshytter. Men inte långt efter kom egentorkad mat tillagat på vårt lilla Primuskök gärna med ett glas gott lokal vin

 

Läs mer

Hösten 2018 och våren 2019

 

Vinterjackor till skolbarn i Nepal

Tack till:

Västerkyrkan Hässleholm

Sibbhults församling

Sösdala Föreläsningsförening

MHF Bjärnum

Loshults församling

Ubbeboda Hembygdsförening

Farstorps Föreläsningsförening

Emmaljunga Campingförening

SPF Araslöv

som gjort det möjligt för Tek, vår kontaktperson i byn Nunthala,  att skaffa vinterjackor till byns skolbarn.

Dessutom ett tack till Glimåkra Folkhögskola som skänkt pengar till Ingenjörer utan Gränser som gör värdefulla insatser i Nepal

 

Livet efter jordbävningen 2015–04-25Tankar fyra år efter katastrofen.

Vi,Sara och Bengt kommer alltid att leva med minnen från jordbävningskatastrofen.  För all framtid kommer vi att vara ”Langtang survivor” med allt vad det innebär i form av tacksamhet, tvivel och ett ständigt behov av att bearbeta det vi upplevde. Vad som då är särskilt ”läkande” är att läsa eller höra hur andra som också var på plats i Langtangdalen i Nepal beskriver sina upplevelser.

Row Smith är en kvinna från England som skrivit boken ”The Earth moved  – Surviving the 2015 Nepal earthquake” (StorryTerrace).  Row Smith berättar i boken om hur hon och hennes man överlever katastrofen men också om den svåra vägen tillbaka till ett normalt liv.

Vi trodde länge att vi var de enda svenskarna i Langtangdalen vid tiden för jordbävningen. Men vi  har  via media förstått att två kvinnor från Malmö också var där. Celia Ahlqvist Boltes och hennes kompis Astrid överlevde också katastrofen. De medverkade till att rädda en tysk flicka som hade förlorat sin mamma.  Vi, Sara och Bengt, är tacksamma för att vi för ett par år sedan, hade tillfälle att träffa Celia och Astrid.  Vi ägnade många timmar till att bara berätta och berätta för varandra.

Celia har också i en POD skildrat vad som hände henne och Astrid vid katastroftillfället. Det som är speciellt betydelsefullt för oss är att lyssna på hur Celia levt med fasansfulla minnen och hur hon bearbetat dessa. Vi känner igen oss i hennes upplevelser . Lyssna på denna POD!

http://rosteravvilja.libsyn.com/14-celia-ahlqvist-boltes-livet-efter-en-jordbvning

Läs mer

Bergtagna i Berga by – mitt Vasaloppsäventyr 2019

 

 

 

Såhär såg det ut på startfältet dagen före. Många önskade att Vasaloppet hade gått under lördagen (2/3) i stället för under söndagen.

På tal om startfältet! Visste du att längden på alla spår på startfältet är 90 km. Vanligen finns 52 spår på startfältet som är knappt 2 km långt.

 

Under Vasaloppet såg vi inte så mycket av spåren annat än på startfältet. Att reglerna säger att avståndet mellan spåren skall vara 220 m m från centrum till centrum var inget som vi märkte av under loppet.

Från höger till vänster: Martin, kusin Björne och Bengt vid målportalen kl. 21.30 Vasaloppskvällen

Min Vasaloppsvecka i siffror:

Öppet Spår söndag:  5.50.20 placering 1 av 44 i aktuell åldersklass

Vasaloppet: 7.38.30 placering 3254 av 10725 manliga åkare som kom i mål. Placering 7 av 139 i aktuell åldersklass

Båda gångerna stakade jag utan fästvalla. Under Öppet Spår fungerade stakning bra. Tror inte jag åkt fortare med fästvalla den dagen. Mycket ”följa John” under Vasaloppsdagen med massor av sönder- saxade backar där jag grävde ner mig och inte alls hade någon nytta av ”blanka” skidor. Min sluttid blev  ”All time slow”.

Läs mer

Fyra toppvandringar på Los Cristianos/Teneriffa

 

Montana Chayofita, 110 m, lavaberget mitt i staden. Gå till strandpromenaden vid Playa de la Vistas. Gå uppför trapporna till höger strax innan Vintersol (om du kommer söder ifrån från Los Cristianos). Följ Calle Finlandia upp mot lavabergets norra del. Gå in på den asfalterade gångvägen och sedan till höger in på grusvägen. Följ den fram till två vita stenar på vänster hand. Följ stigen in till vänster som först går in i en dalsänka och som sedan går kraftigt uppåt för att sedan fortsätta mindre brant upp till toppen. Lämpligen fortsätter man stigen fram för att gå ner mindre brant. Promenaden, som tar mindre än en halvtimme, ger dig panoramautsikt över Los Cristianos och dess kustband. Bra skor och vandringsstavar rekommenderas.  I annat fall risk för halka i ”rullgruset”.

Det stora lavaberget (med antenner på toppen) söder om Los Cristianos, 420 m. Följ strandlinjen söderut från Los Cristianos. På håll ser man stigen som i serpentiner leder uppåt till Guazaplatån. Följ stigen och fortsätt den förbi in ravin på vänster hand. Fortsätt fram till en större stig/väg som används som serviceväg av fyrhjulsdrivna bilar. Följer man denna väg till vänster leder den upp till toppen bestående av två antennstationer. Efter en”kringla” förbi båda antennområden följer man samma stig/fyrhjulsväg tillbaka.  En stund efter att man passerat en ruin på höger hand följer man en fyrhjulsväg som passerar en ödegård innan den når fram till bananplantage innan byn Guaza. Se upp för en mycket trafikerad väg som måste passeras innan man når restauranger och busshållplats med bussförbindelse med Los Cristianos.

Montana Roja, ”flygplatsberget” 171 m

Buss från busstationen i Los Cristianos till Los Abrigos (buss 470 m fl).  Vandringen går österut från Los Abrigos och följer kustlinjen på lättgångna stigar (som inte är märkta).  Efter cirka 5 – 6 km kommer man i höjd med lavaberget Montana Roja som ligger väl synligt inte så långt ifrån flygplatsen. För att gå upp på toppen bör man välja en stig som vetter mot El Medano och ha bra skor och gärna vara utrustad med vandringsstavar (rullgrus på vissa delar av stigen mot toppen!). Vandringen fortsätter (med eller utan en toppbestigning) österut mot El Medano förbi kitesurf  områden. Från El Medano går det bussar åter till Los Cristianos.

Conde 1001 m –” det imponerande berget som man ser österut från Los Cristianos”

Utkik mellan husen i Arona

Ta en tidig förmiddagsbuss från busstationen i Los Cristianos till Arona. Se till att vara utrustad med bra skor, vandringsstavar och något i matväg och rejält med vatten. Gå till torget vid stadshuset ett kvarter ifrån där bussen stannar. Där finns skyltning mot Conde. Följ skyltningen ut ur Arona.

Stigen går snart ner i en ravin för att sedan fortsätta på bergets östra sida. Vid stigdelning tar man den vänstra stigen. Efter en halvtimmes vandring på en relativt lättgången stig kommer man upp på ett krön med utsikt mot väster. Nu fortsätter vandringen på en något tuffare stig (inte lämplig vid dåligt väder).

Efter ytterligare en halvtimmes vandring är vi uppe på platån som är mycket mer tillgänglig än vad den verkar vara på håll. En ”toppsten” finns på platåns motsatta sida. Utsikten är bedårande speciellt västerut mot Los Cristianos. Utan tidsmässig stress är vi åter i Arona efter en dryg timme. Således totalt cirka tre timmar Arona – Conde t o r.

Läs mer

Sommaren 2018 vandrade vi, Sara och Bengt, GR 52 i Alpes Maritimes från St Dalmas till Menton

  0 meter över havet  Bergspass över 2500 m och toppar över 3000 m

1000 höjdmeter ner innan vi når Medelhavet. Vi skymtar hamnen i Nice.

 

Bakgrund: Sommarens vandring är vår 21:a högalpina vandring sedan starten med Tour de Mont Blanc 1997. Vi inledde vår ”vandringskarriär” sent. Bengt firade sin femtioårsdag i samband med premiärvandringen och Sara sin några år senare när vi för första gången vandrade i Nepal.  Vi är således nu plus/minus 70 vilket förklarar ett visst gnäll i texten nedan över ett antal branta  bergspass.  Det hör också till saken att vi på senare år (och även i år) bar med oss allt som behövdes för tältboende (nio tältnätter). Dessutom var vi självförsörjande på mat under hela vandringen.  Tillsammans bar vi cirka 30 kg.

Vi ser tillbaka på sommarens vandring på GR 52 med stor glädje men inser också att detta kanske var vår sista vandring över höga bergspass i svår terräng.

GR 52, den cirka 10 mil långa leden, ser du på kartan nere till höger.  Tidigare har vi vandrat ”den enkla vägen” rakt söderut till Nice på GR 5 – se under vandringar 2008.

”Den hårda vägen” men också den spektakulära och högalpina är GR 52 som till stor del går genom nationalparken Mercantour i sydöstra Frankrike nära gränsen till Italien.

Från: https://www.gr-infos.com/en/gr52.htm

Transfer: Vi flög till Nice och tog buss till St Martin Vesubie. Därifrån gick en ”shuttel buss” till resorten La Colmiane där vi började vandringen.

Guidebok: The GR 5 Trail av Paddy Dillon, Cicerone Press

Kartor:  IGN Carte de Randonnèe 3741 OT, 3741 ET och 3742 OT

Utrustning/mathållning: Bortsett från ett antal bergshyttor fanns det begränsade möjligheter till proviantering. Enda by/stad med ett visst utbud är Sospel då det återstår en lång dagsetapp till Medelhavet och Menton.

Vi hade utrustat oss för att vara självförsörjande. Under vandringen åt vi alla måltider utom en från våra egna  ”ryggsäcksskafferi”.  Vid två tillfällen införskaffade vi en ”pick- nic” korg från bergshyttan.

Frukosten bestod av rågflingegröt spetsad med lite honung samt en kopp the. Lunch: Urshultsbagarens grova danska rågbröd, Falu rågknäcke, rökt korv, ost, vatten alternativt kaffe.

Middagarna tillagades av egentorkade grönsaker som förstärktes med nudlar, vid två tillfällen stekte vi pannkakor vilka innehöll torkad helmjölk, hemtorkade ägg, mjöl, salt, vatten. Pannkakorna åts med lite sylt.

Mellanmål: hemtorkade äpple från egen trädgård, blandade nötter och naturligtvis vatten. Vi stannade till minst en gång/timma för att dricka då det under vår vandring var mycket varmt.

Vi sov alla nätter i vårt tält, Hilleberg Nallo även kallat ”Chateau Hilleberg”.  Gastub till vårt Primus kök inhandlade vi i en friluftsbutik i Nice. Vi övervägde att vandra i Trailskor men lyckligtvis valde vi det trygga alternativen i form av Meindel och Hanwag.

Svårighetsgrad: Ingen ”Sound of Music vandring ”på lättgångna stigar i ett lätt böljande landskap. Mycket vildmark, få möjligheter till proviantering och ”steep and bouldery” (brant och stenigt) med inslag av ”steep scree” (rullgrus/rasbrant). Vid vissa passager övergick vandringen till ”scrambling”, dvs det var nödvändigt att använda ”alla fyra”.  Begränsade möjligheter till vatten i synnerhet under senare delen av vandringen.

 

                                              2018 – 08 – 08

Första dagen är en kombinerad resdag och vandringsdag. Allmänna kommunikationer, buss, tog oss  från Nicetill La Colmiane, ett par km från ledens början i St Dalmas. Där går vi ut hårt med en storfika på lokal specialitet innan vi följer en asfalterad väg nedåt tills vi kommer in på GR 52.

Nästan dagliga åskskurar gör att blomsterprakten är riklig. Lavendel.

I morgon ska vi över bergspasset Col de Barns 2452 m som syns i bakgrunden

 

Det går brant uppåt vilket inte precis framgår av bilderna. Tryckande värme (kring 30 gr som vi haft i Sverige i sommar), sugande uppåt och fulladdade ryggsäckar. Nästan 1000 höjdmeter under eftermiddagen innan vi slår läger efter att vi passerat första ”collen”, Col de Veillos, 2194 m.

Till middag fixar vi pannkakor med rökt korv och bröd som tilltugg.

Vi hade informerats om att brandrisken inte var överhängande i detta område. Återkommande regn och åskskurar gjorde att växtligheten var frodig.

Även denna eftermiddag drar det över ett rejält regn med åska.

                                                                       2018-08 – 09

Vi har lämnat vårt nattläger och är på väg mot Col du Barns, 2452 m.

Tidig start på dagen med grötfrukost 6.30. Fin morgon för vandring. Vi når Col du Barns efter en timme.  Mellanmålet här blir återigen pannkakor. De smakar gott även på 2452 m och våra vandringskompisar på bergspasset blir avundsjuka på oss när de känner doften av nystekta pannkakor.

Innan vi når bergspasset passerar vi några små fjällsjöar.

På Col du Barns träffar vi andra vandrare som också är på väg söderut på GR 52 (men egentligen går leden hittills mest norrut och österut).

Mellanmål på Col du Barns – vi är nu i Parc Mercantour

Mycket sten och klippor gäller när vi tar oss upp men också ner från passet. Col du Barns bildar för övrigt gräns till nationalparken Mercantour som vi nu går in i.

Vi blir upplysta om att 1500 euro i böter  gäller vid överträdelse av:

  • Eldningsförbudet
  • Tältförbudet (tillåtet 19 – 07)
  • Nedskräpning

Vi döper varje lättgången stig till ”Ryssberget”. Här ett kort avsnitt lätt stig innan vi når Le Borèon

I Le Borèon slår vi läger på anvisad plats en bit ifrån Gite de d ètape. Till vår förfäran driver en vallhund upp fem hästar på ”vår” äng! Stor kalabalik utbryter.  Vallhunden försöker driva bort hästarna från platsen men de bara stressas att springa fram och tillbaka och håller flera gånger på att trampa ner vårt lilla tält där vi sitter och hukar och tycker det är riktigt obehagligt. Till sist kommer en kvinna med fem grimmor och lyckas få hästarna därifrån.

Kvällen tillbringar vi i Gite d ètape Le Borèon i sällskap med trevliga vandrare. Vi unnar oss också en smaklig middag för att inte tulla för mycket på vårt matförråd.

                                                    2018-08-10

Efter att vi lämnat Le Borèon på 1475 m går det stadigt uppåt.  1000 höjdmeter uppåt ska vi under någon timme innan vi når Pas des Ladres, 2448 m.

Dessa stilla stunder med fika och bergspanorama är nog det vi uppskattar allra mest under våra vandringar!

Det bär brant ner efter passet

Här jobbade man med att förbättra stigen. Orangefärgade påsar med lämplig sten har förmodligen levererats via helikopter

Lac de Trècolpas, 2150 m

Vi avslutat en kort vandringsdag i La Madone de Fenestre som förutom refuge (tillhörande det franska alpina sällskapet) också har en pilgrimskyrka. Vi besökte den under kvällen och hade förmånen att vara med om körens repetition inför morgondagens konsert.  En sann musikalisk upplevelse!

                                                                 2018-08-11

Ett tidigt adjö till det halvitalienska La Madone de Fenestre. Ser under morgonen flera chamois (stenget) och bouquetin (stenbock) på vår tidvis branta uppfart mot Pas du Mont Colomb, 2548 m.

Stigen övergår i ett parti stenklivande och klättrande

På väg upp till passet ser vi bergsklättrare på bergsmassivet i bakgrunden.

På väg upp mot Mont Colomb, 2548 m.

Mycket kliva och klättra (scrambling). Vår karta informerar om en ”hard part of hikingtrail” eller uttryckt på franska ”passage delicate”

Ett av flera snöfält som vi passerade igenom

Äntligen uppe på passet – vi har en brant nedgång framför oss.

Några enstaka vandrare möter vi. Annars har dalgångarna varit helt utan folk och bosättningar. Hytterna är i princip den enda bebyggelsen.

Stenbocken kliver obehindrat på den branta kraftverksmuren

Tältläger nära Refuge de Nice

 

                                         2018-08-12

 

En av flera snöfält på vår väg upp mot högsta bergspasset, Baisse du Basto, 2693 m

Äntligen uppe på passet Baisse du Basto, 2693 m – här träffar vi ett trevligt par från Nice!

Mycket lösa stenar på vägen ner från passet

Snart dags för nästa pass, Baisse de Valmasque, 2549 m

Den mytomspunna dalen Merveilles längst bort i bild med Lac des Merveilles

På väg in i Vallèe des Merveilles, som är ett skyddat arkeologiskt område med flertusenåriga hällristningar. Men uppriktigt sagt så märkte vi inte så mycket av det annat än att vi inte fick använda våra stavar i detta område och att vissa stigar var förbjudna att använda utan guide.

Tältkompisar vid Refuge des Merveilles – de bjöd på lokalproducerat vin vilket var en riktig smakhöjare för vår Primustillagade middag!

 

                                            2018-08-13

Kall och blåsig morgon. Vädret har slagit om under natten. Vi litar på vårt tält och övriga utrustning och beger oss iväg tidigt som vanligt. Hyfsat bra stig mot dagens första pass, Pas du Diable, 2430 m. Faktiskt första höga passet utan att behöva kliva och klättra på branta stenfält. Dock försämras vädret stunden innan vi når passet. Ett lätt regn övergår i kraftigt regn och vinden tilltar men sikten är fortfarande god.

Fram till nästa pass, Col de Raus, 1999 m, går stigen lyckligtvis nedåt vilket skyddar oss mot de starka kastvindarna. Det börjar också att åska. Ett kort stopp då vi ta på fleece och gortex plagg innanför regncapen blir nödvändigt. Sikten fortsätter att vara bra och stigen går ofta på en jämn stig högst upp på bergsryggen.

På stigen mot Col de Raus ökar vinden, temperaturen faller och regnet tilltar.

Vi överväger att gå i bivack men sikten är fortfarande bra och vi har ett bra skydd för regn och blåst genom våra förstärkningsplagg. Efter ett par timmar blir vädret långsamt bättre.

När vi kommer fram till Pointe des Trois Communes har vi att välja mellan att vandra till Camp  D `Argent (med hotell/restaurang) eller att gå direkt mot Sospel och göra en freecamping på vägen. Vi väljer det senare. Ett skäl till att vi valde att gå mot Sospel var att markeringen plötslig uteblev eller i flera fall var saboterad (skyltarna och stolparna de satt på var nedrivna på flera ställen). Med stöd av karta, rödvita markering och med hjälp av en hygglig fåraherde kunde vi följa leden söderut. Mötet med fåraherden innebar också att komma i närkontakt med hans beskyddande fårahundar. Dessa var många och vaksamma och hade full koll på både oss och de tusentals fåren. Den sista fårahunden dröjde sig morrande kvar tre meter från stigen när vi passerade. Genom åren har vi lärt oss hur vi ska förhålla oss till vallhundarna.

Nu följde ett par timmars behaglig vandring först uppe på bergsryggen och senare ner mot en dalgång. Vårt nattläger slår vi upp i närheten av Baisse de la Linière.

Bivack högst upp på bergsryggen med utsikt över Medelhavet och Nice – detta upptäckte vi inte förrän vi skulle bryta lägret morgonen därpå.

 

                                                   2018-08-14

Vi är mindre än tre timmar från Sospel en liten stad med medeltida kyrka och kapell. Redan på 1200-talet spelade den en viktig roll i handelsrutten mellan Nice och Píèmont (den s k saltvägen). Vi besökte den redan under förra året och fann att den har mycket att erbjuda besökaren förutom ett svalare klimat än vid Rivieran.

Sospel ligger i dalen till höger på bilden

Behaglig ”crest”vandring (vandring på bergsryggen) som övergår i ett nästan oändligt antal serpentiner ju närmare vi kommer Sospel.

Skön stigvandring innan de branta serpentinerna tar över närmare Sospel

Sospel skymtar i dalen

De sista timmarnas vandring innan Sospel blir det vattenransonering. Vårt ”grundlager” med fyra liter vatten är nästan slut när vi når campingen i Sospel.

                                                                    2018-08-15

Vi bestämmer oss för att stanna en dag extra i Sospel. Turen är på vår sida för det visar sig att det är en helgdag (Jungfru Maria himmelsfärd) med parad genom staden och festligheter med fyrverkeri på kvällen.

Floden genom Sospel är som ofta uttorkad på sommaren.

Den medeltida tullbyggnaden finns i anslutning till bron över floden. Stadens ”hembygdsförening” visade stolta upp byggnaden för oss och andra besökare.

St Michel katedralen i Sospel – barockkyrka från 1762

 

                                                             2018-08-16

En lång vandringsdag (20 km) med mycket upp (1170 m) och ner (1520 m) väntar oss idag. Sospel ligger på 350 m så det blir inga fler två tusenmeters pass.

Vi lämnar Sospel tidigt på morgonen men hinner göra en avstickare till bageriet för proviantering av bröd.

Dagen börjar med några timmars okomplicerad vandring på grusväg. Dock uppåt, uppåt.

Colla Bassa 1107 m. Frankrike och Italien möts här.  Här går vi ner i en svacka och tappar flera hundra höjdmeter som vi tar igen i vandringen mot Col du Berceau, 1090 m.

Som att vandra på Ryssberget eller Skåneleden  för en stund!

Här ser vi Mentons men även Garavans hamn

Sensam stig på vår väg till Medelhavet. Svårt att skynda på steget här med rullgrus på hal stenbotten.

Medelhavet!

 

 

Läs mer