Vandring med (för)hinder i Ligurien sommaren 2019 på Alta Via dei Monti Liguri

   

Varför Ligurien: Sommaren  2018 vandrade vi till Menton vid gränsen mellan Frankrike/Italien på GR 52. Vi sökte en naturlig fortsättning österut och fann då Alta Via dei Monti Liguri (AV). AV startar i Ventimiglia. Leden består av 23 etapper  (44 etapper enligt ledens officiella hemsida) med start i Ventimiglia och slut i Cerpana. Vår avsikt var att vandra 9 av 23 etapper (de s k Alpetapperna) men vi förkortade vandringen till de fem första.

Med tanke på att vi i år är i snitt är 70 år sökte vi också en vandring med mer måttlig kupering än vad vi genomfört tidigare år!

Guidebok:  Ligurischer Höhenweg Alta Via dei Monti Liguri av Sebastian Thomas (Conrad Stein Verlag). Obs guideboken är tyskspråkig och från 2012!

Kartor: Vi beställde kartor från Club Alpino Italiano (CAI) och använde Carta dei sentieri 1:50 000 – La Provincia di Imperia

Ryggsäcksmenyn – Saras förberedelser för en veckas självförsörjning  –  En resa börjar med förberedelser! Under våren och försommaren har jag mest friluftsmat i mitt sinne. Att komponera menyer, tänka ut och införskaffa ingredienser genom inköp hos vår lokala handlare och allra helst att gå ut i vår trädgård och skörda grönsaker upptar mycket av min tid.

Under våra vandringar äter vi omväxlande egentorkad mat eller på rifugios. Den egentorkade maten är i stort sett vegetarisk.Jag har inte helt kommit över ”nojan” att egentorkad animalisk mat kan bli dålig.

För att orka med långa tuffa vandringsdagar så startar vi alltid tidigt på morgonen med en rejäl portion rågflinggröt med honung. Under den första veckan tar vi även en smörgås av medhavt bröd från Urshults bagaren eftersom detta bröd håller bra och inte innehåller konserveringsmedel (vi är inte sponsrade av bagaren men de är väl värda att nämnas). Resterande dagar blir det knäckebröd alternativt inköpt bröd om det har getts möjlighet att handla.

Ungefär en gång/timma stannar vi till för att dricka, viktigt även om man inte känner sig törstig.

Vid lunchtid blir det gärna varma koppen, bröd och kaffe.

Är det en riktigt jobbig dag då det går åt mycket kalorier kan det bli pannkakor med lite sylt alternativt med torkad frukt.

Egentorkade ägg, mjölkpulver, mjöl och salt har vi packat i plastpåsar . Enkelt och behändigt, bara att vispa i vatten, låta stå en stund och sedan steka. Steker gör vi i ghee.(skirat indiskt smör som är hållbart även i rumstemperatur, kan även bres på brödet.)

Lite eftermiddagsfika är aldrig fel, en kopp kaffe med tilltugg i form av bröd dessutom gärna lite torkad frukt, mango, hemtorkade egenodlade äpplen och jordgubbar.

Direkt vi stannar på eftermiddagen för att slå läger så lägger vi dagens middag i blöt.

Inför vandringen har jag först snabbt förvällt och sedan torkat purjolök, morötter, broccoli, förpackat i påsar, lagom till en måltid. Grönsakerna kompletteras med pasta och kryddor till en smaklig gryta. Har även torkat grönmögelost och oliver.  Är inte helt nöjd med den torkade ädelosten då den tappade mycket i smak.  Ost, oliver, mjölkpulver, mjöl och kryddor får samsas i en påse tills det är dags att tillaga en pastasås.

För att inte bli helt utan proteiner så kompletterar vi ofta måltiden med torkad rökt korv. Gjorde även en sojafärssås med massor av goda kryddor och grönsaker, såsen torkades i varmluftsugn, smakade bra till pasta.

 

Övrigt: Vi visste att delar av Ligurien drabbades av ett oväder förra hösten. Det medförde att vissa delar av leden hade en alternativ sträckning. Denna framgick (dock bara delvis) av de kartor vi skaffat via CAI.

 

             4/8 Ventimiglia till Rifugio ”Alta Via”

Uppladdning inför vandringen på en camping i Ventimiglia

Så vackert, så brutalt, så hett!

Efter grötfrukost kl. 6 drar vi iväg från Ventimiglias camping vid 7 snåret. En transportsträcka genom staden sedan brant uppför. 14 km väntar oss idag med 800 meter upp och 400 ner. Låter överkomligt men 30 gr värme och full packning (bl a 5 kg i vår matpåse = mat för en vecka och 3 plus 3 liter vatten = cirka 30 kg tillsammans) känns i början innan vi hunnit bli ”vän” med vår ryggsäck.

Asfaltbelagda gator övergår efter en stund i grusvägar och stigar

Naturen är karg och emellanåt ogästvänlig men tydligen är marken mycket bördig om växtligheten bara får vatten. Vi ser idag vinodlingar (ursäkta – vi fyllde på vårt vattenförråd vid en kran jämte ett fält med vinplantor!) äppelodling, fikonträd, tomat och citronodlingar och massor av blommor. Vi möter få vandrare och byarna vi passerar känns avfolkade. Vi ser inget av den ”agroturism” som denna led skulle befrämja.

     

Den växt vi såg mest av var rosmarin (t v). Så mycket att luften kändes mättad av doften från denna kryddväxt

Inte många meter av dagens etapp gick på slätt underlag.  Behållningen var utsikten söderut mot Medelhavet och alla väldoftande rosmarin buskar längs stigen

För att komma till Rif. Alta Via måste vi avvika från den ordinarie AV-leden

                            

                                                          4/8 Rif. Alta Via till Rif. Gola di Gouta

Vi är förvarande om obefintlig tillgång på dricksvatten under den 20 km långa etappen med 880 m upp och 180 m ner. Vi säkrade upp med fem liter totalt plus en termos med kaffevatten. Början på dagens vandring gick på en flera km lång ”slakmota” som i början var en anslutningsväg innan vi kom in på den ordinarie AV-leden.

Skog och svalkande skugga när vi lämnat vin- och fruktodlingarna

Underlaget för dagen var i början grusväg. Märkningen av leden var AV i rött och vitt och den var nästan alltid ok såhär långt. Varje km fanns en km-skylt som också underlättade orienteringen. Viss förvirring uppstod när vandringsleden och MTB-leden hade olika sträckning. Leden var nämligen skapad både för vandrare och cyklister. Under dagen mötte vi ett fåtal vandrare och några MTB-cyklister. En av vandrarna , som vi bekantade oss med, var en ung italienare som skulle gå hela vägen till Santiago di Compostella via bland annat leden GR 51, som också kallas Medelhavets balkong.

 

Denna typ av skyltning var ofta mer förvirrande än informativ. Skyltarna var inte sällan genomruttna och angav riktningen till bergspass och toppar som inte fanns angivna på vår karta eller i guideboken.

Vi gick långa stycken på gränsen mellan Frankrike och Italien. Dessa gränsstenar förekom frekvent

Vi passerade en mängd försvarsanläggningar från främst första världskriget

Denna dag är vår 46:e bröllopsdag och den firar vi på kvällen på Ristorante Albergo Gola di Gouta. Vi avstår från ”ryggsäcksskafferiet” och avnjuter i stället en fyrrättersmiddag på hyttans utmärkta restaurang:  Bruschetta med hackade tomater, lök, persilja och lite olja, pizzabit och en alldeles underbar squashbiff, därefter en rejäl bit lasagne, till huvudrätt köttgryta med ratatouille, ett väl moget päron och en stort stycke ost avrundade måltiden. Allt smakade fantastiskt utom varmrätten som bestod av getkött. Vårt tält var granne med hagen där de ännu inte uppätna små getterna huserade!

 

5/8 Gola di Gouta till Rifugio Allavena

Vi bunkrar upp med 4 x 1,5 liter flaskvatten. Konstigt nog var kranvattnet på Gola di Gouta inte drickbart

Fördelat på våra flaskor såg dricksvattenförrådet ut såhär när vi startar dagens etapp

Under dagen går vi genom växlande natur. Körvägar genom lövskog, branta stigar upp och ner för två bergspass, stigar över alpängar och stigar runt exponerade bergssidor med fasta vajrar. Tyvärr känns det som underhållet av leden försämras för varje dag. Glest med AV-markeringar främst vid stigdelningar och bergshytter som står angivna i guideboken visar sig vara nedlagda. Dagens upp (900 m) och ner (650 m) och längd (16 km) utökades när vi förgäves gick till Rifugio Grai (visade sig vara stängd). Istället måste vi avvika från leden och gå brant ner nästan 500 höjdmeter till Rifugio Allavena.

Ofta är det torrt och avbränt så här års men prunkande grönska omgav oss på många bergsängar. Vattenpölar på vägar och stigar tyder på att det kommit skyfall på sistone

Fårskötsel med en av få bosättningar och krigsruiner

  En av få ”luftiga passager”

Under dagen var vi uppe på flera ”collar”, som högst c:a 1900 m. Grusvägen övergick då till stenig stig eller branta klipphällar

Även denna vandringsdag kunde vi emellanåt skymta Medelhavet söderut samtidigt som landskapet blir allt mer Alpint.

Ändå: Härlig och emellanåt karg bergsmiljö tidvis med utsikt över Medelhavet men också över mindre snöfläckar på bergens norrsidor!

Dagens strapatser kräver ett stort intag av kolhydrater. Därför passar pannkakor med sylt perfekt som middagsmat.

 

6/8 Rifugio Allavena till Rifugio Terza – upp på Liguriens tak!

Den branta stig som ledde till Rif. Allavena och som avslutade gårdagens vandring måste vi nu gå åt motsatta hållet innan vi efter en timme når upp till jeepvägen där vi åter är på AV

Dagens etapp (18 km, 1150 m upp och 630 m ner) går efter den första branta uppgången fler km på lättgången jeepväg. Målet för dagen skulle vara Rif. San Remo men vi fick av mötande vandrare besked om att den hyttan var nerlagd. Istället var det  Rif. Terza som gällde.

 

Dryg, mödosam och brant vandring upp till Monte Saccarello, 2200 m (med en frälsarstaty på toppen). Belöningen var en härlig utsikt över dalar i tre väderstreck!

Monte Saccarello var en av vandringens höjdpunkter. Tyvärr hann vi inte njuta av utsikten från bergets topp mer än kortvarit. Moln och dimma vällde in över berget så vi valde att gå vidare mot Rif. Terza (CAI_hytta) som bara låg en halvtimme bort.

På dagens vandring hörde och såg vi murmeldjur. Annars märkte vi inte av Liguriens djurliv bortsett från en del småfåglar.

 

7/8 Rif. Terza till Colle di Nava

För att inte tulla för mycket på vårt ”ryggsäcksskafferi” väljer vi att äta middag på hyttan, Rif. Terza. En god och vällagad måltid som bestod av en rejäl tallrik med olika charkuterier, ostar och bröd, därefter en jättetallrik gnochi och pesto, huvudrätt strimlad biff med ratatouille, måltiden avrundades med pannacotta och blåbär. Vi unnar oss också en övernattning på hyttan och får tillfälle att vädra och torka vårt Chateau Hilleberg och ladda telefoner och solcellsladdaren. Denna vitala pryl (solcellsladdaren) var ett nyköp inför denna vandring men blev en besvikelse. Dag efter dag hängde den på ryggsäcken i flödande sol utan att den tillgodogjorde sig energi som solen frikostigt erbjöd. Fulladdad efter en kort stund med två hål i väggen men bara en markering (av fem) efter en lång dag i solen!

Det kändes både lyxigt och välförtjänt med en övernattning med halvpension på Rif. Terza. Stort ”cred” till kocken som tillagade en fyrarätters middag av hög italiensk klass.

Lättgånget på balkongstig den första timmen efter Rif. Terza

19 km idag men relativt ”snäll” höjdprofil.  Upp bara 230 och nedåt 1380 m.

Km skyltning var den markering som var pålitligast

Vi är på väg ner i dalen på en stig som emellanåt är helt igenväxt

 

Efter denna skylt upphörda all markering under 4 – 5 km

Med hjälp av kartan kom vi ändå fram till Colle di San Bernardo. Innan vi nådde byn passerade vi en sträckning där ovädret förra hösten hade spolat bort vägen.

Efter den lila byn Colle di San Bernardo följde vi en stig som till och från korsade en bilväg. Efter någon timme var vi framme i Colle di Nava.

Utemuseum, första världskriget, i Colle di Nava

Egen uteplats fick vi på campingen i Colle di Nava!

                                                               8/8 Vilodag i Colle di Nava

Efter fem långa vandringsdagar bestämmer vi oss för en vilodag i den lilla byn Colle di Nava. Att utforska  Nava går fort. Den består av ett par campingplatser, några baren, en butik och ett hotell. Den ligger strategiskt vid bilvägen mellan provinshuvudstaden Imperia  (c:a 45 km) i söder och storstaden Turin 100 km norrut.

 

Några vandrare ser vi inte till förutom ett gäng som ska göra dagsvandring från hotellet. En stor del av dagen ägnar vi åt att leta efter röd vit markering (som verkar leda till allt och inget) och AV-markeringar.  Efter mycket sökande och frågande hittar vi den förmodade AV-leden (dock utan AV-markeringar).

Colle di Nava ligger i en dalgång omgiven av skogsbeklädda bergssluttningar. Det är lätt att inse att dessa trakter drabbades hårt av ”Italiens Gudrun” 2018

 

                                                          9/8 Colle di Nava till …………………………

 

Iväg från campingen strax före sju. Vi följer den igår väl rekognoserade vägen/stigen ut från Colle di Nava. En bit in i skogen ser vi hoppfulla AV-markeringar och dessutom 73 km skylten (från Ventimiglia räknat).  Med alla avvikelser till och från hytterna (som oftast inte låg vid AV-leden) har vi  avverkat ett 90-tal km.

 

På den allt mer oframkomliga stigen får vi snart dåliga vibrationer. Under en lång stund kliver vi över, under och emellan nedfallna träd. Också vida svängar utanför den röd/vit markerade stigen försökte vi med.  Ju längre vi pressar oss fram och uppåt på stigen ju större trädkaos möter vi. Vi inser snart att det inte är framkomligt utan direkt farligt så vi bestämmer oss för att vända och ta oss ner till byn.

Eftersom vi inte litade på att leden var i gångbart skick längre fram var det ett lätt beslut att avbryta här. Vi visste att AV-leden var stormskadat längre fram och vi hade också alternativa stigar inritade på våra kartor men trenden var uppenbar för oss: Ju längre vi kom på AV ju sämre var skicket på leden!

Beslutet underlättades av att vi haft en fantastisk vandringsvecka som innehöll det mesta som vi hoppades få uppleva. Nu väntade nya äventyr:

Promenader på en timme eller längre som vi gjorde efter att ha Lämnat Ligurien och AV (Alta Via):

– Vattennära promenad i Imperia

– Följa floden i Sospel

– Runt sjö och flod i Breil sur Roya

– Från Italiens gräns via Menton (Frankrike) till Monte Carlo

– Nietzsches stig – från Eze sur Mare till Eze Village tur och retur

När vi kom till Imperia övergår vi från vandring till promenad. Vi följer strandlinjen förbi marinan, flera badplatser och strandnära restauranger och barer på vår väg till campingen i västra delen av staden.

Vårt ”Chateau Hilleberg” platsade väl på den lilla gemytliga campingen i Imperia, Camping Eucalyptus.

Tips på promenad i Imperia:

Gå strandnära på västra sidan av floden som delar staden. Du kommer då i kontakt med marina och badplatser (kolla noga vilka som är ”public”) och ett rikt utbud av cafeer, barer och restauranger.  Gör en avstickare ut på piren som är halvannan km lång.  Porto Maurizio, gamla staden,  ligger på en kulle norr om promenadstråket. Många trappsteg men värt mödan.

Promenader i närheten av Nice:

Med tåg från Nice är det lätt att åka längs Frankrikes och Italiens kustband både österut och västerut.  Som framgår av skissen över lokaltåg går det utmärkt att åka till näraliggande bergsbyar. Sospel, som du når på en knapp timme från Nice, har blivit en av våra favoriter.

   

 

GR 52 passerar Sospel men den som föredrar kortare promenader kan välja att följa floden La Bèvèra som rinner igenom byn. Följ den antingen österut eller västerut för promenader på max en timme.

Med hjälp av kartan IGN 3742OT och skyltade/markerade leder går det att utgå från centrala Sospel och göra kortare eller längre promenader åt skilda väderstreck.

En större utmaning är att vandra GR 52 till Menton/Garavan. 1170 meter upp och 1520 ner. Ett svettigt endagsprojekt!

Interiör från kyrkan i Sospel

Le Pont Vieux – Bron över floden La Bèvèra och det medeltida tullhuset

Lättsam promenad längs floden La Bévèra i Sospel

Brel sur Roya (vid floden Roya) når du på en kvart med tåg från Sospel. 

Floden Roya flyter genom staden och bildar en liten sjö som lämpar sig för en rundvandring. En 1700- tals kyrka och ett kapell (som används till konstutställning) finns vid stadens lilla torg.

 

 

Promenad från Italien (nästan) via Frankrike till Monte Carlo

Att gå strandnära har en speciell tjusning. Att det är Medelhavets strand och att platsen är där tre länder möts gör inte saken sämre. Vi valde att åka från Nice till Menton (hade vi fortsatt några minuter österut till stationen Menton/Garavan hade denna halvdagspromenad innefattat några steg även i Italien).

Start med förmiddagskaffe i Menton – Gränsen till Italien ligger bara någon km österut nära Garavan, där vi förra året nådde Medelhavet vid vår vandring på GR 52

Vi följer strandpromenaden ut ur Menton

Gammalt och nytt möts när vi promenerar ut vid den gamla stadsporten i Menton. Udden Cap Martin nästa!

Sentier littoral = stig vid strandlinjen – alltså bara ett par timmars promenad till Monte Carlo

Fortsatt lätt promenad runt Cap Martin

Vi ser Roquebrune och Monte Carlo tvärs över viken. I Roquebrune passerade vi en staty av Josephine Baker. Se Wikipedia:

På 1940-talet köpte Joséphine Baker godset ”Les Milandes” i Frankrike. Där bodde hon fram till våren 1969, då hon inte längre hade råd att behålla det och tillsammans med sina tolv adoptivbarn blev bostadslös i ett drygt års tid. Efter en succéshow i Monaco ordnade furstinnan Grace av Monaco en villa strax utanför Monte Carlo där Baker och barnen fick bo under resten av sina liv.

Framme i Monte Carlo! Efter ett dopp åker vi härifrån med tåg tillbaka till Nice

Eze – promenad på Nietzsches stig

Från Nice kommer vi med tåg till Eze sur Mer på en halvtimme

Framme i Eze sur Mer lämnar vi stationen och passerar den livligt trafikerade vägen. Till höger finns tydlig skyltning som visar var  Nietzsches stig  börjar – Chemin de Nietzsche

Men vem var Friedrich Nietzsche, 1844 – 1900? Tysk filosof som kanske är mest känd för verket ”Sålunda talade Zarathustra” och för begreppet ”Övermänniska”. Han vistades under 1880-talet en längre tid i Medelhavsområdet bland annat i Eze.

Vägen (så småningom stig) går brant uppåt under två km och knappt 500 höjdmeter. Något mitt emellan högklackat och. vandringskängor är lämpligt att ha på fötterna (Gärna sandaler eller joggingskor) under den 60 – 90 minuter långa promenaden. Viktigast är att ge sig tid att vända blicken bakåt mot Medelhavet!

Ju högre upp ju bättre panoramautsikt över Cote d`Azur – en vattenflaska är det enda du behöver bära med dig under högsommaren

Väl uppe i den medeltida byn Eze Village möttes vi av trängsel på gator och gränder och av ohejdad kommers (bland annat ett berömt parfymeri). De flesta turister hade bussats upp till Eze eller åkt bil.

 Bara ett fåtal hade gått stigen upp till Eze och ännu färre valde som vi att gå stigen även tillbaka

Efter 45 minuter är vi tillbaka vid stationen och använder väntan på tåget till ett dopp i Medelhavet

Under tre veckor på Franska och Italienska Rivieran (och Liguriens berg) hann vi med både en knapp veckas bergsvandring och flera (ofta vattennära) promenader. Maten var viktig för oss och de kulinariska höjdpunkterna var ett par middagar på Liguriska bergshytter. Men inte långt efter kom egentorkad mat tillagat på vårt lilla Primuskök gärna med ett glas gott lokal vin

 

Läs mer

Sommaren 2018 vandrade vi, Sara och Bengt, GR 52 i Alpes Maritimes från St Dalmas till Menton

  0 meter över havet  Bergspass över 2500 m och toppar över 3000 m

1000 höjdmeter ner innan vi når Medelhavet. Vi skymtar hamnen i Nice.

 

Bakgrund: Sommarens vandring är vår 21:a högalpina vandring sedan starten med Tour de Mont Blanc 1997. Vi inledde vår ”vandringskarriär” sent. Bengt firade sin femtioårsdag i samband med premiärvandringen och Sara sin några år senare när vi för första gången vandrade i Nepal.  Vi är således nu plus/minus 70 vilket förklarar ett visst gnäll i texten nedan över ett antal branta  bergspass.  Det hör också till saken att vi på senare år (och även i år) bar med oss allt som behövdes för tältboende (nio tältnätter). Dessutom var vi självförsörjande på mat under hela vandringen.  Tillsammans bar vi cirka 30 kg.

Vi ser tillbaka på sommarens vandring på GR 52 med stor glädje men inser också att detta kanske var vår sista vandring över höga bergspass i svår terräng.

GR 52, den cirka 10 mil långa leden, ser du på kartan nere till höger.  Tidigare har vi vandrat ”den enkla vägen” rakt söderut till Nice på GR 5 – se under vandringar 2008.

”Den hårda vägen” men också den spektakulära och högalpina är GR 52 som till stor del går genom nationalparken Mercantour i sydöstra Frankrike nära gränsen till Italien.

Från: https://www.gr-infos.com/en/gr52.htm

Transfer: Vi flög till Nice och tog buss till St Martin Vesubie. Därifrån gick en ”shuttel buss” till resorten La Colmiane där vi började vandringen.

Guidebok: The GR 5 Trail av Paddy Dillon, Cicerone Press

Kartor:  IGN Carte de Randonnèe 3741 OT, 3741 ET och 3742 OT

Utrustning/mathållning: Bortsett från ett antal bergshyttor fanns det begränsade möjligheter till proviantering. Enda by/stad med ett visst utbud är Sospel då det återstår en lång dagsetapp till Medelhavet och Menton.

Vi hade utrustat oss för att vara självförsörjande. Under vandringen åt vi alla måltider utom en från våra egna  ”ryggsäcksskafferi”.  Vid två tillfällen införskaffade vi en ”pick- nic” korg från bergshyttan.

Frukosten bestod av rågflingegröt spetsad med lite honung samt en kopp the. Lunch: Urshultsbagarens grova danska rågbröd, Falu rågknäcke, rökt korv, ost, vatten alternativt kaffe.

Middagarna tillagades av egentorkade grönsaker som förstärktes med nudlar, vid två tillfällen stekte vi pannkakor vilka innehöll torkad helmjölk, hemtorkade ägg, mjöl, salt, vatten. Pannkakorna åts med lite sylt.

Mellanmål: hemtorkade äpple från egen trädgård, blandade nötter och naturligtvis vatten. Vi stannade till minst en gång/timma för att dricka då det under vår vandring var mycket varmt.

Vi sov alla nätter i vårt tält, Hilleberg Nallo även kallat ”Chateau Hilleberg”.  Gastub till vårt Primus kök inhandlade vi i en friluftsbutik i Nice. Vi övervägde att vandra i Trailskor men lyckligtvis valde vi det trygga alternativen i form av Meindel och Hanwag.

Svårighetsgrad: Ingen ”Sound of Music vandring ”på lättgångna stigar i ett lätt böljande landskap. Mycket vildmark, få möjligheter till proviantering och ”steep and bouldery” (brant och stenigt) med inslag av ”steep scree” (rullgrus/rasbrant). Vid vissa passager övergick vandringen till ”scrambling”, dvs det var nödvändigt att använda ”alla fyra”.  Begränsade möjligheter till vatten i synnerhet under senare delen av vandringen.

 

                                              2018 – 08 – 08

Första dagen är en kombinerad resdag och vandringsdag. Allmänna kommunikationer, buss, tog oss  från Nicetill La Colmiane, ett par km från ledens början i St Dalmas. Där går vi ut hårt med en storfika på lokal specialitet innan vi följer en asfalterad väg nedåt tills vi kommer in på GR 52.

Nästan dagliga åskskurar gör att blomsterprakten är riklig. Lavendel.

I morgon ska vi över bergspasset Col de Barns 2452 m som syns i bakgrunden

 

Det går brant uppåt vilket inte precis framgår av bilderna. Tryckande värme (kring 30 gr som vi haft i Sverige i sommar), sugande uppåt och fulladdade ryggsäckar. Nästan 1000 höjdmeter under eftermiddagen innan vi slår läger efter att vi passerat första ”collen”, Col de Veillos, 2194 m.

Till middag fixar vi pannkakor med rökt korv och bröd som tilltugg.

Vi hade informerats om att brandrisken inte var överhängande i detta område. Återkommande regn och åskskurar gjorde att växtligheten var frodig.

Även denna eftermiddag drar det över ett rejält regn med åska.

                                                                       2018-08 – 09

Vi har lämnat vårt nattläger och är på väg mot Col du Barns, 2452 m.

Tidig start på dagen med grötfrukost 6.30. Fin morgon för vandring. Vi når Col du Barns efter en timme.  Mellanmålet här blir återigen pannkakor. De smakar gott även på 2452 m och våra vandringskompisar på bergspasset blir avundsjuka på oss när de känner doften av nystekta pannkakor.

Innan vi når bergspasset passerar vi några små fjällsjöar.

På Col du Barns träffar vi andra vandrare som också är på väg söderut på GR 52 (men egentligen går leden hittills mest norrut och österut).

Mellanmål på Col du Barns – vi är nu i Parc Mercantour

Mycket sten och klippor gäller när vi tar oss upp men också ner från passet. Col du Barns bildar för övrigt gräns till nationalparken Mercantour som vi nu går in i.

Vi blir upplysta om att 1500 euro i böter  gäller vid överträdelse av:

  • Eldningsförbudet
  • Tältförbudet (tillåtet 19 – 07)
  • Nedskräpning

Vi döper varje lättgången stig till ”Ryssberget”. Här ett kort avsnitt lätt stig innan vi når Le Borèon

I Le Borèon slår vi läger på anvisad plats en bit ifrån Gite de d ètape. Till vår förfäran driver en vallhund upp fem hästar på ”vår” äng! Stor kalabalik utbryter.  Vallhunden försöker driva bort hästarna från platsen men de bara stressas att springa fram och tillbaka och håller flera gånger på att trampa ner vårt lilla tält där vi sitter och hukar och tycker det är riktigt obehagligt. Till sist kommer en kvinna med fem grimmor och lyckas få hästarna därifrån.

Kvällen tillbringar vi i Gite d ètape Le Borèon i sällskap med trevliga vandrare. Vi unnar oss också en smaklig middag för att inte tulla för mycket på vårt matförråd.

                                                    2018-08-10

Efter att vi lämnat Le Borèon på 1475 m går det stadigt uppåt.  1000 höjdmeter uppåt ska vi under någon timme innan vi når Pas des Ladres, 2448 m.

Dessa stilla stunder med fika och bergspanorama är nog det vi uppskattar allra mest under våra vandringar!

Det bär brant ner efter passet

Här jobbade man med att förbättra stigen. Orangefärgade påsar med lämplig sten har förmodligen levererats via helikopter

Lac de Trècolpas, 2150 m

Vi avslutat en kort vandringsdag i La Madone de Fenestre som förutom refuge (tillhörande det franska alpina sällskapet) också har en pilgrimskyrka. Vi besökte den under kvällen och hade förmånen att vara med om körens repetition inför morgondagens konsert.  En sann musikalisk upplevelse!

                                                                 2018-08-11

Ett tidigt adjö till det halvitalienska La Madone de Fenestre. Ser under morgonen flera chamois (stenget) och bouquetin (stenbock) på vår tidvis branta uppfart mot Pas du Mont Colomb, 2548 m.

Stigen övergår i ett parti stenklivande och klättrande

På väg upp till passet ser vi bergsklättrare på bergsmassivet i bakgrunden.

På väg upp mot Mont Colomb, 2548 m.

Mycket kliva och klättra (scrambling). Vår karta informerar om en ”hard part of hikingtrail” eller uttryckt på franska ”passage delicate”

Ett av flera snöfält som vi passerade igenom

Äntligen uppe på passet – vi har en brant nedgång framför oss.

Några enstaka vandrare möter vi. Annars har dalgångarna varit helt utan folk och bosättningar. Hytterna är i princip den enda bebyggelsen.

Stenbocken kliver obehindrat på den branta kraftverksmuren

Tältläger nära Refuge de Nice

 

                                         2018-08-12

 

En av flera snöfält på vår väg upp mot högsta bergspasset, Baisse du Basto, 2693 m

Äntligen uppe på passet Baisse du Basto, 2693 m – här träffar vi ett trevligt par från Nice!

Mycket lösa stenar på vägen ner från passet

Snart dags för nästa pass, Baisse de Valmasque, 2549 m

Den mytomspunna dalen Merveilles längst bort i bild med Lac des Merveilles

På väg in i Vallèe des Merveilles, som är ett skyddat arkeologiskt område med flertusenåriga hällristningar. Men uppriktigt sagt så märkte vi inte så mycket av det annat än att vi inte fick använda våra stavar i detta område och att vissa stigar var förbjudna att använda utan guide.

Tältkompisar vid Refuge des Merveilles – de bjöd på lokalproducerat vin vilket var en riktig smakhöjare för vår Primustillagade middag!

 

                                            2018-08-13

Kall och blåsig morgon. Vädret har slagit om under natten. Vi litar på vårt tält och övriga utrustning och beger oss iväg tidigt som vanligt. Hyfsat bra stig mot dagens första pass, Pas du Diable, 2430 m. Faktiskt första höga passet utan att behöva kliva och klättra på branta stenfält. Dock försämras vädret stunden innan vi når passet. Ett lätt regn övergår i kraftigt regn och vinden tilltar men sikten är fortfarande god.

Fram till nästa pass, Col de Raus, 1999 m, går stigen lyckligtvis nedåt vilket skyddar oss mot de starka kastvindarna. Det börjar också att åska. Ett kort stopp då vi ta på fleece och gortex plagg innanför regncapen blir nödvändigt. Sikten fortsätter att vara bra och stigen går ofta på en jämn stig högst upp på bergsryggen.

På stigen mot Col de Raus ökar vinden, temperaturen faller och regnet tilltar.

Vi överväger att gå i bivack men sikten är fortfarande bra och vi har ett bra skydd för regn och blåst genom våra förstärkningsplagg. Efter ett par timmar blir vädret långsamt bättre.

När vi kommer fram till Pointe des Trois Communes har vi att välja mellan att vandra till Camp  D `Argent (med hotell/restaurang) eller att gå direkt mot Sospel och göra en freecamping på vägen. Vi väljer det senare. Ett skäl till att vi valde att gå mot Sospel var att markeringen plötslig uteblev eller i flera fall var saboterad (skyltarna och stolparna de satt på var nedrivna på flera ställen). Med stöd av karta, rödvita markering och med hjälp av en hygglig fåraherde kunde vi följa leden söderut. Mötet med fåraherden innebar också att komma i närkontakt med hans beskyddande fårahundar. Dessa var många och vaksamma och hade full koll på både oss och de tusentals fåren. Den sista fårahunden dröjde sig morrande kvar tre meter från stigen när vi passerade. Genom åren har vi lärt oss hur vi ska förhålla oss till vallhundarna.

Nu följde ett par timmars behaglig vandring först uppe på bergsryggen och senare ner mot en dalgång. Vårt nattläger slår vi upp i närheten av Baisse de la Linière.

Bivack högst upp på bergsryggen med utsikt över Medelhavet och Nice – detta upptäckte vi inte förrän vi skulle bryta lägret morgonen därpå.

 

                                                   2018-08-14

Vi är mindre än tre timmar från Sospel en liten stad med medeltida kyrka och kapell. Redan på 1200-talet spelade den en viktig roll i handelsrutten mellan Nice och Píèmont (den s k saltvägen). Vi besökte den redan under förra året och fann att den har mycket att erbjuda besökaren förutom ett svalare klimat än vid Rivieran.

Sospel ligger i dalen till höger på bilden

Behaglig ”crest”vandring (vandring på bergsryggen) som övergår i ett nästan oändligt antal serpentiner ju närmare vi kommer Sospel.

Skön stigvandring innan de branta serpentinerna tar över närmare Sospel

Sospel skymtar i dalen

De sista timmarnas vandring innan Sospel blir det vattenransonering. Vårt ”grundlager” med fyra liter vatten är nästan slut när vi når campingen i Sospel.

                                                                    2018-08-15

Vi bestämmer oss för att stanna en dag extra i Sospel. Turen är på vår sida för det visar sig att det är en helgdag (Jungfru Maria himmelsfärd) med parad genom staden och festligheter med fyrverkeri på kvällen.

Floden genom Sospel är som ofta uttorkad på sommaren.

Den medeltida tullbyggnaden finns i anslutning till bron över floden. Stadens ”hembygdsförening” visade stolta upp byggnaden för oss och andra besökare.

St Michel katedralen i Sospel – barockkyrka från 1762

 

                                                             2018-08-16

En lång vandringsdag (20 km) med mycket upp (1170 m) och ner (1520 m) väntar oss idag. Sospel ligger på 350 m så det blir inga fler två tusenmeters pass.

Vi lämnar Sospel tidigt på morgonen men hinner göra en avstickare till bageriet för proviantering av bröd.

Dagen börjar med några timmars okomplicerad vandring på grusväg. Dock uppåt, uppåt.

Colla Bassa 1107 m. Frankrike och Italien möts här.  Här går vi ner i en svacka och tappar flera hundra höjdmeter som vi tar igen i vandringen mot Col du Berceau, 1090 m.

Som att vandra på Ryssberget eller Skåneleden  för en stund!

Här ser vi Mentons men även Garavans hamn

Sensam stig på vår väg till Medelhavet. Svårt att skynda på steget här med rullgrus på hal stenbotten.

Medelhavet!

 

 

Läs mer

Vi slutför Grande Traversée des Alpes: Les Houches till Tignes-le-Lac

 

       

Genevesjön                                                          Nice

 Vi slutför Grande Traversée des Alpes – GR 5 – Genevesjön till Nice. Denna sommar, 2017, vandrar vi de sista etapperna från Les Houches till Tignes-le-Lac

GR 5 – Genevesjön (Thonon Les Bains) till Medelhavet (Nice) har vi vandrat i flera etapper:

Tour de Mont Blanc 1997 – de flesta delar av TMB som sammanfaller med

GR 5 har vi vandrat två gånger

http://www.bergtagna.se/tour-de-mont-blanc-1997/

 Runt nationalparken Vanoise – börjar/slutar i Modane och passerar Tignes Le Lac – både GR 5 och GR55 vandrar vi på

 http://www.bergtagna.se/tour-of-the-vanois-2004/

Vi vandrar de sydligaste etapperna på GR 5 från St Etienne de Tinèe till Nice

 http://www.bergtagna.se/saint-etienne-de-tinee-nice-gr-5-2008/

 Runt Queyras går främst på GR 58 och GR 541 och ligger i huvudsak öster om GR 5 nära Italiens gräns – till Ceillac har vi norrifrån kommit två gånger

 http://www.bergtagna.se/tour-of-the-queyras-2013/

 Från Modane till St Etienne de Tinèe 2014

 http://www.bergtagna.se/modane-st-etienne-de-tinee-i-franska-alperna/

http://www.bergtagna.se/gr-5-fran-genevesjon-till-chamonix-2016/

Om GR 5 – från början hade vi inga planer på att vandra hela GR 5. Det är först förra året som vi kom på tanken att knyta samman alla delar vi tidigare vandrat i Frankrike. Det började med Tour de Mont Blanc (TMB) 1997. Denna vandring var vår första i Alperna och följdes senare av bl.a. Tour de Vanoise och sedan Tour du Queyras.

Varför GR 5? För att avsluta det vi påbörjat (Genevesjön till Nice) men också att uppleva den högalpina miljön kring Chamonix/Mont Blanc.

Transfer – Flyg till Geneve- bus till Chamonix/les Houches – återresa från Nice (dit vi reste så här: Tignes – Bourg St Maurice – Modane – Turin – Menton – Nice).

Vår livsmedelspackning: Vi vill naturligtvis njuta av de lokala varorna och specialiteterna som kan inhandlas på marknader och i små butiker i byarna, det är en del av resandet som är viktigt för oss.

Under själva vandringen bär vi med oss livsmedel för ett par dagar, en del inköpt på plats annat förberett hemma.

Vad vi alltid har med oss: neskaffe, torrmjölk, tepåsar, kryddor, en påse med torkad frukt och nötter, några färska äpplen, mjukost på tub och hembakat bröd så vi klarar de första dagarna.

Nytt för i år var att vi hade med oss rågflingor till morgongröt (en bra start på dagen), dessutom hade vi torkat grönsaker. Vid lunchtid la vi grönsakerna i vatten så de var färdiga att koka på kvällen (tog bara ett par minuter då grönsakrna var förkokta hemma) . För att förstärka grönsaksgrytan la vi till ett paket nudlar, detta smakade bra, värmde gott och gav bra med krafter till fortsatt vandring. Vi hade även torkat köttfärssås som vi blandade i grönsaksgrytan. Kommer att testa att torka fler maträtter för att ta med nästa år, lätt att bära, lätt att tillaga och smakar gott.

Svårighetsgrad – obs mycket subjektivt! Inga svindelframkallande passager, inga tekniskt svåra partier, vädret: Som alltid I Alperna kan det vara ombytligt. Vi hade de flesta vädertyper under våra åtta vandringsdagar (hetta med plus 30 gr, dimma, ihållande regn, åska och snöfall).

Kartor: IGN – Carte de Randonnèe 1 : 25000 – de som täcker Haute Savoie och Savoie

Guidbok: The GR 5 Trail av Paddy Dillon – andra upplagan 2013 (obs en del uppgifter i boken om olika ”accomodations/service” som boenden och affärer visade sig inte stämma. Avfolkningen och utarmningen av landsbygden är inte bara något som sker i vårt land!

 

                                                                                1 – 3 augusti

                             

Två dygns väntan på våra ryggsäckar som försvann efter flighten Dusseldorf – Geneve! Men en tröst är utsikten över Mont Blanc och Glacier des Bossons från vårt boende i utkanten av Chamonix och över Brevent från solstolar på torget.

4 augusti

 

Col de Voza, 1650 m – tågbanan upp mot Mont Blanc avstår vi ifrån

Någon timmes ”stekhet” vandring innan vi kan överblicka dalen vi startade ifrån

Bra bete för kreaturen efter en nederbördsrik sommar

Äntligen på gång! Dessutom är det vår 44:e bröllopsdag! Stigen sammanfaller med TMB-leden. Vi startar i Les Houches, vandrar igenom hela byn innan vi går på GR5/TMB. Sträckan (till Les Contaminnes) gick vi för 20 år sedan men känner inte igen oss särskilt mycket. Det är otroligt varmt. Svetten rinner av oss i de branta backarna. Ryggsäckarna (cirka 22 resp. 12 kg)är också välfyllda med tält, sovsäck och liggunderlag plus kök och mat för en knapp vecka.

Paus för fika med nybakade croissanter från vårt senaste boende förhöjer upplevelsen.

Vi förbereder också kvällens middag genom att tidigt under dagen blötlägga egentorkade grönsaker. Grönsaker och nudlar serverar vi oss till middag i Les Contamines i vars utkant vi hittar en trevlig camping.

Dagen innehöll också åsynen av två rådjurskid,  blomsterängar med grönska som tyder på mycket regn under sommaren och trevligt sällskap av fyra TMB-vandrare. Vi har också nästan glömt bort hur artiga fransmännen är. Alla hälsar med ett ”Bonjour” eller ett ”Bon appètit” om vi har en matpaus. När man framåt kvällningen inte orkar höra en enda hälsning längre (eller besvara den) möts vi av ”Bonsoire” (god kväll)!

                                                                                        5 augusti

Uppåt, uppåt mot Refuge de la Crois du Bonhomme men ännu har vi inte lämnat trädgränsen. Återstår c:a 1300 höjdmeter till passet

Skön paus i skuggan – det går stadigt uppåt på steniga stigar

 

 

 

Fortfarande är det både TMB och GR 5 vandrare på stigen. Vid Croix de Bonhomme viker TMB-vandrarna  österut.

 

Col de Bonhomme 2329 m – vi lämnar Haute Savoie och går in i departementet Savoie

Dimman väller in över tältplatsen jämte Rifuge de la Croix du Bonhomme, 2443 m

 Dagens första utmaning är stigningen till Refuge de la Balme, 1706 m. Gassande hett men vi klagar inte. Tål värme bra. Vidare uppåt mot Col de Bonhomme, 2329 m. Livlig ”trafik” på leden! De flesta gåt TMB, vissa med assistans av hästar och mulåsnor som bär packningen. Eftersom vi bär hela bohaget inklusive mat, köksutrustning, tält m m är våra ”ryggor” tyngre än många andras. Men det ger oss en frihet som vi inte vill vara utan.

Vi noterar också att MTB-cyklisterna är hänvisade till egna stigar/leder vilket vi tackar för!

På väg till dagens mål, hyttan vid Crois du Bonhomme, ser vi en stenbock (Ibex) i profil på en bergsrygg. Framme vid Refuge vid 18-tiden och får kostnadsfritt tälta i en svacka nära hyttan.  Snabbt bekantar vi oss med flera tältande vandringskolleger bland annat en glad skohandlare från UK, som bjuder oss på te.

 

 

6 augusti

Väderomslag. När vi lämnar Rifuge de la Croix du Bonhomme drar täta dimmoln in. Nu väntar en lång men fin vandring till Col de la Sauce, 2307 m. Tyvärr ser vi inte mycket mer än stigen som ibland går högst upp på bergsryggen men för det mesta som på bilden ovan.

  Baggsöta     Getväppling                                                                                                  

Sedan går vi ner i ett ängslandskap rikt på sommarblommor. Mer och mer regn ju närmare vi kommer Plain de la Lai. Vi stannar på Rifuge Plan de Lai för lunch och kaffe för att vinna tid med förhoppningen om bättre väder. Men inte så! Vi stannar där för natten.

Mörka moln över Plande la Lai

                                                                                  7 augusti

Bra boende och trevliga möten med såväl vandrare som cyklister på Refugen du Plan de la Lai. Rätt beslut att stanna där över natten! Åter bra väder med sol, värme och god sikt när det är dags att starta dagens vandring..

Färre vandrare nu sedan vi lämnat TMB-vandrarna.

Åter fint vandringsväder när vi lämnar Plan de la Lai och vandrar uppåt mot La Petite Berge, 2070 m

Inte trodde vi att vi skulle träffa på Mora här!

Vi kan fortfarande skymta Mont Blanc massivet

Många serpentiner och ”shortbends” (=genvägar) idag

Hunden, men inte Sara, är på lekhumör!

Uppåt mot La Grande Berge, nedåt till Lavanchay, 1805 m och uppåt igen till Col de Bresson, 2469 m. Framåt efter middagen når vi Refuge de la Balme, där vi stannar för natten. Fantastiskt läge! Vi fricampar nära hyttan.

              

Savoies flagga är hissad vid hyttan – Obs skyltning om Grand Traversèe des Alps

 

Denna hytta är välskött och till skillnad från den vid Rifuge de la Croix du Bonhomme som var smutsig och stökig.

Murmeldjur både hördes och syntes idag och en lammgam svävade över oss – fanns skyltat att den

förekom i detta område – se nedan.

Sammanfattningsvis har denna dag varit en alpvandring när den är som bäst! Vi börjar också så smått bli ”ett med våra ryggsäckar”.

 

Nice 400 km upplyser skylten på toan – känns skönt att vi redan gjort c:a 350 km och bara har några dagsetapper till Tignes innan vi är klara med ”Grande Travèerse”

 

8 augusti

 Vi sover gott i vårt tält men vaknar av störtregn, kraftig vind och häftig åska. Detta håller på i två timmar. När ovädret lugnar ner sig är det dags för grötfrukost med te och bröd vid absiden. Vårt Hillebergs Nallo har stått pall för ovädret och vi och vår utrustning är i gott skick.

När regnet upphör bryter vi vårt läger och beger oss nedåt dalen söderut jämte en strid flod (LOmente Torrent). Vi följer en fyrhjuls väg som går brant ner i dalen. Regnet hänger i luften och sikten är emellanåt begränsad av dimman.

Vinbergssnäckan trivdes i blötan

Vädret blir bättre och vägen övergår i lättgången stig. Flera km av stigen går spikrakt fram. Vi läser oss till att här en gång funnits en vattenkanal.

Lugnet före regnet!

 Efter vår ”andra frukost” vid 11-tiden hoppas vi på fortsatt bra vandring och stabilare väder, men inte så. Vi hinner inte ta på oss ryggsäckarna förr än himlen öppnar sig. Det känns efter en stund som att stå i en dusch. Den branta stigen förvandlas till en strid bäckfåra! Men närmaste by hoppas vi ska ge möjlighet att vänta ut regnet under tak. Enligt guideboken finns det både boende (Auberge, gite d`etape och restaurang) i Valezan 30 minuter nedåt i dalen. Men framme i Valezan är allt stängt och tillbommat! Bara att hoppas på nästa by, Bellentre, en knapp timme längre ner i dalen. Men samma resultat där. En bybo förklarar urskuldande att här finns ingen service. Gå till den mindre staden Landry en timme längre fram på leden. Landsortsdöden finns även i Frankrike!

Bara att bita ihop och knalla till Landry. Efter en del letande hittar vi, med hjälp av en vänlig dam, ett boende, gite d`etape. Det sista rummet blir vårt och valet att stanna där är lätt eftersom det fortsätter att vräka ner regn till kl. 21.30. Enda problemet är att vårt matförråd är slut och värden för boendet inte kunde erbjuda oss middag. Han upplyser oss om att vi kan ta tåget till grannstaden Bourg St Maurice för proviantering men vi avstår. Risken är att vi rinner med vattnet utför stadens huvudgata om vi beger oss till stationen.

Middagen räddar vi när vi kommer på att vi har rågflingor kvar i matpåsen. Vi kokar helt enkelt ett par rejäla portioner gröt på balkongen. Lite fruktsoppa har vi också kvar som förhöjer smakupplevelsen! Till detta vårt sista knäckebröd.

Brant uppåt första timmen sedan mer lättgånget. Från 794 m till 1556 vid Chalet-Refuge de Rosuel ska vi under dagens avkortade etapp.  Perfekt vandringsväder idag, soligt och inte allt för varmt. Regn väntas vid 16-tiden men då är vi framme vid Rosuel.

                                                                               9 augusti

Gårdagens regn var det intensivaste vi upplevt under 20 års vandrande i Europa och Asien. Ett ”monsunregn” som inte upphörde förr än sent under kvällen.

Efter frukosten gör vi en ”time out” från vandring och ägnar förmiddagen åt nödvändig proviantering i grannstaden Bourg St Maurice.  Buss dit och tåg tillbaka och redan före lunch är vi åter i Landry och gör oss snabbt klara för dagens vandring.

Som regel bra skyltat vid stig/vägdelning samt med rött/vitt utmed stigen

Brant uppåt första timmen sedan mer lättgånget. Från 794 m till 1556 vid Chalet-Refuge de Rosuel ska vi under dagens avkortade etapp.  Perfekt vandringsväder idag, soligt och inte allt för varmt. Regn väntas vid 16-tiden men då är vi framme vid Rosuel.

Ännu rinner det vatten på hälleberget efter gårdagens skyfall

Vi passera då och då en bilväg som går ända fram till Refuge de Rosuel

Då vi anländer till Rosuel inser vi att det inte är ett ställe vi tältar vid. Det visar sig vara en hytta, omgiven av en fritidsanläggning, som nås per bil och många besökare under dagtid är bilburna. Rif. Rosuel  ligger också nära porten till nationalparken Vanoise där vi vandrade 2004. På hyttans bottenplan finns en utställning om Vanoise och dess flora och fauna. Av föreståndaren för utställningen får vi värdefull information om morgondagens väder och om ledens beskaffenhet fram till refugen du Col du Palet som är morgondagens mål.

På rif. Du Rosuel hade vi trevligt sällskap vid middagsbordet av en ung kille från Barcelona. Han var ute på långvandring och tänkte sig att gå söderut och sedan hitta leder som genom kommande vandringar för honom ända till Spanien.

Hyttföreståndaren blev nyfiken när vi talade om att vi kom från Sverige. Han berättade att han åkt Vasaloppet och att han jobbade som skidinstruktör (längdåkning) vintertid. Han hade full koll på Frankrikes hittills ende Vasaloppsvinnare Jean Paul Pierrat.

 

Jean Paul Pierrat, Vasaloppssegrare 1978 – väl känd för hyttvärden på rif. Rosuel

Refuge de Rosuel

                                                                                      

                                                                            10 augusti

Vi kollar väderprognosen noga innan vi lämnar hyttan. Vi hoppas kunna nå hyttan vid Col du Palet men har rif.d`Entre-le-lac som ett andra alternativ.  Lugn och kontrollerad vandring under fem timmar leder oss till Refuge du Col du Palet, 2600 m. Det har gått gradvis uppåt under hela tiden. Inga brutala stigningar men heller inga långa sköna pauser i gröngräset. Mat och dryckesuppehållen tar vi på stående fot med ryggsäck på. Låga moln, emellanåt dimma och däribland regn gör sikten begränsad.

Regnskydd på under hela dagen

Varning! Risk för fallande stenar.  Denna skylt fanns vid ett större klippblock som vi passerade raskt

Gullbräcka, ännu är floran sommarlik.

Freecamping är inte tillåtet i nationalparken Vanoise. Vädret inbjuder inte heller till camping jämte hyttan. Vi bokar in oss på sovsal med en madrass och filt för var och en i en sovsal (”lager/schlafsaal”, ”dormitory” eller ”dortoire” på tyska, engelska och franska). Kön, nationaliteter och åldrar i en enda blandning!

Bara en kort vandringsdag återstår innan ”Grand Travèerse” är avslutad. Vi njuter fullt ut av den förtätade stämningen i den överfyllda hyttan.  Vi håller oss ajour om vädret via hyttföreståndaren (guardian). Sämre väder under natten är kvällens besked.

 

11 augusti

Upp tidigt. Sitter vid frukostbordet 6.30. Vi har vaknat till ett vinterlikt landskap. Snö under natten och snöfallet fortsätter under hela morgonen.

Alla har samma taktik: Vänta ut snöfallet innan man beger sig ut på dagens vandring. Hyttvärden tycker det är lämpligt att dra iväg strax efter kl. 9. Det snöar mindre nu men ska bli mer snö senare under dagen så han råder oss att börja dagens vandring.

Refuge du Col du Palet, 2600 m

Fortfarande lätt snöfall när vi lämnar hyttan och går upp mot Col du Palet, 2652 m

Först en stig som leder upp till ”collen” (Col du Palet). Väl uppe ser vi inget av de förmodade vackra vyerna på grund av snö och dimma. Snart finner vi stigen som ska leda oss ner mot Tignes. Vi kommer strax till ett liftområde. Sorgligt att se vilka sår som har gjorts i naturen. Vi följer stigen och senare fyrhjulsväg ner mot Tignes-le-Lac, 2093 m.

Vilken härlig känsla! Les Grandes Travèerse des Alps är klar. Att komma till Tignes är ändå ett antiklimax! Denna skylt hälsade oss ”välkomna till Tignes”!

             

Tignes – en plastig resort som vi ville lämna så fort som möjligt. Ser förmodligen mer tilltalande ut vintertid

Nu har vi knutit ihop Genevesjön och Medelhavet. De sista etapperna är avklarade. Vi känner mest glädje men också lite tomhet.

 Vi konstaterar snart att resa vidare från Tignes inte är så lätt sommartid. Senare under eftermiddagen går dock en buss till Bourg St Maurice (som vi besökte tidigare i veckan för proviantering). Därifrån går ett kvällståg till Modane (varifrån vi startat två vandringar – vandringen runt nationalparken Vanoise 2004 och Modane till St Etienne de Tinèe 2014 på GR 5).

Åter till Modane men denna gång bara på genomresa på vår väg till Turin

 

                                                                                       12 augusti

Efter nära två veckor i kappsäck tillåter vi oss att längta efter sol, värme och lite storstadsliv. Vi tar därför tåget mot Italien och efter bara ett par timmar är vi i Turin.

            

God mat och storslagen arkitektur möter oss i Turin. Staden har blivit en av våra favoriter. Den ligger strategiskt när man är på resa upp mot Alperna från Nice eller på vägen åter till Nice efter avslutad vandring

 

                                                                                       13 augusti

Skönt att vara inomhus och utomhus samtidigt i dessa svala ”katabomber” som finns jämte många gator i innerstan

 

                                                                                       14 – 15 augusti

Efter ett par dagar i Turin fortsatte vi till Menton på Franska rivieran öster om Monaco. Den är ett Nice i miniatyr med sköna vattennära promenader vid badvikar och marinor.

Inte ett hotellrum fanns ledigt i Menton när vi kommer dit denna söndagskväll. Det är fortfarande semestertider här och i Italien har man en högtid som sträcker sig till och med tisdag. Så vi får plocka fram tältet igen men belönas med en fin utsikt över Medelhavet.

  

Kyrkan i Sospel

Efter Menton väljer vi att åka (med tåg) upp till en bergsby som heter Sospel. Den passeras av GR 52 från ST Dalmas till Menton. Vi har förhoppningar om att ta den varianten nästa sommar. Nu turistar vi i den lilla staden och provbor campingen

 

                                                                    16 augusti –   22 augusti  

 

 

                                                        

Som vanligt slutar vi vår vandringsresa i Nice – se även Betagen av Nice – under www.bergtagna/aktuellt

Läs mer

GR 5 från Genevesjön till Chamonix 2016

 Thonon les Baines till le Brevent – främst i Frankrike men också en sväng in i Schweizimage001

Varför GR 5 – Vi har tidigare, med stor behållning, vandrat i Frankrikes Alper och i regionen Rhone Alps – vår ambition är att etappvis gå hela GR 5 från Genevesjön till Medelhavet. Efter denna sommar har vi bara ett fåtal etapper kvar.

Guidebok: The GR 5 Trail av Paddy Dillon – Cicerone Press

Svårighetsgrad – Långa dagsetapper och stundtals glest mellan hytter och andra boendemöjligheter.  Många höjdmeter upp till Le Brèvent nära Chamonix.  Inga luftiga passager med viss undantag för den sista timmen mellan Col du Brèvent och Le Brèvent. Totalt gick vi åtta dagar och c:a 130 km och nästan åttatusen höjdmeter.  Vi var utrustade med tält, friluftskök m m så vi kunde korta ner dagsetapperna beroende på väder och dagsform.

Transfer:  Flyg till Geneve, buss till  Thonom les Baines. Från Chamonix finns förbindelse med Geneve. Vi valde att åka söderut från Chamonix till Nice.

image002

Genevesjön – 645 km till Medelhavet och c:a en månads vandrig för den som tänkt sig att vandra hela GR 5 på en sommar. Vi har valt att dela upp vandringen under flera somrar.

image003

Järnvägsstationen i Thonon les Baines – mellan regnskurarna letar vi oss ut ur staden

 

13 juli 2016

Vi kom till Geneve igår men tvingades stanna en natt där på grund av att Bengts ryggsäck var ett halvt dygn försenad. Men nu är vi på gång. Bussen har fört oss till en av två möjliga starter för GR 5 nämligen den lilla staden Thonon les Baines vid Genevesjöns södra strand. Kortast väg blir det om man startar vandringen i St Gingolph. Vårt alternativ med start i Thonon les Baines innebär en vandringsdag mer jämfört med start i Gingolph men också att vi hade utsikt över Genevesjön in på tredje vandringsdagen vilket både var inspirerande och irriterande.

image004

Start efter lunch. Vandring i regn från och till första vandringsdagen! Trots det har vi redan efter någon timme härlig utsikt över Genevesjön.

image005

Fjärilsbuske i all sin prakt

image006

Framåt kvällningen hittar vi en lämplig glänta för ”freecamping”

Vid 20-tiden reser vi tältet som är mycket diskret placerat. Men snart får vi besök av en gubbe. Vi tror att han ska köra bort oss men hans ärende är att slänga några tomma vin-plastdunkar utför en liten ravin intill! Förmodligen byns original/A-lagare. Senare när vi somnat och det var beck mörkt kom han (?!)tillbaka och travade runt tältet.

 

14/7

Natten har innehållit både regn och åska. Vår tältplats lämnar vi spårlöst kl. 7 på morgonen. Missar rätt stig från tältplatsen och går 30 minuter fel i ösregn! Skyltningen (rött och vitt) är ibland usel men guideboken är ett bra stöd. Hade valt bort karta vilket inte var så klokt.

image007

Gullgentiana

image008

Stigen var emellanåt som en lervälling

I Clouz, en liten by belägen 898 m ö h, är skyltningen helt förvirrad. Vi väljer därför att gå någon timme på landsvägen. I byn  Vinzier pratar vi med en ung husägare. Det ösregnar fortfarande och vi är tungt packade. Han tycker synd om oss och erbjuder sig att skjutsa oss till närmaste by med bekvämlighet i form av hotell och supermarket. Vi tackar dock artigt nej och knatar vidare.

image009

En stund senare hittar vi ett vedskjul där vi tar ett mellanmål.

image010

Vår princip med tält upp tidigast kl. 19 och tält ner senast kl. 07.00 vållar oss problem denna kväll. Vädret är dåligt med regn mest hela dagen men mot kvällningen når vi upp på 1812 m ö h samtidigt som regnet övergår i snö! Vi går och går men hittar ingen lämplig plats för tältet. Vinden tilltar och terrängen gör det omöjligt att hitta en jämn yta för tältet. Men i en liten dalsänka vid Chalet Vert hittar vi en vindskyddad plats för nattlägret.image011

Efter 10 minuter har vi sluppit hård vind och snöfall och har istället krupit in i varma sovsäckar i vårt Hillebergstält samtidigt som pastagrytan kokar.

 

15/7

Bättre väder idag men natten har varit kylig med temperatur kring noll.  Får SMS om terrordådet i Nice igår. Förfärligt! Det känns som om vi bestulits på all den glädje Nice gett oss genom åren. Tuff men härlig vandringsdag väntar oss. Över tre bergspass på knappt 2000 m ö h. Idag upplever vi en blomsterprakt som går utöver det mesta. Stenbock (Ibex) ser vi på ett av passen.

image012

image013

Snigeln trivs i blötan!

image014

image015image016

Vi når den lilla staden La Chapelle d`Abondance. Efter ett par tuffa dagar i bergen känner vi för lite bekvämlighet. Vi lyckas få ett rum på ett hotell i utkanten av staden.  Ingen pastarätt på vårt lilla primuskök ikväll utan en jättepizza på en av stadens många restauranger.

image017

Sorg i Frankrike efter attentatet i Nice igår

 

 

16/7

Vi unnar oss en sovmorgon. Första dagen med strålande sol men fortfarande blött och lerig på stigarna. Miljön blir allt mer alpin. Mycket uppåt idag på halkiga stigar (knappt 15 00 m). Massor av blomsterängar med orkidéer. Passerar ett imponerande vattenfall. Fler ska komma framöver.image018

På väg upp över trädgränsen

image019

Fikarast vid Chalet de la Torres 1738 m ö h

image020

Första snöfläcken – skönt att ”slippa ” se Genevesjön – hoppas i stället se Mont Blanc

image021

image022

Blomster i det oändliga!

image023

Denna växt gjorde att stigen ibland var igenväxt och svår att hitta och forcera!Vi blev genomblöta upp till midjan

Når Col de Bassachaux sent e m tid. Ok att tälta nära Refuge som är befolkad med bilburna middagsgäster.

image024

Vi närmar oss gränsen till Schweiz men vi ser inga passpoliser

 

17/7

Bryter upp tidigt och beger oss lugnt mot Refuge de Chesery (1972 m ö h) som ligger på den schweiziska sidan. En familjeägd hytta som frestar med flera lunchalternativ. Vi väljer Croque Monsieur och en tallrik med grönsaker, ost och charkuterier. Efter maten blir det en lång siesta i solen.

image025

image026

Vi nöjer oss med någon timmes lugn vandring i den gassande solen innan vi stannar vid Chaux Palin. På restaurangen beställer vi vars en rösti som är något av Schweiz nationalrätt.

Vi får tillåtelse att tälta jämte restaurangen med Gite d`etape. Vi slår upp tältet i en kohage utan kor. Men i angränsande hagar betar det massor med kor med bjällror. På natten hörs bjällrorna och det låter som om alla är på väg mot vårt tält!

image027

image028

Många vandrare, de flesta dagsvandrare, lunchade vid Refuge de Cheseri

 image029

Vi är på väg ut ur Schweiz och åter till Frankrike men det gör naturen ingen skillnad på!

image030

Col de Coux 1920 m ö h

image031

image032

Sämre märkning nu när vi åter är i Frankrike. Stundtals bedrövlig ner till Samoens där vi ”luras” upp på en stig lång över byn i stället för den avsedda GR 5 som vi inte såg skymten av. Hade vi haft en IGN Carte de Randonnèe som vanlig hade det inte varit några problem så vi får skylla oss själva.

Men det goda humöret fick vi tillbaka efter att uppsökt stadens turistinformation. Där träffade vi en förtjusande kvinna som verkligen visste vad service innebär. Tack, merci, thank you Clarie Urèrand för att du såg möjligheter och fixade ett hotellrum åt oss trots att det mesta var fullbokat. Din vänlighet var vad vi behövde för att får en lyckad avslutning på en överhet  vandringsdag.  Samoens visade sig också vara en riktig pärla bland byar och städer i Savojen och i departementet Haute Savoie.

image033

Savojens (Savoie) flagga

Wikipedia:Savojen (franskaSavoieitalienskaSavoia) är en region i de västra delarna av Alperna. Den är belägen mellan GenèvesjönRhôneoch Mont-Cenis och är idag del av Frankrike. Angränsande delar av Italien kan ibland också räknas som del av Savojen

 

19/7

Stadig frukost på hotellet som inte har frukosttider för vandrare (frukost från 7.45!). Vi följer ett par mindre floder ut ur staden. Mycket vatten idag både som vi dricker på grund av fortsatt hetta, i form av floder (Torrent) och i form av vattenfall. Vid Cascade du Rouget blir vi duschade av ett mindre ”Niagarafall”.image034

image035

 Även Gorges des Tines (bergsklyfta av kalksten) som passerades med hjälp av fasta stegar var en upplevelse.

image036

Vacker bokskog innan Gorges de Tines

image037

Cascade du Rouget

image038

Mont Blanc syns allt mer och allt oftare!

image039

image040

image041

Bilderna tagna vid Chalets d Ànterne där vi slog läger

 

20/7

image042

Efter tidig frukost, serverad från absiden i tältet, passerar vi Lac dÀnterne före kl. 8. Återigen har vi 360 gr alpin panorama.

image043

På väg mot Col d`Anterne 2257 m ö h

Vid Chalets d`Anterne träffar vi tre GR 5 vandrare som alla ska vandra hela vägen till Medelhavet. Utöver dessa var det bara ett fåtal som långvandrade på leden. De flesta vi mötte var de som var ute på dag- eller veckoslutsvandring.

image044

Efter en lång och seg vandring kommer vi upp på Col d`Anterne

image045

Efter ”Collen” uppenbarar sig en ny dal omgiven av mäktiga bergsmassiv bland andra Mont Blanc

Träffar far och dotter från Danmark när vi vandrar ner mot Refuge de Moede Anterne, där vi tar en lång lunchpaus. Därefter 400 m nedåt mot Pont d`Anterne.

image046

Med tanke på den tryckande värmen och vår tunga packning skulle vi ha stannat vid Pont d`Arlevè som ligger på 1597 m ö h. Dåligt väder var på väg västerifrån vilket bidrog till vårt beslut att försöka nå Brèvent under dagen. Vi fortsätter alltså uppåt men hittar ingen lämplig plats för bivack. Går och går i oändliga serpentiner innan vi kommer upp till Col de Brèvent, 2368 m ö h. Inte heller där är det bra underlag för att resa tältet – mest snö och is blandat med sten och lera och dessutom brant samt föreskrifter om tältförbud!

Bara att bita i det sura äpplet och gå vidare till Le Brèvent, 2525 m ö h.

image047

Klättring på klipor med hjälp av stegar och vajer

 

Efter en timmes vandring, snöpulsande och klättrande på fasta stegar med vajer når vi linbanestationen Le Brevent.

image048

Från Col du Brèvent (2368 m ö h) till höger och till linbanestationen Le Brèvent (2525 m ö h) var miljön minst sagt högalpin!

Från Le Brèvent tog vi kabiner till Chamonix för några dagars stadsliv i högalpin omgivning.

image049

Stadshuset i Chamonix

I vanlig ordning avslutar vi vår vistelse i Frankrike med ett par dagars vistelse i en vackra staden Nice.

image050

Place Massena i Nice

 

Läs mer

Nepal 2015 • Tamang Heritage Trail Langtang trekk • Sex dagar mitt i jordbävningskatastrofen

 

 image001

image002

Karta:  National Geographic Langtang 3004 1:125 000

 

Guidebok: Nepal – Reseguide och vandringsguide av Mikael Persson, Vildmarksbiblioteket

Mellan 10 april – 2 maj 2015 gör vi vår tredje resa till Nepal. Vi börjar äventyret i Asien med att besöka Beijing/Kina  mellan 1  – 10 april.

image003

                                                                                     10 april

Trötta och stela i kroppen, inte mycket till sömn på planet (flighter:  Beijing –Seoul – Seoul – Kathmandu). Vi reste med Korean Airlines och kommer fram efter nästan 10 timmars flygning. Dessutom är vi hungriga eftersom ingen av oss gillade den koreanska maten.  Transfer till Tibet Guest House där vi bokat två nätter men bestämmer oss för ytterligare en natt till. Växlar valuta och äter en god måltid i hotellets trädgård i skön värme. Tidigt sänggående.

                                                                                11 och 12 april

Vi har nu varit i Kathmandu ett par dagar, tiden har vi ägnat åt att återuppleva denna högpulserande stad samt till att göra de sista förberedelserna för vår vandring. Kathmandu har förändrats sedan vi var har senast, 2007. Trafiken är mycket tätare och smogen är värre, antalet bilar har ökat, liksom mopeder och motorcyklar. Däremot har tuk-tuk helt försvunnit. Det är helt vansinnigt att försöka att ta sig fram gående i staden, det är taxi som gäller så snart det är lite längre sträckor. Idag har vi ordnat med” trekking permit” (TIMS) och vandringstillstånd for Langtangområdet. Vi kommer att åka med buss till Syrabru Besi i morgon kl 6. Resan kommer att ta i stort sett hela dagen. Vi börjar vår vandring på tisdag morgon. Vi kommer att vandra Tamang Heritage Trail och därefter Langtang Trekk. Beräknar att vara åter i Kathmandu den 28 april.

 

                                                          13 april Syabru Besi – Gatlang

 

Blir hämtade 6.00 av förbeställd bil, transfer till busstationen.  Flera europeiska vandrare finns på denna buss. Det är dock nepaleser som dominerar. Det är nämligen en helt vanlig buss, ingen speciell turistbuss.

Vägen blir allt sämre ju längre bort från Kathmandu vi kommer. Vi sitter på det första sätet efter dörren som är öppen hela resan. Detta för att ”hopp i land Kallen” måste ha koll på vägen. Kommer vi för nära stupkanten slår han med handen på utsidan av bussen eller vägleder chauffören med visslingar. Samma sker vid möte. Vägen är oerhört smal och krokig. För det mesta är det ett stup vid sidan av vägen. Eftersom vi sitter åt vänster i bussen (det är vänstertrafik) har vi bra utsikt över stupet på vår sida. Ibland är bussen så nära stupkanten på ”vår” sida att vi inte ser vägen utan bara stupet. Med anledning av att det regnar så kör bussen fast och håller på att trixa fram och tillbaka en lång stund.

Följ med på ett par minuters bussäventyr. Klicka på länken nedan.

 

Public bus from Kathmandu to Syabru Besi 3

 

Bussen stannar för mat och toapaus. Passar då på att handla bananer och clementiner.

På grund av vägens beskaffenhet är det många i bussen som blir bilsjuka. ”Konduktören” delar vant ut spypåsar som när de fylls slängs ut genom dörr eller fönster.

Ett par gånger kommer polis och militär ombord och kollar de inhemska passagerarna.

”Konduktören” samlar in kopior på TIMs, Kopior fick vi fixa vid första stoppet. Denna procedur sker vi tre tillfällen. Han lämnar kopiorna till turistpolisen. Då vi kommer till Langtangs nationalparksgräns måste samtliga passagerare (utom getterna som lastades på tidigare och som är tjudrade på busstaket) lämna bussen och registrera oss vid checkpoint Langtang.

image004

Getterna (en get syns inte på bilden!) fick inte plats inne i bussen men på taket gick det bättre

image005

Kl. 15 är vi framme i Syabru Besi

Det var en lättnad att gå av bussen. Vi går in på första bästa hotell, Hotel Small Star. Checkar in. Rummet kostar 500 R. När vi rengjort våra ryggsäckar, som blivit genomskitiga i bussens bagageutrymme, gör Bengt en fantastisk upptäckt.

image006

 Vilken tillfällighet – Teks prylar på hotellet vi av en slump tagit in på

På hotellets balkong står metallådor märkta med Tek Rais (vår vän sedan tidigare Nepalresor) namn samt namnet på det forskarlag från Cambridge University i UK som vi vet att han arbetar med. Vid middagen berättar vi för värdinnan att vi känner Tek. Hon säger att han alltid bor på hennes hotell när han kommer till Syabru Besi och att han f.n. är på Langtang glaciären. Värdinnan lovar att lämna vårt kort till Tek när han återvänder till byn efter avslutad expedition. Vi hoppas kunna träffa honom under eller efter vår Langtang trekk.

 

                                                                    14 april Syabru Besi – Gatlang

 

Grötfrukost på hotellet och därefter får vi information av värdinnan Yangzen om hur vi tar oss till stigen för dagens vandring på Tamang Heritage Trail. Betalar 1650 R för middag, husrum och frukost.

image007

Vår värdinna på Hotel Small Star – hon var ett gott stöd både innan och efter katastrofen

Stigen går vi på mellan ett par hus vid byns huvudgata. Leden, Tamang Heritage Trail, är relativt ny (2005) och skapades för att sprida vandringsturismen till byar som i vanliga fall sällan besöks. Byarna längs leden erbjuder mat och boende hemma hos familjer (s.k. homestay).  Över denna leden har vi inte hittat någon bra ledbeskrivning. Inte heller är vår National Geographic karta helt aktuell. Men detta innebar inga problem för oss. Bara ett fåtal stigar finns. Dessa binder som regel samman byarna. Vid tveksamheter kan vi få vägvisning av byborna.

image008

Fågelperspektiv på byn Syabru Besi

Två timmars brant vandring ledde oss till en ”viewpoint” med utsikt över två dalar. På vägen upp hade vi hört göken och sett blommande rododendron. Efter en kort fikapaus går vi vidare på en dålig väg (möjlig för fyrhjulsdrift).  Några timmar senare når vi Gatlang. Vi tar in på Paldor Peak Guest House. Det låter fint men är ett enkelt brädskjul med höns springande både inne och ute. 550 R för ett tvåbäddsrum.

image009

På ingående till byn Gatlang

Byn Gatlang ser på håll välmående ut med små terassodlingar med ris och med låga enkla hus med enhetligt mönster av trätak. Under e.m. skingras molnen så att vi ser Langtang 2, 6561 m.

image010

En promenad genom den genuina byn, som ger ett torftigt och eländigt intryck. Enkla och väderutsatta hus som ligger kloss på varandra

image011

Det småskaliga jordbruket utan maskinellt stöd känns som en räddning för byn. Troligen kan de ta två skördar. El finns men bara enstaka ljus syntes efter kvällningen.

 

                                                                                    15 april Gatlang – Tatopani

 

Upp vid gryningen liksom de flesta bybor. Grötfrukost så vi står oss några timmar.

image012

De unga bärarna transporterar  vardera två fullpackad hockeybager som i  snitt väger 20 – 25 kg. Alltså nästan 50 kg som de bär med en rem över hjässan

Ett gäng bärare går iväg samtidigt som oss vid 7.30. Vi kom att träffa på dem till och från under hela denna vandringsvecka. Vi går ut från byn förbi odlingar längs med floden. Vår väg kantas den första halvtimman av mindre buddistiska tempel, shortas. Vädret är ljumt och skönt.  Känns bra att lämna Gatlang som tyvärr är mycket nedsmutsad främst i utkanten av byn där allt i form av plast och flaskor kastas. Inga rutiner för hantering av restprodukter från det västerländska konsumtionssamhället finns. Vandringen fortsätter genom vacker skog, går över floden på en enkel plankbro. Kommer fram till en liten by där stora vägarbeten pågår samt byggandet av en tunnel.  Vattenturbin förmodar vi  att det ska bli liksom att Kina är delaktiga i detta arbete. Skollediga ungdomar byter gärna några ord på engelska. Det är som det brukar vara i Nepal nämligen skolledigt. Denna gång p. g. a. firandet av det nepalesiska nyåret. Ett flock getter går förbi liksom några småkillar som leker med tunnband.

image013

En kvinna spinner ull samtidigt som hon går bygatan fram

Vi fortsätter vår väg. Först över en hängbro sedan brant uppåt på en stig som går förbi terassodlingar och små hus.

image014

Många boningshus var byggda på detta sätt med staplade skiffersten utan fogning

Dryg uppförsbacke med många trappsteg och branter. Många nepaleser är också på väg till Tatopani. Har med helgfirandet att göra. Det börjar regna så regncape på. Äntligen framme i Tatopani (betyder het källa på nepali). Vi tar in på Eco Guest House, fräscht, god äppelpannkaka och gott the. Var är de heta källorna. 30 sekunder säger värdinnan och pekar uppåt backen. Ok 1,5 minut kanske. Underbart att lägga sig i de varma bassängerna och kunna tvätta sig ren. Härligt för kropp och själ!

Dagens etapp går vi på 5,5 timmar. Tidvis gör göken oss sällskap liksom en hel del ängsblommor och bördiga små åkrar med ris.

 

                                                                    16 april Tatopani – Thuman

 

Ett ihållande regn i går e.m. men idag ser det ut att bli uppehållsväder. Vi skaffar på olika sätt information om dagens etapp till Thuman. Vår karta ”National Geographic –  Langtang trekking”  och en summarisk ledbeskrivning vi hittade på nätet ger oss inte mycket vägledning. Men lokalbefolkningen är vänliga och bekräftar vårt stigval. Finns inte heller så många stigar att välja på. Håller vi bara koll på väderstrecken blir det rätt stig.

image015

Rododendronträd i full blom

image016

Äldre rododendronträd ger skogen ett nästan spöklikt intryck

Vandringen inleds med en tidvis brant uppstigning till Naghtali Danda. Jämte stigen dit såg vi en nepalesisk arborist. Han hade, utrustad med rep och yxa, klättrat upp i ett högt träd. Härifrån högg han ner gren efter gren.

Fin utsikt åt alla håll i Naghtali Danda. Vi är nära den kinesiska gränsen. Dessutom på hög höjd, 3264 m.

Det blir allt soligare under nedgången till Thuman som tar extra lång tid p g. a. ett par fikapauser i solen. Till och från har vi sällskap med några  nepaleser som släpar på  vardera tre plankor. Ett tröstlöst slit men de kom nog fram till ett av de nybyggen vi såg i byn. Under vår vandring denna dag ser vi ett hjortdjur. Kanske det är bergsgeten thar.

I Thuman tar vi in på Namaste Hotel & Lodge som drivs av två yngre bröder. Vi strosar omkring i byn och tittar bl. a. på ett oansenligt ”kloster”. Tvärs över dalen österut ser vi byn Briddhim, som vi planerar komma till om ett par dagar.

image017

En sorglig verklighet – allt avfall från västerländska förpackningar slängs direkt i naturen – i bästa fall som här på ett ställe

image018

Stolt broder vid sitt hotell omgivet av välskötta odlingslotter

image019

 Här görs grunden för ett nytt hotell

                                                                 17 april Thuman – Timure

Dagen börjar molnigt. Hade sett fram emot en soluppgång mot den bergssluttning mot öster som Thuman ligger på.

Grötfrukosten är i dag mer välling än gröt. Ensamvandraren från Tyskland som vi träffade i går kväll kommer och gör oss sällskap på en kopp the innan vi lämnar byn. Vandringen går först i form av balkongvandring omväxlande med branta partier med stentrappor. Det blir allt varmare och soligare.

image020

En av bärarna vilar på ett klippblock!

Det unga bärargänget gick iväg ungefär samtidigt som oss och vi ser dem av och till under dagen. Vi ställer oss frågan: Måste turister ha med sig så mycket prylar?

Efter första byn går leden genom sädesfält (ser ut som rågfält).

image021

Stigen går brant ner mot floden

Sedan går leden i zick – zack genom skogen brant ner mot floden Bhote Koshi.  Där går vi över en hängbro till motsatt sida. Därefter en ”vandringsklättring” på en mycket stening stig upp till vägen som går till Timure. Där checkar vi in på Hotel Peaceful &  Lodge. Låter fint men är mer ett enkelt brädskjul. Under e. m. kommer åska och ett ihållande regn.

Vägen vi gick på fram till Timure leder norrut mot gränsen till Kina/Tibet. Nepal och Kina håller gemensamt på med bygge av vattenturbiner på vägsträckan mot den kinesiska gränsen.

De unga bärarkillarna är imponerade av Saras sätt att vandra med full packning. ”Du är stark” säger de till henne!

 

 

                                      18 april – Timure – Rasuwa Gahdi t.o.r. och Timure – Briddhim

 

 image022

vägen till Kina mot gränsbyn Rasuwa Gahdi

Regn och åska hela natten men nu ljusnar det och solen skiner när vi går iväg för dagens första vandring. Mot Kina! Bara 45 minuters vandring norrut längs den eländiga bilvägen för att komma till Kina/Tibetgränsen.  Vi tar bara det nödvändigaste i en liten ryggsäck och går iväg. Vattenfyllda pölar, lervälling och illavarslande branta ibland vertikala bergssidor är vad som möter oss när vi promenerar mot Kinagränsen. Vid en militärpostering måste vi visa pass och lämna kvar våra TIM:s.

Full aktivitet jämte vägen och floden som löper parallellt norrut. Någon form av samarbetsprojekt mellan Nepal och Kina både när det gäller vägen och energiförsörjningen. Vid gränspasseringen köar handelsmän från Nepal för att komma in i Kina. Inga övriga utan visum släpps in. Stor kontrast vid gränsen.

image023

Hit men inte längre kom vi – Kina på andra sidan grinden

image024

Plåtskjul på Nepalsidan och ett stort skrytbygge på Kinasidan

image025

Detta kallas också hotell

 Åter till lodgen samlar vi ihop våra tillhörigheter och beger oss iväg söderut på den s.k. vägen.  Vi har ett brant, nästan lodrätt bergsmasssiv på vänster sida om vägen. Till höger finns floden Bhote Koshi. Här och var har stora stenar fallit ner på vägen och på flera ställen dragit ner vägräcket.

”Gå en timme sedan går en stig upp till vänster. Det är stigen till Briddhim”.  Så sa värdshusvärden i Timure och det stämde på minuten! Nu har vi c:a tre timmars brant balkongvandring upp till Briddhim på 2229 m.

Vandringen går omväxlande genom vacker rododendronskog och torra sluttningar med begränsad vegetation.  Ibland är det stig och ibland trappsteg. Efter byn Lingling måste vi gå ner i en ravin för att korsa ett vattendrag. Sedan uppåt igen! Framme i Briddhim tar vi in på Pema Home Stay. Rent och välordnat. Papperskorg för ”rubbish”.

Under kvällen får vi ta del av familjens historia. En adopterad flicka i lägre tonåren jobbar här men har en sponsor som ska finansiera fortsatt skolgång i Kathmandu.

En gladlynt och medkännande läkare från Kanada ser till att barnen i familjen får en snabb hälsokontroll. Han bjuder också på en skvätt whiskey.

 

                                                                                  19 april

 

Upp vid sex, grötfrukost,  the och en chapati till förmiddagsfikan. Bengt är förkyld så vi går sakta och kort idag.

image026

Vi har lämnat vägen vid flodfåran och är på stigen till Briddhim

Stigen går hela tiden stadigt uppåt. I byn Kagdinma träffar vi på vår tyske vän (som vi träffade i Thuman). Det blir en extra kopp lemon the tillsammans med honom i solen utanför ett thehouse. Sedan fortsatt vandrandet. Sara tar täten och ser till att det går lugnt och jämnt. För varje meter vi kommer öppnas bergsmassiven upp och visar sina snötäckta branter och toppar. De inramas av blommande rododendron som vi har omkring oss. Stigen fortsätter med balkongvandring och ibland på stentrappor. Emellanåt är det brant ravin intill stigen så det gäller att hålla koll på varje steg. Vi möter några grupper med turister och enstaka bärare. Vi sätter oss ner tillsammans med ett bärarlag med enormt tung packning.

image027

Vi skymtar 7000 m massiven i nordöst

image028

”Skor av” paus på stigen till Sherpagon

image029

Vi lämnar Tamang Heritage Trail och är på väg in i Langtangområdet

 En kort vandringsdag med lövskog, blandskog och barrskog stannar vi i byn Sherpagon, Super View Guest House.  Varmt duschvatten finns här. De har solfångarvarmt vatten!

 

                                                                              20 april

 

 image030

Sten på stigen och omkring stigen – för ovanlighetens skull finns här räcke jämte trappan

Strålande vacker morgon. Det blir en kort vandringsdag. Byn Lama Hotel är målet. Det är balkongvandring omväxlande med stentrappor idag igen. Vi går först igenom vacker skog med mycket rododendron, därefter blandskog, barrskog följt av ett parti med enorma branter med ingen eller lite vegetation. Ibland är stigen bara ½ m bred. T.o.m. räcke vid ett trappavsnitt! Lite fler turister här och en del mulåsnor med ”kofösare”. Vi är nu inne på Langtangleden och har lämnat Tamang Heritage Trail. Tidigt under dagen når vi Gamnachok där vi tar in på Origin Lama Hotel.

Här följer några bilder som speglar livet i en nepalesisk bergsby.

image031

 Mannen som driver denna lodge är en Nelson Mandela i miniformat utseendemässigt. Här omgiven av tre kvinnor från byn

image032

I vår guidebok finns en bild av tre kvinnor från byn. Vi visar bilden för en kvinna. Det visar sig att hon är en av de tre kvinnorna på bilden. Hon vill ha hela guideboken men den vill vi inte undvara.

 image033

Mulåsnor på väg genom byn                           

 image034

Sara på promenad i byn

 

image035

Infarten till byn

image036

Basfödan var ris och grönsaker – här en täppa med lök

image037

Toalett och dusch i samma byggnad! Ibland fanns det solceller på taket för duschvatten och ibland, som här, bara en tunna på taket

image038

Trots mulåsnor är det människor som bär upp det mesta högre upp i bergen

 

 

                                                                                 21 april

 image039

 

image040

Stigen går stundtals nära floden Langtang Khola

image041

Rododendronprakt

image042

Fikastopp vid ett thehus efter att vi lämnat skog och blandskog och kommit till mer öppen terräng

image043

Betande jak när vi är på väg in i ett mer öppet och kargt landskap

 Planen för dagen är att i sakta mak ta oss till någon by innan Langtang. Vädret är strålande och de ihärdigt återkommande uppförsbackarna gör oss snabbt varma. Vi träffar nu fler vandrare än vi gjorden på den förra vandringsleden.  10-kaffet, det sista av Neskaffet hemifrån, dricker vi i en vacker glänta nära floden. Efter byn Ghoratabela, 3020 m, öppnar sig landskapet och vi kommer fram till Yak Pasture (Jakängar). Det står faktiskt så på vår karta. Där ser vi mycket riktigt betande jakar.

Vid ett guesthouse ovanför trädgränsen unnar vi oss the med pannkaka och honung. Sedan går vi till nästa by,

image044

Thyangsyapu,  3260 m där vi tar in på  Hotel Patala. Under eftermiddagen ser vi ett rådjur nära lodgen. Vi har nu bara två timmars vandring till byn Langtang dit vi hoppas komma i morgon.

image045

Sparsam vegetation men fortfarande blomsterprakt

image046

Bärare på väg till ett nybygge i Langtang 

 

                                                                              22 april

 image047

Mulåsnor rastar utanför vårt ”hotell”

 Lugnt och fint tempo tar vi oss i strålande sol till Langtang. Stigen går hela tiden lätt uppåt. Vi möter bärare, turister och mulåsnor.

image048

image049

image050

7000 m bergen mot gränsen till Kina framträder allt tydligare

 image051

Enkelt thehus vid stigen till byn Langtang

 image052

image053

Något mer robust thehus

image054

 

image055

Nybyggnation – det fanns en framtidstro i Langtang mycket beroende på vandringsturismen

 Vi går i en dalgång, följer floden, och har vid sidorna enormt höga branter av sten. Den nedersta delen av branten mot stigen är bevuxen med kort gräs och låga träd och buskar.  På sluttningen mot stigen betar jakar och hästar. Vi ser också, som tidigare dagar, rododendronträd i full blom (Sara vill att jag fotar varenda blommande träd och buske!) Ser även blommande iris och över oss flyger kajor. Till all lycka ser vi också Nepals nationalfågeln himalayamonal (danphe).  Den har nio olika metalliska färger skriver guideboken!

image056

Över ett par hängbroar och förbi ett par mindre byar går vi innan vi är framme i Langtang. Härligt att vi har nått fram till denna by som känns som huvudmålet på denna vandring.

 

image057Iris vid stigen till Langtang

Checkar in på Sunrise Hotel där vi fikar med varm jakostmacka och hot lemmonthe.

image058

Gamla delen av byn Langtang där de bofasta nepaleserna bodde

image059

En av bystigarna i Langtang

image060

Under e.m. tar vi en promenad till byn Mundu där vi besöker Tip Top Cafe o Lodge

image061

image062

Kvinnan som driver Tip Top Cafe i arbete i sitt kök

image063

Sara och en liten medhjälpare försöker sköta spisen

Vi får sitta i det varma köket och se på när jakostmackor och omeletter tillagas. Värdinnan har extra gott kaffe. Vi dricker därför en dubbel expresso som nästan smakade som i Italien! På Tip Top Cafe  träffar vi också ett  ungt par som nyligen varit på Yala Peak, 5500 m.

image064

Vi tar oss också en rejäl titt på imponerande manimurar (ungefär = buddistiska runstenar)

image065

Man ska gå till vänster om manistenarna fick vi lära oss senare

image066

image067

image068

Under vår promenad får vi också se hur man plöjer med två oxar spända för en träplog (åder). Hela familjen deltar i arbete på den lilla tegen som är stor som en större köksträdgård.

Under hela dagen har vi en spektakulär utsikt över snöklädda berg åt tre väderstreck.

 

                                                                                    23 april

 

Kall natt på Hotel Sunrise. Mycket prat och spring i trappor och korridor av ett gäng från Japan! Flera skäl att gå iväg tidigt, 7.15 mot dagens mål, Kyanjin Gompa, 3850 m. Kyligt men soligt när vi vandrar uppåt i dalen. Vi möter ständigt nya magiska himalayamotiv. Alla de högsta bergen är snöklädda och snötäcket sträcker sig långt ner i dalen.

image069

På väg till Kyanjin Gompa – vi blickar tillbaka på Langtang och våtmarkerna i förgrunden

image070

Bergsmassivet nära gränsen till Tibet/Kina i bakgrunden

image071

Odlingsrösen och betande kreatur i förgrunden

image072

Bärare på väg upp till Kyajing Gompa med armeringsjärn!

image073

Kyanjin Gompa ligger högt och vackert omgivet av mäktiga bergsmassiv

image074

Ett guesthouse i Kyenjin Gompa

 Efter två timmar når vi en gompa men vi har fortfarande en dryg halvtimmes vandring innan vi är framme i byn Kyenjin Gompa. Mot de näraliggande bergssidorna ser vi lammgamen sväva med imponerande vingbredd. Vi tror oss även ha sett himalayapipharen (pika). Den är liten och marsvinsliknande.

På stigen har vi emellanåt följe med ett bärarlag som har massor av armeringsjärn på ryggen. Väl uppe i Kanjin Gompa  har vi en 360 gr Himalyautsikt.

 

Vi sätter oss vid ett Bakery och beställer kaffe och pannkaka

image075

image076

image077

Stenar över högt och lågt!

image078

image079

image080

Bara ett fåtal vandrare ser vi i Kyanjin Gompa denna dag

image081

Vid gompan en knapp halvtimme från Kyanjin Gompa

image082

image083

Ved är en bristvara och transporteras, som det mesta,  på människoryggen

Återtåget till Langtang ger nya perspektiv på berg och natur.  Dessutom är steget lätt och vi blir mindre andfådda jämfört med när vi gick motsatt håll.

image084

Torkning av kött och hirs

Inte långt ifrån vårt ”hotell” finns ett bageri som också har osttillverkning. Vi går dit och köper bröd av västerländskt snitt och en bit jakost. Det är tidig eftermiddag, vi checkar ut och går nerför dalen innan vi festar på nyinköpt bröd och jakost.

image085

Natthärbärge söker vi i byn Thyangsyapu, 3200 m. Vi har gått ner 650 m på några timmar.

 

                                                                           24 april

 

 

image086

Rinnande vatten finns genom slang i trädgården

image087

Maten serveras i det glasade rummet – maten tillagades i skjulet till höger

image088

image089

Strålande härlig morgon. Vi tar farväl av en spansk ensamvandrande kvinna.  Vi fortsätter vår väg nedåt.

image090

Trafiken är tämligen livlig bl. a. många mulåsnor med tung last. De är väldigt ovilliga att gå i stentrappor. De får drivas hårt

image091

Efter ett par timmar stannar vi vid den glänta nära floden och nära ett stort brant fält andra sidan floden där det tydligen varit ett stort jordskred. Dock inget ”landslide” på kartan just här.

image092

Här får vi obehagskänslor. Det ser ut som jord och sten rasat ner mot floden.

Vi ser en papegojliknade fågel och noterar att lövsprickningen kommit långt sedan vi kom här senast.

Vi har nu lämnat jakängarna, som ligger över trädgränsen och befinner oss i vacker blandskog med många inslag av blommande rododendron.

Idag har vi haft vår solcellsladdare utanpå ryggsäcken. Den fungerar bra att ladda Bengts I-phone.

image093

Lunch vid Lama Hotel. Vi träffar en kvinna som är på bild i vår guidebok. Hon blir glad för kopior på fotot som vi har ett extra ex. av.

image094

Solcellsdusch på Lama Hotel

 

Efter Lama Hotel fortsätter stigen nedåt genom alskog och ett område med mycket bambu. Vi håller utkik efter stigen som ska vika av mot Syabru Besi. Vid Remche, 2450 m, finns stigdelningen precis där Ganech View Lodge ligger. Vi tar in här för natten. Många vandrare har valt detta boende bl.a. ett par från Califonien. Vid middagsbordet är det fullt med matgäster men som vanligt är det tidigt sänggående strax efter mörkrets inbrott.

 

25 april  – jordbävningskatastrofen

 

En helt vanlig morgon på Ganesh View Lodge. Vi gläder oss åt vår sista vandringsdag och bestämmer oss för att njuta av vandringen och ta gott om tid på oss för att titta på fåglar, apor, blommor och att köpa jakullsvantar och mössor till familjen.

7.30 lämnar vi Remche.

image095

Klockan är 8.06 – Bengt skojar under en jättesten över stigen

image096

Kl. 8.25 – Floden Langtang Khola störtar ner med våldsam kraft

image097

Kl. 8.26 Sara fotograferar blommor jämte stigen

Regnet hänger i luften men det blir ljusare och varmare efter en stund. Redan före kl. 10 tar vi en första paus med ” lemon the” på Bamboo Lodge (1830 m).  Här saluförs det textilt hantverk. Det blir en mössa till barnbarnet.

Fågellivet i denna djungelliknande natur hörs mer än syns. Men vi ser någon slags papegoja. Vi håller också utkik efter honungssamlarna och deras vådliga stegar som vi läst om i guideboken. Men vi ser inget av detta. Vid Pairo (1800 m) blir det en kopp kaffe. Vi berömmer med rätta thehusägaren för det goda kaffet. Om det är därför han tar fram ett munspel och drar en låt vet vi inte. Även här är det en liten textil marknad. Klockan är c:a 11.46 när vi lämnar Pairo. Vi går över en hängbro och följer stigen på den södra sidan av floden Langtang Khola. På andra sidan av floden reser sig berget nästan vertikalt flera hundra meter upp. Mäktigt och skrämmande liksom flodens vilda framfart. Vi säger till varandra att rafting och canyoning inte är något för oss. Takten håller vi medvetet låg.

image098

Kl. 10.01 På Bambo Lodge handlar vi jakmössa till barnbarnet

 image099

Kl. 10.02 Lokalt hantverk till salu vid Bamboo Lodge

image100

Kl. 11.08 – Vid Pairo där vi tar en kopp kaffe och handlar vantar av jakull till son och sonhustru

image101

 

Kl. 11.08 – Härligt fikaväder i Pairo

image102

Kl. 11.20 Vi hade först tänkt bada här men vi skippade det – vi var inte svettiga och trötta ännu

image103

Kl. 11.46 vi lämnar byn Pairo via en hängbro

Vi strosar snarare än vandrar. Som ofta går jag, Bengt, några meter före Sara.  En hund följer oss från Pairo.  Sara vill inte ha den i hasorna så jag schasar den framför oss. En MTB-cyklist passerar oss med ett glatt ”hello”!

 

Klockan är nu 11.56. och vi går med c:a 30 meters avstånd. Sara är i höjd med en låg klippvägg på sin vänstra sida. Jag är på väg till ett parti där stigen ligger öppen och oskyddad mot bergssluttningen på min vänstra sida. På vår högra sida finns en sluttning ner mot floden.  Plötsligt skakar stigen. Sara känner att hon är på väg att falla men räddas av sina vandringsstavar.  Vi hör ett bullrande ljud, först något avlägset, sedan närmare från bergssidan till vänster om oss. Ett väsande ljud hörs samtidigt. Vi inser på några tiondelar av en sekund att det är stenar av olika storlek som är på väg ner från berget mot stigen och vidare ner i botten på dalen och floden. Vi hinner inte säga något. Sara tar skydd mot klippan hon är i höjd med. Instinktivt vill jag vända om och förena mig med Sara men inser att jag inte skulle hinna undan stenregnet som är på väg. Min enda chans att ta skydd för rullande och fritt flygande stenar är att kasta mig mot en två – tre meter djup ravin mot flodsidan. Samtidigt som jag landar borrar sig en sten stor som en liten bil ner i marken 1,5 – 2 meter från mig. Mindre stenar flyger med ett väsande ljud över mitt huvud när jag kastar mig mot ravinens sida. Jag hinner tänka att nu är det slut men plågas mest av tanken att Sara blivit träffad av stenregnet. När det gått någon minut efter först skalvet och det värsta stenregnet avtagit tittar jag upp över kanten på stigen och ropar på Sara. Ser henne inte och inser att jag inte hörs för dånet från andra sidan floden. Där störtar det ner stenar, några stora som mindre hus, ner i floden.

image104

Kl. 12.33 – Berget på den sidan är flera hundra meter högt nästan lodrätt. Stenraset på andra sidan (norra sidan om floden) följs av ras av jord och grus så att himlen förmörkas och det blir svårt att se och andas. Efter någon minut kryper jag åter upp mot stigen för att se efter Sara. Denna gång kommer hon gående mot mig på stigen. Vilken lättnad! Stenraset på vår sida floden har avtagit på den del av stigen där vi befinner oss.

Vi fortsätter framåt för att hitta en skyddad plats men vi rör oss också framåt för att komma bort från det vi felaktigt trodde var den farligaste platsen.

image106

Kl. 12.37 – 41 minuter sedan första skalvet och sten och jordraset fortsätter på andra sidan floden. Stigen har täckts med ett  lager av grus och jord. Sprickan i stigen vibrerar fortfarande

image105

Kl. 12.38 Stigen är på väg att spricka och vi befarar att den ska rasa ner i floden.  Nere till vänster skymtas cyklistens hjälm . Längre upp till vänster syns en del av cyklistens (Miguels) hjälm.

 Vi ser hur stigen (stigen går nu brant uppåt och vi är högt över floden) får sprickor och vi känner hur jorden skakar. Efter några minuters rask rörelse framåt på stigen ser vi cyklisten (Miguel). Han har tagit skydd på den vänstra delen av stigen. Han ligger ner jämte en låg sten. Jag lägger mig över hans rygg och Sara lägger sig över min rygg. Under tiden vi ligger tryckta mot varandra dundrar stenar fortfarande ner på andra sidan floden. Skakningar hörs då och då. En spricka har bildats på stigens högra sida. Sprickan vibrerar och vidgas. Den är en dryg meter från oss. Vi befarar att stigen skall rasa ner i floden.

Ögonblicket innan vi nådde fram till cyklisten hade han låtit sin kamera, som han hade på cykeln, filma vad som hände på stigen. Filmen finns nu på You Tube:

Nepal 2015 Earthquake – Langtang National Park

På filmen skymtar man också hunden som följde med oss från den by som vi lämnade strax före första skalvet.

image107

Kl. 12.38 Cyklisten, jag och Sara ligger och trycker på stigen – Bengt tar spjärn med vandringstavarna

 

Vi ligger och trycker 30 – 40 minuter.

image108

Cyklisten berättar att han heter Miguel och kommer från Colombia men att han nu bor i USA. För att skingra tankarna berättar jag att jag nyligen läst Ingrid Betancourts biografi (politiker från Colombia som hölls fången av Farc-gerillan i 6,5 år i djungeln) . Han bara grymtar. Verkar inte vilja prata om det. Inte heller kommenterar han när jag säger att det faktiskt varit en jordbävning i Sverige för några år sedan. Det hände 6.20 på morgonen och min kaffekopp skakade. Det var allt! Han verkar inte uppskatta min galghumor.

 

Ett massivt ras av sten, jord och grus sker hela tiden från andra sidan floden. Ett tätt skikt av damm och jord gör att vi ibland måste andas genom näsduk eller klädesplagg.

Miguel säger att han ska lämna sin cykel och bege sig iväg. Han kryper fram till cykel och skruvar av cykeldatorn och kameran. Jag ser då att hans hjälm är skadad. En sten hade slagit bort en stor bit av hjälmen men han hade inte skadats!

Plötsligt säger Miguel att han ska försöka fortsätta fram på stigen. Massor av grenar, träd, rötter och annat bråte blockerar stigen. Han tar sig igenom detta kaos. Väl igenom ångar han sig och återvänder för att ta med sig cykeln. Vi känner oss utsatta och oskyddade så vi bestämmer oss för att hitta en säkrare plats. Vi tar oss krypande och klättrande igenom allt som rasat ner över stigen. Stigen vi befinner oss på har i princip kollapsat. Massor av jord, sten, grenar och rötter blockerar stigen. På Miguels video ser man hur detta sker.

 

Lite längre fram på stigen passerar vi en stor last som en nepalesisk bärare lämnat kvar. Strax därefter ser vi en jättestor sten (påminner om sten som hänge över stigen som vi passerade i morse) och som lutar ut mot stigen. Den har en trång glipa som kan fungera som skydd. Två bärare och en ung pojke har krupit in under stenen. De har också med händerna grävt ut två gropar längst in under stenen. Cyklisten Miguel har också krupit in under stenen.

image109

Vi slänger oss igenom ett snår av nepalesiska brännässlor. Vi känner att stenen ger skydd för stenras uppifrån men att stenen skulle kunna rasa över oss om det kommer ett nytt kraftigt skalv. Miguel trivs inte under stenen utan bestämmer sig för att fortsätta vidare. Vi försöker kommunicera med bärarna. Det enda vi tror oss förstå är att vi bör vänta en timme innan vi går vidare. En av bärarna går tillbaka till sin övergivna last som visar sig innehålla, ägg, äpplen och slaktad kyckling. Han bjuder oss på ett äpple och konstaterar att några ägg i det översta äggfacket gått sönder. Rädda vad som räddas kan. Han trycker in sina ägg och äpplen långt in i gropen han grävt under stenen.

Mindre skalv och skakningar hörs och känns fortfarande. Det känns också som om det värsta sten- och jordraset på andra sidan floden har avtagit. Fortfarande tror vi felaktigt att vi är på väg att lämna det värsta området bakom oss.

En knapp timme tryckte vi under stenen. Bärarna och pojken bestämmer sig plötsligt för att lämna skyddet under stenen. Vi försöker haka på dem men innan vi fått på oss ryggsäckarna är de försvunnit ur sikte trots att vi ropar och gestikulerar. Vi fortsätter i vår takt på stigen, som ibland är blockerad av sten, grus, träd och rötter. Vi hoppas att stigen ska leda oss till säkerheten i byn Syabru Besi.

image110

Emellanåt är stigen någorlunda ok. I bästa fall finns enbart några lösa stenar i vår väg. Vi kommer fram till en hängbro som verkar oskadd bortsett från sprickor i betongen som bron är förankrad i. Vi går över hängbron. På andra sidan ligger Dhoban, 1672 m, en by med tre thehus. Där finns ett tiotal personer inklusive en guide. Förvirring råder om vilken stig som är den bästa härifrån till Syabru Besi. Någon, troligtvis guiden, rekommenderar den gamla stigen som går söder om floden. Vi går över hängbron igen. De flesta försvinner iväg men en tysk kille, Tim, slår följe med oss.

Vi försöker ta oss fram så fort och säkert som möjligt. Uppför ett par stenbelagda backar med  enstaka små och stora stenar men i övrigt hyggligt framkomliga. Ett jättelikt stenfält ligger nu framför oss. Där möter vi en nepales. Jag pekar framåt och frågar hur det är at ta sig igenom. ”Very dangerous” säger han. ”Falling stones”. Sara frågar vad han sa. ”Vi måste skynda oss förbi stenfältet” sa jag.

Emellanåt är det svårt att se var stigen går för allt som rasat ner på den. Fortfarande dunder och brak på andra sidan floden men färre och lugnare skakningar. Vi möter snart nya hinder. Rasmassor av grus som lutar brant ner mot floden. Vassa stenblock med inslag av block som är lösa och riskerar att sätta sig i rörelse när vi trampar på dem.  Nedfallna elstolpar och elledningar ligger i vår väg. Ibland ser vi inte var stigen går men kan i bästa fall gissa oss till var stigen borde gå under flera lager av stenblock. Elledningen måste vi korsa flera gånger genom att krypa under den eller kliva över den.

Tim följer lugnt efter mig och Sara. Känns skönt att vara tre. Vi hjälps åt att hitta den bästa vägen förbi rasmassorna. ”Ett skalv här och vi är förlorade” tänker vi alla men säger det inte. När vi först får se Syabru Besi inger det hopp. Vi börjar se slutet på stenfältet när vi får syn på en nepales som krossats mellan två stenar.

Vi är på väg mot en jämn stig som verkar på längs flodkanten men upptäcker att vi är på väg ner i en jättestor grop av lös grus och sten. För att komma därifrån måste vi vända om och ta oss upp på stenfältet igen och söka oss en annan väg ner till fastare mark.

 

Vi har tagit oss fram oavbrutet sedan vi lämnade skyddet under det stora stenblocket. Jag blandar en flaska med energidryck, Vitargo. Tim är frågande till drycken men vi övertygar honom att den ger både vätska och energi.

När vi äntligen ser hängbron över floden Bothe Kosi inser vi att vi kan nå Syabru Besi oskadda.

Vi går över sista hängbron som lyckligtvis inte är värre skadad än att passagen går bra.

image111

Vi har tagit oss genom ett stort stenfält. Nu har vi äntligen fast mark under fötterna och bara enstaka stenar på stigen

image112

image113

image114

image115

image116

Huvudgatan i Syabru Besi

image117

Även i den ”nya” delen av byn var förödelsen stor – inget hus var beboeligt

image118

Hotel Peaceful t. v. i ruiner men det hotell vi bodde i innan vandringen, Hotel Small Star t. h. står upprätt men har stora skador på bärande delar och har därför dömts ut

 

Hur omfattande jordbävningen varit blir vi varse i Syabru Besis gamla stad. Den ligger nästan till 100 % i ruiner. En spökstad! Snabbt genom ruinstaden och ut på vägen upp till den ”moderna” delen av  Syabru Besi. Där faller vi ihop av trötthet och av anspänningen. Folk kommer fram och stöttar och tröstar oss. Tim är vår hjälte som följde oss men vi känner att han också har haft nytta av vårt sällskap och av vår erfarenhet av bergsvandring. Vi blev ett starkt team tillsammans!

Vad göra nu? En hotellägare med obrukbart hotell bjuder oss på nudelsoppa.

image119

Det pratas om ett ”tentcamp”  uppåt  sluttningen en  bit från gatan. Vi går dit och försöker hitta en sovplats under ett skynke som är upprest med bambupinnar. Vi lägger våra ryggsäckar nära en skyddande mur för att markera vår plats. Miguel dyker upp i vimlet av turister och nepaleser. Härligt att se honom välbehållen. Vi pratar av oss med många som har förfärliga upplevelser. Alla har behov av att dela sina upplevelser.

 

Måste kontakta familjen. Vi har fått oroliga SMS. Jag (Bengt) lyckas hitta ett ställe där telefonen har täckning. Får tag i Martin till all lycka. Budskapet är att vi är välbehållna och nu gäller det att vänta och se vad de kommande dagarna har att ge. Känns som vårt viktigaste samtal någonsin!

 

Åter till våra ”backpacks” under presenningen på andra hyllan på det lilla fältet. Det har nu blivit mörkt och när vi äntligen hittar ”vår” plats har några ryska damer lagt beslag på vårt sovutrymme och flyttat på våra ryggsäckar. Hittar en annan plats under en annan presenning med blandat folk, turister och nepaleser. Mer eller mindre kaos råder men folk makar på sig och gör plats för oss.

Efterskalv kommer och följs av stenras från berget bakom vårt ”camp” och från berget öster om byn. Ingen filt utan det blir massor med kläder på. Vi ligger skuldra mot skuldra med varandra men också tätt för att alla ska få plats. Våra kängor fungerar som nattduksbord. I dem har vi pannlampa, vattenflaska och mobil.

 

                                                                               26 april

 

Orolig natt med dålig sömn. Flera efterskalv som känns tydligt när man ligger mot marken.  Vi känner oss utsatta med bergssidan som sluttar ner mot vårt ”läger”.

Liv och rörelse redan vid sextiden när det ljusnar. Hotellägare har flyttat ut sitt kök i tältlägret.  Det serveras kaffe med massor av socker.

image120

image121

Omtänksamma och godhjärtade bybor inrättade både sovplats och fältkök i lägret och bjöd generöst in oss turister

image122

Alla i byn, såväl nepaleser som turister, bodde under presenningar i det provisoriska lägret i utkanten av byn

En indier som är yrkesmilitär ordnar ett möte på gatan kl. 7.30. God ambition men resultat är lika med noll! Finns en lista på trappen till ett hotell (Sun Rise Hotel)  där vi skriver namn och nationalitet. Den franska gruppen tar initiativ till detta. Indiern bestämmer sig för att gå till näraliggande staden Dunche, 3 – 4 timmars vandring. Han går samma     f m och vi ser inte honom mer. Ryktet går om att nya stora efterskalv är att vänta.

Under dagen syns bara ett fåtal helikoptrar. De är på väg upp i dalen till Langtang och in i dalen mot Timure mot gränsen till Kina. Frågan för många turister idag är: Stanna och vänta på helikopter eller gå mot Dunche.

Vi är tveksamma till att gå ut på vägen. Jag synar utfarten söderut. Det ligger massor av sten på vägen. Vi hör också om att en person dödats av fallande stenar vid utfarten från byn.

Trots allt har vi en viss säkerhet där vi är. Dessutom serveras det Dal bath två gånger om dagen från fältköket.

 

                                                                              27 april

 

Förfärlig natt med ett stort efterskalv och ett par mindre. Vi hade i förväg sett ut ett stenblock som skydd för oss om det kom skalv och sedan sten nerför berget.  Vid det större skalvet i natt sprang vi dit och kastade oss i skydd. Det tog några sekunder innan vi fått på oss panlamporna och hittat vägen till stenen bland alla upprörda och skrämda människor. Lyckligtvis slutade ”stenrullet” en stund innan det nådde oss!

Kaffe på ”sängen” vid sextiden av köksnissen vid det enkla fältköket.  Dal bath serveras vid 10-tiden och när det mörknar på kvällen. Vi betalar 1000 rupier per person för måltiderna och uppskattar verkligen lokalbefolkningens generositet.

 

Idag beger sig ännu fler till fots till Dunche och ev. vidare. Jag går ner i utkanten av byn och kollar hur vägen ser ut söderut mot Dunche. Ser massor av sten på vägen både innan och efter bron som finns en knapp kilometer från byn. Vår ”värdinna” på Hotel Small Star  (som nu har sprickor och är obrukbart) avråder oss från att bege oss av till fots på vägen. En kvinna dödades där i går kväll säger hon.

Ett begravningsfölje går genom byn med fanor, standar och ljudeffekter. Det är en ceremoni för de som dödats i den ”moderna” delen av byn.

Vid helikopterplattan (en gräsplätt med sprickor nära slänten ner till floden) är det idag livlig trafik. Landningsplatsen för helikoptrarna är förresten ett utsatt ställe. Vid huvudskalvet rasade sten ner på gräsplanen och en buss var också på väg dit innan den fastnade en liten bit innan ”flygplatsen”. Flera gånger om dagen rasslar stenar ner mot flygfältet och vi måste fly in i en raserad gränd.

Denna dag är första dagen som några blir hämtade av helikopter. Idag landar en rödfärgad privathelikopter 5 – 6 gånger och evakuerar sju personer åt gången. De som omfattas av denna evakuering är ”trekkingteam” med nepalesisk guide och med papper på att försäkringen betalar räddningsinsatsen. Vad kostar det att köpa en plats? 500 dollar cash enligt en besättningsman. De flesta har endast nepalesisk valuta.

image123

Entrè står det på ”dörren” till denna latrin!

 image124

Sara bevakar vår populära solcellsladdare

image125

Presenningslägren låg i olika terrasser på sluttningen – säckarna i förgrunden är resultatet av en ”skräpplockarinsats”

 image126

Från berget i bakgrunden rullade det ner stenar till och från under hela veckan

 

Vår MTB-kompis Miguel är en riktig energispruta. Han orkar tänka mer på den utsatta lokalbefolkningen än på sig själv. Han bidrar med jobbinsatser på ”campen”. Hjälper också till att bygga en latrin, ställer upp och organiserar matutdelningen (vilket vi också gör) och gör en insats, tillsammans med oss och andra, för att hålla lägret fritt från skräp. Trots latrinen ”pissar och skiter” folk tyvärr överallt.

Den s.k. turistpolisen i byn fick vi tips om att kontakta. Men det är inget han kan bidra med. Dålig engelska och ”god dag yxskaft” svar från hans sida.

Dagen slutar åter i ovisshet. Ingen ”service” på telefonen men laddad är Bengts I-phone och flera andras också tack vara solcellsladdaren, inget besked om och när vi kan evakueras. Fransmännen har tydligen fått besked om att de kan flygas ut härnäst tack vare franska statens ingripande.

Ett litet glädjeämne är det sovtäcke jag lyckades skaffa idag. En hotellägare med förstört hotell sålde ett täcke till mig för 2000 rupies. Om jag lämnade tillbaka det skulle jag få 800 tillbaka. Lakanet visade sig vara stöldbegärligt. Vi fick slita det ifrån en kvinna som lagt beslag på det när vi vände ryggen till.

 

image127

                                                                                               28 april

 

Nya skalv inatt!  Fullt på ”campen” och utrymmet under presenningarna är mycket begränsat. Vi ligger nästan över varandra.

Inget frukostkaffe eller the i lägret denna morgon. I stället går vi till Village View Hotel. Det är det enda hotellkök som är öppet. En hastig frukost på deras uteplats. Sedan går de flesta kvarvarande utlänningar ner till helikopterfältet. Det ligger tyvärr väldigt utsatt och om och om igen måste vi rusa in på en ”ruingata” där vi är lite mer skyddade när sten och grus kommer störtande uppifrån bergssidan.

image128

En farlig väg från helikopterfältet – vi senare hittade en säkrare mellan husen och in på en ruingata

Några fåtal blir evakuerade idag. Främst några skadade nepaleser och en äldre man från Schweiz som var lätt skadad.

image129

Hus vid helikopterfältet på den gata vi använde som skydd då stenar rasade ner mot ”flygplatsen”

Ännu en dag av resultatlös väntan. Den franske talespersonens agerande inger visst hopp. Han har en tuff ton mot sin ambassad och krav på ingripande med armèhelikoptrar. Tyvärr börjar fler och fler agera egoistiskt. Vissa rusar fram till helikoptern utan ordning och disciplin! Nu när grupperna med guide från Nepal inklusive försäkring blivit evakuerade gäller en outtalad prioritering:

Först skadade, sedan fransmän och sist övriga.

 

image130

Miguel  t.v. pratar med fransmännen

Rykten om att flaskvatten och mat kommer att ta slut florera i byn. Vi ser till att ha minst två liter vatten åt gången. Vi är också noga med andra rutiner som hygien morgon och kväll (tvättlapp vid rinnande slang och tandborstning med flaskvatten), hålla ordning på innehållet i våra ryggsäckar, se över vårt medicinförråd och vid behov dela med oss av det andra kan behöva och hålla våra kläder i hyggligt skick.

image131

Hus intill helikopterfältet

Regn under eftermiddagen så inga helikoptrar efter lunch! Ännu en dag i ovisshet. Ingen kontakt med familjen där hemma, inget besked om/när det kan bli evakuering. Vet inte ens om sparrisen kommit upp i vår trädgård eller om hur det gått i Champions League!

 

 

                                                                                                    29 april

 

 image132

Vi har flyttat upp en terasshylla på ”campen”. Bor ihop med en nepalesisk familj och med Miguel.

Kallt i natt med regn under förnatten.  Ofta är det ett herrans liv under natten när vildhundar drar omkring skällande i lägret. Men i natt var det högljutt av annat skäl. Byborna hade ingripit mot personer som försökt plundra de tomma husen. Mycket hetsig och aggressiv stämning.

Klockan sex vaknar lägret samtidigt som det ljusnar. Beställer en dubbel expresso av Miguel som tagit rollen som ”servitör”. Han levererar kaffe med socker eller snarare socker med kaffe. Det blir vår frukost. Förresten, denna natt är den första utan att vi väckts av efterskalv!

image133

Alla tittar längtansfullt mot helikoptern men den hann komma många gånger innan det blev vår tur

Under dagen evakueras c:a 15 personer (= fransmän). Ett sällskap med tre kvinnor och en man utmärkte sig genom att rusa ut till helikoptern utan hänsyn. En gång blev de bortmotade men nästa gång ”tvingade” de sig med.

Under eftermiddagen och kvällen händer inget och besvikna går vi tillbaka till byns huvudgata och vidare till ”lägret”.

image134

Tunnor med tjära och nedfallen sten på ”flygplatsen”

Dagens ljuspunkt var att vi fick nys om en sattelittelefon som någon tryckt på. Det blir ett samtal till  Martin där vi rapporterar om vår belägenhet och han om sina kontakter med UD mm. Underbart att få kontakt med familjen.

Dagens kulinariska glädjeämne är en pastarätt på Village View Hotel (fried pasta, egg, ost) men trots det krånglar våra magar.  Beror nog på kex och kakor till frukost och mellanmål. Inget annat finns att tillgå. Men under dagen hittar vi en liten butik i ett ruinhus som säljer bananer och klementiner. Vilken lycka!

Vi hör hemska berättelser om förödelsen i byarna uppe i bergen. Värst är det i byn Langtang där bara några få har överlevt enligt olika källor.

Två nya dödsoffer bland de som begett sig per fot på vägen mot Kathmandu.

image135

Ett stort begravningsfölje går längs byns huvudgata. De är på väg till andra sidan floden där  likbränning enligt hinduisk tradition skall genomföras

 

                                                                                               30 april

 

Har sovit packade som sillar jämte ett litet fältkök som byns skoförsäljare sköter. Vi är granne med en familj med både äldre mormor (65 år!) och ammande litet barn. Hör inget skalv i natt men stenraset ner mot helikopterfältet fortsätter.

Olika ljud som påminner om skalv och stenras skrämmer oss. En person kom släpande på en väska på hjul. Vi stelnar till! Likadant med olika motorljud.

image136

Under förmiddagen händer inget på helikopterfältet. Uppgiven stämning. Den engelska humorn kommer väl till pass. Vi skojar tillsammans med ett medelålders engelskt par om att vi inte kan räkna med våra nationers flygstöd. Istället får vi lita på flottan. Submarines från US Navy och våra ryssjagande ubåtar kommer att rädda oss! Vi måste hålla koll på vad som händer i floden!

image137

Denne professionelle bergsguide från Nepal berättar för oss om förödelsen i  byarna i Langtangområdet. Han hade idag återkommit från en räddningsinsats i byn Briddhim

 image138

Denna pilsnerreklam vid helikopterfältet kändes som ett hån

image139

En lastbil rasade ner från vägen intill helikopterfältet

Verkligheten är inte lika munter. En familj med raserat hus jämte helikopterfältet försöker rädda sina ägodelar. De kliver omkring bland bråten. Vi försöker varna dem för att det som återstår av huset ska rasa över dem.

Under eftermiddagen sägs det att sista helikoptern gått för dagen och att evakueringen av oss kan dröja flera dagar. Vi är nu bara 25 personer kvar. Hälften är Israeler. Övriga är från Australien, Chile, England och vi från Sverige.

Alla utom Israelerna bestämmer sig för att i samlad tropp gå till en armèpostering i utkanten av byn. Vi möts av strama män, några utrustade med gevär. Vi begär att få tala med befälhavaren. Denne kommer men är avvisande. Vänta och se eller bege er ut på vägen mot Dunche är hans besked.

Sara rasar ihop och börjar storgråta. Han ändrar attityd direkt. Tar fram telefonen och låter oss använda den till kontakt med våra konsulat. Ringer både vårt konsulat och den danska ambassaden utan resultat. Han tar också tillbaka beskedet att fotvandring mot Dunche är det bästa alternativet.

Han lovar att göra vad han kan för att påverka sina överordnade för att få igång helikopterevakueringen.  Tillfällighet eller ej. När vi kommit tillbaka till ”flygfältet” kommer strax en helikopter som ska hämta en skadad nepalesisk flicka. Helikoptern fylls snabbt med assistenter och sjukvårdare men en besättningsman räcker upp ett finger – ändrar sig sedan till två fingrar. Vi, Sara och Bengt blir framvinkade. Äntligen! Kort flight, 5 – 10 minuter till Dunche. Där blir vi hänvisade till ett nytt presenningsläger med tegelstenar som sovunderlag.  Men undrens tid är inte förbi! Snart blir vi uppropade för en ny flight. Helikoptern packas proppfull med ryggsäckar och passagerare. Med på vår flight är bl.a. det engelska paret och en tjej från Chile. På den första flygningen såg vi raserade byar längs flodfåran till Dunche. På denna flight ser vi hur högt belägna isolerade byar totalförstörts. Men skadorna är också omfattande i de bördigare och mer låglänta delarna i Kathmandudalen.

Vi landar efter en knapp halvtimmes flygning på en militärbas, som ligger två timmars bussresa från huvudstaden. Där får vi ett professionellt mottagande. Representant från Storbritannien liksom från Röda Korset finns på plats. Sjukvårdare uppmärksammar mina skrubbsår jag fick vid hoppet ner mot floden och jag erbjuds sjukvård. Tackar nej till det men ja till en flaska vatten och en stol i solen. Äntligen kan vi slappna av efter nästan en veckas anspänning.

 

                                                                                             1 maj

 

Sent i går kväll kom vi med buss till Kathmandu. ”Vårt” hotell Tibet Guest House var öppet men nästan obemannat. De flesta bland personalen jobbade inte utan var sysselsatta med att ta hand om sina hus, hem och familjer. Snabb promenad i Thamal för besök på Pilgrim, bokhandel och textilbutik. Många gator även i Thamal är avstängda men de flesta husen verkar på ytan vara oskadda. Men två flervåningshus nära vårt hotell  har kapsejsat och lutar nu mot varandra!

Till vår lycka har vi kommit i kontakt med Tek Rai, en god vän från vår senaste Nepalresa. Han hade lämnat Langtang den 17 april efter 41 dagar i bergen med ett forskarteam från Cambridge University i UK. Han känner varenda by i området och med hans hjälp går vi igenom vad som hände oss under katastrofdagen. En bättre debriefing kan vi inte få.

image140

I trädgården på Tibet Guest  House i Kathmandu med vår vän Tek Rai

På eftermiddagen åker vi till flygplatsen. Där möts vi av svensk personal från Myndigheten Samhällsskydd och Beredskap.

image141

En svensk flagga på montern värmde extra!  Vi prickades av på listan. Det var allt.

Eftersom vi reser på egen hand är vi vana vid och införstådda med att klara oss själva. Även om dag efter dag gick under vår vistelse i byn Syabru Besi var vi på det klara med att vi inte skulle hämtas av UD eller annan svensk myndighet.  UD uppträdde korrekt mot sonen då han var i kontakt med dem men de kunde inte göra något konkret.  Sociala media – speciella facebookgrupper var till större hjälp under katastrofdagarna och efter hemkomsten. Det har varit till stort stöd för oss att följa dem som överlevt och hur de i många fall fått igång insamlingar för ekonomisk och praktisk hjälp till byinvånarna i Syabru Besi. Vi har också försökt hålla kontakt med invånare i byn för att, efter bästa förmåga, stötta de som förlorat både sin egendom och sin möjlighet till försörjning. Vi kommer aldrig att glömma deras generositet under de sex dagar vi bodde tillsammans med dem under en presenning!

 

Hör oss berätta om jordbävningen och hur vi klarade helvetesvandringen till byn Syabru Besi:

Osbypar i jordbävningsdrabbade Nepal

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=101&artikel=6156546

 

Langtang är nu en by som i princip har upphört att existera – Nepals myndigheter har förklarat området som ”restricted  area”. Det betyder att området är avlyst. Ingen bebyggelse än mindre befolkning  finns kvar. Hela byn är täckt av jord,grus, sten och lera.

På denna video från BBC News får man en uppfattning om förödelsen:

Nepal Earthquake: ’Indescribable horror’ as village is ’wiped out’ – BBC News

 

Hjälpbehovet  I Nepal kommer att vara stort veckor, månader och år efter jordbävningskatastrofen. Många hjälporganisationer behöver ekonomiskt stöd för att fortsatt kunna nå de mest behövande ute i avlägsna byar uppe i bergen.  Vi kommer att skänka alla arvoden och ersättningar vi får in när vi träffar media och när vi håller föredrag och bildvisningar om hur vi lyckades rädda oss ur katastrofen.

 

 

 

 

 

 

Läs mer

GR 5 – Modane – St Etienne de Tinèe i Franska Alperna

 

image001image002

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Varför GR 5? Vi har tidigare vandrat de sydligaste etapperna av GR 5 ner till Medelhavet men också i flera områden i norra delen av GR 5 – ex. Tour of Mont Blanc, Tour of The Vanoise och Tour of The Quyeras. Nu vill vi vandra en sträckning av GR 5 genom glesbefolkade områden i departementen Savoie, Haute Alpes, Alpes des Hautes Provence och Alpes Maritimes så att vi kommande år kan slutföra hela GR 5 genom att vandra de ”felande” etapperna i norr.
Guidebok: Walking the French Alps – GR 5 Lake Geneva to Nice, Ciceone press – obs en senare version finns nu från samma förlag (The GR 5 Trail av Paddy Dillon).
Kartor: IGN Carte de Randonnèe, 1:25 000 – 3535 OT, 3536 OT, 3537 ET, 3538 ET, 3639 OT och 3741 OT
Svårighetsgraden på vandringen? Mycket upp och ner (height gain och height loss), 8789 m upp och 8665 ner räknat på de höjdangivelser som fanns i vår guidebok. Vandringen var inte svindelframkallande d v s nästan inga exponerade eller luftiga passager enligt vår uppfattning. God planering krävdes när det gäller matprovianteringen och den dagliga vattenförsörjningen.
Övrigt: Vi har denna gång valt att vandra senare på säsongen (29 augusti – 10 september) än någon gång tidigare. Det hade både för och nackdelar. Fördelar var bland annat att det var lätt att få boende vid Gite E ètape och det var ingen tryckande hetta mitt på dagen. Men vi brukar inte besväras av värme utan upplevde snarare att det var i kyligaste laget morgon och kväll.
image003 En annan nyhet för oss var att vi var utrustade med ett enkelt Primuskök och därför bar med oss mat för 3 – 4 dagar. Detta upplevde vi som positivt. Vi kunde, när vi kände för det, pausa och fixa te-vatten, varma koppen eller laga en enkel pastarätt. Tältet gav oss också frihet och ur säkerhetssynpunkt kändes det tryggt eftersom det ofta var långt mellan boenden.
                                                                            29/8
Vi kommer till Modane med tåg från Paris efter byte i Chambery. I Modane hittar vi med lite hjälp en livsmedelsbutik för proviantering samt en Camping Communale. En lugn första tältnatt.

 

image004                                                                                        

                                                                                        30/8
Modane – Pont de la Fonderie. En km från campingen når vi GR 5. Det går stadigt uppåt på i första hand enkla bilvägar. Från trädgränsen (c:a 2000 m) blir det stigar.

image005                                    Chalets le Lavoir – En övergiven kasern

 

image006

Col de la Vallèe Ètroite, 2434 m, ligger på gränsen mellan Savoie och Hautes –Alpes. Namnen på departementen finns på ömse sida på träkorset. Vi har nu kämpat oss upp nästan 1400 höjdmeter under dagen

image007Det känns lite kluvet med de allt oftare förekommande MTB-cyklisterna i Alperna

image008

Från ”collen” bär det nedåt till vår ”wild camping” vid Pont de la Fonderie.
                                                                              31/8
Pont de la Fonderie – Plampinet. Något stela efter att ha sovit på hårt underlag och med mycket tunna liggunderlag fortsätter vi vandringen. Vi följer en lättgången mindre väg jämte vattendraget ”Torrent Vallèe Ètroite”. Vi ser murmeldjur och rovfåglar och en flora som är mer höstlik och sparsam än vi är vana vid.
Vid Refuge de la Vallèe Ètroite stannar vi för varsin kaffe. Vi fortsätter i zig- zack till Col des Thures, 2194 m. På vägen upp rastar vi vid den cirkelrunda fjällsjön Lac Chavillion. Många fler vandrare (och cyklister) rastar och har pic-nic. Inslaget av italienare är markant, det märks att vi är nära gränsen till Italien.

image009

 Plötsligt kom en fåraherde, hans hund     och hela flocken av får för att dessa skulle släcka sin törst i sjön

image010                           Under ett par dagar ser vi det mäktiga Mont Thabor, 3187 m
Vandringen fortsätter över mjuka fina ängar, därefter zig-zack ner genom lärkskog och senare granskog, sedan åter ängsmark på lägre höjd.

 

image011I lärkträdsområdet fanns märkliga klippformationer i eroderad gul sten
Vi kommer fram till Plampinet, letar efter campingen men hittar den inte (fanns då vår guidebok gavs ut 2004 men en del har hänt sedan dess). Det löser sig ändå på Gite dètape La Cleida där vi kan campa i trädgården och äta middag/frukost i deras restaurang. På kvällen passar vi också på att inhandla en lokalproducerad ost från en stolt ostbonde.

image012                                                Den idylliska byn Plampinet

                                                                           1/9

Plampinet – Fonteuil. En kylslagen frukost vid tältet innan vi beger oss iväg på en brant jeepväg.

image013                                    Pelargon på stubbe utanför Plampinet
Lite mindre brant vid Chalets des Acles. Sedan åter brant uppåt mot Col de Dormillouse, 2445 m. Innan trädgränsen tog slut såg vi massor av Karl Johan svamp.

image014

 

Relativt lätt och mindre kuperad vandring mot nästa ”col”, Col de Lauze, 2530 m. Soligt som vanligt under första delen av dagen men vinden var aggressiv. På vårt kommande boende i Gite dÈtape i Le Fonteuil beskriver lokalbefolkningen vinden som Mistral-vind ( Mistral är en hård, nordlig vind som vanligtvis är torr i Frankrike och Sardinien i Italien, som blåser längs Rhônedalen – Wikipedia).

image015                                                Syrsor inte bara på stigen

image016                                                Col de Dormillouse, 2445 m
I Montgenevre hade vi tänkt stanna för natten. Men det visade sig vara en helt öde vintersportsort där det enda som var öppet var turistbyrån. Ett ganska förfärligt ställe som lovade mycket på håll men som bara innehöll färggranna kulisser. Därför vidare mot Briancon. Vi tar in på Gite Ètape i Fonteuil. Bengt är kraftigt förkyld så i morgon blir det en vilodag.
                                                                                      3/9

Le Fonteuil – Briancon. I lugn takt går vi vidare genom skogen på fin stig som går lätt uppför. Kommer fram till en bro som leder till gamla stan i Briancon. I Briancon (1290 m – Europas näst högst belägna stad efter Davos!) ägnar vi en stund till diverse inköp. Checkar in på hotell St. Antoine så det blir en kort vandringsdag. E m blir det promenad till stort köpcentrum där vi köper gastub till vårt lilla Primus kök och en lättviktsflaska. Resten av dagen softar vi och dagens avslutas med en smaklig middag (grönsaks buffe´) från egen trädgård, charkuterier, nötbiff med tomatsås och pommes samt melon och färska jordgubbar).
Normalpriset för boende (oftast på Gite Ètape) med halvpension låg mellan 35 – 50 euro per person, ofta inklusive vin till middagen. Campingavgiften var 10 – 15 euro per natt.
                                                                                           

                                                                                      4/9
Briancon – La Chalp. Ännu en fin vandringsdag! Från hotellet går vi genom villakvarteren c:a två km därefter kommer vi in på ”vår” led GR 5 som går genom barrskog dels på stigar dels på skogsvägar för fyrhjulsdrivna fordon. Hela tiden går det kraftigt uppåt. Det blir ett och annat smakprov av både hallon och blåbär men också lystna blickar mot skogen där det växer otroligt mycket svamp framför allt olika sorters soppar.

image017

Efter besöket i Paris med Eiffeltornet dagarna innan vandringen har vi nu ett nytt mått på avklarade höjdmetrar. Vid Col des Ayes, 2477 m, konstaterar vi, att vi att vi under förmiddagen ”klättrat ” motsvarande nästan fyra Eiffeltorn!

 

 

 

image018

image019

Vi känner oss förtjänta av en Primustillagad lunch bestående av kokta nudlar, alpost och Wasa surdegsknäckebröd. Knäckebröd är perfekt att ha med sig – väger lite och har högt näringsvärde.
Efter ”collen” bär det brant ner på zig-zack-stig. Snart kommer vi till väg som är framkomlig med bil. Fler P- platser passeras och innan Brunnisard finns det en ”wild-camping” där husbilar m m höll till. Vi går vidare på landsvägen till byn La Chalp där vi blir de enda gästerna på Gite d`etape La Teppio. Där bodde vi också förra året när vi vandrade runt Queyras.
                                                                                     5/9
La Chalp – Chateau Queyras. En trio vandrare från Tyskland bekantade vi oss med i Briancon. Vi har sedan dess stött på varandra några gånger. Precis efter start denna morgon träffar vi dem igen och utbyter erfarenheter från de senaste dagens vandring och planeringen för dagen. Vårt mål i dag är Chateau Queyras. Vi vandrar brant uppåt genom tallskog, lärkskog och ängar. Vi går genom en liten by som, liksom många andra vi passerar under denna vandring, var mer eller mindre övergiven. Vår guidebok (från 2004) ”lurade” oss flera gånger genom att berätta om service som inte längre fanns.

image020

image021

Efter 1,5 timme når vi en konstgjord sjö där vi tar ”förmiddagskaffe”. Efter sjön börjar en brant nerstigning genom de olika vegetationerna. Vi mötte ett fåtal vandrare men det märks att det inte är högsäsong.

image022

Stigen slutar vid en kraftigt trafikerad väg som leder oss till Chateau Queyras med sitt stora gamla fort. Vi stannar till vid en restaurang/cafè/affär för en god kopp kaffe. Mycket trevligt ställe! Innehavaren ser att vi är på väg in i byn och kommer ut på gatan och välkomnar oss och undrar om han kan hjälpa oss med något. Vi träffar också på ett gäng medelålders herrar från Danmark. De är på cykeltur och har på sina racercyklar avverkat några av de klassiska Tour de France-passen.
Sedan vidare genom byn till den kommunala campingen där vi slår upp vårt tält innan vi drabbas av ett två timmars regn.

                                                                                    6/9

Chateau Queyras – Celliac. Kl. 8 har vi klarat av morgonbestyren och beger oss ut ur byn och upp på stigen och den långa uppstigningen mot Col Fromage. Enligt ”vägvisaren” väntar oss 3 h 45 m vandring innan vi är på ”collen”. Stigen börjar brant i skugga men övergår efter någon timme i sol och mindre brutalt brant.

image023                                                Fäbod på väg mot Col Fromage

image024Märkningen av leden var genomgående bra men kvaliteten skiftade från departement till departement
På Col de Fromage, 2301 m, stöter vi åter på våra tyska vänner. Nu har vinden vänt och blivit både lugnare och varmare än den varit de senaste dagarna.

image025

Col Fromage (2301 m) och i bakgrunden en topp några hundra meter högre

Därför blir det en lång lunchpaus uppe på passet. Det serveras nudelsoppa, bröd och alpost.

image026

image027                                               Celliac skymtar längst bort i dalen
Sedan fortsatt vandring mot Celliac i stålande sol och behaglig temperatur. I Celliac tar vi in på Gite d ètape `Les Baladins. En mindre livsmedelsbutik ger oss möjlighet att proviantera och den soliga kvällen underlättar materialvård bl a att torka tältet.
                                                                                  7/9

Celliak – Fouillouze

image028
Lämnar Celliac och fortsätter på en brant stig upp genom skogen till ett brusande vattenfall, ”La Pisse”.

image029                                                En helt ok fikaplatsimage030

Efter någon timme är vi framme vid bergsjön Lac Des Pres-Sèbeyrand. Ett idealiskt ställe för en andra frukost.
Vidare vandring förbi en skidlift och toppstuga i stekande sol. Vi är nu i ett ödsligt och högalpint område där stigen letar sig fram bland stora stenblock. Vi kommer fram till nästa lilla fjällsjö, Lac Saint Anne där det också ligger ett litet kapell. Efter ännu en ”bergsjöpaus” griper vi oss an den sista branten upp mot Col Girardin. Framför oss och andra sidan passet ligger Ubaye dalen som av franska vandrare vi träffat anses som en av de vackraste och solsäkraste i landet. Vi har nu kommit till Alpes de Hautes Provence.
På väg ner från Col Girardin fikar vi i en koloni av nötkreatur och får.

 

image032

 

 

                                                                                         image033

image034                                                                                         

image035Senare kommer vi fram till ännu en övergiven by, La Barge, vid floden L`Ubaye. Vi följer floden på en asfalterad väg medströms 7 – 8 km.

image036Med tiden kommer vi fram till en vacker bro (Chatelet bridge) belägen 100 m över floden.

 

image037Det är dags att söka plats för ”wild camping ” och vi hittar en vid stigen upp mot Fouillouze.

                                                                                     8/9
Fouillouze – Larche. Vi lämnar vår ”tältcamp” efter en lätt frukost. En knapp timme senare är vi framme vid Fouillouze där vi stannar till vid byns Gite de Fouillouze för att dricka en god kopp kaffe på deras uteservering. Det är måndag morgon och vi är överens om att vi har haft sämre start på en vecka än denna!

image038

 

 

 

Sedan över ängar, förbi bäckar mot Col du Vallonet. Det högsta passet bör vara avklarat innan lunchtid med tanke på att det ofta skyar upp och blir mer molnigt uppåt dagen. Dimma kan också komma vällande över berget senare på dagen. För att inte tala om lokala regnåskväder. Men vi har klarblå himmel och lunchar lugnt innan den branta uppstigningen över passet.

image039

 

 

 

 

 

 

 

image040

image041Österut ser vi berget La Meyna, 3067

Vi är nära den Italienska gränsen nu. ”Buongiorno” hörs ofta när vi säger ”bonjour”.

image042Innan dagens andra pass går vi förbi en ruin, kanske en övergiven militärkasern. Lång nedgång till Larche. Från 2558 m ner till 1670 m. Regnet hänger i luften och åskan mullrar på håll så vi tar in på Gite de Lache.
                                                                                          9/9
Larche – Bousieyas. God mat på ”Gitet”, som snarare var ett hotell med halvpension.

image043

Vi börjar dagen med landsvägsvandring jämte floden Ubayette

Efter råd från personalen på byns camping (där fanns enda ”livsmedelsbutiken” i byn med mycket magert utbud) går vi på den asfalterade vägen till Pont Rouge.

image044Vi går nu in i den vackra Lauznier- dalen, ett 3000 ha stort naturreservat

Ännu en vacker sjö är Lac du Lauzanier där vi tar tillfället i akt och förmiddagsfikar.

image045

Vi ser massor av, som det verkar, nästan tama murmeldjur. Däremot få vandrare. Efter sjön börjar det ödsliga, sterila och steniga landskapet. Vi är på väg upp mot vandringens näst högsta pass, Pas de la Cavale. Ett pass som kräver respekt och som guideboken varnar oss för om det är blåsigt. Risk finns för fallande stenar andra sidan passet där stigen går brant nedåt.

image048

image049                                                Alpflockel

image050                                                 Pas de la Cavale, 2671 m

Vi har stabilt väder med god sikt och obetydlig vind. Trots mycket lös sten är stigen väl synlig och inte speciellt svår eller svindelframkallande. Ser en stenbock (Ibex) strax innan passet. Den verkar vara skadad och rör sig långsamt och haltande.
Passet ligger nära gränsen till Italien och bara 60 km fågelvägen till Medelhavet.

image051

image052

20 minuter brant nedåt efter passet sedan är stigen mindre vertikal. Vädret är fortfarande stabilt (som de senaste dagarna = soligt på morgonen, moln vid lunch tid och något regn sen e m tid).
Vi hittar ingen lämplig plats för ”wild camping” därför fortsätter vi till Bousieyas efter att ha passerat ännu ett pass,Col des Fourches, 2262 m.

image053

 

Där går vi förbi en mindre ruinstad/by. Bousieyas känns också övergivet men där fanns trots allt Gite de Bousieyas som visade sig vara en riktig pärla! Ett ungt par var värdar och de hade gett boendet och den separata restaurangen en personlig prägel.

image054Sara, huskatten och den lilla restaurangdelen till Gite de Bousieyas
Trevliga gäster träffade vi också där bl a en tyska som i våras varit i Sverige för vandring Kalmar – Varberg och en fransk cyklist som avverkat de flesta av de klassiska Tour de France passen under sin semester (ex. Alpe d”Huez, Col du Galibier, Col d”Izoard och Col du Galibie). De finaste cykelvägarna och bergspassen finns dock inte med på Tour de France. Han menade att det är kommersiella krafter som styr vilka som ska vara med i tävlingen.
                                                                        10/9
Bousieyas – St. Etiene de Tinèe.

image055På väg ut från byn kan vi blicka tillbaka föregående dags sista bergspass

image056

image057                             Genom gles barrskog på väg till Col de la Colombiere
Dagens första pass är Col de la Columbiere, 2237 m med utsikt över Tinèe-dalen. På passet finns en stigdelning där en sträckning är Tour de L Úbaye, Gr 56 men vi fortsätter på GR 5.

image058Via en behagligt slingrande stig kommer vi efter någon timme till St. Dalmas-Le-Selvage.

image059

Där finns en vacker kyrka men liksom många byar vi passerat är här ganska öde och livlöst. Småbyarna i bergstrakterna är verkligen utflyttningsdrabbade och glesbefolkade och ibland helt obefolkade.
Sista ”collen” denna vandring är Col D´Anelle, 1739 m. Lunch där med soppa från eget kök.

image060                              Inte lika prunkande lavendel som under högsommaren
Sedan en sista nedstigning mot St. Etienne de Tinèe. Där slinker vi in på en restaurang för att ta ett glas vitt vin. Lättade och glada över en lyckad vandring njuter vi av stunden och av krögarens 40-talsmusik.
Natten blir en tältnatt på den lokala campingen. Natten och morgonen är kylig och när vi lämnar St. Etienne de Tinèe är det bara knappt 10 gr. Två timmar senare har vi kommit till Nice och där är det 24 gr och sol!

Läs mer

Sicilien 2014

image00124 april 2014

Efter att ha varit i Catania ett par dagar tar vi bussen till rif. Sapientza, Etna. Bokar in oss på hotell Corsaro. Vädret varierar mellan härlig sol och dimma, här och var ligger det snödrivor, de få träden har inte riktigt slagit ut, naturen är steril och det ser ut som ett månlandskap.
Vi packar lunch i våra ryggsäckar, fattar våra stavar och ger oss i väg. Vi går över parkeringsplatsen med alla souvenirbutiker, tar till höger upp på M Silvestri Inf. 1911 m. Går upp på kraterkanten och runt kratern, därefter brant backe upp på M Silvestri Sup. E. 2000 m. Fin utsikt ner mot Catania och Medelhavet. Går runt även denna krater, ner på baksidan för att sedan ta oss upp mot Etna. Vi kryssar oss upp en bit på mer eller mindre obefintliga stigar mellan stickiga växter och vassa lavablock. Kommer till en bilväg som är till för de fordon som underhåller kabinbanan. Går under den och fortsätter uppåt till ett igenbommat hus byggt av lavasten. Där i solen på 2300m äter vi vår lunch i sällskap med otaliga nyckelpigor och en pigg ödla.

image002
Vi vänder åter nedåt och följer skidpisten ner till hotellet. På hotellet väntar nu en härlig avkoppling i wellness-avdelning med bastu och bubbelbad, tända ljus och stilla musik, en härlig fyra-rätters middag som är värd sin egen historia. Hotell Corsaro kan verkligen rekommenderas.
Karta : Mount Etna 1:25000 (Carta Escursionistica Altomontana).

25 april

Toppenväder. Sol, cirka 15 grader vid starten för dagens vandring. Vi befinner oss på cirka 1900 m och bestämmer oss för att vandra uppåt parallellt med kabinbanan. Vi följer i stort sett skidpisten som emellanåt är lättgången men ibland mycket brant med lös lavasten. Det är ett steg framåt och ett halvt tillbaka. Bra hjälp har vi av stavarna vilka övriga vandrare tittar avundsjukt på. Det finns minst fyra sätt att ta sig upp på Etna: med kabinen, med fyrhjulsdrivna fordon, MTB-cykel samt att gå. Efter cirka en timma passerar vi huset vi var vid i går, vi fortsätter upp till Piccolo rif. 2488m. Vägen dit var brant med lösa stenar, emellanåt gick vi i zig zack för att underlätta vandringen. Floran består av några få grästuvor och vad vi hemma kallar stenparti-växter. Faunan domineras av nyckelpigor och en och annan fjäril.
image004 Väl uppe vid kabinstationen fortsatte vi mot en närliggande krater La Montagnola. 2638 m. Den skapades vid ett utbrott år 1763. På vägen till kratern gick vi över flera snöfält. Vi hade utsikt över Etnas huvudkrater som har en svavelgul färg. Det kom rök ur marken och tidvis var lavan varm och svavelosande.

image003
Det fanns möjlighet att gå ytterligare en bit på egen hand, därefter var man tvungen att ha guide för att få fortsätta. Vi väljer att ta oss ner mot utgångspunkten då vi har en busstid att passa. Nedåt följer vi i stort sett den väg som fyrhjulsfordonen använder sig av. På en flat sten halvvägs ner dukar vi upp vår lunch. Tänk er vilken utsikt vi hade mot Medelhavet, månlandskapet och kratrar!
Erfarenheten från våra ”Etna-dagar” är att, om vädret är ok är det möjligt att på egen hand vandra både lågt, högt och länge.

image005

27 april

Vi har tagit oss till staden Ragusa. På vårt hotell fann vi information om en planerad vandring i Cava Santa Domenica. Det är organisationen Kalura som är anordnare. Vi uppfattade Kalura som något i stil med fältbiologerna i Sverige.

image006

Under cirka tre timmar går vi genom den lilla dalen.Det är många stopp då olika ”experter” berättar om växtligheten, kvarntraditionen i dalen, tillverkning av kalk till byggmaterial, om hur man tog sten från dalen för att bygga upp staden Ragusa, utvecklingen av dalen från boplats till park till kolonilotter och fram till idag då den är en djungelliknande oas i staden. Det berättades om människor som bodde här för 2500 år sedan, de begravde sina döda i murar som ännu finns kvar, om de tre broar som byggts över dalen för att förbinda de olika delarna av nuvarande stad, om de underjordiska rummen under broarna, om ån som rinner genom dalen. Allt detta berättades naturligtvis på italienska men två engelsktalande deltagare översatte så att även vi kunde vara delaktiga.

image007

Under hela vandringen är det ett utbyte mellan våra italienska nyblivna vänner och oss om floran, hur växter används i Italien respektive Sverige och växternas namn på de olika språken. En del av växterna härrör sig från den tiden då dalen var parkområde: palmer, bambu, rosor, kalla med flera. En man i sällskapet ger sig upp i en backe och återkommer med ett stort knippe vild sparris. Vi såg blommande valeriana, achantus, fläder och acacia. Det fanns många träd med apelsiner, citroner och fikon. Det berättades för oss att achantus inspirerade antikens arkitekter i sin formgivning av byggnader.

image008
Då vandringen var över blev vi inbjudna att följa med till en gemensam söndagsmiddag på en lokal restaurang. Denna middag var verkligen så som vi föreställer oss den traditionella italienska familjemiddagen med sicilianska specialiteter.Titta på bilderna så tror vi att det vattnas i munnen:
En tallrik med tillagade och färska grönsaker, lufttorkad skicka, omelett, ostar.

 

image009En tallrik med två sorters pasta och såser.
Canneloni med ricotta-fyllning.

image010
Måltiden avslutas med en kopp espresso.
Till maten serveras det vin och vatten, allt detta till priset 12 euro/person.

28 april

Inför resan till Sicilien hade vi skaffat guidboken ”Sicily – Car tours and walks”. Inte helt lyckad guidebok för oss som har för vana att anlita allmänna kommunikationer i stället för hyrbil. Få vandringsförslag fann som inte krävde tillgång till bil. Men ett råd i denna bok följde vi nämligen att ett besök i Ragusa är ett måste bl. a. för Ragusa Ibla (den gamla staden från barocktiden – 1600-talet). Från gamla staden Ragusa Ibla hade Club Alpino Italiano (CAI) en vandringsled som sträckte sig norrut och som totalt var 10,5 km.

image011
Utrustade med lätt packade dagryggsäckar började vi vandringen från Via Armando Diaz 15 mellan nya och gamla staden. Där hade vi övernattat på ett litet gemytligt boende (Le Stanze del Sole). Via ett hundratal trappor tog vi oss ner till Ragusa Ibla och Piazza della Republika. Via en smal stentrappa som följs av en stig tog vi oss över ett mindre vattendrag (San Leonardo) och plötsligt var vi ute ur staden och mitt i naturen!
Direkt kommer vi ut till lättgångna småvägar som ömsom är belagda med betong, sten och asfalt men som senare övergår i en mindre grusväg. Först bär det måttligt uppåt. Sedan neråt mot en mindre dalgång, Cava Mulini. Vägen/stigen omgärdas av ett rikt blomsterliv. Exempel på arter vi såg är achantus, valeriana, orkidéer, klöver, smörblommor, blommande fruktträd, ginst och fläder. I dalgången är skogen delvis tät men i övrigt är landskapet öppet och böljande. Nästan som en mix mellan Österlen i Skåne och Allvaret på Öland. Efter ett par timmars lugn vandring är vi framme vid en obemannad rifuge/hytta som nu drivs av CAI. Ett lämpligt ställ för en lunchpaus, precis vid våra fötter växer det vild fänkål.

image012
Återvägen följer samma mindre väg och stig som tidigare. Vi upplever den rikliga floran på nytt och den påminner i sin frodighet om svensk midsommarblomster.
När vi närmar oss staden imponeras vi av Ragusas och Ragusa Iblas ”skyline”. Den norra delen av staden har en direkt kontakt med naturen och det omgivande landskapet. Här finns inga förorter utan ena stunden är vi i Cava San Leonardo (en mindre bäckfåra) och nästa minut är vi på torget i Ragusa Ibla och njuter av Gelate Divino (gudomligt glass betyder det – det smakade i alla fall så). Vi avslutar vandringen med att gå runt i Ragusa Iblas myller av trånga gator och gränder.

image013

Läs mer

Tour of the Queyras 2013

image001

image002

Varför Tour of the Queyras?
Efter två somrar på GR 20 på Korsika hade vi behov av en mer genuin alpvandring. Vi ville ha en ”Sound of Music-vandring”, solsäkert men med grönskande alpängar.
Vi hade också tidigare med stor behållning vandrat inte allt för långt från Queyras (Tour of Vanoise 2004 och Gr 5 från S:t Etienne de Tinèe – Nice 2008).
Queyras ligger avsides i ett glesbefolkat område i departementet Haute Alps. Vandringen gick över drygt 20 pass, de flesta mellan 2500 – 2900 m men måste ändå betraktas som måttligt krävande. Den innehöll inga glaciärövergångar, inga fasta järn eller stegar i berget och nästan inga wirepassager. Queyras ligger nära Italien och två gånger gick vi in på den italienska sidan.
Vi gjorde en 12 dagars vandring och följde nästan helt och hållet de etapper som beskrivs i guideboken Tour of the Queyras – The GR 58 and Gr 541 in the French Alps, utgiven av Cicerone Press och författad av Alan Castle.
Kartor: IGN Carte de Randonnèe 3537 ET Guillestre 1: 25000 IGN Carte de Randonnèe 3536 OT Briancon 1: 25000 IGN Carte de Randonnèe 3637 OT Mont Viso 1: 25000

12/8 Osby – Kastrup

Vi åker tåg till Kastrup där vi bokat ett hotellrum på Park Inn Radisson. Detta för att säkra att vi finns på plats tidigt nästa dag för flight till Nice. En av dagens/kvällens höjdpunkter var att se Danmarks bästa kajakpaddlare (?) spela kajakpolo (eller vad det heter) och göra eskimåsvängar i parti och minut i den näraliggande fritidshamnen.

13/8 Kastrup – Nice – Aux Au Provence – Gap – Mont Dauphin

Tidig frukost på hotellet. Sedan pendeltåg till ”Lufthamnen”. Vi lyfter 7.25 och har turen att uppgraderas till business class så att vi kan sträcka ut ordentligt. Framme i Nice hinner vi med en buss mot Aix Au Procence. Därifrån kommer vi nästan direkt på en annan buss som via Gap skall till Mont Dauphin/Gillestre, varifrån vår vandring börjar. Efter mer tur än skicklighet kommer vi alltså fram till den plats där vi tänkt börja vår vandring. Och detta bara mindre än 11 timmar efter att vi lyft från Kastrup!
Men i Mont Dauphin tar vår tur slut. Inget boende finns ledigt här utan vi måste bege oss till den närbelägna byn Gillestre med taxi. Här finns både hotellrum och flera restauranger så att övernattning och middagsmat är räddad.

14/9 Le Coin – Ref. Furfande

För att komma till vandringsleden tar vi en taxi från Guillestre till Le Coin, en by en bit in på dagens etapp. Det är lite fusk men sista vandringsdagen kommer vi samma sträckning som i dag fast åt andra hållet så vi kommer inte att missa något. 8.15 bär det iväg från Le Coin med destination Refuge Furfande. Redan efter en dryg timme är det dags för frukost från ”skafferi ryggsäck”. Vi hade skippat hotellfrukosten eftersom den serverades så sent.

image003

Cabane du Bois Durat – frukost här innan vi går brant uppför mot Col du Mouissière

image004

På väg till vandringens första pass, Col du Moussiere, 2354 m
En stund innan Col du Moussiere öppnar bergslandskapet upp sig. Trädvegetationen försvinner allt mer. Strålande väder och mäktigt bergspanorama möter oss. Brant men relativt lättgånget. Ser mindre snöfält i skuggig norrliggande terräng.

image005

Efter passet bär det nedåt mot Lac du Lauzet där vi väljer att luncha

Vidare mot Col Saint Antoine, 2458 m. Närmare Granges de Furfande finns en mängd ”chalet” (stugor). Bekymmersfritt, enkelt och naturnära boende – bättre än 11 kvm lägenhet i Nice för 150 000 euro!
Efter en stunds vandring upp och ner och runt ”shoulders” når vi Refuge du Furfande 16.30. Där möter vi ett trevligt värdpar som konstaterar att svenskar/skandinaver är sällsynta gäster på hyttan.

image006

Refuge du Furfande – en välskött och gemytlig hytta!

image007

Kvällssol mot Dolomitliknande bergsmassiv öster om Refuge du Furfande

15/8 Furfande – Ceillac

Start 7.45 efter bra frukost. Vi har för första gången någonsin beställt lunchmatsäck. Kostnad för middag (fyrarätters), frukost, två lunchpaket, övernattning samt två öl är totalt 106 euro för oss två.
Matsäcken är mycket väl sammansatt med ost, skinka, smör, bröd, tomat, äpple, kakor, godis och chips.
Dagens vandring är mycket upp och ner (mer än 1000 m upp och 1720 m ner). Vi ger oss tid att njuta av den högalpina naturen. Vid byn Les Escoyères passerar vi en väg. Där pågår en större cykeltävling, hundratals cyklister passerar.
Vårt enda bekymmer under dagen är rik tillgång på flugor. Dessa följer oss nästan hela dagen och är speciellt frekventa vid ladugårdar och ängar med betande nötkreatur.

image008

Den gamla brödugnen i den lilla byn Bramousse
Under dagen ser vi få vandrare förutom vid dagens enda Col, Col de Bramousse, 2251 (som också är det lägsta passet under denna vandring).

image009

Col de Bramousse, 2251 m

Nerfarten från Col de Bramousse till Ceillac går i otroligt många zick-zack-kurvor. Efter 25 tappade Bengt räkningen. Åtta timmar efter start checkar vi in på Les Baladins i Ceillac. Dusch, tvätt, vars en öl och en påse chips. Livet leker!

image010

Blomsterprakt i Ceillac

16/8 Ceillac – Saint-Vèran

Vid middagen på detta gite d`ètape liksom vid Refuge Furfande märker vi en ny företeelse. Stugvärden bemödar sig att placera gästerna så att de språkligt hör ihop. Vi placeras vid middagen vid båda tillfällen tillsammans med engelsktalande gäster. Detta mönster återkommer även under kommande middagar i hytterna och på gite d`ètape.
Vi lämnar Les Baladins efter att ha ätit en stadig frukost (bättre frukost i dalarna än i hytterna i bergen!). Notan gick på 84 euro och för det fick vi två halvpension plus vars en eftermiddags-öl vid ankomsten och vin till maten.

image011

Vi har lämnat Ceillac långt nere i dalen och är på väg till Col des Estronques

image012

Dianthus pavonius, familj nejlikväxter

Vi letar oss ut ur Ceillac. Något oklart vilken som är rätt väg ut ur byn, annars bra märkning på denna led med undantag av brist på tydlighet ut ur byarna. Också gammal och bristfällig märkning på den italienska sidan.
Stigen går stadigt uppåt, totalt 1012 m upp. Col des Estronques, 2651 m är vandringens högsta hittills. Därifrån är det storslagen utsikt åt alla håll. Stigen är relativt lättgången under dagens vandring.
Vi döper dagen till ”Sound of music-vandringens dag”.

image013

På väg upp till ”Collen”

image014

Som regel var leden välmärkt med denna typ av skyltning vid varje pass (col) och vid stigkorsningar. Därutöver var leden märkt med rött och vitt på träd/stenar mm

Ett uppfriskande fotbad tar vi vid Pont de Moulin strax innan vi går in i Saint-Vèran. Byn sägs vara den högst bebodda byn i Europa, 2020 m. Vi tar in på gite d`ètape Le Chant de l Àlps. Vår bristfälliga franska sa oss att chant betydde sång vilket visade sig vara rätt.

image016

Efter middagen underhöll värdparet gästerna med sång, klarinett- och basspelande. Innan dess hade vi strosat ett ”byavarv” och tittat in i den vackra kyrkan och sett en mängd solur målade på husväggar. Byn är välkänd för sina solur.

17/8 Saint Vèran – Refuge Agnel

Frukost, betalar 86 euro totalt och sedan iväg kl 7.50. Som vanligt är det dåligt märkt vid in- och utfart från byar men med kartans hjälp hittar vi rätt stig. Vi väljer att gå den ordinarie sträckningen av GR 58 (inte ”Grand Canal Route”).

image017

En lugn och behaglig vandring jämte floden L`Aigue-Blanche

image018

Dags för 2:a frukost – vi passar på att lufta skor, tröja och strumpor

Efter ett par timmars vandring lotsas vi via ledens röd/vita markeringar upp till Chapelle de Clausis. En ganska onödig upp- och nerväg skulle det visa sig! Vi fortsätter över vackra blomsterklädda ängar med nyfikna murmeldjur.

image019

Vandringen går stadigt uppåt

Men uppåt mycket snällt och mjukt till Col de Chamoussière, 2884 m där vi och ett stort antal andra vandrare samt några MTB-cyklister lunchar. Att ta sig fram med cykel (en kombination av att trampa och att bära cykel på axeln) har blivit allt mer populärt i dessa delar av Alperna.

image020

Col de Chammouissière

image021

Col de Chammouissière

image022

Brant men ”ofarlig” nerfart till Refuge Agnel

Stigen går, främst i början, genom terräng med skifferstenar, sista delen på gräs bland blommor.

image023

Äntligen blå gentiana i blom!

Ännu en härlig dag med vackra vyer och soligt väder. Av befarat regn blev det bara lite skyigt den sista vandringstimmen. Regnet kommer först när vi har installerat oss på hyttan och sitter med en varm dryck i handen.

18/8 Refuge Agnel – Rifugio Vallanta

Planen för dagen var att gå till Refuge Viso men där var fullbokat (ligger i Italien där semestern pågår samt att det är helg). Vi hade inte bokat i förväg hytta för hytta utan valde oftast att boka kvällen innan från den hytta vi övernattade på. Vi ville inte boka allt i förväg med risk för att en dags fördröjning ex. på grund av vädret eller annat som vi inte kunde förutse skulle kullkasta alla bokningar.
Vi hittade en elegant lösning på problemet med den överfulla Refuge Viso genom att i stället gå till Rifugio Vallante på den italienska sidan.
Först går vi på en bra stig upp till Col Agnel, 2744 m, på gränsen mellan Frankrike och Italien. Vackert men en bilväg förstör lite av känslan. Ner över en äng där leden är väl markerad. Sedan sämre markering så vi måste passera genom en stor flock med kor innan vi tar oss upp på landsvägen. Följer den till en bro där det finns en nylagd stig som gör att vi slipper asfalt på vår väg till Granges Bernard (Granges = ladugårdar). Där kommer vi ifatt pappan som är på långvandring med sina tre barn varav den minsta bara är åtta år!

image024

Lunch på Passo della Losetta, 2870 m. Dimman gör stundtals sikten begränsad men vi ser Monte Viso, 3841 m. Vi ser också ett par MTB-cyklister som bär upp sina cyklar till Pointe Joanne, 3052 m.

image025

Monte Viso, 3841 m

image026

 

image027

Nu vänder vi oss mot Italien och tar sikte på Rifugio Vallanta. Efter 1,5 timme är vi där. Det är en nybyggd hytta som ersatt den nerlagda Rifugio Gagliardone strax intill. Den drivs av Club Alpino Italiano, CAI. Medlemskap i CAI eller något annat alpint sällskap (ex. Schweiz eller Frankrike el. någon förening knuten till Svenska Klätterförbundet) ger en rabatt på boendet på hyttan. I detta fall skulle det betyda 2 x 10 euros rabatt för oss om vi haft medlemskap.

19/8 Rifugio Vallanta – Rifugio Jervis

Bra middag (fyrarätters) men usel frukost, tre brödskivor för två plus kaffe/the. Inte mycket att vandra på. Fick köpa oss två lunchpaket. Tog också en euro för varmvattnet till vår termos – första gången vi tvingas betala för varmvatten under en bergsvandring. Dock inget att hänga upp sig på. Hyttan låg fint och vi får belöning snabbt efter att vi lämnat hyttan. Stigen från hyttan går förbi helikopterplattan och förbi den nerlagda hyttan Gagliardone och brant uppåt mot Col de Valante.

image028

Vi hade sällskap av ett gäng italienare som också uppskattade att få se mängder av edelweiss

image029

image030

Inte nog med det (edelweiss). Snart upptäcker vi en, två, tre ja sedan ett femtontal Ibex (stenbock).
Därefter brant nerfart med flera sammanhängande snöfält.

image031

Längre ner passerar vi Refugio Viso varifrån det strax bär kraftigt uppåt mot Col Sellière, 2834 m. Skiljs från det italienska sällskapet som ska gå runt Monte Viso.

image032

På väg upp mot Col Sellière ser vi fem lammgamar som svävar över våra huvuden. Vädret försämras på vägen ner för ”Collen”

image034

Som tur är når vi precis Refugio Granero när det börjar störtregna. Vi fördriver ett par timmar med kaffe latte, läsning och njuter av en varm brasa. Sedan blir det uppehåll igen och vi fortsätter. Brant neråt längs ett mindre vattendrag.

image035

Sista biten in mot Rifugio Jervis passerar vi en genuin bosättning (Partia d`Amunt ) där tiden stått stilla i århundraden, men på håll ser det ganska ruffigt ut.
Lätt och slät vandring den sista delen in mot Rifugio Jervis dit vi kommer kl 17.30.

20/8 Rifugio Jervis – La Monta – Abrìes

Vi väljer att ta en kort och lugn vandringsdag. Vi gjorde ju en extra sväng in i Italien till Rifugio Vallanta när vi inte fick plats på Refugio Viso.
På Rifugio Jervis blev vi väl mottagna. Bra mat och ett extra plus för frukosten som var av typ buffè. 85 euro för två ”demipension” inklusive dryck. Här träffar vi återigen pappan med de tre barnen som vi mött några gånger innan och också stött på under dagens vandring. Dessutom bekantar vi oss också med två tyska par som vi utbyter vandringserfarenhet med.
Iväg strax före kl 8. Egentligen tycker vi det är något sent men rytmen på de flesta hytter på denna vandring innebär att frukosten serverades tidigast sju så det var bara att gilla läget. Denna dag hade vi dessutom bara en dryg halv dagsetapp på schemat.

image036

På väg upp till Col Lacroix, 2299 m

image037

Etappen innehöll bara ett bergspass, Col Lacroix, 2299 m. Soligt och varmt under tiden vi går upp mot passet

image038

På stigen ner mot La Monta ser vi en stor fårhjord nära stigen. Intill stigen står fårhunden och markerar sitt och fårens revir. Vi visar upp oss för hunden (står stilla och låter oss granskas) som sedan låter oss passera utan problem.
Stigen mynnar ut till en bilväg som går i dalen jämte floden Guil. Där ser vi ett gäng skidåkare som tränar rullskidåkning. Bengt blir riktigt sugen att hänga med!
Vi följer en stig jämte floden som leder mot Ristolas och Abriès, efter en härlig lunchpaus nära Ristolas. På sträckan mellan Ristolas och Abriès var leden dragen en bit upp i skogen. Detta föreföll märkligt och omotiverat tyckte vi och ett par ungdomliga vandrare. Vi fortsatte att följa ån på en väl upptrampad stig.

image039

Efter ett tag förstod vi varför denna stig inte var att rekommendera. Den tog nämligen slut vid ett par tillfällen. Detta beroende av att vårfloden hade spolat bort stora delar av vägen/stigen. Vi fick därför ägna oss åt ”canyoning”, med vad i floden, klättring över träd och lösa jordmassor. Ett mindre men lyckat äventyr.
I Abriès tar vi in på Gite d`ètape Grand Traverse des Alps. Under eftermiddagen går vi gå på stan, förstärker vårt ryggsäcksskafferi och trycker i oss onyttigheter.

21/8 Abriès – Les Fonts de Cervières

Vi är förväntansfulla inför dagens vandring. Guideboken talar om ännu en vacker picknicksjö och ännu ett häftigt bergspass men också om många höjdmeter att övervinna (upp 1323 m).

image040

Ännu en solig dag som börjar kl 7.30 med att vi går brant uppför och strax utanför Abriès passerar vi en gammal kyrka

image041

Frodigt och grönt vilket både folk och fä uppskattar

Fortsätter på fina stigar som hela tiden går uppåt. Kommer förbi en ruinby med kyrka. Nästan så man förväntar sig att en munk ska titta fram.

image042

Brant uppåt mot den hägrande fikapausen vid Lac du Grand Laus

image043

Lac du Grand Laus – vackrare plats för fika kan man inte tänka sig

image044

På väg upp till Pic du Malrif

image045

Därefter upp till Pic du Malrif, 2906 m där vi sitter en lång stund och njuter av utsikten

image046

Sedan neråt, neråt men inte brutalt neråt

Långlunch vid floden och sedan fortsatt ner till Les Fonts de Cervières där vi checkar in kl 16. Under dagen har Bengt erinrat sig den bibliska berättelsen om gräshoppornas invasion av Egypten, ungefär så har det varit större delen av dagen.

image047

Rikligt med fjärilar – överfullt med gräshoppor

Gräshoppor från några mm långa till de som var en halv dm långa, alla hoppar och flyger omkring. Vi känner oss som insektssabotörer när vi trampa ihjäl några för varje steg. En hamnade innanför Saras urringning!
Några vandrare har hund med sig. Ofta okopplade. Inte trevligt att plötsligt ha en okänd hund i hasorna. Vi såg ett skräckexempel då ett barn jagades av en lös hund vid en utflyktssjö. Barnet helt hysterisk och hundägaren helt oförstående.
En alldeles underbar dag igen! Trots sol och värme är det värt att notera att det under tidig morgontimma var minusgrader vilket vi såg då frosten låg kvar i skuggiga områden på + 2000 m höjd.

image048

Utanför Refuge Les Fonts de Cervières

22/8 Les Fonts de Cervières – Souliers

Vi har en trevlig kväll på refugen. Träffar två par från Tyskland vid middagsbordet. Utbyter vandringserfarenhet och får tips om GR 5 (Geneve – Nice).

87 euro för två halvpension betalar vi innan vi ger oss ut i morgonkylan. Bara någon plusgrad.

image049

De första två timmarna bär det ganska försiktigt upp mot Col de Pears, 2629 m. På ”collen” har vi utsikt både norröver och söderut mot mjuka, gröna bergssidor

image050

Västerut finns bergsformationer som liknar de i Dolomiterna

image051

Lätt vandring utför från Col de Pèas

Åter en dag med massor med syrsor på stigen. I skogspartier närmare Souliers är det i stället en tät trafik av myror där vi går. Vi har gott om tid på oss idag och trots flera mindre pauser når vi gite d ètape Le Grand Rochebrune redan vid 13-tiden. Vi hinner med en liten promenad i byn och en siesta på solaltanen innan hyttan öppnar kl 16.
Bland gästerna fanns en musikalisk man som underhöll oss med gitarrmusik efter middagen.

image052

Byn Souliers, 1844 m

23/8 Souliers – La Chalp

Sovmorgon, start först 8.30 mot La Chalp (det var fullbokat i Brunnisard). Åter en ganska kort dagsetapp, därför gör vi en avstickare till sjön Lac de Souliers.

image053

Först grusväg sedan brant stig upp mot sjön som vi inte ser förrän vi är framme

Sara känner tidigt under vandringen att intaget av kolhydrater varit för lågt.

image054

Framme vid Lac de Souliers stärker Sara upp kosten med en halv liter Vitargo. Därefter 2:a frukost och tillfälle att njuta av sol, berg och vatten. Det känns som + 20 gr trots att vi är på 2492 m.

image055

image056

Börjar nerfarten och kommer så småningom till en P-plats vid vägen som går över Col d Izoard och ner mot Brunnisard. Tour de France har gått över detta pass vid några tillfällen.

image057

Fortsatt nedåt, följer en ravin en lång bit, sista delen på landsväg där vi ser cyklister susa ner mot byn i 80 – 90 km/tim .

image058

I La Chalp tar vi in på det mysiga gite d ètape Le Teppio. Där finns en lummig trädgård där vi lunchar, vilar i vars en solstol och njuter av livet. Sedan snabbt uppbrott och in under tak, åska och regn en kort stund.

Med anledning av otillräckligt matintag (vilket hör till ovanligheten) är det på sin plats att beskriva en typisk middag på refuge eller gite d ètape i Frankrike = den vi serverades på Le Teppio.
Måltiden inleds ofta med att en skål eller gryta med mixad soppa på potatis och rotfrukter kommer på bordet. Där finns redan friskt vatten och bröd (modell ljust och inte alltid färskt). Den som sitter närmast soppan rör om den ordentligt och serverar därefter alla vid bordet och ytterligare soppa erbjuds den som så önskar. Var och en torkar ur sin tallrik med hjälp av brödet. Beställning av vin (glas, karaff eller flaska) kommer in omgående.
Rätt två: Currydoftande gryta på lamm och grönsaker samt ris. Samma procedur – en serverar alla och erbjuder påfyllning. Återigen gör rent tallriken med bröd för nu kommer rätt tre. En skål med salladsblad (hela) med en god Waldorfdressing. Samma person blandar nu salladen väl och serverar. Rätt fyra: Ost eller yoghurt naturell. Ostalternativet innebär ofta tre olika lokala ostar. Till sist rätt fem : Crème caramell.

24/8 La Chalp – Refuge Furfande

Vi har en trevlig kväll vid middagsbordet. Där har vi sällskap med ett tyskt par från Freiburg som går Gr 5, Geneve – Nice. Dom ska vidare till Briancon. Småbarnspappan som är på långtur med sina tre barn träffar vi också på denna hytta.
Vi lämnar det idylliska Le Teppe och följer åfåran söderut.

image059

Sedan landsvägen till Arvieux varifrån vi vinner höjdmeter när vi går på en grusväg genom lärkträdskog
Leden fortsätter på en stig med glesare skog. I Cabane du Plan du Vallon finns en P-plats där vi tar förmiddagsfika.

image060

Tyvärr är det bilväg, för fyrhjulsdrivna fordon, ända upp till Col du Furfande men stigen kommer bara kortvarig i beröring med bilvägen. Tyvärr bilväg för efter några dagar i bergen känns tecken på civilisation som bilar, bilvägar och skidanläggningar som ett intrång på ”vårt” område.

image061

Vädret är mest soligt men vinden tilltar. På Le Teppe hade vi varnats för tilltagande vind och regn under dagen.

image062

Refuge Furfande i mitten till vänster

Vi hinner luncha nära Refuge Furfande innan regnet bryter ut.
Eftermiddagen fördriver vi med fika i hyttan och Yatzyspel.

image063

Bergsmassiv öster om Furfande

image064

Trots att vi har en dagsetapp till är cirkeln sluten – Refuge du Furfande kom vi till efter första dagsetappen och nu har vi gjort elva etapper och ska i morgon avsluta med vandringen till Durance-dalen

25/8 Refuge du Furfande – Montdauphin/Guillestre

Refuge du Furfande fick många gäster i går kväll. Detta på grund av det dåliga vädret. De välkomnade alla senkomna vandrare (och några MTB-cyklister) trots att det egentligen inte fanns plats i den lilla hyttan. De lyckades ordna sängplats och middag till alla och dessutom skapa en mycket trevlig stämning i den överfyllda matsalen. Till stämningen bidrog kanske den snaps smaksatt av lokala örter nära hyttan som värdinnan bjöd på innan maten. Värdinnan blev glad när vi visade att hon var på bild i vår guidebok. Den visade hon för hela personalen! Nattsömnen i den överfulla sovsalen stördes av vissa gästers sena nattvanor och allmänt prat och spring långt efter kl 10. Men det var lätt att uthärda efter en fin vandringsdag och en trevlig kväll på hyttan.

image065

Det bär mjukt upp mot Col Garnier, 2279 m

På morgonen var vi först uppe av alla och begav oss iväg kl 7.30. Minusgrader när vi beger oss iväg. Kallt med kortbyxor men efter en stund värmer både solen och stigen mot Col Garnier, 2279 m, som är vår sista ”colle”. Vi fortsätter direkt ner på andra sidan.

image066

Nu börjar en nedstigning med många höjdmeter, från 2279 till 900 m

image067

En blandning av äng och skog vid Les Girards, 1670 m
Leden går ömsom över ängar ömsom i skog. Utsikten är bedövande vacker åt alla håll. Andra frukost vid floden Torrent de la Valette. Därefter går vi mest på mindre vägar. Dålig markering emellanåt men en bra karta hjälper upp det hela.

image068

Montdauphin med floden Guil till vänster

image069
Helt plötsligt får Sara syn på mistel

I var och vartannat träd under en lång sträcka växer otroligt mycket mistel!
Vår lunch intar vi vid fortet Montdauphin men vi är inte framme än.

Det återstår cirka 25 minuters vandring på Murmeldjusstigen (Sentiere Marmot) ner till Montdauphin/Gillestre järnvägsstationen. Framme där konstaterar vi att tåget till Marseille avgår om en timme.

image071

Både tomhet och glädje, mest glädje, känner vi efter att ha avslutat denna 12-dagars-vandring. Vi summerar vandringen med en massa superlativ och firar med ett glas öl innan tåget avgår mot Marseille. Dit kommer vi kl 20.30 och tar in på stadens sunkigaste hotell, men vi ska bara sova över för att i morgon åka vidare till Nice.

 

                                  image072

Läs mer

Korsika syd GR 20 – 2012

image001

Denna sommar fullföljer vi vår vandring på GR 20 som vi påbörjade 2010. Vi vandrade då drygt fem etapper och kom fram till Castellu de Vergio.
Guidebok: Vandra på Korsika, Ewa Hellström-Boström
Kartor: Carte de Randonnè 1:25 000, 4251 OT, 4252 OT och 4253 ET (inköpta genom kartbutiken i Stockholm).

3/7 Osby – Köpenhamn – Nice – Bastia

Kl 5.00 hämtar vår kompis oss för vidare transport till Hässleholm där vi tar tåget till Kastrup, planet lyfter kl 8.50. Kl 11.30 landar vi i Nice, som genom åren blivit vår utgångspunkt för vandring i Alperna såväl de franska, italienska och schweiziska. Vi älskar staden och den har bra tågförbindelser med Turin men också till Rivierans pärlor både västerut (ex. Antibes, Canne) och österut (Monte Carlo, San Remo). Naturligtvis finns det utmärka färjeförbindelser med Korsika.
I Nice möts vi av härlig Medelhavsvärme. Vi tar bussen in till Nice Gare där vi hämtar en tidtabell för färjorna till Bastia på Korsika. Under tiden vi snabbprovianterar på varuhuset Monoprix upptäcker vi att det går en färja kl 14.15. I stället för att stanna en natt i Nice, som vi planerade, kastar vi oss i en taxi för snabb transport till färjeläget i hamnen. Det gick så fort att taxichauffören schabblade bort en delikatessost (Morbiere) då han lastade ur vår packning. Osten hade vi tänkt ha till bröd, grönsaker och frukt som lunch på färjans soldäck.

image002

Blomstermarknaden i gamla stan i Nice

image004

Vi köper två enkelbiljetter till Bastia för 41,5 euro styck (50 % pensionärsrabatt för plus 60). Vi hittar superbra platser på soldäck på denna enorma färja med plats för 2000 passagerare. Efter lunch ägnade vi tiden åt läsning. Vi var överlastade med böcker och hade mer än 3000 sidor totalt. Kl 19.45 var vi framme i Bastia. Vi känner till Bastia från besöket på Korsika 2010 och beger oss direkt förbi torget till ett hotell vi bodde på senast. Efter incheckning går vi ut på stan.

4/7 Bastia – Corte

Bengt går upp tidigt för att rekognosera lämpliga frukostalternativ och när och hur vi tar oss vidare. Efter frukost promenad med fulladdade ryggsäckar (cirka 25 kg tillsammans) till stationen där vi fixar tågbiljetter. Tåget till Corte går kl 8.30. Vacker utsikt (skymtar i början Medelhavet österut och så småningom ett kargt och icke befolkat bergslandskap) från tåget, som sakta tar oss söderut, och vi når Corte kl 10.17. Ingen vet något om bussar och dess avgångstider på stationen. Vi måste leta upp turistinformationen. Den ligger i centrala Corte nära Castellet. Beskedet vi får är att nästa buss till Castellu de Vergio, där vi slutade vår förra vandring, går kl 8.00 nästa dag!!
Vi äter vår ”andra frukost” på trappan utanför Castellet. Sedan går vi till utkanten av staden där vi hittar en enkel campingplats. Vi slår upp vårt tält. Eftermiddagen ägnas åt dagbok, bokläsning samt en runda på stan. På en bar spelades operamusik samtidigt som gubbarna kommenterade det pågående cykelloppet Tour de France. När vi gick förbi en friluftsbutik kom vi på att vi slarvigt nog glömt att ta med bestick och tallrik. Vi införskaffar kombbestick och lättviktstallrik med skärbrädesfunktion! Allt till priset av 32 euro.

image003

Vi tar tåg från Bastia till Corte

I Corte får vi en dag extra för att proviantera och bo in oss i vårt lilla tält på en camping utanför staden.

5/7 Castellu de Vergio – Manganu

Detta kommer att bli vår första vandringsdag. Vi ska slutföra etapp 6 (riktning syd) från Castellu de Vergio till Manganu. Första natten i tält, helt ok men hårt underlag. Upp cirka kl 6, river tältet och stuvar ryggsäckarna, tar en frukost med mackor och vatten innan vi beger oss till järnvägsstationen, La Gare, till fots. Framme vi stationen redan kl 7. Vi hinner ta en fransk frukost (kaffe och croissant). Vi hittar inget tecken på att det går några bussar därifrån men blir övertygade, av en morgontidig fransman, om att en buss ska komma kl 8 som ska ta oss upp i bergen. Punktligt kommer bussen som för 12 euro/person transporterar oss till Vergio på 1,5 h. Castellu de Vergio är en av få ställen på GR 20 som har kontakt med yttervärlden via bilväg. Vi packar om ryggsäckarna och beger oss iväg söderut längs stigen som har röd/vit markering. Äntligen på väg till fots efter mer än två dygns resande.

image005

Vid en ”Bocca” ett par timmar från Castellu de Vergio

Stigen går i början genom lättvandrad terräng med barrskog och senare blandskog. Lunch vid första passet (Bocca San Petru 1452 m). Bedårande utsikt och härlig strålande sol, c:a 25 – 30 C. Fortsatt fin vandring utan större tekniska svårigheter. Under hela GR 20 finns det nästan inga partier där stigen är lättvandrad och inte kräver hög koncentration för att få fotfäste så det gäller att njuta av de delar där det är möjligt att höja blicken samtidigt som man vandrar.

image006

Rastar vid en ”utflyktssjö”, Lac de Nino, med massor med betande kreatur. Här kommer vi för första gången i kontakt med det som kallas ”pozzi” (brunn). Det är större eller mindre kuddar av torv och gräs som är omflutna av mindre vattenflöde. Det är ett tecken på att sjön gradvis har växt igen.
Gassigt de sista timmarna av dagens vandring mot Rifugio Manganu. Trots att vi denna dag bara går en dryg halv etapp känner vi av att kostuppladdningen i morse inte var den bästa. Under eftermiddagen tar vi en extra rast och blandar en specialdrink bestående av vatten och Vitargopulver. Vi får på så sätt snabb energi genom denna ”pastadryck”.

image007

Framme vid hyttan/lägerplatsen c:a kl 16. Dusch, oftast svalt/kallt som i detta fall men på vissa ställen finns en cistern med vatten som värms upp av solen under dagen. Man gör klokt i att utgå från att vattnet är iskallt och begränsat så blir man inte besviken. Efter den svala och uppfriskande duschen sätter vi upp tältet. Det kostar 6 euro/person att hyra tältplats. Samma pris för en Pietra öl som vi unnar oss sedan. Fin solnedgång över bergen och en behaglig värme hela kvällen. Vi som har bivack (bor i eget eller förhyrt tält) får samsas om ett litet gasolkök med två plattor. Där brukar finnas några kastruller men icke så här. Smiter in i hyttan och lånar en kastrull så att vi kan koka pasta och laga till en tomatsås. Vi har provianterat hemifrån med pasta, såser och bröd för 4 – 5 dagar.
Trots att hyttan och tältlägret innehöll ett hundratal vandrare började de flesta förbereda sig för natten redan kl 8. Vi drog oss till tältet och våra sovsäckar vid 8 – 8.30 tiden och kl 9 var allt tyst.

image008

Rifuge Manganu har 31 platser. På grund av sitt strategiska läge nära Lac de Nino och bara några timmars vandring från Castello de Vergio är det ett hårt tryck på platserna på denna hytta.

image009

Tältplatsen vid Manganuhyttan

6/7 Manganu – Petra Piana

I dag är det dags för etapp 7 (av totalt 15). Dagens etapp är en sträckning som innehåller stor stigning (798 m) och luftigt på kammen enligt guideboken. Vi är uppe med tuppen. Risk finns för köbildning vid gasolspisen i det fria så Bengt fixade kaffevatten redan innan kl 5. Frukost i absiden, kl sex är vi redo för dagens vandring som börjar med en rejäl uppförsbacke, mycket klättrande över stenar. Inga släta ytor. Kamvandringen innebar inga problem. Värre om det hade blåst och varit fuktigt/regn. Kamvandringen blev både en lättnad och en besvikelse. Den var ganska okomplicerad och ”svindelfri”.

image010

Så här såg bergskammen ut

image011

Alpkajor vill dela bröd med oss

Några passager var mer krävande och utrustade med kedja och vajrar. Vi fick hjälpas åt att fira ner varandra och ryggsäckarna vid ett par tillfällen.
Många vackra sjöar glittrade i solskenet. Vi tog flera pauser under dagen på platser med särskilt fin utsikt över berg och dal. Pauserna sammanföll vanligen med en måltid. Ofta åt vi en andra frukost efter 2 – 3 timmars vandring bestående av kaffe, bröd (antingen surdegsbröd, knäckebröd vi hade ett paket med oss eller något lokalt ljust bröd vi lyckats köpa på föregående hytta) med mjukost hemifrån eller get-, får- eller i bästa fall ost från nötkreatur, en näve mysli (russin och nötter). Till lunch blir det återigen bröd med ost, en drink med Vitargo och en frukt om hyttan hade fått sitt förråd förnyat de senaste dagarna (ofta via helikopter men ibland genom hästtransport).
Eftermiddagsfika bestod av det sista kaffet med någon liten sötsak ex. en chokladbit från flygplatsen eller kex inköpt hyttan. Vatten drack vi minst en gång per timme och vi bar med oss totalt mellan 2 – 5 liter. Mängden vatten var beroende av hur många timmar dagens vandring beräknades till och hur antalet vattenkällor vi, enligt guidebok och rapporter från vandrare som kommit söder ifrån, hade att vänta oss.
Som helhet innehåller dagen mycket klättrande över branta partier med ”boulders” som var mer eller mindre svåra att passera.
Klockan 15.30 var vi framme vid Petra Piana hyttan. En härlig dag med mycket klättrande men inte så luftig och exponerad som vi trodde.

image012

image013

Bivack på Petra Piana

7/7 Petra Piana – L `Onda

Under föregående kväll blåste det upp och vinden höll i sig hela natten. Innan vi drog oss tillbaka till vårt tält vid bivacklägret vid Petra Piana hyttan hade vi, ätit massor med pasta med pastasås. För att undvika trängseln vid gasolspisen fixar vi middagen redan vid 18-tiden.
Hyttans lilla butik hade ett påvert och dyrt sortiment. Det enda som var prisvärt var rödvin på karaff, här kostade det 3,5 euro för 50 cl – billigare än öl och läsk.
Bengt går upp 4.40 och fixar kaffevatten i hyttans kök. Frukost med fin bergsutsikt från absiden. Iväg för dagens etapp kl 6. Vi tar det lugnt med morgonbestyren eftersom dagens etapp räknas som ganska kort och relativt lättgången. Leden följer främst åsnestigar och innebär c:a 500 meter upp och 900 meter ner. Under dagens vandring har vi möjlighet att köpa ost men eftersom det är getost avstår vi.

image014

Dagens höjdpunkt var ett längre stopp vid en flodbassäng som hade bildats vid en bäck. Eftersom vädret som vanligt innebar strålande sol och c:a 30 gr var det skönt att svalka sig i det kalla vattnet. Vi passerar en av de få ställen på leden som ger möjlighet till ett barbesök. Bergerie de Tolla har både livsmedelsförsäljning och restaurang (det finns en mindre bilväg dit). Vi avstår från frestelserna och går genom både alskog, lariciotallskog och bestånd av bokskog. Kl 15.30 når vi L`Ondahyttan där vi som vanligt beställer ”deux biuovac”. Trötta och utsvultna känner vi oss när vi hänger av oss ryggsäckarna utanför hyttan. Mellanmål sitter fint innan vi tar itu med kvällsrutinerna. Det är viktigt att hitta en bra tältplats, den ska vara inte vara stenhård (mjuk finns ej att hitta) och den ska helst inte luta. Det ska också vara möjligt att staga upp tältet med hjälp av tältpinnar som förhoppningsvis kan fästas i marken. Om det inte är möjligt behövs stenar som vi kan ha tältlinorna kring. Lyckas vi dessutom få tältöppningen mot en vacker bergssida helst åt öster så att vi får en fin utsikt under vår frukost är lyckan gjord. Det blev aldrig så att allt detta lyckades samtidigt.
I kväll blir det nyinköpt bröd (5 euro för ett gammalt torrt bröd) till pastamåltiden. Skönt med viss omväxling i dieten.  Vid L´Ondahyttan fanns bara 14 sängplatser. Därför tältade de flesta i denna hage som skyddade camparna från grisar som stjäl mat.

image016

Ödlor trivdes i värmen.

8/7 L`Onda – Vizzavona (uppåt 710 m, nedåt 1221 m, högsta höjd 2141 m).

Vi startade 6.15 efter frukost i absiden. Innan kaffet har gjort sin verkan provar Bengt att få igång Sara med hjälp av poesi: ”Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr” (K Boye).
Ännu en dag med kamvandring. Först upp för en brant äng med betande kreatur. Sedan söderut längs bergskammen där vi ibland har lätt vandring uppåt och ibland klättring för att ta oss från ett stenparti till ett annat. De första timmarna går det uppåt från 1400 m till över 2000 m.

image017

När det är lunchdags kommer vi lämpligt nog fram till ”Cascades des Anglais”, vattenfall omväxlande med kar som är möjliga att bada i. Vi njuter av svala bad och den vanliga lunchmenyn.

image018

image019

Sista delen av dagens vandring går genom bokskog på en lättvandrad stig. Precis som hemma i våra Göingeskogar finns det emellanåt spår av vildsvinens och förvildade tamgrisars framfart. Kl 15.45 anländer vi till Vizzavona som är en by med väg/järnväg och ett par hotell. Vi har två önskemål:
Att sova i en säng och att slippa pasta med tomatsås (I går blev det 98 % pasta och 2 % pastasås). Vi avstår från campingen och tar in på ett enkelt hotell (Gite Refuge Monte De Oro) som erbjuder sängplats (dock i sovsal med våningssängar) och halvpension. Allt för 36 euro per person. Vi har också möjlighet att proviantera livsmedel (mer pasta, ost från nötkreatur bland annat).
Vi summerar dagen: Sol, värme, höga berg, djupa dalar. Vilken dag vi haft! Toppenväder, härlig vandring.

9/7 Vizzavona – E Capanelle

Vi sover gott i detta Gite Etape som ligger mitt emot La Gare där några tar tåget och avslutar vandringen medan andra tillkommer. Ett trevligt engelskt gäng, som vi träffat på till och från de senaste dagarna, avslutar sin vandring här. Vi har unnat oss en riktig sovmorgon eftersom vi inte kan få frukost förrän 7.30. Frukosten är av kontinentalt snitt. Innan vi lämnar Vizzavona lyckas vi inhandla ett färskt bröd från ”lilla butiken tvärs över gatan”. Brödet räddar vår andra frukost och vår lunch. Vandringen de första två timmarna bär lätt uppför på en stig som är lättgången. Påminner på vissa avsnitt om att vandra på Ryssberget (Blekinge/Skånegränsen – Skåneleden Kust till kust). En fågel med brokig stjärt väcker några av våra vandrarbekantas intresse redan vid utfarten från Vizzavona. Vi gissar på en ”Korsikansk skogsskata” men guideboken upplyser oss att det är en härfågel. När vi kommer upp till Bocca Palmente, 1640 m blir det paus med 360 gr utsikt över ett alpliknande landskap. Perfekt plats för andra frukosten. I dag, liksom tidigare dagar, har vi sett skogspartier som bestått av lariciotallen, den korsikanska svarttallen som kan bli upp till 50 m hög.

image020

image021

Lunchen intas vid en bäck som erbjuder möjlighet till fotbad. Sista delen av denna vandringsdag innebär att många höjdmeter ska övervinnas innan vi är framme i E Capanelli, som är en skidanläggning. Oftast är den typen av anläggningar ingen skönhetsupplevelse och denna är inget undantag. Här finns begränsade bivackfaciliteter (ej tillgång till kök för de som tältade) så vi väljer att beställa sovsal med halvpension. Eftermiddagen ägnas åt dusch, tvätt av kläder och fika med iste. Vi träffar här en svensk tjej som gått från Calenzana i sommar och som också var på väg till slutmålet i Conca. Bortsett från tre semestrande yrkesmilitärer träffade vi inga andra svenskar än denna kvinna.

image022

Härfågel Wikipediabild

10/7 E Capanella – Prati

Sen start på grund av att frukosten serverades först 7.30. Det kändes som vi blev bestulna på de svala och sköna morgontimmarna. När vi drog iväg närmare kl 9 var det redan stekande hett i solgasset. Omväxlande vandring bland bok-, tall- gran och alskog samt dalsänkor med bäckar, platåer med mycket sten.

image023

image024

image025

Lariciotallar modell hög

image026
En droppande källa bidrar med kallt vatten
Ungefär halva sträckan i skugga, andra halvan i glödande solsken där våra friluftshattar kom väl till pass. En otroligt varm dag! Totalt drack vi c:a 5 liter under dagen.
På Bocca d`Oru, 1840 m, dit vi kommer efter en häftig stigning, svalkar höjden och vinden. Den består av en platå med stenar i häftiga formationer, påminner om Stonehenge! Vi ser Medelhavets rullande vågor in mot Korsikas östkust. Soldis skymmer dock vår utsikt något.
Pratihyttan ligger på 1820 m, mycket vackert och öppet beläget. Trevlig kväll tillsammans med Ulrika från Stockholm. Vi bjöd på svenskt neskaffe. Uppskattat. Övernattning i tält. Även i natt blåser det och ibland känns det som om vi och tältet ska blåsa iväg.

image027

Bocca d `Oro 1840 m med utsikt över Korsikas östra kust

image028

På ingång till Pratihyttan

11/7 Prati – Usciolu – ”bergskammarnas väg”, den sista etappen med beteckningen svår

image029

image030

På väg från Prati. Bilden tagen efter någon timmes vandring
Dagens vandring börjar med en kraftig stigning, därefter kamklättring/vandring i cirka två timmar.

image031

Vegetationen trotsar naturlagarna
Det känns att dagens etapp kommer att vara krävande. Normalt är Bengt ensam vid gasolplattan i det fria om han kommer dit strax före kl 5. Men inte så idag. Många vill komma iväg tidigt för att få en lång stund sval vandring under morgontimmarna. Det finns också en oro för väderomslag framåt lunchtid, vilket inte är ovanligt varken i Alperna eller på Korsika. Dessutom har GR 20-vandrarna respekt för den starka vinden som ibland kan göra kamvandringen till en obehaglig upplevelse. Det är svårt nog att hålla balansen på branta klippavsatser med massor av luft åt båda hållen. Riktigt allvarligt blir det om det blåser kraftigt. Än värre är det om det är regn och dålig sikt. Men även denna dag har vi vädrets makter på vår sida. Sol och molnfritt från morgon till kväll och efter kl 9 avtagande vind. Upp mot första ”Boccan” blåser det fortfarande men ju mer solen värmer ju mer avtar vinden.

image035

Vi hade en obefogad respekt för dagens etapp – vi kände oss i fin form och slapp alltför hård vind
Vi har inte en snabb takt då vi vandrar men ett ganska vägvinnande sätt att ta oss fram eftersom vi ”gnetar” på hela tiden utom då vi stannar för vattenpaus (c:a två minuter varje hel timme) och mat eller fikapaus (varannan timme cirka). Mat och fikapausens längd variera beroende på hur vädret är för tillfället och hur underlag och utsikt ser ut. Ju finare utsikt, ju bättre rastplats (tillgång till sol/skugga, lä) ju längre stannar vi. Undantag gör vi om vi befarar dåligt väder eller riskerar att komma i tidsnöd till nästa hytta. Det senare var inget problem på GR 20 eftersom vi inte var beroende av att komma i tid för att få plats i hyttan, detta är en av tältets fördelar. Att vandra med tält kan också kännas tryggt om man överraskas av dåligt väder och måste slå läger där man då råkar befinna sig. Men på GR 20 är detta inte möjligt annat än undantagsvis eftersom underlaget nästa aldrig är sådant att det är möjligt att slå upp ett tält.
De snabbaste vandrarna ser vi inte mycket av. De sticker iväg (ibland med pannlampor) före kl 6. Övriga träffar vi på till och från under dagen. Ett glädjeämne med att vandra etapp efter etapp på en vandringsled är att man kommer i kontakt med enskilda vandrare eller grupper av vandrare dag efter dag.
90 % av dagens vandring går över olika kammar och pass med massor av sten och klippor i olika storlekar. Inte många gångvänliga meter men ofta innebär ansträngningen att upplevelsen blir desto större. Ju mer vi måste anstränga oss för att ta oss uppåt, ju högre upp vi kommer ju bättre utsikt, desto större upplevelse är vanligtvis vår erfarenhet. En av dagens upplevelse är att se lammgamen sväva över bergen. Högsta höjden för dagen var Punta di Cappella 2041 m.
I slutet av dagens vandring hade vi tänkt lägga in en lunchpaus med siesta på en skuggig plats. Men vi hittade ingen lämplig rastplats utan kom i stället fram till Usciolu redan kl 14.15. Denna hytta har en hyttvärd som ser till att hålla ordning och reda och rent och snyggt kring hyttan. Han är dessutom tjänstvilligt till skillnad från vissa av sina kolleger. Han ser också till att ha ett relativt gott utbud i sin butik. Detta tack vare att han regelbundet rider ner till en närbelägen by och provianterar. Vi gynnar honom genom att köpa ost, kex, choklad och bröd. Under kvällen har vi trevligt samkväm med flera av våra vandrarkamrater, men vi oroas av att någon berättar att den kommande etappen lagts om (etapp 13) så att den leder ner till en by som vill ha del av den kommers som tusentals vandrare varje år bidrar med. Vid koll med hyttvärden får vi lugnade besked. Det har mycket riktigt skapats en extra etapp men det är möjligt att gå den ursprungliga sträckningen som, efter några timmars vandring på etapp 13, i fortsättningen är grönmarkerad.

image032

Hyttvärden i Usciolu hade ett brett sortiment av färska varor tack vare möjligheten att varje dag rida ner till byn Cozzano för proviantering

12/7 Usciolu – Asianu – högsta höjd 2134, uppåt 845 m, nedåt 1065 m.

image033

Dagens vandring börjar med en kort stigning till toppkammen

image034

image036

image037

Vi når Punta di a Scadatta (1836 m). En av kammarna kallas statykammen beroende på de märkliga formationer stenarna och klipporna har. Därefter går det nedåt c:a 300 höjdmeter. Vi försöker hålla koll på när leden delas och den röd/vita markeringen övergår i grönt. Om detta samarbetar vi med ett gäng tyska scouter och gemensamt ser vi hur ”vår” sträckning (den ursprungliga GR 20 etapp 13) fortsätter rakt fram och den nya extraetappen svänger av västerut. Vi kommer så småningom fram till en behaglig platå som erbjuder lätt och rask vandring under 1,5 timma.

image038

Kungsljus och fingerborgsblomma

image039

Cuscionuplatån är 7000 hektar stor. Här kommer vi in i ett område med ”pozzi”

Platån påminner om det böljande landskapet i Österlen. Här ser vi en snok, c:a 75 cm, som försvinner från stigen. Det är enda gången vi ser orm, men ödlor kryper omkring på stigarna och stenarna nästan överallt.

image040

Där den öppna terrängen övergår i blandskog når vi bäcken Furcinchesu. Här tar vi en lång lunchpaus med bad.
Stärkta beger vi oss iväg mot nästa bergskam. Uppåt 680 m, från början i skogsterräng och senare i öppet landskap. Efter en lång och mödosam vandring i tilltagande blåst når vi dagens ”all time high”, toppen på l`Alcudina, 2134 m. Berget är det högsta på södra Korsika. Fantastisk utsikt från toppen (men blåsigt!). Vi ser kustbandet mot sydöst. I söder tror vi oss skymta Sardinien. Vid god sikt lär det vara möjligt att skymta Elba nära Italiens kust. Efter denna ”toppupplevelse” är det slut med det roliga. Dagen har varit lång med hög värme speciellt i skuggfria områden. Vi var vid start fulladdade med vatten men behövde trots det fylla på vid några vattenkällor. Av dagens vandring återstår c:a 500 höjdmeter klättervandring nedåt. Ingen favoritterräng för Sara. Vi tar det lugnt och kontrollerat och når Asinau-hyttan mellan kl 17 och 18. Under tiden vi förbereder middagen (pasta och tomatsås!) utbyter vi erfarenheter från dagens äventyr med våra medvandrare. Fåordigt med de fransktalande lite mer utförligt med de tysk- och engelsktalande. På tal om franska så pratar alla det språket under dagen. Det hör till god ton att hälsa på de som man möter eller kommer i kontakt med under dagen med ett ”Bon jour”. Nackdelen är att alla säger denna hälsningsfras vilket innebär att landsmän och nordbor kan möta varandra utan att upptäcka att man har ett gemensamt språk.
Ännu en blåsig natt. Temperaturen sjönk när solen gått ner under horisonten. Några tropiska nätter med + 20 gr hade vi inte. Kanske c:a 15 gr nattetid.

13/7 Asinau – I Paliri

13 km lång med en beräknad gångtid på 7 timmar (plus tid för raster) enligt guideboken. Vi försöker att bortse från rikttiderna för de olika etapperna, vi håller vårt eget tempo. En uppskattning av hur vi förhåller oss till de beräknade tiderna enligt guideböcker är:
Uppåt = samma som riktider i guidebok (om det inte övergår i klättring eller att underlaget bestå av lösa stenar, då är vi långsammare)
På platten – lättgånget som Skåneleden – något snabbare.
Nedåt – riktiden plus 50 % om det handlar om en stig där det går att få fotfäste.
Nedåt – riktiden plus 100 % om det är fråga om svår och mycket brant terräng – vår sämsta gren, trots att vi går med stavar och kan avlasta knäna!
Denna etapp innehåller, liksom flera av GR 20 etapper, en normalvariant och en alpin. Vi tycker att normalvarianten är tillräckligt alpin för oss och väljer genomgående den.
Nattsömnen har störts av ett ständigt blåsande som skakat om tältet. Det tar emot att krypa ur sovsäcken, men efter ett par koppar kaffe känns allt bättre. Vi är klara för avgång 6.05. Flertalet går vid sextiden men våra tyska vänner (scouterna) kom inte fram till Asinauhyttan i går kväll förrän kring kl åtta. Vi får senare veta att de inte brutit upp förrän vid niotiden. De första dagarna vi träffade på detta scoutgäng var några av ungdomarna nära till sammanbrott. Överhettade, överbelastade och övertrötta stod några dem och grät i en brant backe.

image041

Klockan är 6.20 och vi har just lämnat Asinau
Vi njuter desto mer av de svala och sköna morgontimmarna i dag. Först går vi ned 500 höjdmeter och sedan söderut i dalgången. Vid en vägdelning tar vi normalleden och går c:a sex timmar utan längre avbrott. Några källor ska enligt guideboken finnas på denna sträckning men de är troligen igenväxta eller av andra skäl osynliga för oss. När vårt vatten nästan är på väg att ta slut hittar vi ett litet flöde som tränger ut ur den angränsande bergväggen. Vi samlar droppe efter droppe och fyller på så sätt ett par flaskor och kan också dricka oss otörstiga.

image042

En stund senare når vi Col de Bavella där det finns bilväg och ett par restauranger. Det känns både bra och dåligt att så abrupt komma i kontakt med bilturismen. Vi gynnar bägge restaurangerna, den första genom att dricka vars en läsk, den senare med att beställa pizza och en öl. Därefter känner vi att vi återställt vätskebalansen och fått ny näring i kroppen. Vi passar också på att komplettera vårt matförråd i en butik. Ut i skogen igen där vi hittar en skuggig plats som lämpar sig för en siesta. Från en utsiktspunkt ser vi under eftermiddagen Porto Veccio med näraliggande öar. Det känns nästa overkligt att vi snart har korsat Korsika från nordväst till sydost (drygt 175 km) längs med mer eller mindre brutala bergskammar. Redan c:a en km innan hyttan finns en vattenkälla (finns ingen vid hyttan) så vi stannar där och laddar upp med massor med vatten i våra flaskor.

image043

På ingång mot I Paliri

Lättsam och trevlig stämning på I Palirihyttan trots att de olika faciliteterna som dricksvatten, toa, dusch (kallt!) och lämpligt tältunderlag var utspridda i terrängen kring hyttvärdens lilla hus/reception. Bengts utflykt till duschen gjorde att han fick se ”kungen bland öns djur”, mufflonfåret. Det är Europas enda viltlevande får och enligt hyttvärden finns det bara ett begränsat antal på Korsika varav ett litet bestånd finns i skogarna nära I Palirihyttan. Natten bjöd som vanligt på blåst men för första gången var värmen besvärande även nattetid (låg höjd 1040 m).

image044

Solnedgång över Bavellamassivet sett från Palirihyttan

14/7 I Paliri – Conca, nedåt 926 m (Conca ligger på 252 m).

Bengt vaknar kl 5 av att det är spring kring hyttan och att skenet av pannlampor fladdrar i mörkret. Iväg till bivackköket (en gasoltub med två plattor varav en fungerade – den var upptagen redan!). Iväg till sovsalsköket där jag lägger beslag på en kastrull och en eldstad på gasolköket. Under tiden vattnet kokar söker jag mig iväg till toan för morgonbestyr. Åter till köket där termosen fylls med kokande vatten. Serverar Sara kaffe och baguetter, som hyttvärden sålde föregående kväll. Därefter iväg till köket för att rädda varmvattnet till vår andra frukost som vi tar efter ett par timmars vandring. I alla våra vandringar har vi försökt ladda vår termos med varmvatten innan vi beger oss iväg för dagens vandring.
Snabbt tar vi ner vårt tält och är klara för avgång kl 6.10. Mäktiga vyer trots den låga höjden. Bl a ser vi en bergskam med ett hål, den ser ut som en jättelik staty. Dessutom ser vi en naturlig klättervägg med en 200 m vertikal bergsvägg. Redan kl 8.30 är det mycket varmt. Vi tar en tidig 2:a frukost och bara någon timme senare kommer vi fram till Punta Pinzutabäcken som bjuder på svalt bad i bäckbassäng. Nästan alla våra vandringsbekanta samlas där, bara några multisportare rusar förbi. Det är tydligen någon form av tävling i dag eftersom vi ser ett trettiotal med nummerlapp och nästan obefintlig packning.

image045

Värmen är tryckande på så här låg höjd (550 m) och ett dopp i Punta Pinzutabäcken svalkar skönt

image046

En färgstart trollslända vid Punta Pinzutabäcken
Sista delen av sista etappen mot sista Boccan (Bocca U´Usciolu) var både vacker (både den dramatiska naturen och det hägrande Medelhavet samt slutmålet i Conca) och enormt varm. Sista pausen tar vi vid källan Radicale 1,5 km från Conca. Glada och upprymda når vi Conca c:a 13.45. Flera av våra vandringsbekanta når Conca samtidigt. Vi gläds tillsamman åt den upplevelse vi delar. På Concas Gite Etape beställer vi vars en Pietra och en transfer till Porto Vecchio. Vi delar buss med ett franskt par och två unga killar (en från USA och en från England). Vi berättade för amerikanen att vi någon gång i framtiden hoppas kunna besöka Grand Canyon. Han ansåg att det hade varit perfekt att ha Grand Canyon som träning inför GR 20 för att vänja sig vid värmen och strapatserna på GR 20. I Porto Vecchio tar vi in på hotell Panorama. Kvällen ägnar vi åt uteliv. Det är 14 juli, Frankrikes nationaldag. Vi sitter på stora torget (Place de la Republic) och njuter av musik, sång och en god måltid.
Vi gjorde det och vi gjorde det tillsammans!

image047

Några dagar utan strapatser – här på Cafe Opera i Nice efter fullföljd vandring

Läs mer