Grövelsjön – Tenndalen 2011

Grövelsjön – Tänndalen – Dalarna – Jämtland augusti 2011, Sten och Bengt

                                         3/8 Osby – Grövelsjön med tåg/buss

Åker med tåg kl 8 från Osby, från Mjölby buss till Motala där jag fortsätter med tåg till Borlänge. Träffar Sten som kommer med tåg från Stockholm till Mora. Från Mora, efter en kort matpaus, vidare med buss till Grövelsjön via bl a Idre. Installerar oss på STF Fjällstation, 515:- per person för ett mindre rum med våningssäng. Anläggningen är fullbelagd. Flertalet är förmodligen vandrare som tar dagsturer.

4/8 Grövelsjön –  Storrödtjärn

Upp kl 7 och start för vandring kl 8. 23 km relativt lättvandrat.

image001

image002

Mer än halva tiden vandrar vi på kalfjället

Sten beklagar att det finns så få fåglar. Hör/ser ljungpipare och lövsångare. Ser ganska mycket lämlar. Dessutom upptäcker vi  en vit ren. Saknar främst rovfåglar med tanke på att det är ett lämmelår. Åt väster ser vi norska gränsen.

image003

Plockar lite blåbär och hjortron. Undervegetationen är full av kråkbär. Möter flera vandrare, bl a två ungdomar från Schweiz.

Kommer till Storrödtjärn, SFT-fjällstuga kl 16.30. Stugan är bemannad (av en kvinna) och upplägget är självhushåll med tillgång till ett kök med gasolspis och övrig köksutrustning.  Duschen är ett tempererat dopp i näraliggande sjö (19 gr. i såväl sjön som i luften), där vi också hämtar dricksvatten.  För medlemmar kostar boendet 280:-/natt per person. Möjlighet finns att proviantera ur ett begränsat och ganska dyrt utbud. Vi befinner oss i väglöst land dit man kommer till fots under vandringssäsongen eller per skidor under vintertid. Till stugorna är det markerat både för vandring och kryssmarkering för vintertid. Dessa leder sammanfaller ibland men går oftast separat. Vinterleden går mera rakt på och ofta över och inte förbi vattendrag.

Sten upptäcker sjöorre i den intilliggande sjön. Stugvärden berättar om sitt uppdrag. Det är ett ideellt arbete via STF som avlönas med drygt 2000:- per månad plus traktamente. Ofta är stugvärden i arbete 4 – 6 veckor i svit. I dag är det vår bröllopsdag (Bengt o Sara) men telefonen har ingen täckning så vi får gratta och fira senare.

image004

STF Storrödtjärn

5/8 Storrödtjärn – Rogenstugan 

Mulet och 11 gr på morgonen.  Vi tar god tid på oss och går inte förrän kl 9.

C:a 20 km. till Rogenstugan. Vi har en vandringsrutin som innebär i stort sett: Vandring en timme sedan kort vattenpaus. Därefter c:a 1 timmes vandring innan vi tar förmiddagsfika. Därefter följer paus varje timme för vatten, lunch och eftermiddagsfika.  Därtill kan komma ytterligare stopp för fotografering eller för att titta på något speciellt sevärt. Vi finner snabbt en vandringsrutin som passar oss båda och som jag känner igen från vandringarna med Sara.

Dagens vandring går över områden med mycket sten.  De djur vi ser är bl a ren, lämmel och ljungpipare. Ömsom sol, mulet men inget regn.

image005

image006

image007

image008

Har sjön Rogen  väster om oss (vänster) under senare delen av dagens vandring. Möter bara en liten grupp vandrare på hela dagen. 

Framme vid Rogenstugan kl 16.00. Stugvärden är på utflykt och kommer senare under kvällen enligt lapp på dörren.  Vi tänder fyr i den vedeldade bastun och under tiden den värms fiskar Sten medan jag plockar blåbär.

Sedan bastu i kombination med dopp i sjön.  I bastun träffar vi en ensamvandrare som startat för 14 dagar sedan i Storlien.

6/8 Rogenstugan – Skedbrostugan

Dagens vandring går till Skedbrostugan c:a 20 km. Regn under natten men uppklarnande och soligt större delen av dagen.

image009

image010

Mycket sankmark i början. Vi går ofta på spänger som ibland finns under vattenytan.

image011

image012

image013

image014

I dag  passerade vi gränsen mellan Dalarna och Härjedalen (Jämtlands län). Skicket på leden (markering, spänger m m) är betydligt sämre på Jämtlandssidan.

På förslag av stugvärden går vi upp på två toppar (bl a Bastvåten) som ligger öster om den ordinarie leden. Vi blir rikligt belönade med strålande sol och milsvid utsikt över Rogenområdet och över fjällen på den norska sidan.

Ser fjällbjörk och dvärgbjörk. Även ren och lämlar. Mycket kråkbär, blåbär och en del hjortron. Sten saknar fortfarande rovfågel. Nedgången från de två topparna är stenig och obanad eftersom vi inte går på leden.  Även de resterande kilometerna till STF-stugan är stenig och sensam att gå. Vår vädertur består. Vi kommer precis till stugan när ett skyfall med åska kommer. På kvällen plockar jag blåbär för efterrätt till kvällsmålet och till frukostgröten. Sten får en öring som han äter som kvällsmål.

Möter under dagen ett fåtal vandrare men även en familj från England som paddlar kanot på Rogen.

7/8 Skedbrostugan – Tänndalen, drygt 20 km.

image015

Åter en natt med regn. Går iväg 8.20 med lätt regn. Efter en knapp timme kan vi ta av oss regnkläder.   Möter få vandrare under f m. Vandringen går över stenbemängd terräng varvat med vattensjuk mark där plank och spänger förhindrade oss från att bli blöta om fötterna. Jag är nöjd med mina Meindel  som  klarar vatten upp till skoskaften utan att blöta tränger in i skon.

Lunch äter vi vid en räddningsstuga, en vinterbivack som ska användas i nödfall under vinterförhållanden. Ser några tärnor och måsar, annars är fågellivet begränsat. Vi möter två danska killar som redan första vandringsdagen kommit utanför sitt kartblad. De hade blött tält (och ryggsäckar) som de lämnat några km bakom sig för att gå före för att finna någon form av ”shelter”. Jag gav dem mitt enkla kartblad. De skulle vara ute en månad!! En stund senare mötte vi en grupp tyskar (flertalet vi mötte under vandringsdagarna var tyskar). En av dem hade fått skavsår redan efter några km från starten i Tänndalen.  I stället för att ta på compeed valde han att gå barfota.

image016               

Stora delar av dagens vandring, främst efter lunch,  gick på kalfjället. Framåt sen eftermiddag kom vi fram till Tänndalens slalomanläggning. Därifrån gick vi en grusväg ner till Tänndalen. Därifrån stora riksvägen mot STF-vandrarhemmet. Den sista biten fick vi lift fram till vandrarhemmet.

8/8 Tänndalen – hemresa

Direktbuss (Härjedalingen) till Stockholm (avgång kl 10.00 – ankomst 19.00). STF-värden skjutsar oss till busshållplatsen i Funäsdalen.                 

                                             image017 

Läs mer

Korsika norr GR 20 2010

 

2010 – Korsika GR 20 från Calenzana till Castellu di Vergio .

 image001                           image002                                  

Wikipediabilder

Guidebok: Ewa Hellström-Bodström Vandra på Korsika

Karta: Carte de Randonnè 4250 OT 1:25000 (via kartbutiken i Stockholm)

Observera att                              denna beskrivning av vandringen är summarisk och subjektiv och inte skall ses som en guide eller ledbeskrivning. Den har i stället formen av korta dagboksanteckningar.

Varför Korsika och GR 20?

Efter att ha vandrat några av de mest spektakulära vandringarna i bland annat Nepal och Alperna (ex. Everestleden, Annapurna Base Camp,  Tour of Monte Rosa, Tour of Matterhorn, Tour of Mont Blanc samt Chamonix – Zermatt i Alperna) kändes Gr 20 både utmanande och lockande. Den anses som en av Europas tuffaste vandringsleder. Vår ambition var att vandra c:a en vecka och då gå de första och svåraste delarna av denna vandring

1 augusti 2010

 Tåg från Osby till Köpenhamn där vi tar in på Hotel Nebo. Efter några timmars turistande på stan blir det tidigt sänggående för att kunna gå upp kl. 4.30.

2 augusti

 Planet till Nice lyfter 7.15. Anländer till Nice kl 10.00. Nice har åtskilliga gånger fungerat som utgångspunkt för våra vandringar i Alperna. Ofta har vi både utgått från och avslutat våra vandringsresor i Nice, som har en speciell plats i våra hjärtan.

Vi  tar buss in till järnvägsstationen där vi uppsöker turistinformationen. Fixar ett boende för kommande natt på Hotel Acanthe helt nära Massenatorget med gamla stan och Promenad Anglais några hundra meter bort. Ett toppenläge med andra ord. Pris 65 Euro för ett dubbelrum. Dagen i övrigt ägnas åt bad, promenad på stan och att köpa biljetter till Korsikafärjan. Pris för enkel till Calvi är för Bengt 35 E (rabatt för + 60) och för Sara 70 E.

     image003   

Nice har många gånger varit vårt ”basläger” på väg till vandring i Italiens, Scheiwz och Frankrikes Alper. Denna gång är det färjan till Korsika som gäller.

3 augusti

 Snabb promenad till färjan som avgår 8.30. Vi fixar solstolar på det härliga soldäcket där vi sedan sitter i stort sett hela resan.  Åt medhavd frukost och lunch. Läste, solade och tittade på folk. Vid två tillfällen rusade alla passagerarna till relingen efter instruktioner från högtalaren på båten. Det var tumlare el. delfiner (?) som sprutade vatten. Kl 14.00 är vi framme i Calvi. Ägnar eftermiddagen åt att strosa i stan och att bada. Calvi är en stad som grundades av romarna på 100 talet f kr. Staden har en marina som inte går av för hackor (minst i klass med i Nice och Antibes). Det sägs också att Christoffer Columbus födelsehus finns i staden. Ett citadell från 1200-talet och en flera km långgrund sandstrand,  tillhör det som måste upplevas i staden. Vi uppskattade Calvi så mycket så att vi kom att avslutade vår vistelse på Korsika med fem dagar i staden. Kl 19.00 åker vi buss c:a 30 min. till Calenzana som är utgångspunkten för vår vandring. Medan Bengt fixar tältplats och uppsättning av detsamma så gör Sara middagen, pasta med tomatsås. Den tropiska natten i ett tält som vi var tvungna att sätta upp på hårt underlag i en lätt sluttning innebar en orolig sömn. Det blev inte bättre av att vi i vår iver att spara på vikten i våra ryggsäckar hade skippat liggunderlagen och bara tagit med oss vars ett sittunderlag att sova på .

4 augusti – etapp 1 Calenzana – Rif. Ortu di u Piobbu

 Upp strax efter kl. 5. Detta på grund av att vi ville undvika den värsta hettan och få så många timmars vandring som möjligt då det fortfarande var relativt svalt. Dock var det redan nu betydligt över 20 gr. Vi ville också undvika ev. åskoväder som ofta dyker upp under e m. En annan fördel med att komma relativt tidigt till Rifuge (hyttan) var att vi då hade större chans att få en sängplats inomhus och på så sätt slippa tälta.

Lagar frukost under stor trängsel i det gemensamma köket. Det blir te/neskaffe och surdegsmackor från brödet som vi alltid brukar baka och ha med oss på våra vandringar. Fyller vår termos med varmvatten som vi använder för vår kaffepaus i samband med vår andrafrukost efter några timmars vandring. Inget vatten finns att tillgå under dagens vandring så vi fyller våra vattenflaskor med nästan 4 liter vatten. Varmt redan när vi lämnar Calenzana ( 275 meter över havet) kl 6.15. Tur att vi går i skugga upp till Bocca à u Salti 1280 m. Uppåt hela tiden, det går åt mycket vatten. Därefter skog och sedan branta klippor, tidvis med vajrar. Kl 13.35 är vi framme vid Rifuge Ortu di Piobbu, 1550 m. Lätt regn sista delen. Härlig vandring! Småtufft och ”luftigt” på sina ställen. Efter” incheckning” (vi lyckades få vars en madrass i den gemensamma sovsalen i två plan) firar vi vår 37:e bröllopsdag med  öl och macka. Macka med lokala charkuterier och lokal ost. Satt perfekt bortsett från att vi i efterhand upptäckte att ölen (50 cl) var stark (6,5 %) och att vi nästan blev däckade av den. Till lunch lagade vi pasta och tomatsås. Vi hade två kg pasta och ett tiotal portioner pastasås i vårt ”skafferi” = ryggsäckar.

image004

Efter någon timmes vandring är solen på väg upp. Vi kan fortfarande skymta Calvi och Medelhavet

image005

Ett sterilt och kargt landskap möter oss

  5 augusti – etapp 2 Ortu di u Piobbu – Carrozzu

 Traditionell frukost genom köket på Rifuge, bröd, marmelad, the/kaffe. Till det en hembakad mjuk kaka med vanilj och torkad frukt.  Vi fick två extra bitar, dessutom tömde vi frukostbordet på allt kvarlämnat bröd. Vi stoppade i princip i oss så mycket vi orkade och lite till eftersom vi visste att dagen skulle bli krävande.

Vandringen påbörjade kl 7.00. Om denna dag kan följande sägas: Klättra, krypa, gå upp, gå ner, sten, sten, sten. Inte en meter på jämn mark på platten. En mycket tuff vandring med härligt väder, d v s strålade sol, fantastiska vyer. Dagen har innehållit passager av flera vackra ”bocca”. Ett par har vi använt som rast och fikaplats. Vidare har den inneburit vandring på klippkammar, på enorma stensluttningar och med kontakt med både bergväggar och avgrund. Det är som om leden söker efter de mest krävande och exponerade, men också vackraste, delarna av berget.

Enligt guideboken är etappen ”svår”.  Sara: ”Kan nog påstå att det är den tuffaste etappen jag någonsin gått under alla de år vi vandrat”. Framme kl 15.30 vid Rifuge Carrozzu. Belönar oss med mellanmål, the och citronbiskvier genom hyttans kök. Även denna natt får vi plats inomhus. Skönt!   

image006

Vi har lämnat hyttan Ortu di u Piobbu – ett stenigt pass väntar oss.

 6 augusti – tredje etappen Carrozzu och Ascu Stagnu

Vaknar 4.55 av att folk i hyttan går upp och förbereder sig för dagens vandring. Kontinental frukost genom hyttans kök. Äter omåttligt av det vita brödet och marmeladen. Tryggt att veta att det finns surdegsbröd kvar för vår andra-frukost som vi brukar ta efter högst tre timmars vandring och till lunchen några timmar senare. Vatten dricker vi minst en gång per timma. Även denna dag måste vi bära med oss vatten för hela dagen. Ger oss i väg 6.15 och kommer efter 10 minuter till en svajig hängbro med knähögt staket 10 meter över åfåran. Enligt guideboken är det många som avbrutit sin vandring just här av någon anledning… Sedan bär det uppåt och vi når passet Bocca di a Muvrella efter drygt tre timmar. Stannar här en kort stund för andra-frukost. Fin utsikt över ett flertal toppar över 2000 m men också utsikt mot Medelhavet och Calvi. Det bär nu brant ner i klippig terräng för att sedan åter gå upp till Bocca di Stagnu, 2010 m. Har man otur kan det blåsa kallt och hårt här och till och med komma snö. Men vi har det soligt och ganska lugnt och kan ta en lunchpaus på detta pass innan den långa nedstigningen mot Ascu börjar. Den är mycket brant och innehåller flera trånga ”kaminer” där vi klättrar och ålar oss ner. Inte Saras favoritterräng precis. Under dagens och gårdagens vandring var det 98 % brant upp eller ner. Mer Via Ferrata och klättring (scrambling = kravla, klättra) än vandring. Efter en andra frukost når vi Ascu kl 13.45. Ascu är en liten skidort som under sommaren fungerar som hytta för bergsvandrare. Här finns möjligheter att proviantera från ett begränsat men ack så dyrt sortiment av matvaror. GR 20 går genom otillgänglig terräng och passerar bara undantagsvis genom bebodda områden. Ascu består i princip bara av några byggnader i anslutning till skidanläggningen men det finns bilväg dit.

image007

Hängbro över Spasimatabäcken – ingen risk att möta yakar som i Nepal!

7 augusti- etapp 4  Ascu – Tighjettu

 Vi är lyckligt ovetande om vilka prövningar dagen kommer att föra med sig. I guideboken kunde vi läsa oss till att dagens etapp mellan Ascu Stagnu och Refuge de Tighjette var svår och lång och innehöll flera vajerpassager. Kartan visade på ett streckat parti som på franska kallas ”passagen dèlicat”. Vi hörde också andra vandrare prata om ”Cirqueten” med stor respekt (Cirque de la Solitude).

Vi beger oss iväg kl 6.15 d v s strax efter soluppgången. De första femton minuterna irrar vi omkring Ascu Stagnu innan vi hittar rätt stig. Vi hade förväntat oss att de flesta som bodde på ”vandrarhemmet” och flertalet av dem som tältade runt omkring anläggningen skulle bege sig iväg mot Rif. de Tighjette. Men så blev det inte. Det vara bara en handfull av de kanske hundratalet vandrare som hade övernattat på Ascu Stagnu som skulle gå vidare på GR 20. Vi antar att många nöjde sig med de första etapperna och återvände till civilisationen via bilvägen. Andra valde att göra en toppbestigning av Korsikas högsta berg Monte Cinto, 2706 m.

I övrigt började denna vandringsdag bra. Klart och soligt och en temperatur som inte översteg 30 gr. Då vi var över 2000 m var temperaturen 15 – 20 gr. Efter några timmars okomplicerad vandring når vi Bocca Tumasginesca. Här är det dags för oss och andra vandrare att rasta och fylla på depåerna med mat och vätska. Vi har nått den beryktade ”Cirqueten”.  Det är en ”gryta” omgiven av branta klippväggar med inslag av trånga passager, s k kaminer och skorstenar. Botten av grytan ligger kanske 400 meter ner och vi ska ner 200 m för att sedan ta oss upp lika många meter på andra sidan. Vi ser hur vandrare före oss ”firar” sig ner med hjälp av vajrar och fasta länkar i berget. Grytan upplevs (lite felaktigt)  som en vertikal avgrund där vissa delar är säkrade med länk, vajer och fasta stegar men andra måste passeras med hjälp av friklättring.

Innan vi börjar överlägger vi med varandra om vi ska fortsätta eller vända åter. Det som talar för att vi ska fortsätta är att vädret är bra, vi är omgivna av andra vandrare som inte verkar vara bättre alpinister än vi och vi känner oss i bra form. Under klättringen ner men också på väg upp på andra sidan grytan hade vi sällskap med ett franskt par där frun och Sara fann varandra i någon slags mental gemenskap.

När vi alla lyckats kravla, krypa, klättra till det hägrande passet Bocca Minuta, 2218 m gratulerade de varandra till den lyckade passagen men Sara sa ”aldrig mer” en sådan ”vandring” igen. Men hon sa också ”Jag vill inte ha den ogjord”. På You Tube finns ett antal klipp som visar hur förhållanden är på denna passage. Sök på Cirque de la Solitude.

  Bocca  Minuta tar vi en lång lunchrast. Långt nere i dalen kan vi skymta Rif. de Tighjette. Efter två timmars klivande och kravlande över och omkring ett otal stenar i den långa branten når vi Tighjettehyttan kl 15.00.

image008

Vid foten av Cintomassivet

image009

Öppet och lättgånget c:a en timma från Ascu Stagnu

image010

Snöfläckar och Medelhav samtidigt på denna vandring!

image011

Stenig passage innan vi har kommit till Cirque de la Solitude

image012

image013

Det känns nästan som vi tar oss lodrätt ner i botten på kitteldalen ”Cirque de la Solitude”

 image014

image015

Sara och denna kvinna (t.v.) stöttade och peppade varandra

image016

Fingerborgsblomma (Digitalis) växer i en skreva i ”Cirqueten”

image017

På väg upp ur kitteldalen

image018

Nästan uppe!

image019

Uppe!

image020

Här har vi kommit upp ur ”Cirqueten” och har nått Bocca Minuta, 2218 m

image021

Det räckte inte med ”Cirqueten” för denne spänstige vandrare – han besteg Bocca Minutas högsta topp medan vi rastade och fikade

image022

Vi är på väg till rif. Tighjettu genom, som det känns, ett oändligt stenskavel 

image023

Ett fågelbo,  pungmes  heter  fågeln

8 augusti  etapp 5 Tighjettu – Ciottulu à i Mori

 Vi unnar oss en sovmorgon vilket betyder att vi går upp kl 6.45. Lätt frukost med te/kaffe och gammalt torrt bröd som vi köpte för dyra pengar vid förra hyttan. Tar farväl av våra vandringskamrater från Frankrike som skulle ta en vilodag på hyttan. Dagens etapp är enligt guideboken lätt och kort och vi ställer in oss på en dag med lugn vandring med många pauser.

 Vi lämnar hyttan kl 8.20 och stannar redan kl 9 vid en hytta/fäbod, Bergerie du Vallone där vi köper lokalproducerad fårost. Vi gläds åt att det för första gången på denna vandring finns jämn och slät stig. Efter en behaglig första del av etappen kommer vi till en brantare uppstigning mot passet Bocca di Fuciale. Väl uppe på passet var det bara en kort stunds vandring på betesängar ovanför trädgränsen till rifuge Ciottulu á i Mori. Fint belägen hytta med fantastisk omgivning. Vi måste tälta eftersom det inte fanns plats i hyttan. Ett mindre gemensamt gasolkök finns mitt ute i terrängen där vi lagar vår middag, löksoppa och pasta med fårost.  Vi kommer i kontakt med en sportig fransman som med minimal packning avverkat två dagsetapper. Han vandrar också leden norrifrån och passerade alltså Cirque de la Solitude tidigt denna morgon. Han berättar att tre vandrare hade blivit evakuerade med helikopter från ”cirqueten”. De hade blivit rädda och paralyserade och varit oförmögna att ta sig därifrån.

image024

På väg från rif. Tighjettu

image025

image026

image027

Bilder från det lilla tältlägret vid rif. Ciottulu á i Mori

 image028

Vid Bergerie d´U Vallone

 9 augusti – etapp 6 (halva etappen) Ciottulu à Mori – Castellu de Vergio

Upp c:a 6.15 efter en bra natt i tält med liggunderlag som vi lånade av rifugen. Äter frukost  där också. Vi tar det riktigt lugnt och börjar vandra först kl 8.15. Stigen är stenig men går den första timmen relativt plant över det böljande bergslandskapet.

Under hela dagen var det flödande sol och mycket lättgånget.  Vi passerade betande djur, får och nötkreatur samt någon fäbod men liksom tidigare dagar ingen bebyggelse. Eftersom detta kom att bli vår sista vandringsdag tar vi det extremt lugnt och tar alla tillfällen att stanna för en paus och njuta. Vi planerade att gå till Castellu de Vergio eftersom det är möjligt att ta sig därifrån med buss. Nästa tillfälle att återgå till civilisationen kommer inte förrän flera dagsmarscher bort och vi vill ha tillfälle att utforska ön också innan vi återvänder till Nice.

image029

Behaglig vandring på väg till Castello de Vergio

image030

Lätt vandring  från Refuge de Ciottulu – det känns som om det är första gången på sex dagar som vi kan kosta på oss att höja blicken utan att snubbla på stenar

Efter ett par timmars vandring kommer vi till floden Gola som omges av vackra ängar. På ett ställe hade det bildats en lite större vattensamling i floden och där träffade vi en fransk familj som badade i det iskalla smältvattnet. Det såg lockande ut så vi tog också ett dopp.

image031

image032

image033

Vi tar gott om tid på oss för svalkande bad i Golos bassänger och för långlunch

När vi kom fram till skidanläggningen Castello di Vergio, kl 12.55 har vi tur. Den lilla butiken stänger för siesta kl 13.00. Vi hinner handla mat och dryck som vi avnjuter i solen innan vi kl 15.00 tar en lokalbuss till Corti där vi är framme kl 17.00. Tur att det finns skickliga chaufförer på de smala och slingrande serpentinvägarna.

Vi uppsöker turistinformationen som givetvis ligger i stans city inte långt från kyrkan och torget. Vi får tips om ett boende och traskar dit och checkar in. Dusch och lite handtvätt av det mest nedsmutsade i klädväg och sedan ut på stan igen. Vi firar vår vandring med en stor ”Pietra”, det goda lokala ölet och en pizza.

Ett stort äventyr är över. Vi har verkligen tänjt på gränserna. Tuffare och hårdare vandring än väntat. Nu väntar sol, bad och sightseeing.

Vi stannar ytterligare en vecka på Korsika. Nästkommande dag åker vi tåg till Bastia där vi hittar ett bra boende mitt i stan. Dagen ägnar vi i övrigt åt att utforska staden till fots och att bada på en beach som inte ligger så långt från city.

Efter ett dygn i Bastia fortsätter vi till Calvi där vi får problem att hitta boende. Det är högsäsong och Calvi  är en stad som innehar det mesta i turistväg. Historiska platser, vacker stadskärna nära hamnen, en flera km lång beach helt nära staden, en fantastisk marina och en omgivning med böljande landskap lämpad för dagsvandringar men inget boende enligt turistbyrån. Efter lite tjat från vår sida blev vi hänvisade till en enstjärnig camping i utankanten av staden. Vi gick dit och fick ett positivt bemötande och blev anvisade några kvadratmeter där vi kunde ställa vårt lilla tält. Helt o k för oss som bara använde campingen för övernattning och en dusch och en snabbfrukost innan vi begav oss iväg på olika aktiviteter för dagen. Praktiskt och billigt för oss. Fem nätter där kostade inte mer än vad vi brukar betala för att dubbelrum på hotell i Frankrike (c:a 70 euro).

image034

I vårt Hillebergs Nallo

image035

Dagsvandring utanför Calvi

image036

Hibiskusblomning på en gata i utkanten av Calvi

Tankar om packning: Vi följer strikt en packningslista som vi använder oss av vid alla våra vandringar. Vi brukar hamna på totalt c:a 25 kilo för oss båda. Allt vi behöver för 2 – 3 veckor vistelse under och efter vandringen finns med i våra ryggsäckar. Vikten varierar bland annat på hur mycket vätska vi tvingas bära med oss och tillgången till proviant under vandringen. Vi har oftast med oss bröd (första veckan i form av hembakad surdegslimpa), mysli (nötter, russin), Vitargo (energipulver för energidryck ) och neskaffe så att vi säkrar upp lunchmaten och mellanmålen under en dagsvandring. Finns hytter eller byar med tillgång till proviant jämte vandringsleden så har vi mindre mängder lunchmat/nödproviant med oss. Denna vandring krävde inte bara lunchproviant utan också att vi bar med oss livsmedel för flera dagars vandring. Dessutom måste vi ha med oss tält, sovsäck och viss köksutrustning. För att inte hamna för högt kilomässigt i vår packning var vi tvungna att göra ingrepp i vår packningslista. Ex:

Två par strumpor, kalsonger/trosor (handtvätt varje kväll).

Liten tandborste med en pytteliten tandkrämstub.  

Ultralätta skor som komplement till vandringskängorna. Typ Foppatofflor

Reservskoband kan också användas till tvättsnöre

Duschkräm och  solskyddsolja i små specialförpackningar för en veckans förbrukning.

Inga vantar och mössa – om det blev för kallt på något högt pass blev det strumpa på händerna och snusnäsduken (som skyddade huvudet mot solen) som blev mössa.

Inte hela guideboken i packningen utan bara kopior på de sidor som vi behövde.

Sol, sten och vatten är tre element i GR 20image037image038
Läs mer

Madonna di Campiglio – via Ferrata 2009

image001

Guidebok: Vandra i Dolomiterna av Ewa Hellström-Boström samt material från lokal turistbyrå

Karta: Kompass 073 Dolomiti di Brenta Via delle Bocchette 1.30 000

Varför Madonna di Campiglio?  Vi ville testa och känna på en lätt Via Ferrata (klätterstig). Detta skulle vi kombinera med  några dagsvandringar i området, trots att vi egentligen inte är anhängare av konceptet ”dagsvandringar”. Vi föredra att gå leder från punkt A till punkt B under flera dagar.

                                                         

                                                          6 juli

Osby – Kastrup med tåg. Vidare till Bologna med flyg. Flygbuss från flygplatsen i Bologna till järnvägsstationen. Promenad 400 m till hotellet, Il Guercido, som vi förbokat på nätet. Bekantar oss under kvällen med staden.  Många kulturbyggnader. Handlar ost och oliver i gamla stan.  Gör ett stopp på fina gatan för en aperitif innan vi avslutar dagen med en kebab.

                                                          image002

Bologna Wikipediabild

 

 

7 juli

Först en god frukost sedan tåg till Ferrara (2 x 3,80 euro), vilket inte visade sig vara det optimala vägvalet.  Efter tågbyte åker vi vidare till Trento (2 x 11,80 euro). Där hade vi två timmar väntetid som vi använde till rundvandring i staden. Sedan vidare med buss i 2,5 timme till Madonna di Campiglio (2 x 45 euro) där vi snabbt fann ett trevligt hotell. Kvällen i Madonna ägnade vi åt att strosa runt i den lilla skidorten.  Tidigt i säng. Åska och regn under natten.

                                                                                       8 juli 

Efter frukost fick vi skjuts av hotellägaren till linbanestationen Grosti. För 20 euro kunde vi åka till Passo del Grosti, 2446 m. Därifrån vandrade vi till Rifuge del Tucket, 2271 m. Sedan till Rif. Casinei, 1835 m och vidare till Rif. Vallesinella 1513 m. En vacker och inte alltför ansträngande dagsvandring var därmed slut. Därifrån buss till Madonna. Sedan till Alpina sällskapet (Club Alpino Italiano) för råd och tips om utrustning och val av lämplig Via Ferrata. Hyr en klättersele till Sara. Bengt hade egen med sig hemifrån. Rådet beträffande lämplig Via Ferrata och eventuell guide var att vi bör väljer en lättare klätterstig och använda oss av sele och stegjärn/isbroddar. Då kan vi utan problem gå själva.

image003

image004

Pietra Grande, 2936 m, här ska vi några dagar senare göra vår första Via Ferrata

image005

Mellan Passo del Groste och Rif. Tukett

image006

image007

Dagsvandringen bjuder på många mäktiga Dolomitervyer

image008

image009

image010

Rif. del Tukett, 2271 m – här tar vi en fikapaus

image011

Österut från Rif. Tukett mot Castelletto Superiore, 2700 m

image012

Stig 317 mellan Rif. Tukett och Rif. Casenei

9 juli

Checkar ut från hotellet efter frukost. Betalar 160 euro totalt för två nätter.  Proviantering i Madonna innan vi åker buss från Palu till Ristorante Vallesinella. Här börjar vi en vacker vandring. Först brant uppåt. Målet för dagen är Rif. dei Brenter, 2182 m.

Först bär det brant uppåt i tät ”trollskog” som övergår i barrskog och sedan i lärkträd. Paus för kaffe vid Rif. Casinei. Det blir helt fel när vi beställer två latte, får då två glas mjölk. Det ska naturligtvis vara kaffe latte!

Vidare via luftiga stigar och vackra blomsterängar. Under vandringen ser vi alprosor, smörblommor, alpklocka och tätört samt gentiana. Stigen går även genom en stor klippklyfta och vidare genom en tunnel.  Efter några timmar når vi Rif. Brenter. Strax bredvid finns en minnesbyggnad över de från trakten som omkommit i bergen. Eftermiddagen ägnas åt strosande i närområdet, lunch, läsning (av böcker från vårt resebibliotek i ryggsäcken) och vila. Vi har fått ett bra och varmt (!) rum med två bäddar. Snyggt och fräscht på ”riffen”. Många vandrare i rörelse under dagen och många gäster har valt att övernatta här.

image013

Vid trädgränsen på väg till Rif. Brenter

image014

image015

Klippravin på väg till Rif. Brenter

image016

Passage över ett snöfält väntar

image017

Vi har lämnat skog och grönskan

image018

Typiskt Dolomiterpanorama

                                                                                       10/7

Efter den vanliga ”hyttfrukosten” (the/kaffe, bröd med smör och marmelad) går vi c:a kl 8 mot Rif. Tuckett på stig 318 med avsikt att fortsätta på stig 328. Men det stigvalet (328) visade sig innebära hala stenar med en hel del vandring på skrå. Vi bestämde oss i stället för att fortsätta på stig 318 till Rif. Casinei. Därifrån väljer vi stig 317 till Rif. Tukett. Från Rif. Tukett går vi stig 316 och därefter 331 till Rif. Graffer, 2261 m.

Mycket omväxlande vandring med sten, snöfält, ängar, klippblock och gles skog på lägre höjd. Fascinerande att se alpblommornas kamp med snön. De dyker upp så snart en liten fläck blir snöfri. Inte så många vandrare i dag. Även vädret växlar: sol, dimma och lite regn.  Tyvärr mycket dimma.

När dimman lättar har vi fantastisk utsikt över berg och dal.  Framme på Rif. Graffer installerar vi oss på ”lager”. Efter dusch blir det fika, kaffe med sachertårta och apfelstrudel.

image019

Mellan Rif. Brenter och Rif. Tukett

image020

Magisk morgon i Dolomiti di Brenta

                                                                                       11/7

Upp 6.45. Frukost i matsalen där ett antal MTB-cyklister laddar för en ny dag i cykelsadeln på bergsstigarna. I dag ska det ske! Vår första Via Ferrata. I boken ”Vandra i Dolomiterna” har Ewa Hellström-Boström beskrivit en led som ”mycket lätt klätterstig”, den heter Gustavo Vidi och utgår inte långt ifrån vår hytta. Beräknas ta tre timmar och går delvis genom Pietra Grandes (2937 m) sydvästflank.

”Mycket lätt klätterstig” låter ju betryggande men för säkerhets skull pratar vi med hyttvärden om våra planer. Väderutsikterna är ok och han önskar oss en trevlig tur men varnar oss för hala passager på snö i sluttande terräng.

Först går vi går vi till liftstationen Groste där vi möts av skylten ”Bara för erfarna” vid markeringen för vår Via Ferrata. Vädret var soligt och temperaturen behaglig. Den första delen av klätterstigen gick i ett soligt läge brant uppåt. Ingen säkring fanns här utan det var vandring/klättring på en brant och luftig stig. Efter c:a en halvtimme ändrar sig leden. Nu mer horisontell men fortfarande mycket luftigt. Det känns som om det hundratals meter djupa stupet bara är ett fotsteg vid sidan om leden. Sedan kom vi till partier av leden som gick på en smal stig med vertikalt berg till höger och branta stup till vänster. Fortfarande inga vajrar eller annat som vi kunde säkra oss i. Men snart kommer vi till en ”säkrad” sektion där vi tar på oss klätterselarna och fäster kabinhaken kring en vajer. Dessa finns i sektioner så att vi hela tiden måste lossa och fästa våra kabinhakar. Vi har två repslingor på selarna så att en repslinga med kabinhake hela tiden är säkrad i vajern. Två partier av klätterleden innehöll stegar som också var utrustade med vajrar för säkring. Vid detta parti av leden undrade vi om vi verkligen var på rätt klätterstig. För oss kändes den inte som ”mycket lätt” som guideboken beskriver den, men allt är relativt och vi har nästan ingen erfarenhet av klätterstigar.

Två isiga snöpartier med 45 gr lutning (som några meter längre ner slutade med en avgrund) skulle vi passera.  På med isbroddar och bra stöd med stavarna tillsammans med ett djupt andetag och stor försiktighet! Efter 2,5 timme kom vi in i en del av leden som var mer lättgången.  Vi inväntar en grupp med fyra vandrare och guide. Vi utbyter erfarenheter och fototjänster. Där blir det också paus med kaffe och kex.  De skulle fortsätta vidare över ett stort snöfält medan vi begav oss ner på serpentiner  till Rif. Graffer.

image021

På väg mot Via Ferrata Gustavo Vidi

image022

Vi ska upp på kammen

image023

Brant uppstigning/klättring till kammen som leder vidare till vajerpartierna

image024

Uppe på kammen med massor av luft åt tre håll

image025

image026

Enkel kamvandring en stund

image027

Hyttan som vi lämnade under morgonen syns långt nere

image028

image029

Först en behaglig stig – sedan väntar allvaret

image030

Klättersele på!

image031

Upp på stege i berget – men säkrad i vajern

image032

Klippan är avklarad med hjälp av stegen

image033

Vi har berget till höger och ”avgrunden” till vänster

image034

På säkrare mark

image035

Vi har gått ovanför rasbranten och snöfälten

image036

Man kan förnimma stigen uppe i kanten av bergsmassivet

image037

Klätterstigen går horisontellt i bildens mitt. Snöfältet passerades utan vajersäkring men med isbroddar på fötterna och stavarna i backen som stöd

image038

image039

image040

image041

Äntligen på säker mark – men vi gör gärna om det

image042

På vägen ner från Pietra Grande mot hyttan, rif. Graffer

image043

                                                                                       11 juli fortsättning

Vid lunchtid är vi tillbaka på Rif. Graffer. Vi äter en lättlunch på deras soliga uteservering och summerar dagens upplevelse. Spännande med inslag av skräckblandad förtjusning är några av de intryck vi har. Men vi är inte avskräckta.

Under eftermiddagen vandrar vi tillbaka till Madonna, därifrån åker vi buss till Brescia (2 x 28 euro).  Övernattning i Brescia. Sedan tåg till Turin där vi stannar två nätter på Hotel Montevecchio. Från Turin går resan med tåg till San Remo (2 x 12,70 euro) där vi bor en natt och bland annat besöker Alfred Nobels sommarhus. Till slut vidare med tåg till Nice (2 x 11,30 euro). Där stannar vi några dagar för sol och bad innan vi flyger till Köpenhamn.

image044

Villa Nobel i San Remo – här bodde Alfred Nobel de fem sista åren av sitt liv. Världens största blomstermarknad finns i San Remo och härifrån kommer blomsteruppsättningarna till Nobelfesten 

Läs mer

Saint Etienne de Tinèe – Nice GR 5 2008

image001      image002

Guidebok: Walking the French Alps – GR 5 Lake Geneva to Nice
Karta: IGN Carte de Randonnèe, 1:25 000 – 3639 ET, 3640 ET, 3641 ET, 3741 OT, 3741 ET, 3742 OT är det kartor som rekommenderas för hela GR 5. För denna vandring skaffade vi oss 3641 ET. I övrigt hade vi lokala kartor från turistbyråerna.
Varför GR 5? Eftersom leden ligger lämpligt till geografiskt från Nice tyckte vi det var spännande att gå några etapper söderut mot Nice. Klimatet/vädret, lavendelfälten över det medelhavsnära böljande landskapet, det franska köket lockade oss till denna vandring i Provence Alpes-Cote d`Azur (Region) och Alpes – Maritimes (Departement).

11 juli Turin – Nice – S:t Etienne de Tinèe

Vi kommer till Nice vid lunchtid. Tidigt i morse åkte vi från Turin efter att tidigare under veckan vandrat Arolla (Schweiz) till Cervinia (Italien).
På turistinformationen vid La Gare får vi besked om att det finns bussförbindelsen med S:t Etienne de Tinèe. Nästa buss går 17.30 och vi väljer att ta den. Biljetten kosta 1 euro per person!! Samma pris som att åka lokalbuss eller spårvagn i Nice. S:t Etienne de Tinèe tillhör Arrondisment Nice där det just nu är en intensiv kampanj för kollektivtrafiken. Staden har just fått ett förnämligt spårvagnsnät.
Vi är framme 19.45 och beger oss till ortens Gitè de etappe som vi hittar tack vare hjälp från ortens A-lag. Värden för boende verkar överraskad när vi kommer. Vi hade inte förbokat men han ordnar husrum och frukost åt oss. Kvällens måltid intar vi på bykrogen, sandwich med ost och salami.

12 juli S:t Etienne – Roya

Upp kl. 7 för frukost. Bengt besöker stadens bagare och grönsakshandlare för lunchproviantering.
Efter betalningen (50 euro totalt för logi och frukost på Gitè de etappe) beger vi oss mot Auron som är första byn söderut efter Etienne de Tinèe. Den marknadsför sig som en ”året runt resort”. Det låter inte lovande i våra öron! Vi äter en sen andra frukost (eller tidig lunch) på en bänk mitt i centrum. Vandringen fortsätter i lugn takt bland annat förbi en golfbana och vi når efter en dryg timme Col du Blainon, 2011 m. Dags för en längre paus där. I den lilla byn Roya har vi, för ovanlighetens skull, bokat plats på Gìte de Roya. På vägen dit passerar vi längs stora lavendelängar. Framme i Roya blir vi väl mottagna på den bar/restaurang som hör till Gite de Roya.

image003

På väg till Roya

image004

På ingång till den lilla byn Roya

13 juli Roya – Gité de Longon

Gårdagen rundades av med en god middag till ackompanjemang av åska, regn och hagel. Ovädret fortsatte nästan hela natten. Vi sov i ett litet annex där det faktiskt droppade in regnvatten. Men ingen större skada tack och lov. Efter en rejäl frukost drog vi iväg kl 8. Gr 5 går nu in i Mercantour Nationalpark. Det mjuka lavendel-landskapet lämnar vi bakom oss. I ställer möter vi branta vindlande stigar över gröna ängar, branta stenras och vattendrag. Regnet under natten har tyvärr slagit ner mycket av floran. Vädret växlar mellan sol, moln och dimma men inget regn. På håll ser vi snö på bergstopparna. Vi går också förbi mindre snöfläckar. Uppe på Col de Crousette, 2480 m, blåste det hårt och var dimmigt. Här skulle det, vid klar sikt, vara möjligt att se Medelhavet för första gången, men icke så för oss. Under dagens vandring stötte vi på otroligt stora fårhjordar som vaktades av vallhundar. Vi såg också murmeldjur och rovfåglar som svävade över bergssluttningen.

image005

Efter c:a sju timmars vandring är vi framme vid Gité de Longon, 1883 m. Det är kyligt i hyttan och duschvattnet är kallt. Så vi kryper ner under två filtar för att få upp värmen innan middagen. Grönsakssoppa, pasta med apelsinmarinerat kött, fårost och god kaka till dessert avslutade en upplevelserik dag.

image006

14 juli Gité de Longon – St. Dalmas-Valdeblore

Än en gång ska vi fira 14 juli, Frankrikes nationaldag, på vandrande fot i detta vackra land.
Som vanligt hänger vi på låset till matsalen för att kunna äta frukost så tidigt som möjligt. Vi dyker upp kl sju, det uppskattas inte av värdinnan som vi tycker behöver lära sig service och smidighet. Nåväl, vi kommer iväg kl åtta och börjar vandringen med att gå ner från 1883 m till 1290 m. Vi passerar genuina byar, vackra blomsterängar och går också på några belagda vägar. Mycket varierat och mer blir det under dagen.
I St. Sauveur-sur-Tinèe stannar vi för att handla bröd och bakverk för en fika som vi tar vid byns vattenkonst. Under eftermiddagen drar ett rejält åsk- och regnväder fram över oss. Till och från har vi sällskap av ett par från Holland. De ger oss telefonnummer till ett boende i St. Dalmas-Valdebloire. Vi bokar vars en bädd på Gitè Marmot.
En lång, varm och mot slutet blöt vandringsdag är slut och en härlig ”after walking” tar vid. Den börjar med att vi tar en promenad i byn där vi blir åskådare till byns mästerskap i boule.

image007

Boule i St. Dalmas-Valdeblore på nationaldagen den 14 juli

I byn finns ett ”old quarter ” med en kyrka från 1000-talet. Sedan en glass i kvällssolen vid Gitè Marmond. Middagen på boendet äter vi tillsammans med värdfamiljen och två franskspråkiga gäster. Maten är genuin och vällagad! Salami, oliver, bröd, kycklinglår, squashgratäng, sallad, ost, fruktsallad och lokalt vin som måltidsdryck.
På en blandning av engelska och franska lyckades vi få fram ett ungefärligt recept på squashgratängen, laga till och njut:
Riv två medelstora squash och pressa ur vätskan, riv en gul lök och en stor klyfta vitlök, blanda det rivna med två ägg, örtsalt och riven god ost. Smörj en eldfast form med olivolja, häll i gratängsmeten, ringla över lite olivolja och strö över ströbröd. Gräddas i 175 – 200 grader till gratängen har fin färg och har blivit fast.
I St. Dalmas finns det möjlighet att välja en alternativ led, GR 52. Den har först en sträckning norrut, österut och sedan söderut och den kommer fram till kuststaden Menton inte långt från den italienska gränsen. Vi fortsätter ordinarie sträckning mot Nice.

15/7 St. Dalmas – Valdeblore – Utelle

Tidigt upp och frukost vid sjutiden. En lång vandringsdag väntar. Nästa möjlighet till lämplig inkvartering är i Utelle, åtta timmar från Dalmas.
Den första timmen bär det kraftigt uppåt. De kommande timmarna har vi fin vandring på c:a 2000 m höjd och för första gången ser vi Medelhavet tydligt söderöver. Samtidigt har vi sikt över snöklädda bergstoppar åt nordost. Vi tar två rejäla pauser med ”skor av”. Vi tror att det är viktigt att vädra fötterna ett par gånger varje dag speciellt då det är varmt som i dag (c: 30 gr em-tid). Vi är också noga med att smörja in fötterna med vaselin varje morgon och att ha väl utprovade vandringssockar. Detta sammantaget har säkert bidragit till att vi nästan aldrig har haft skoskav. Känner vi minsta tendens till skav sätter vi på Compeed.
Det är inte möjligt att proviantera under dagens etapp. Bara en vattenkälla finns vad vi kunde finna (Les Granges de la Brasque). Mellan St. Dalmas och Utelle passerar vi glest befolkade byar.
Trötta, törstiga (hade bara ett par dl reservvatten kvar) och hungriga kommer vi till Utelle kl 17.45. Vi har bokat logi på Gité Utille som är ett enkelt boende (tidigare varit klosterkyrka) utan mat men med tillgång till ett litet kök. Efter dusch går vi ut på ”stan” som visar sig vara en liten by. Vi köper bröd m m i en butik. Ett glas rosévin tar vi på en restaurang som stänger när vi är där. Förgäves söker vi efter ett annat matställe. En bybo erbjuder oss att komma hem till hans familj för middag när han berättat för oss att det inte finns något kvällsöppet matställe. Vi tackar artigt nej. Det känns inte rätt att vårt slarv ska drabba honom. I ställer går vi till vårt lilla kök där vi lyckligtvis hittar ett övergivet paket pasta, tillsammans med lite ost från ”skafferi – ryggsäck” blir det en helt ok måltid.

image008

image009

Högalpint med snöfläckar norrut – söderut kan vi här skymta Medelhavet

image010

Med ett övergivet pastapaket och ost/tomat från ”skafferi – ryggsäck” blev det en smaklig måltid

16 juli Utelle – Aspremont

Enkel frukost i vårt lilla kyrkkök. Framför oss har vi en vandring som enligt guideboken tar drygt sex timmar plus tid för rast och vila. Det känns att vi är närmare Medelhavet och är på lägre höjd (Utelle 821 m – etappmål Aspremont 500 m).

image011

Tidig morgon på väg ut från Utelle
Det är riktigt varmt redan kl nio. Efter halva dagsetappen kommer vi till staden Levens med ett trevligt torg. Där finns det mesta som två svettiga, hungriga och törstiga vandrare kan behöva, som en fontän för fotbad, alimentation för proviantering och bar för en Croque Monsieur och en öl.

image012

Fotbad och snabblunch i Levens

image013

Hettan är tryckande i Levans – vi unnar oss en Croque Monsieur i skuggan

image014

Het ”balkongvandring” på väg mot Aspremont
Kl 14.15 fortsätter vi vandringen. Först en lång transportsträcka på asfalterade gator och vägar innan vi kommer ut i naturen där det är omväxlande skogsområden och öppna fält med bland annat olivlundar. Temperaturen känns ännu högre än före lunch. Vi går i öppen terräng och når efter en stigning på några hundra meter en utsiktsplats med fri sikt åt de flesta väderstreck. Naturligtvis ser vi Medelhavet och kan skönja strandlinjen.
Många ”sko av” pauser med dricka och mellanmål gör att vi inte kommer till Aspremont förr än kl 18.00. Direkt till turistbyrån för att ordna boende men det visar sig lättare sagt än gjort. Bara två hotell och båda är fullbokade. Slarvigt av oss att inte boka i Utelle. Det märks ju att det är semestertider, speciellt i en liten stad helt nära Franska Rivieran. Vi fattar ett snabbt beslut att åka med 18.40 bussen till Nice. Helt plötsligt är vi i Nice (kl 19.15).

image015

Vi har lämnat Utelle och är på väg mot Aspremont

Som vanligt i Nice går vi till turistinformationen vid järnvägsstationen. De ringer och bokar ett rum för oss på Hotel Miron, där vi bott flera gånger tidigare. 60 euro för dubbelrum utan frukost. Kvällen tillbringar vi på Rue de Angleterre med pizza och vin. Jazzmusik ”live” och härlig högsommarvärme tills kvällen övergår i natt.

19/7 Nice – Aspremont – Nice

Efter ett par slappa men härliga dagar i Nice tycker vi att det är dags för den sista etappen mellan Aspremont och Nice. Därför åker vi först spårvagn och sedan buss för att komma åter till Aspremont, fortfarande för en euro/person. Första delen av etappen går på fina stigar med obetydlig nivåskillnad. Vi passerar olivlundar med massor av sjungande syrsor. Ganska många dagsvandrare och en cyklist (MTB) träffar vi på under dagen. Vi stannar till och äter en andra frukost nära en sjuvägs-korsning i utkanten av Nice. Bättre utsikt brukar vi ha under våra matraster men det är spännande att se om bilarna undviker att krocka. Etappen i sin helhet beräknas ta c:a fyra timmar. Andra delen av den sträckan går på gator ner till ett torg där vi stannar för en kaffe och croissant. En kille i tioårs-åldern gör oss sällskap och prövar sin skolengelska. Sedan går vi upprymda och glada den sista biten fram till vårt hotell. Där träffar vi en kille med stor ryggsäck och med ett klätterrep väl synligt. Han är alpinist och har nyligen kommit tillbaka från en bestigning av Elbrus, 5642 m, Europas högsta berg, som ligger i Kaukasus i Ryssland. Är det möjligt att går runt Elbrus? Kan det vara en naturlig fortsättning för oss efter att ha ”rundat” Mont Blanc, Monte Rosa och Matterhorn? Vi kan åtminstone fantisera om det.

image016

Vi rundar av vandringarna (Tour of Matterhorn och GR 5 St. Etienne de Tinèe – Nice) med några dagars lättsamt liv i Nice.

Läs mer

Tour of Matterhorn Arolla – Cervinia 2008

image001

Varför Tour of Matterhorn?
Flera gånger har vi vandrat i denna region. Redan 1999 gick vi Chamonix – Zermatt och avverkade då sträckan från Arolla till Zermatt via S:t Niklaus. Vi har också tidigare gått Europaweg Grächen – Zermatt både norrifrån (2002) och söderifrån (2006). Över Theudulpasset hade vi också vandrat såväl från den italienska sidan (2002) som från schweiziska sidan (2006).
Detta år ville vi sluta cirkeln genom att vandra från Arolla till Cervinia.
Karta: Breul – Cervinia – Zermatt Kompass 87 1:50 000
Guidebok: Tour of the Matterhorn, Cicerone av Hillary Sharp

7 juli Osby – Köpenhamn – Geneve – Arolla

Tidig frukost hemma i Osby. 4.15 med bil till Hässleholm. Tack för skjuts vår snälle granne. Tåget från Hässleholm 5.42 till Kastrup. På Kastrup en stund i solen med medhavt kaffe. Kl nio lyfter flyget till Geneve där vi landar efter c:a två timmar.
Vi går till den näraliggande järnvägsstationen och löser biljett till Sion. På tåget träffade vi på två danskar som skulle till Zermatt för klättring och vandring. Framme i Sion kl 13.50, buss till Arolla kl 14. I Les Hauderes gör bussen ett stopp, den skulle fortsätta 15.25! Rätt som det är ser vi bussen försvinna, det visade sig att den skulle göra en avstickare till La Sage. Väntetiden använder vi till att dricka kaffe – gott och värmande i det kylslagna vädret. Kl 15.25 åker vi igen och 15.50 är vi framme i Arolla. Det regnar. Går in på turistinformationen som är av ”gör det själv” principen. Fixar boende, middag och frukost för 77 CHF per person på Hotell Glacier.
För att gå över Arollaglaciären, som väntar redan i morgon, var vi inställda på att hyra en bergsguide för säkerhetens skull. Vi går till den lokale sporthandlaren för att få råd och vägledning i ärendet! Eftersom väderutsikterna är bra och snöförhållanden på glaciären är gynnsamma (ingen nysnö som döljer glaciärsprickorna) får vi rådet att köpa ett klätterrep, samt att använda de kraftiga isbroddar vi har med oss.
Därefter studie av karta och guidebok på hotellets uteplats.

image002

På plats i Arolla blickar vi förväntansfullt upp mot bergen

image003

Blomsterprakt i Arolla

8 juli Arolla – Rifugio Collon-Nacamuli

Upp tidigt, bra frukost. Som vanligt äter vi mer än vi egentligen orkar. Vi proppar i oss i förebyggande syfte. Kl. 8 lämnar vi Arolla. Nu börjar äventyret! Ganska många vandrare på leden den första stunden. En del går samma led som vi, andra ska göra dagsvandringar till olika hytter. Ett gäng ungdomar, c:a 30 personer, går samma väg som vi ett par timmar. Leden går stadigt uppåt, på vissa ställen finns fasta vajrar till hjälp. Vädret är härligt, strålande sol och klarblå himmel. Efter två timmar var vi vid foten av glaciären. Själva glaciärvandringen gick mycket bra med hjälp av broddar, stavar och rep. Leden är tämligen lätt att hitta. På glaciären finns det pinnar och tripoder som visar vägen. Uppåt, uppåt men inte svårgånget till Col de Colon, 3087 m. Därefter kraftigt nedåt först med fortsatt snö och is sedan barmark med sten till Rif. Collon–Nacamuli, 2818 m dit vi kommer kl 14.45. Stigen dit var tuff. Brant ner genom snötäcken, morän och stenkross. Belöningen är att sitta utanför hyttan i solen och titta på utsikten som är den mest högalpina vi har upplevt. Fram till middagen kl. 19 sköter vi om våra kroppar genom tvätt i iskallt vatten, skölja upp strumpor och underkläder och att se över ryggsäck och skor inför morgondagen.
Kl 19 – fyrarätters middag med italiensk husmanskost. Bara fem gäster finns på hyttan denna natt.

image004

Äntligen på väg – den första stunden blir det vandring på mindre bilväg

 

image005

Det ser utmanande ut

 

Bas Glacier d`Arolla/Glacier du Mont Collonimage006

image007

image008

image009

Vi vandrar inbundna i nyinköpt rep

image010

image011

image013

Vi hade fått betryggande besked i Arolla. Eventuella glaciärsprickor var väl synliga. De var inte gömda under nysnö eller snöbryggor

image014

Det kändes ändå lite kusligt att kliva över avgrundsdjupa sprickor

image015

image016

Dags att knyta kängorna innan nästa pass, Col Collon 3087 m, ska passeras

image017

Col Collon 3087 m

image018

image019

image020

image021

image022

Vi har passerat Col Collon, 3087 m och närmar oss rif. Collon-Nacamuli

image023

Högalpint panorama från rif. Collon-Nacamuli

image024

image025

Kort tagna från rif. Collon-Nacamuli

image026

På kvällen fick vi besök av stenbocken (Ibex)

9 juli Rifugio Collon-Nacamuli – Rifugio Peruccah Vuillermoz

Upp 6.45 – frukost med the, kaffe, bröd och juice. Betalade 88 Euro totalt för mat och logi.
Vandringen går stadigt nedåt från 2818 m till 2005 m på Prarayer. Varierad vandring hit, fina stigar och vackra blomsträngar . Ser alpgetter och murmeldjur. Möter bara ett fåtal vandrare. Vi kommer fram till Rifugio Prarayer kl. 10.15. Där fikade vi med macka och kaffe. Fin utsikt över sjön Lago di Place Moulin. Mycket fint och välhållet ställe.
Vandrar vidare! Fortfarande vackra blomsterängar med snöbollar, krollilja, orkidéer, gentiana och många fler. Efter en stund går det stadigt uppåt och leden övergår till att bli allt mer stenig. Sista biten fram till Col de Valcournera (3066 m) var det ”ferrataklättring” (via Ferrata), fasta kedjor, vajrar och fasta steg i berget. ”Its a bit of a slog to reach the Col de Valcournera” står det i guideboken och nog är det ett drygt knogande alltid!
På vägen upp blev vi vittne till ett familjedrama i miniatyr. Ett par, man och kvinna, var på väg upp till passet. På vandringen mot passet var de inom syn- och hörhåll för oss. De var dåligt utrustade och kvinnan hamnade mer och mer på efterkälken till mannens stora irritation. Deras ”dialog” var både tragisk och pinsam!
Efter en kort paus uppe på passet, där det blåste kraftigt, var det dags att gå ner på andra sidan.
I början hade vi hjälp och stöd av fasta rep. Därefter kom våra isbroddar väl till pass. Brant nerför ett snö- och isfält i en km innan vi kom till fastare mark. Det var ruskigt brant men spännande! Efter att snötäcket tog slut hade vi bara en kort stunds vandring fram till rif. Perucca-Vuillermoz, 2910 m, dit vi anländer kl 16.15. Väl framme vid hyttan fortsätter solen att flöda.
Mycket god middag. Vi sitter tillsammans med ett ungt schweiziskt par som går samma sträcka som vi. Vi utbyter mailadresser. De lovar tipsa oss om bra vandring i Bernese Alps. Vi bjöd in till låglandsvandring i Skåne!
Gästboken är från 2004. Vi hittade inga svenskar men det betyder ju inte att vi är de enda från vårt land på denna led, det hör inte till vanligheten att svenskar vandrar här och leden ligger inte vid allfartsvägen.

image027

image028

Vi har lämnat rif. Collon Nacamuli (uppe till vänster)

image029

image030

image031

På väg till Prarayer, en hytta där vi stannade till för en förmiddagsfika

image032

image033

Stigen går brant uppåt bland lösa stenar

image034

Vi passerar några branta passager där vi får stöd av fasta steg och länkar

image035

image036

Alpgemsrot

image037

image038

Colle di Valcournera, 3066 m, är inom räckhåll

image039

Håll i en stund till så får du vila på ”colen”

image040

Så här såg det ut andra (östra) sidan av Colle di Valcournera

image041

Lättade och glada över att vara uppe på ”Collen”

image042

Vi har tagit oss ner för det branta snöfältet efter Colle di Valcournera-passet

image043

Äntligen på fast och slät mark!

10 juli Rifugio Peruccah Vuillermoz – Breul/Cervinia

Upp klockan sex. Frukost så tidigt som möjligt. Det kan variera på hytterna men ju mer högalpint ju tidigare frukost är vår erfarenhet. Här äter vi kl 6.30 och kan lämna hyttan strax efter sju.
Vandringen går nedåt över snö, is, sten, stigar, blomsterängar och broar. Efter en kort stund går vi förbi Bivouac Manenti, 2806 m.
Vi ser många smaragdgröna sjöar och någon kraftverksdamm. Mycket blommor! Vilka vyer! Vilket väder! Vi delar vår glädje med en äldre italiensk man som vi möter just som vi viker av åt sydöst och kan blicka ut över Matterhorns mäktiga sydmassiv men också mot Monte Rosa, Breithorn m fl 4000 m toppar. Det blir en lång paus på blomsterängen för att få tid att njuta. Vi vill bara att tiden ska stå stilla! Efter fika och fotograferande fortsätter vi på ett lättgånget underlag till Breul-Cervinia (2006 m). Staden har inte blivit vackrare sedan senast (massor med fula turistkomplex!). Vi hittar en liten livsmedelsbutik strax innan den ska stänga för siesta. Lunchen intar vi på en bänk på stan. Tar sedan bussen till Aosta och tåget vidare till Turin. Allt flyter på perfekt med lagom långa väntetider. I Turin checkar vi in på hotell Monte Vecchio. Enkelt, central, gästvänligt och prisvärt. Efter två dagar i Turin reser vi vidare till Nice för en andra vandring denna sommar (GR 5 – S:t Etienne de Tiée – Nice).

image044

image045

Tidig morgon nära Bivouac Manenti

image046

image047

Stigen runt hörnet – sedan hoppas vi se Matterhorn

image048

image049

image050

Matterhorn och Theodulpasset i stigens förlängning, härlig vandring väntar oss till Breul/Cervinia

image051

Nu möter vi fler vandrare är vi gjort de senaste dagarna

image052

Matterhorns sydvägg

image053

Kyrkan i Breul/Cervinia med Matterhorn i bakgrunden, härifrån bär det vidare med buss och tåg till Turin

Läs mer

Nepal 2007

 

image001image002

Wikipediabilder
Nepal 2007 Everestleden – Poon Hill
Guidebok: till Himalaya-land Nepal av Mikael Persson Förlag: Vagabond
Övrig information har vi bland annat hämtat från olika websites ex. utsidan.se
Kartor: An International Travel Map Nepal 1: 800 000
Trekking Map Solukhumbu Jiri to Everst Base camp 1: 125 000
National Geographic Everest Base Camp 1:50 000
Trekking Around Annapurna, Annapurna Sanctuary 1:20 000

29/10 – på väg

Den 29 oktober 2007 kl. 9.04 går tåget från Osby till Kastrup. Mycket folk på tåget. Framme c:a 10.45 då vi sätter oss och fikar med medhavt kaffe och mackor och apfelstrudel (!). Vi vill få till oss den verkliga alpina känslan direkt, därför apfelstrudeln. Träffar ett par som skulle resa till Chile. Härlig känsla att vara på väg till äventyret!
Kl. 14.30 Thai Air lyfter med destination Bangkok. Fin service och god mat och dryck hela vägen.

30/10 till Kathmandu

Anländer till Bankock kl. 6 lokal tid. Väntan på flygplatsen tills 10.30 då vi lyfter för resa till Kathmandu, där vi landar 14.30. Återigen god service och god mat och dryck på planet.
På flygplatsen i Kathmandu fixar vi visum utan problem. Hade mailat till Sherpa Guest House. Trodde de skulle ha en taxi för oss men inte så. Men det ordnar sig ändå. Checkar in och växlar pengar. Trekkingpermit kan vi ordna på vandringen. Tillbringar en lång stund tillsammans med ett par guider på näraliggande Highlander Trekking & Expedition. De berättar om att en busstrejk har utbrutit och att vi inte kan komma vidare från Kathmandu till Jiri som vi hade tänkt. Vi får se hur vi löser detta i morgon.

image003

 

image004

Durbantorget – Kathmandu

Ut i Thamel för att se oss omkring. Äter en god pizza och köper vars en dunväst a 2000 RS styck.

31/10 – en dag i Kathmandu

Frukost på Helenas, en restaurang som ligger mitt emot och som har en bra takterrass. Därifrån har vi inte bara utsikt över Kathmandu och dalen omkring utan även, om sikten är god, över Himalayas 8000 m skyline. Efter frukost går vi till Highlander igen och ber dem fixa flygbiljetter till Luka (200 dollar för två enkla till Lukla). Bussarna är fortfarande inte i trafik. Därefter får vi tid för sakta strosande till Durbantorget. Där finns många fixare och guider som erbjuder oss sina tjänster. Vi går tillbaka till Thamel där vi äter lunch på terrassen. Åter ut på stan senare på dagen. Denna gång för att gå till Swayambhunathstupan. Efter en stund inser vi att vi inte kan gå dit (bland annat på grund av den minst sagt stökiga trafiksituationen). Vi tar en taxi för 200 RS, betalar 100 RS per person i inträde, går 365 trappsteg upp till stupan. Vid sidan om trappan finns massor med statyer. Stupan ligger på en kulle högt ovanför omgivande bebyggelse. Vi går runt stupan medurs som seden föreskriver. Otroligt vackert att se stupan i solnedgången som vid kvällningen övergår i mörker. Strålkastare och levande ljus fortsätter att belysa stupan efter mörkrets inbrott. Sedan taxi tillbaka till Thamel där vi äter kvällsmat och packar för att kunna deponera en del av vårt bagage på hotellet. Beställer väckning 5.30 och taxi kl. 6 inför morgondagens flyg till Lukla. Tidigt sänggående även i kväll.

1/11 – vi flyger till Lukla

Everestleden – Lukla – Namche Bazaar – Khunjung – Lukla – Jiri
C:a 5.50 kommer taxin. Åker på ganska tomma gator till nationella flygplatsen. Använder tutan flitigt även om det inte finns någon att tuta på! Vi får checka in c:a 6.45. En tjänsteman på Yeti Air lotsar oss genom diverse köer och ut till planet som skulle lyfta 8.05 men som går redan 7.45 eftersom alla 18 passagerare är på plats. Flygvärdinnan delar ut karameller och bomull. Vi tackar ja till karameller men när planet startar inser vi att bomull i öronen vore bra. Mycket hög ljudnivå på motorerna. Ett litet, litet plan bland de stora bergen. Strålande solsken men det stör piloten som sätter upp ett papper på rutan framför sig som solskydd. Vi sitter bara ett par meter bakom cockpit och kan följa hur piloten manövrerar planet in i en djup ravin omgiven av höga bergssidor. Otrolig sikt över bergen men det känns som om vi är på väg rakt in i dem. Flygplatsen i Lukla har en kort landningsbana, som en uppförsbacke. Tack och lov, annars hade den inte räckt till. Vi upplever en perfekt manuell landning. Ingen radar här! På You Tube (Tenzing Hillary Airport) finns några lustiga och mindre lustiga klipp från ”en av världens farligaste flygplatser”.

image005

I Lukla ser vi oss omkring omringade av massor av ”hjälpvilliga” personer som vill fungera som guider och bärare åt oss. Vi letar efter Lukla Hotel men hittar i stället Mera Lodge. Vi unnar oss inkvartering på ”De Luxe” för 15 US dollar för ett dubbelrum. Efter incheckningen äter vi en god 2:a frukost. Sedan beger oss vi ut på byn som består av en huvudgata där ortsbefolkning och vandrare blandas.
Vi ser många tungt lastade bärare gå iväg tillsammans med turister som på sin höjd bär en kamera och en vattenflaska. Dagen är solig och varm fram till c:a 14 e m. Trots boende ”De Luxe” måste vi under natten ta på oss en massa filtar för att hålla värmen. Husen är inte isolerade utan det känns som om utomhus- och inomhustemperaturen i de flesta byggnader är den samma.

image006

Tänkvärda ord i Lukla

image007

Mäktigt bergspanorama sett från bygatan i Lukla

2/11 vandringen börjar Lukla – Jorsale
Upp kl. 7.30. Frukost med gröt i lugn och ro. Plockade ihop packningen och betalade 2650 RS för mat och boende. Deponerade skrivmaterial (Skänkta av Kontorsteamet i Osby) på hotellet tills vi kom tillbaka. Hade tänkt besöka skolan i Lukla men den var stängd. Går från Lukla 9.10 i strålande sol som följer oss hela dagen. Träffar ett amerikanskt par som tänkt gå till Namche Bazaar.
Vandringen är omväxlande upp och ner. Vi vandrar bredvid floden Dudh Koshi. Korsar den ett flertal gånger. Broarna är i gott skick (hängbroar) men en träbro har stora hål. Lite modiga får vi vara för att gå över. Det är kraftig trafik av vandrare bl a från USA, Tyskland, Frankrike och Japan. Träffar ett gäng danskar som varit på EBC. Dessutom är det enorm trafik av tungt lastade bärare och massor av likaledes tungt lastade yakar. Viktigt att vara försiktig i mötet med yakar. Det gäller att hålla sig på sin kant när man möter yakar. De väjer inte för mötande vandrare. Vid möte med yak på brant stig (berg på ena sidan och stup på den andra) gäller regeln: Håll dig till bergssidan och låt yaken passera på ”stupsidan”.

image008

Sara har respekt för jakarna!

image009

Hängbroarna var av olika längd och kvalitet

På ett ställe lämnade vi en slant till vägförbättring. Osäker om det var Maoisterna som var vägbyggare. Nåja, väg och väg, snarare stig.
Vi tar det mycket lugnt för acklimatiseringens skull. Vi kommer till nationalparken Sagarmatha där vi löser tillstånd för vandring, 1000 RS/person. Fortsätter en stund till. Stannar för natten i Jorsale på River View Lodge.
Har under dagen sett ett otal välskötta köksträdgårdar med kål, bönor, majs, meloner och naturligtvis tagetes men också manshöga dahlior samt digitalis. Vi har gått förbi ett äppelprojektsom bekostas av Japan. Går också förbi en skola som drivs med hjälp av bidrag från Tyskland. Hirs, morötter, någon vit rotfrukt och chili såg vi ligga på tork. I byn Gath finns en vacker gompa (litet buddistiskt tempel). Vid denna gompa finns också flera stenar med vackra inskriptioner och ett litet hus med en enormt stor bönerulle.
Synnerligen enkelt boende, kostade 50 RS, maten supergod: mommo, vårrulle, grönsakssoppa, tomatsoppa, tibetanskt bröd och massor av the. Middagsmålet intogs i köket och tillagades framför våra ögon över öppen eld och gaslåga. Pratade en del med en kille från Israel som varit på EBC. ”Där är det verkligen kallt” säger han.

image010

Tungt lastade bärare tar en paus med stöd av en T-formad ”vilokäpp”

image011

Yakar på väg över hängbron

image012

Vi följer åfåran på vår väg till Namche Bazaar

image013

Bärare på väg brant uppåt

image014

image015

Vid thehousetrekking är det alltid nära till en fika

image016

image017

Kreatursspillning på tork – för bränslebehov

image018

Småskaligt jordbruk – hirsen skall torkas

image019

image020

3/11 Jorsale – Namche Bazaar

Tidigt på morgonen (före klockan sju) går en buddistisk munk omkring i huset med rökelse. Natten har varit kall men våra sovsäckar fungerar bra. Rostat bröd och the till frukost. Boendet är ju nästan gratis, totalt kostar boende och mat 1200 RS för oss två. Vi går iväg 8.15; stigen fortsätter brant uppåt emellanåt på stentrappor. Efter c:a en timme når solen oss. Ett flertal hängbroar går vi över. Även idag ser vi många transporter med yakar och åsnor. Ofta är det kvinnliga djurskötare. Även idag möter vi många vandrare. Vi går i långsam takt och tar bara korta pauser. Längst tid stannar vi vid en rastplats en halvtimme före Namche Bazaar. Där köpte vi clementinlikande apelsiner och en coca-cola.

image021

 

image022Mount Everest 8848 m och Lothse 8516 m

image023

För första gången såg vi Everest och Lothse – mycket mäktigt.image024

På väg mot Namche Bazaar

image025

Namche Bazaar

Fortsätter vandringen kraftigt uppåt. Ser rododendron, blå tall, Kristi Törnekrans (tror vi), ljusblå-vit-randig gentiana. Inte ett hus på hela dagen ännu! 11.15 är vi framme i Namche Bazaar. Stannar i utkanten av staden där det är lördagsmarknad. Fikar där med det sista surdegsbrödet hemifrån. Går därefter en sväng på marknaden.
Bokar boende på Sherpa Lodge för 1200 RS för ett dubbelrum med varm dusch (ett iskallt rum kväll/natt). Efter incheckning går vi ut på stan igen. Besöker det sista internetcafèet på vägen till EBC. Vi hamnar förstås på ett cafè, som hade en himmelsk äppelpaj och smörbullar. Hela eftermiddagen strosar vi runt i Namche Bazaar. Här finns det mesta att köpa som trekkingutrustning, mattor, sjalar, smycken m m. På lördagsmarknaden fanns mycket i sko- och klädväg (Nike och North Face/pirat?) som burits in från den kinesiska sidan. Vi går också upp till en gompa som ligger strax ovanför staden. Gompan är nyponröd och innehåller jättelika bönerullar. Åter nere i stan träffar vi amerikanarna.

image026

Nysnö efter snöfall under natten – Khumbi 5761 m

4/11 Dagsvandring till Khumjung m m

Vi vaknar med lätt huvudvärk. Efter rejäl grötfrukost packar vi dagryggsäcken och ger oss iväg. Stigen är tidvis svår att hitta. Går fel ett par gånger men får hjälp av lokalbefolkningen. Underbara vyer över bergen öppnar sig för oss. Ofta går stigen över lågväxande barrträd och rododendron. På grund av den höga höjden går vi mycket långsamt, luften räcker annars inte till. Vi har stundtals fin utsikt över det berg som ibland kallas världens vackraste, Ama Dablam, 6848 m. Svensken Henrik Johansson har i boken ”Himalaya förändrade mitt liv” berättat om olyckan han var med om då han 1998 försökte bestiga berget. Berget ser ut som en avrundad cocosbulle och verkar i vårt perspektiv vara betydligt högra än flera 8000 meters toppar.

image027

Ama Dablam skymtar bakom kullen

image028

image029

Gompa

image030

Ama Dablam

C:a kl. 11 kommer vi till byn Khumjung 3780 m. Först av allt besöker vi Hillary School. Tittar på skolans konstutställning och lämnar ett bidrag till driften av skolan. Stannar sedan på ett thea-house och fikar. Går genom hela Khumjung på 5 – 10 minuter. Därefter stigen förbi Everest View Hotel och ner mot Namche Bazaar. Betydligt lättare att hitta den vägen. Två män håller på att med spade och spett gräva ut stigen och en tredje man stensätter den. Vi passerar den gamla flygplatsen, som nu bara används för helikoptertrafik. Vi går också förbi gompas och ett flertal ställen med massor av böneflaggor. Nerfarten till Namche Bazaar går fortare. Vi möter många skolbarn klädda i skoluniform.
Sara mår bra men Bengt har ihållande huvudvärk. Vi hade tänkt fortsätta mot EBC men beslutar oss för att vandra tillbaka till Lukla och därifrån gå till Jiri, varifrån vi från början hade tänkt vandra.
En liten besvikelse men vi är nöjda med att ha upplevt Namche Bazaar och Khumjung.

image031

Fågelperspektiv på Namche Bazaar

5/11 Åter till Lukla

Nu vänder vi söderut igen. Vandringen går brant neråt. Tyvärr är dagen molnigt och emellanåt lite regn. Vi möter både turister (med och utan bärare/guider) och personer som fraktar varor upp i bergen. Dessa är enormt tungt lastade.

image032

Fika ofta och gott på thehousetrekking

På vägen till Lukla stannar vi två gånger, en gång för fika med kaffe och bröd från ryggsäcken och en gång för att äta en friterad äppelpaj vid ett theahouse. Det smakar mums! Fortsätter i rask takt. Är framme i Lukla 16.30. Checkar in på samma lodge som senast, Mera Lodge. Därefter vidtar dagens farligaste promenad. Huvudgatan i Lukla består av diverse diken och hål. Någon slags gatuarbete med spett och spade är på gång. Ibland finns det hala plankor över groparna.
Vi läser i ett ex. av Nepal News att glaciären på Lothse minskar med 70 m per år!

image033

6/11 En vilodag i Lukla

Vi vaknar efter att ha sovit nästan 12 timmar. Sara är rejält förkyld och Bengt känner sig också småkrasslig. Vi bestämmer oss därför för en vilodag. Vädret inbjuder inte heller till vandring. Det har regnat hela natten och dagen blir mulen.
Sara kurerar sin förkylning med att sova under dubbla täcken. Vanligen finns det inga värmekällor inomhus med undantag av en vedeldad kamin i köksregionen som ibland är tänd.

7/11 Lukla – Bupsa

Upp 6.30, frukost, betalar, sedan drar vi iväg mot Jiri. En dryg veckas vandrande har vi framför oss. Åter en regntung dag med dimma. Våra förkylningar känns bättre, tack och lov. Vi går bakgator ut ur Lukla. Passerar några slakterier som var i fullt arbete inför öppen ridå. Färre turister men flera tungt lastade bärare. Några av dem går barfota. Talade med en bärare som uppskattade sin last till 75 kg. Vi fikade i byn Puyali med eget kaffe och nyinköpt chapati med honung. Satt fint!
Mötte många ungdomar med flaggor, instrument och megafoner. De samlade in pengar till något behjärtansvärt ändamål (välgörenhet förklarade de för oss). Men vi fick kvitto på de rupier vi gav dem. Oktober/november är festivaltid i Nepal. Först Bada Dasain och sedan Tihar (ljusets festival). Så här års är det nästan fler helgdagar än vardagar i detta land. För oss innebär det stängda skolor och att Bengt får fortsätta att bära på några kg. extra (pennor/skrivmaterial).
Vandringen har varit mycket upp och ner, som högst 2900 m och lägst 2300 m. Annars är det lättvandrat med bra stigar utan stenras och boulders (jättestenar) som vi är vana att möta vid vandring i Alperna. Idag hade vi det lite halkigt på grund av duggregn och fuktiga löv. Men vi har också kunnat se höstens vackra rödbruna, mustiga färger. Bambun ser vi ständigt här.
Framåt sen eftermiddag kommer vi till byn Bupsa. Vi tar in på första bästa lodge. I väntan på middagen sitter vi i köket och ser på när vår middag tillagas över öppen eld. Fried potatoes, vegetabilier och fried egg. Övriga gäster är tre ungdomar, en tjej från Ungern och ett par från Frankrike. Mat och logi kosta 810 RS för oss båda.

8/11 Bupsa – Nuntala

Som vanligt god grötfrukost förstärkt med honung. Gröten, som heter tsampa, har vi fått tips om för ett par dagar sedan. Den består av rostat kornmjöl blandat med det saltade tibetanska smörtheet. Tsampa lär vara stapelföda för sherpa och ofta förekommande både på Nepalsidan och i Tibet.
Bengt förkyld med ont i halsen. Sara antydan till skoskav.
Vacker vandring genom flera färgglada byar. Mycket doftande blommor i skogen. Blommande körsbärsträd som även bär frukt. Det är ju höst! Är det andra skörden? Kan detta stämma?
Stigen är mycket omväxlande. Ibland rak och fin, ibland uttorkad å-fåra, ibland stensatta trappsteg. Vi går mycket upp och ner och rundar också några berg. Träffar ett fåtal vandrare, ett antal bärare men inte så många som tidigare dagar. Idag möter vi för första gången tiggare.
Till lunch beställer vi nudelsoppa. Stark! Chili och vitlök.

image034

Skolan i Nuntala

Går till byn Nuntala där vi stannar för natten. Vi får syn på en skylt om socialt arbete (Taksindu Social Welfare, www.taksindufoundation.org). Under eftermiddagen träffar vi en bybo som kan berätta mer om biståndsorganisationen och hur den fungerar i Nuntala. Han heter Tek Rai och är ordförande i skolans styrelse och sekreterare i Taksindu Foundation. Han ger oss möjlighet att besöka skolan där vi lämnar skrivmaterialet vi burit med oss i ryggsäcken. Tyvärr är det skollov (Tihar) men han visar oss skolbyggnaden och berättar om skolan. Skolan har 365 elever och 11 lärare. Jag, Bengt, ska berätta om lärartätheten för mina lärare på skolan i Osby! Undervisningen sker främst i nepali, matte, engelska och hälsa. Övriga ämnen klarar man inte av på grund av brist på lärare. Skolundervisning sker mellan 10 – 16 må – to och fre 10 – 13. Sommarlovet är cirka en månad långt och för Tihar en veckas lov. Skolan är stängd under januari och februari, det är för kallt då och det finns ingen centralvärme i lokalen. Endast nepalesiska lärare jobbar i skolan men volontärer finns ibland. Dessa kommer från USA och Canada.

image035

Tek till vänster och en av hans lärare till höger om Bengt

Tek berättar också att det bor 500 personer i Nuntala och att distriktet heter Taksindu. Det finns en statligt drivet läkarstation med en läkare och en sjuksköterska. Det kostar 10 RS i patientavgift.
Lönen för en lärare är 11500 RS för de som jobbar med de äldre barnen och 5300 RS för de yngre årgångarna.
Efter skolbesöket hamnar vi framför kaminen i köket på lodgen. Där pratar vi med en nepalesisk guide från Pochara. Vi har blivit tilldelade ett litet rum på 3:e våningen. Vädret har ändrats till det bättre, hoppas det fortsätter så. Dagen har varit fin men halvtuff. Naturen är subtropisk och det är varmare nu jämfört med Lukla och Namche. I dag såg vi ett stort rödbrunt djur som liknar ett rådjur men större och snabbare. Vandringen idag varade mellan 8 – 14.30 med start på 2800 m och avslutning på 2400 m.
Under kvällen firar barnen Tihar med smällare och sång.

image036

Nuntala

9/11 Nuntala – Jumbesi

Nattsömnen stördes av en skällande hund och ett trummande framåt morgonkvisten.
Efter den sedvanliga grötfrukosten lämnar vi Nuntala 8.30. Innan dess har vi tagit farväl av Tek och bytt kontaktuppgifter. Vi har hållit mailkontakt med honom sedan dess. Han är numera en uppskattad trekkingguid med goda referenser. På stigen, som bar stadigt uppåt, kom vi till ett kloster som vi besökte helt kort. Munkarna såg vi inte av utan bara några byggjobbare.

image037

Vid lunch stannade vi vid ett thehus och åt vårrullar, tibetanskt bröd och äppelpannkaka. Till och från har vi sällskap med guiden vi träffade föregående kväll och hans japanske klient.
Under eftermiddagen höll vi utkik efter en ostfabrik. Hittade ett ställe där vi kunde köpa yakost. Vi köpte ½ kg och smakade vars en stor bit. Helt ok – mycket bättre än yaksmör!
Norröver hade vi bitvis utsikt över bland annat Everest (c:a en timme före Jumbesi). Trots att vi hållit ett bra tempo kom vi inte fram till Jumbesi förr än c:a kl. 17, strax före skymningen. Vi checkar in på Appel Garden Lodge.

image038

image039

image040

image041

Bilden ljuger – Sara bär inte så tungt!

10/11 Jumbesi – Sete

Den bästa vandringsdagen hittills! Sol nästan hela dagen. Men på Lamjurapasset, 3530 m, var det kyligt och behov av jackor på! Här fanns både snö och is fläckvis. När vi kom ner lite lägre kunde vi gå i kortärmat.
Stigen har gått genom järneksskog och genom rododendronskog. Undervegetationen var mossa och lava. Nästan lite spöklikt. Vi försöker föreställa oss hur dessa rododendronträd ser ut vid blomningen på våren.
Till passet gick vi upp c:a 950 höjdmeter. Där rastade vi och åt lunch med nudelsoppa och ”spring rolls”. Sedan tog vi det lugnt i solen innan vi fortsatte 1,5 h till nästa by där vi åt på ett thehus. Vi satt länge på thehuset och njöt av maten och att titta på bylivet. Bland annat såg vi två kvinnor kamma ut varandras hår med en ”finkam” (luskam). Vi kom att bekanta oss med loppor och löss framöver men här var vi intet ont anande!
Vandringen fortsatte nedåt. Döm om vår förvåning när japanen och hans guide kommer vandrande förbi. Senast vi såg dem hade japanen knappt styrfart.
I byn Sete stannade vi för natten. Vi tog in på New Everest Lodge.

image042

Lekredskapen var få och enkla.

Under dagen har vi vid ett par tillfälle mött Tiharfirande ungdomar som ber om pengar bland annat till skolan. Inte en chans att komma undan.

image043

På kvällen är det inte möjligt att läsa och skriva som vi brukar göra. Det finns ingen belysning (ok en stunds läsning i sovsäcken med pannlampa innan god natt). Vi sitter bredvid ett metallfat med glöder som husvärden bär fram för att vi ska hålla värmen fram till middagen. Sitter och njuter av solnedgången.
Kostnad för mat och logi för oss två är 1000 RS totalt.

image044

image045

Fortfarande har vi fin Himalayapanorama när vi ser norrut

11/11 Seti – Bhandar

Dagens vandring i flödande sol igen. Start 7.45 från 2675 m. Snart klagar vi båda på klåda, vi har troligen blivit loppbitna under natten!
Mycket upp och ner även idag, tidvis stensatta trappsteg. Infrastrukturen som underlättar framkomligheten i Nepal är stensatta trappor. Här och var jobbar man med att reparera och förnya stentrapporna. Inte så mycket bebyggelse på denna sträckning. Men i byn Kenja finns några hus och i ett av huset kan vi få en god förmiddagsfika med ost, kex och kaffe. Köper också clementiner ett par gånger under dagen. Inte många bärare idag och endast en djurkaravan, denna gång med hästar.
Träffar bara ett fåtal vandrare.

image046

Under dagen har vi åter sett blommande körsbärsträd och blommande kalla (Zantedeschia). Rikligt med blommor nu när vi inte är så högt uppe (bara lite högre än Kebnekaise). Vi såg även stora (1,5 dm) ödlor. I övrigt inte många djur eller fåglar, bara tamboskap.
Kl. 14.30 är vi framme i Bhandar, 2200 m. Där lunchar vi på momo, som är en tibetanska rätt (ångkokta degknyten fyllda med grönsaker, kött eller ägg) med jordgubbar och bananer. Våra momo är vegetariska. Vi väljer att stanna i Bhandar för natten. Ännu en kväll med lyx i form av varmt vatten, dock ej som dusch. Under kvällen besöker vi ett näraliggande kloster med shorta och gompa.
Shorta är en mindre variant av stupa som ofta innehåller olika religiösa föremål medan gompa är ett mindre buddistiskt bönerum.

image047

image048

12/10 Bhandar – Mali

Tidig start. Grötfrukost, vi väljer tsampa, som fungerar som en kolhydratuppladdning. Betalar 1600 RS för boende och logi samt två dusch och en öl.
Under 1,5 timme gick vi uppåt på en ganska jobbig stig. Vädret härligt, sol och behaglig temperatur. Kommer fram till passet Deorali, 2700 m, där vi sätter oss ner och njuter av en långfika från vårt ”skafferi” i ryggsäcken Pratar med italienska trekkers. Beundrar manistenar (buddistisk minnessten), de äldsta i Nepal sägs det.

image049

Kuriosa: Uppe på passet stod en bil under en presenning. Hur har den kommit dit och varför?
Fortsätter ner mot Shivalaya i det härliga vädret. Lunchar där och bestämmer oss för att fortsätta till Mali.

image050

Brant ner mot Shivalay

image051

En grund flod passeras i byn Shivalya – Khimti Khola

image052

Det bär kraftigt uppåt på en fin stig mot Mali
I Mali hyr vi in oss i ett synnerligen enkelt boende. Det blir en kall avrivning med hjälp av kallvattenkran. Sedan tar vi en promenad runt byn. Snabbt gjort, den består bara av ett fåtal hus. Därefter sätter vi oss i ett gemensamhetsutrymme. Där träffar vi en pensionerad nepalesisk lärare. Han gick i pension vid 54 års ålder och har en pension på c:a 11000 RS. Han säger att det går bra att leva på den pensionen. Men det går inte att resa utomlands utom möjligen till Indien. Han är mycket intresserad av moderna teknologi för Nepals utveckling. Anser att Nepal måste sträva efter att ge alla en bra utbildning. Kungen och maoister är inte bra för folket men brist på bättre vetande (utbildning) gör att många tyr sig till kungen eller till maoisterna. Han har också ett litet lantbruk på 6 acres där han odlar the. Tycker att vi kan importera hans the till Sverige.
Långt om länge serveras en het (!) vitlökssoppa. Därefter lång väntan på Dal Bhat (Nepals nationalrätt, kokt ris, grönsaker, currypotatis, kål och bönor). Det är kyligt inomhus som vanligt så här dags. Men ännu kallare är det för att ytterdörren måste vara öppen, annars blir det rökigt från köket. Extra rökigt blir det när rökelse tänds. Efter middagen är det beckmörkt och alla går till sängs.

image053

Vårt boende i Mali

13/11 Mali – Jiri

Kl. 6 börjar folk röra på sig i huset. Vi går också upp. Tar en kopp the och betalar 390 RS för mat och logi. Det hittills lägsta priset! Kl. 7 går vi iväg. Uppåt första halvtimmen sedan neråt. Vi är nu nära Jiri.

image054

Väg håller på att byggas på den sista sträckan fram till jiri. Väl framme i Jiri så dyker det upp som gubben ur lådan en ”fixare”. Då möter vi den pensionerade läraren och hans vän som är thehandlare. Vi blir bjudna på mycket gott handrullat the. Vi köper också ½ kg ortodox the. Äter en frukost/lunch och njuter av att kunna köpa färsk frukt i massor. Vi behöver inte tänka på att vi ska bära det längre och utbudet är rikligt.

image055

Vi hade tänkt åka vidare till Kathmandu idag men nästa buss går i morgon kl 7.30. Vi ordnar ett boende (Sherpa Lodge) mitt emot thehandlarens butik. Där har vi under kvällen sällskap med vandrare från Spanien (Katalonien) och Australien.

image056

14/11 Jiri – Kathmandu med buss

Efter frukost 6.30 går vi till bussen som ska ta oss till Kathmandu. En förhållandevis odramatisk resa bortsett från att vägens skick är dålig och att högerhjulen ibland går oroväckande nära vägkanten som då och då övergår i branta och djupa stup. Till sin hjälp att hålla koll på att däcken inte kommer för långt ut i vägkanten har chauffören en ”bussvärd”, en ung kille som också surrar packningen på taket och langar spypåsar.
Från början hade vi bra platser längst fram i bussen men nära Kathmandu blir vi förvisade bak i bilen av nya passagerare med någon form av platsbiljett. Bengt hamnade bakom en man som satt på en pall. Han somnade till hela tiden och hamnade då i Bengts knä. Sara sitter jämte en kvinna som är åksjuk och spyr i små svarta påsar. Resan tar sju timmar och är 15 mil lång.
När vi är åter på Sherpa Guest House lämnar vi våra kläder till tvätt och ekiperar oss med det vi deponerat på hotellet. Tyvärr upptäcker vi inte förrän vi kom hem att Bengts sportglasögon hade stulits från hotellets depå.

15/11 Åter i Kathmandu

Frukost som vanligt i Kathmandu på Helenas restaurang. Sedan går vi till Highlanders och diskuterar transfer till Pokhara dit vi tänkt bege oss härnäst för Poon Hill – Ghandrung vandringen. Därefter besöker vi Pilgrim bokhandel, som är en absolut favorit. Här finns massor av litteratur om alpinism och trekking men också kartor. Dessutom kan man njuta av en kopp the och lyssna på soft tibetansk musik.
Sedan åter till Highlanders som bokar flyg åt oss, Kathmandu – Pokhara t o r för 324 dollar för oss båda. Vi har en vecka till vårt förfogande och Poon Hill – Ghandrung vandringen hoppas vi ger oss ett tvärsnitt av landets olika naturtyper och mäktig 8000 m panorama från Poon Hill.
På kvällen går vi till restaurang New Orleans där vi träffar många europeiska gäster men också kathmandubor.

16/11 Heldag i huvudstaden

Detta blir en mellandag med besök på internetcafè och utflykt till vattenträdgården Balaju, som är en av Kathmandus populäraste grönområde. Vi tar en taxi till Balaju, betalar inträde, 10 RS, och strosar runt i parken och njuter av folklivet. Härligt med frisk luft jämfört med dieselångor och smog som förpestar innerstaden.

image057

Dags för skovård efter 14 dagar i bergen
Tillbaka på hotellet packar vi om våra ryggsäckar inför morgondagen. På kvällen går vi på en bildvisning och föreläsning om Annapurnaregionen. Det är en engelsman som bott många år i Nepal som har en offentlig bild- och talkshow om människor och natur i Annapurnaområdet.

17/11 Med flyg till Pokhara – vandring till Tikedunga, Poon Hill – Ghandrung – ett tvärsnitt av Nepal naturtyper på en vecka.
Upp med tuppen och efter frukost på Helenas åker vi taxi till inrikesflygplatsen. Vi lyckas få plats på höger sida i planen och har på så sätt 1:a parkett mot Himalayamassivet. Flighten går snabbt, mindre än 30 minuter. Detta ska jämföras med vår förra resa till Pokhara. Vi åkte då lokalbuss och färdades c:a 10 timmar!
I Pokhara åker vi med taxi direkt till Nayapul (1200 RS) där vår vandring börjar. Nayapul ligger på 900 m liksom Pokhara. Detta gör att kontrasten mot 8000 m bergen, som bara ligger några mil norröver, är enorm. Först dock en deprimerande vandring genom en stökig kåkstad innan vi fortsätter till Birethani där vi stannar för lunch. Träffar på ett svenskt par som gör skolpraktik på en trekkingbyrå i Kathmandu.
Under måltiden blir vi vittne till ett drama vid bron över vattendraget. En kvinna försöker hoppa från bron. Hon hänger på utsidan av den skrangliga bron och riskerar att falla djupt ner i den strida flodfåran. Lyckligtvis räddas hon innan hon släpper greppet.
På väg ut från byn visar vi upp trekkingpermit i checkpointen. Mycket varmt och strålande sol under hela vandringsdagen. Det känns att vi fortfarande är på låg höjd men stigen går nu stadigt uppåt mest på stentrappor.

 

image059

 

Vi närmar oss maoisternas checkpointimage060

Under eftermiddagen träffar vi på maoister med vajande fanor. De har en egen checkpoint. De vill ha 600 RS för att vi ska få passera (100 RS per vandringsdag/person). De uppträder hövligt och korrekt och vi får ett kvitto på pengarna utskrivit på en blankett från United Revolutionary People`s Council Nepal.

image061

image062

Vi avslutar dagen i Tikedunga, 1525 m, med varm dusch, chokladmjölk och så småningom middag.

image063

Vi utbyter erfarenheter med andra vandrare

18/11 Tikedunga – Ghorepani

Idag har vi tagit det mycket lugnt med långa sköna pauser trots att dagens vandring egentligen är ganska tuff. Sol och behaglig temperatur. Fin utsikt mot bergen i norr och terrassodlingarna. Det har gått brant uppför hela dagen.

image064

Från Tikedungha till Ulleri är det enligt obekräftade uppgifter 3767 trappsteg!

image065

Från Ulleri fortsätter det uppåt mot Ghorepani, 2853 m. Under dagen har vi passerat genom rododendronskog men också genom byar där man odlar grönsaker i småskalig omfattning.

image066

Går förbi en kristen kyrka
Vid några tillfällen är stigen blockerad av stora flockar av får. Helt ok för oss. Vi har tid att vänta tills de kommit förbi. I Ulleri tog vi vars en kopp the i ett Guest House. En stund senare var det dags för en god paj i byn Banthanti. En citronpaj och en äppelpaj. Lunch intog vi i en prunkande trädgård i byn Nangathanti. Nudelsoppa med ägg och bröd.

image067

Både thehusen, byarna och stigen var i bättre skick än Everestleden. I denna del av Nepal (Annapurna Conservation Area) finns en medveten satsning på småskalig turistnäring, ofta med kvinnorna i huvudrollen. Stigen, rastplatser och lodger, guesthous och thehus är ofta rena och prydliga, vilket sällan var fallet i Everestregionen. Temat här är att lämna bara fotsteg efter dig och ta inte med dig annat än korten du tar med din kamera.
Innan Ghorepani stöter vi på Maoisterna igen. Skönt att kunna visa upp kvitton från den förra check-pointen.

image068

Som vanligt är det inte svårt att få husrum. I Ghorepani får vi Himalaya- utsikt från vårt sovrum. I Nepal har vi aldrig förbokat (har inte heller varit möjligt). Men vi har strävat efter att inte komma fram för sent på eftermiddagen.

19/11 Ghorepani – Poon Hill – Tadapani

I Ghorepani är det ett måste att uppleva soluppgången från utsiktsplatsen Poon Hill, 3193 m. Därför går vi upp kl. 5, utrustar oss med varma kläder och pannlampa. Sedan följer vi en ström av vandrare på väg upp till utkiken.

image069

Solen på väg upp över Himalaya – Dhaulagiri 8137 m till vänster och Tuche 6920 till höger

Fortfarande är det nattmörkt och stjärnklart. Väl uppe köper vi vars en kopp the. Sedan väntar vi med spänning på det första morgonljuset.

image070

image073

image074

Det vi upplever här gör ett starkt intryck p oss. Helt nära norrut (känns som om det bara är några km från oss) skönjer vi hur majestätiska berg träder fram i morgonljuset. Dhaulargiri, 8137 m och Annapurna, 8091 m fl, känns overkligt höga och nära och topparna glöder när solstrålarna når dem. Åtta av 14 8000 m toppar finns i Nepal och vi har med egna ögon sett fem av dem.
Stärkta av morgonens upplevelser lämnar vi Ghorepani och går mot Tadepani. Det bär både uppför och utför (mest utför), förbi Gurung Hill med en nästan lika imponerande utsikt som från Poon Hill. Sedan leder oss stigen vidare mot Tadapani. På vår väg dit träffar vi ett schweiziskt par som vi har sällskap med från och till under dagen. Under cirka två timmar har vi otrolig utsikt över topparna.

Ett berg som framträder mer och mer under dagen är Machhapuchhare, 6993 m, även kallad Fishtail. Det betraktas av hinduerna som ett heligt berg och får inte användas av bergsbergsbestigare. Det påminner utseendemässigt om Matterhorn, har samma Tobleroneliknande form.

image075

Spöklik skog på väg till Tadapani

image076

Bergen försvinner tillfälligt ur sikt när vi går ner i en djup ravin där vi går in i en skog av jätterododendron. Vi lunchar i Bathani, pizza med nyplockade kantareller. Framme i Tadapani redan kl. 15 trots att vi tagit det lugnt. Pizzabagarens hund följer oss hela vägen till Tadapani där vi får tid att se oss omkring under eftermiddagen. Vi köper stickade vantar till våra ungdomar i denna by. Känns bra att gynna lokalt hantverk.

image077

Böneflaggorna hänger kors och tvärs över Tadapani

image078

Från vår lodge i Tadapani ser vi solen gå ner över ”Fishtail”

20/11 Tadapani – Ghandrung

Dagens etapp, Tadapani – Gandrung, beräknas bara ta tre timmar. Därför sovmorgon och långfrukost och vi lämnar byn först 8.45. Stannar redan vid första byn Bhaisa Kharka för thepaus. Fortsätter till Siklis där det blir the och corned bread.

image079

Vi har nu lämnat skogsområdet och ser allt fler odlade fält ju närmare Ghandrung vi kommer. Redan 12.30 är vi framme i Ghandrung trots att vi tagit det lugnt. Vandringen har varit mycket behaglig. Stigen har successivt tagit oss 500 meter neråt genom att slingra sig fram på bergsidan. Vi har korsat vattendrag ett par gånger. Det har varit ”sagodjungel” med jätteträd, hängande lavar som solen emellanåt har lyst igenom. Mellan träden har vi skymtat Annapurna South och Fischtail. I skogen har det varit intensivt fågelkvitter. Vilka arter som kvittrat har vi ingen aning om! Men när vi var i Pokhara såg vi massor av brunglador vid Phewasjön. Vi såg inte så många ”transportbärare” men en hel del vandrare, några med guider/bärare.
Ghandrung är en av regionens vackraste byar, Annapurnamassivet i blickfånget så snart vi lyfter blicken norrut. Byn är också ett föredöme när det gäller miljöarbete som trädplantering och vattenrening. I byn har också ACAP (Annapurna Conservation Area Projekt) sitt huvudkontor. Vi besökte det och var med på en filmvisning när vi var här 2001 då vi gick Annapurna Base Camp vandringen.
Vi tar in på Hotel Sakura där vi kan njuta av gott kaffe med chokladkaka. Under eftermiddagen och kvällen strosar vi runt i byn som faktiskt har 7000 invånare och ju snarare är en stad. Under vårt strövtåg här träffar vi många barn i skoluniform. De flesta hälsar ”Namaste” men har också kommentarer på nepali (antar vi) följt av ljudligt skratt.

21/11 Ghandrung – Birethanti – buss till Pokhara

Efter en god frukost med gröt och färska frukter ger vi oss iväg kl. 8.30. Det bär utför på stensatta trappsteg mest hela tiden. Vi ska ner c:a 1000 höjdmeter under dagen. Landskapet är ljust och öppet. Många små lantbruk som i huvudsak odlar ris på terrasserna. Överallt ser vi säsongens grönsaker liksom majs och ris ligga på tork. Efter en timmes trappvandring övergår leden i en bred stig som slingrar sig nedåt. Vi följer ”kohlan” (floden), går över små tillflöden men inte över huvudfåran. Möter många vandrare. Tre vandringsleder sammanstrålar här (Annapurna BC, Poon Hill och stigen från sydost från Phedi) och det förklarar tillströmningen av ”trekkers”. Bakom oss försvinner bergstopparna, den sista vi ser är Fishtail. Ett kort parti går vi genom lövskog. Stigen kantas tidvis av en häck bestående av blommande änglatrumpeter. Här hade maoisterna en ny checkpoint, vi slapp igenom utan nya avgifter.

image080

Nu övergår stigen i en liten väg ända fram till Naya Pul. Vi startade ganska sent men är ändå framme kl. 11.30. Vi går direkt till checkpoint och (av)registrerar oss. Därefter till River View Restaurang där vi åt på väg ut för en vecka sedan. Sedan ut till landsvägen vid Naya Pul där vi inte behöver vänta på buss till Pokhara. 100 RS per person kostar bussen som på 1,5 h transporterar oss till Pokhara. På bussen hade vi ”sällskap” en kort stund av en kackerlacka modell större. Bengts kraftiga klack på kängan kom väl till pass. Salig vare dess minne!
I Pokhara tar vi en taxi och plötsligt sitter även en hotellägare i bilen. Hans hotell visar sig vara rent och snyggt och utrustad med varmvatten. Trötta och skitiga känner vi inte för att rusa runt och begära in prisförslag utan vi checkar in och gör oss fräscha och välluktande. Ut på stan för att fika på Geman Bakery och besök på internetcafe. På kvällen blir det god middag med ett glas vin. Pokhara är en stad som är lätt att tycka om. Den ligger lågt, c:a 900 m ö h men har en enorma Himalaya ”skyline”. För den som vill ha en kombination av solsemester och Himalayaupplevelse utan att vandra sig trött i bergen är Pokhara det perfekta stället!

22/11 Pokhara

En dag i avkopplingens tecken. Härlig frukost på balkongen med massor av färsk frukt som mango, äpple, banan och små söta apelsiner (suntala). På stan blir det persedel- och kroppsvård (skoputsning av kängor och rakning/klippning/massage för Bengt).
Det finns ett stort utbud av butiker och basarer. Förstärker vår friluftsgarderob med fleece, skjorta och jacka. Fika på Pumpernickel, vi har ett uppdämt fikabehov som väl tillgodoses i denna stad.

23/11

Ännu en skön dag med lite shopping, strosande, fikande och internetcafe. Vi gick ner till Dam-side och River-side (turistkvarter vid sjön).

image081

Bengt hyr en kajak och paddlar runt i Pehwasjön. Det känns som två värdar möts. Det maritima (vatten och Medelhavsklimat) i Pokhara och den arktiska kylan och snön c:a 30 – 40 km norrut. Från sjön är det utsikt över det sägenomsusade Machhapuchhare. Berget ser ut att vara det högsta men det är en synvilla. Det är c:a en km lägre än Annapurna 1 men är mycket iögonfallande. Det kallas också Fishtail (på grund av sin fiskstjärtslikande form) och för Nepals Matterhorn (för sitt Tobleroneliknande utseende).

image082

Phewasjön 900 m ö h och Fishtail nära 7000 m ö h i bakgrunden

24/11 Med flyg till Khatmandu

I dag är det dags för återresa till Kathmandu. Innan taxin tar oss till flygplatsen hinner vi med en andra frukost på Pumpernickel. Från vårt fikabord ser vi skärmflygare cirkla över staden och landa jämte sjön.
Flyget lyfter punkligt. Vi har även denna gång placerat oss strategiskt i planen så att vi kan njuta av Himalayapanoramat. 23 minuter senare landar vi i Kathmandu. Åter till Sherpa Guest House, därefter middag på restaurang i Thamel.

25/11 Heldag i Kathmandu

 

Vi har själva upplevt hur tuff tillvaron är för de som arbetar som bärare i bergen. Därför går vi igenom vår packning och plockar ut de klädesplagg och prylar vi kan undvara. Sedan beger vi oss till Porters Progress, som är en ideell organisation som stödjer bärarna på olika sätt. De tar tacksamt emot vårt bidrag, vi får kvitto på det inlämnade materialet. Därefter får vi se en DVD om bärarnas arbetssituation.

image084      image083

Låg lön, olidligt tung last, dåliga eller obefintliga fotbeklädnader och långa arbetsdagar för bärarna är den bild vi får och som bekräftar det vi sett under våra vandringar. Läs mer på www.portersprogressuk.org
Vi går också till Highlanders för att, för säkerhets skull, få bekräftat att vi inte behöver ”reconfirm” våra biljetter för hemresan i morgon. Inte samma hysteri som efter 11 sept. då vi var i Nepal förra gången.

Läs mer

Europaweg Schweiz 2006

 

Googlebild

 image001

Europaweg – Breithorn, Zermatt  2006

Karta:  Wanderkarte Zermatt-Cervinia-Täsch samt turistkartor från turistinformationen i Grächen och Zermatt

Varför Europaweg? Vi hade bekantat oss med Europaweg och Zermatt 2002 då vi gick Tour de Monte Rosa. Stenras innan Europahutte gjorde att vi inte kunde gå hela sträckningen (Zermatt – Grächen).

Trots att vi föredrar att vandra på vandringsleder som går från punkt A till punkt B under en vecka – 10 dagar lockade det oss att gå den vackra Europaweg i sin helhet. Vi gick den från söder till norr (Zermatt – Grächen) 2022 då vi gick Tour de Monte Rosa. På grund av stenras var leden avstängd, söder om Europahytte tvingades vi gå ner i dalen och missade på så sätt den sista sträckningen fram till Grächen.  Europaweg kallas av många Alpernas vackraste högalpina vandringsled.

Vi är normalt inga anhängare av tanken att göra dagsvandringar. Men Zermatt är ett alpint Mecka som erbjuder många möjligheter till spektakulära dagsvandringar. Så det finns anledning att göra ett undantag.

                            15/7 Osby – Kastrup – Geneve – S:t Nicklaus

Vi flyger från Kastrup kl. 14. Innan dess hade vi åkt med tåg från Osby kl. 9. Efter två timmars flyg landar vi i Geneve. Därifrån tar vi tåg från stationen som finns i anslutning till flygplatsen. Vi köper biljett till Visp som ligger i Rhonedalen. Från Visp finns det tåg och busskommunikation in till Mattertal, 40 km lång dalgången söderut fram till Zermatt i kantonen  Valais.

Framme i Visp hittar vi efter en stund en buss som går in i dalen. Vi åker med den till S:t Niklaus. Vi anländer dit kl. 9 på kvällen. Det betyder att vi på 12 timmar tagit oss från dörr till dörr (Osby – S:t Niklaus). Vi hittar snabbt ett boende (100 CH F för dubbelrum med frukost) på ett pensionat. Innan läggdags äter vi en pastarätt på Restaurang Monte Rosa.

                         16/7 S:t Nicklaus – Grächen – Europahytte

Buss till Grächen. Äventyret börjar! Vädret är perfekt och utsikten är himmelsk.  Panoramautsikt över ett flertal bergsmassiv över 4000 m som ex. Weisshorn 4505 m, Zinalrothorn 4221 m och Dom 4545 m. Vandringen innebär inte så stora höjdskillnader men är periodvis ganska jobbigt och emellanåt mycket ”luftig”. Långa sträckor går vi över stenfält. Flera ställen med fasta rep vid luftiga passager.  Sträckningen fram till Europahytte känns ”sensam”. Många stopp för att beundra utsikten och det steniga underlaget gör att det inte går fort framåt. Läge för många fikapauser! Dock kom vi fram till Europahytte sent under eftermiddagen. En finsk tjej som pratar svenska jobbar på hyttan. Vi har trevliga schweiziska ungdomar till bordskamrater vid middagen. Mindre bra var kvaliteten på maten. Allt brukar smaka gott efter en lång dags vandring men inte här.

På kvällen kommer stenbockar fram till hyttan.  Vi njuter av djurlivet och solnedgången över Weisshorn.  Notan för boende (”Lager” = sovsal), middag med vin till maten och frukost går på 167 CHF.

image002     Fikapaus mellan Grächen och Europahytte

image003

Matterhorn

image004

Utsikt från sträckan Grächen – Europahytte

image005

Varning för stenras!

image006

Lättgången stig med utsikt över Weisshorn

image007

Stenrikt parti av leden. Sara som en liten prick i mitten av bilden

Flera delar av leden är ”stensäkrad” genom tunnlar, nät mm – men största möjliga försiktighet bör gälla! Leden är välmärkt men markeringen förstärks ibland med dessa stenpyramider.

image009

Stenbock ( Ibex)

                                  17/7 Europahytte – Zermatt

Stadig frukost efter en god natts sömn i sovsalen. Sedan fortsatt vandring. Matterhorn ser vi till och från under hela dagen. Första skymten fick vi av ”världens mest fotograferade berg” redan strax efter Grächen i går. Närmar man sig Zermatt nere i dalen gäckar berget vandraren fram till det att man är strax före den lilla bilfria alpstaden. Leden går idag genom lärkskog, över ängar, genom trummor (som byggts som skydd för nedfallande stenar), via hängbroar, över stenfall och över mindre vattendrag.  Vi gör två uppehåll för förfriskningar. Den första vid Ottavan vid Täsch Alp och den andra vid Tufteren en timmes vandring från Zermatt. Kl. 16.30 är vi framme i Zermatt. Där är temperaturen minst 25 gr. Vi går direkt till vårt favoritställe, Hotel Bahnhof. Av någon anledning har de bokat in oss på ”Lager”. Vi hade tänkt oss ett dubbelrum. De är vänliga nog att omboka oss till Haus Rosa i gamla stan något hundratal meter bort. Där har vi bra boende i ett enkelt rum. I övrigt har vi tillgång till hotellet för matlagning och för dusch. Kvällen tillbringar vi på hotellets altan. Därifrån har vi utsikt över toppen på Matterhorn men också på folkvimlet på gågatan intill. Kvällens meny är pasta med tomatsås tillagat i det gemensamma köket på Hotel Bahnhof.

image010

Luftigt passage 

image011

Europahytte

image012

Fikapaus vid Täsch Alp

image013

Blommande timjan och blåvinge(fjäril) på stigen till Zermatt

                                                          18/7 Zermatt och dess omgivningar

Sara tar en lugn dag på stan plus en liten avstickare till och förbi ängarna  i södra Zermatt. Bengt gör en solotripp till Matterhornhyttan (Hornlihyttan 3260 m). Jag (Bengt) lämnar Zermatt, 1603 m, kl. 10.15 och är framme vid hyttan c:a 13.15. Lätt dagryggsäck, bra väder, klart och soligt underlättar vandringen. På vägen upp passerar jag Schwarsee. Dit går också en kabinbana men jag föredrar att gå. Stigen är väl upptrampad och ganska lättgången och det är en fin upplevelse att närma sig det både vackra och skräckinjagande Matterhorn. Vid Hornlihyttan tar stigen slut och har man ambition att fortsätta blir det fråga om klättring i stället för vandring. Vid organiserad bestigning av Matterhorn sker övernattningen på Hornlihyttan. Med pannlampor beger man sig iväg vid tretiden på morgonen. En bergsguide tar normalt en klient åt gången och lotsar denne till toppen för c:a 7000:-. Det handlar om 1200 höjdmeter med klättring där man är säkrad med klättersele och vajer. Jag ser de alpinister, som gick iväg för tolv timmar sedan, återkomma nerför berget. På håll kan man beskriva Matterhorn som mäktigt, pampigt och vackert. Från Hornlihyttan skulle jag vilja använda ord som brutalt, ogästvänligt och nästan ointagligt.

 

image014

En timmes rast med medhavd lunch samt fotograferande tillsammans med alpvandrare men också några friskusar som fricampar utanför hyttan och siktar på att bestiga Matterhorn på egen hand i morgon.

Återvägen går också förbi det vackra Schwarsee. ”Effektiv” tid upp och ner är 3 + 2 timmar. Kvällen ägnar vi åt att ”reka” Breithorn. Senare i veckan har vi nämligen tänkt oss att bestiga Breithorn, 4160 m Breithorn anses vara det lättaste att bestiga av alla 4000 meters topparna i Alperna. Vi kollar också upp hur det ser ut med möjligheten att glaciärvandra till Theodulhyttan. Vi har tänkt oss att per fot ta oss till Italien den vägen. Vi kom från motsatta hållet 2002 då vi går Tour de Monte Rosa. Turistbyrån ger inga bra upplysningar. De verkar mesta vara intresserade av att sälja guidetjänster.    

image015

Vid stigen upp till Hörnlihyttan

image016

Gula festivalen med alphorn (?) på torget i Zermatt

                                          19/7 Zermatt – Trockener Steg

Efter en lugn och fridfull natt i vårt lilla ”Haus Rosa” går vi till Hotell Bahnhof och fixar frukost. I dag  beger vi  oss iväg för en dagsvandring till Trockener Steg, 4 – 5 timmars lugn vandring från Zermatt. Vi går via Furi och passerar nära Schwarsee med panoramautsikt över Matterhorn. Den sista timmen har vi också överblick mot Theudulpasset, Breithorn 4160 m, Pollux 4091 m, Liskamm 4527 m och Monte Rosa 4634 m.
På c:a 2700 m gör vi ett längre stopp för lunch. Vi hittar en vacker blomsteräng krollilja och edelweiss. På serveringen vid kabinbanestationen Trockerner Steg (2900 m) tar vi vars en förfriskning och njuter av utsikten över alla snöklädda toppar. Detta område är Europas ”plus fyratusen meter” tätaste. Trots den höga höjden antar vi att det fortfarande är c:a 20 gr. Återresan till Zermatt gör vi med ”Matterhorn Express” a 30 CHF per person. Byte sker i Furi och efter c:a 25 min. är vi åter i Zermatt där temperaturen är 28 gr.

På vägen till Hotel Bahnhof hyr vi klättersele och stegjärn för morgondagens Breithorn äventyr. Middagen avnjuter vi på hotellet terrass. Höjer vi blicken ser vi en magnifik solnedgång över Matterhorn. Kvällen avslutas med en promenad på den stora gågatan (alla gator är gågator i Zermatt) där det är ”Gul festival”.

image017

Edelweiss

                              20/7 Zermatt – Breithorn – Zermatt

”Summit day”!  Vi känner oss som riktiga alpinister men ska sanningen fram är det en ganska okomplicerad vandring upp till toppen.

Upp 6.30 och efter en enkel frukost på rummet går vi till kabinstationen Matterhorn Express där vi 7.15 träffar vår guide och fyra andra ”Breithornbestigare”.  106 euro (!!) kostar kabinbanan tur och retur Klein Matterhorn för oss två. Vi når snabbt upp till Klein Matterhorn på 3883 meters höjd. Mycket svalare och mindre syre i luften! En hel del skidåkare har redan anlänt för att göra dagens första åk. Det lär vara ett populärt ställe för sommarskidåkning för världseliten i alpin skidsport.

Kl. 8.00 knyter vi ihop oss i ett replag och beger oss ut på det soldränkta glaciärfältet. Efter 300 m är det dag att ta på stegjärnen. Solen flödar och snön gnistrar. En härlig känsla att gå inknuten med sex personer med målet att nå Breithorns topp. Stegjärnen är verkligen till nytta, det är betydligt lättare att gå brant uppåt med snö och is som underlag. Solen värmer så vantar och mössa behövs inte. Vi kan också ta av oss våra skalplagg. Det känns ovant att gå med en stav och med repet i den andra handen. Guiden påtalar att våra stavar i de flesta fall är för högt inställda och han har rätt! Vi går i mycket lugn takt med korta steg. Efter en stund har yngsta kvinnan i sällskapet svårt med höjden. Vi måste stanna emellanåt så att hon hämtar andan. Först går vi på nästan horisontell glaciär (med en och annan glaciärspricka) sedan går det brant upp under knappt en timme. Uppe på kammen stannar vi till för att beundra utsikten över alla berg. Snacka om 360 gr panorama! Guiden gratulerar oss till bestigningen. Därefter grattar vi varandra. Känslan av att ha klarat det var stark och djup fast det var lättare än Sara trott. Vi kände oss faktiskt berörd av stunden. Bengt var uppe på Breithorn redan 2002 och visste hur det var. Även om det nästan är vindstilla känns det kallt på toppkammen. Kanske neråt – 10 gr. I Zermatt är det förmodligen plus 25 gr nu. Guiden pekar ut de olika topparna med Matterhorn och Monte Rosa som de mest spektakulära. Vi känner att vi har ett speciellt förhållande till bergen i denna del av Alperna efter alla de gånger vi vandrat i dessa trakter.  Vår stund på toppen avslutas genom att vi gemensamt går över kammen så långt det går ut på en jättelik hängdriva. Därefter börjar nedstigningen. Först följer vi stigen men sedan anvisar guiden oss att ta till höger! Rätt ner för berget i obanad snö. Jättehäftigt att gå ner på detta sätt, fortfarande sammanknutna och tur var det. En av männen i gruppen tappade fotfästet och for som en vante tills repet fångade honom genom att Sara stramade repet och satte i stegjärnet i backen. Hans vattenflaska for all världens väg utför berget. Vi var beredda eftersom han hade varit ostadig tidigare också. Nere vid glaciärplatån tar vi en längre paus med frukt, dryck och näringsgodis (russin och nötter). Stegjärnen av och gåsmarsch till Klein Matterhorn. Vi skiljs åt efter ytterligare fotograferande.

image019

 

 

Vi tar kabinen ner till Trockener Steg. Där äter vi vad vi har kvar efter vår picknick på glaciären och njuter av stunden och dagen. Efter någon timme tar vi kabinen ner till Zermatt. Vi är där kl. 14 och då är det 28 gr! Därefter  eftermiddagsfika, sedan strosande på stan.
Vid en tvärgata till Zermatts huvudgata nära kyrkan S:t Peter finner vi den lilla alpinistkyrkogården där många förolyckade bergsklättrare från hela världen har sin sista vila.

 

 

image018

Hade vi sett denna gravsten (”On Breithorn – I chose to climb”) innan hade vi kanske avstått från dagens topptur!?

Vi avrundar dagen med egentillagad middag på Bahnhof samt ett kulturellt inslag i form av folkmusikkonsert vid kyrkan.

 

image020

Breithorn med hängdrivan som vetter mot Zermatt

                      21/7 Zermatt – Theudulpasset – Cervinia – Chatillion

Upp kl. 6.30 för frukost. Kl. 7.15 är vi på kabinbanestationen. Där löser vi två enkla till Trockener Steg. Först en mindre kabin till Furi, sedan en större till Trockener Steg. Vi startar vandringen mot Theudulpasset strax efter en kille som är på väg till jobbet som pistmaskinförare. Med sin maskin underlättar han vandringen genom att mosa till snö och is så att vi får bättre grepp på den hala glaciären. Naturligtvis borde vi haft stegjärn eller i varje fall isbroddar. Denna lärdom gör att vi under kommande vandringar över glaciär alltid är utrustade med isbroddar.  På väg upp till Theodulpasset träffar vi ett gäng som vandrar Tour de Monte Rosa och som denna dag ska gå från Ganderhyttan till S:t Jaques. Vi når Theudulhyttan efter en halkig avslutning under förmiddagen. Vi unnar oss vars en capuccini a två euro styck. Euro eftersom vi nu är i Italien. Vandringen uppför glaciären mellan Trockener Steg och Theudul sker efter att vi pratat med guiden vi hade till Breithorn. Han sa att det var ok att gå själv utan guide och att gå osäkrade. Vi var också i gott sällskap. Ett gäng på väg upp (Monte Rosa gänget) och en grupp på väg ner går också icke inbundna. Dagen till ära inviger jag ett par födelsedagshängslen av typ ”Edelweiss” som Sara köpt till mig i Zermatt. De funkar bra!

image021

Dags för glaciärvandring – På väg till Theudulpasset

Från hyttan på Theudul (3300 m) som drivs av CAI (Club Alpino Italiano) har vi enligt de gula vandringsskyltarna 2.10 till Cervinia/Breul. Vi tar god tid på oss. Vid Plain Maison, d v s vid den nedre av liftstationerna, tar vi en längre rast med kaffe och bröd från ryggsäckens skafferi. Känslan från 2002, då vi kom från Italienska sidan och var på väg till Theudul söderifrån, att detta område innehöll många skönhetsfläckar kvarstod. Liftar, liftstationer och markberedning  av alpängarna för att göra dem till skidpister känns som grova ingrepp i naturen. Det är inte alls samma känsla norr om Theudulpasset ner mot Zermatt även om där också finns ett utbyggt liftsystem. En annan iakttagelse vi gjorde var att snögränsen flyttat sig uppåt i höjdmeter räknat jämfört med 2002. På den italienska sidan var det praktiskt taget snöfritt denna gången och det kändes som om glaciären var betydligt tunnare från Trockener Steg och norrut på den schweiziska sidan.

Redan kl. 14 är vi framme i Cervinia där vi har turen att komma i rätt tid för busstransport söderut till Aostadalen. Vi åker till Chatillion, en timme från Cervinia. Där fixar vi ett boende genom turistbyrån, ett trevligt familjehotell för 60 euro inkl. frukost. Vi är nu hungriga och börjar den stora jakten efter en restaurang. Till slut hittar vi ett ställe där vi går in och äter middag. När vi är på väg tillbaka till hotellet bryter ett åsk- och regnoväder ut. Plaskvåta kommer vi åter till hotellet där värden tar emot oss och bjuder på ett glas tysk sekt. Sedan lite prat om berg och vandringsleder med honom innan vi går till vårt rum där vi från balkongen ser åskans ljud och ljusspel och är tacksamma att vi inte är kvar i bergen.

                                  Chatillion – Turin – Ventimiglia

Efter frukost går vi till järnvägsstationen för att med tåg bege oss till Turin. På stationen träffar vi en trevlig journalist från Asti (i Piemonti). Han bjuder oss på kaffe och visar oss rätt perrong. Biljetter gick inte att köpa i Chatillion. Vi fick besked att köpa biljett på tåget. Men ingen konduktör kom under resan till Turin! Billig resa! Vi köper biljett till Ventimiglia dit vi åker via bl a Genoa och San Remo. Vi har den goda vanan att avsluta våra vandringar med att leva ”det goda livet”. När vi är i dessa trakter blir det ofta stopp i en liten stad vid Rivieran och några dagar i Nice innan vi flyger hem till vardagen igen.

image022

Efter vandringen lever vi det ljuva livet (bad, sol, god mat) – ofta i Nice dock inte på hotell Negresco

 

 

Läs mer

Alta Via 2 Grand Paradiso 2005

image002                                                                      image001

 Alta via 2 Valle d´Aosta 2005 Champorcher – Promoud – Lasalle

Information/ledbeskrivning: Broschyren ”Alta via 2 Valle d`Aosta 2″ från Regional Tourist office Aosta
Walking in Italy`s grand Paradiso av Gillian Price, Cicerone (förlag).
Karta: Valle d`Aosta Tourist Guide/Road Map 1:115 000
Varför Alta via 2 i Aostadalen? Vi har kommit i kontakt med denna del av Italien vid vår vandring 2002, Tour de Monte Rosa. Vi hade också en plan för reselogistiken nämligen att från Nice via Turin åka till starten för denna vandring (Chamborcher). Vi hade förhoppning att gå alla 12 etapperna fram till Courmayeur. Tyvärr var det inte möjligt (se nedan). Från Courmayeur ville vi ta kabinliften över Mont Blanc-massivet till Chamonix. Därifrån planerade vi att med tåg åka tillbaka till Nice.

5/7  Osby – Nice

Kl. 9 reser vi med tåg från Osby till Köpenhamn, vi hinner gå en vända på Ströget. Kl. 13 åker vi till Kastrup och lyfter kl. 15. Kl. 17.15 landar vi i Nice och tar flygbussen in staden. Promenerar till hotell Miron, där vi bott flera gånger tidigare och är välkända. Efter incheckning går vi ut på stan igen och äter. Ordnar också tågbiljett till Turin. Lyckas inte få klarhet i när första tåget mot Turin går i morgon. S.C.N.F. vet inte!!!

6/7 Nice – S:t Martin

Bengt sticker iväg till stationen och lyckats få tag i en tidtabell Nice – Turin efter en del väntande. Först skulle stationsmästaren kindpussas av alla kvinnorna i informationsdisken!
Kl. 9 avgår vårt tåg till Turin. Framme 15.25. Har lunchat på tåget. Skaffar biljetter för vidare tågresa till S:t Martin. Avresa 16.25 och framme 17.50. Det regnar lätt i S:t Martin. Vi söker information om bussförbindelserna men lokalbefolkningen har inte en aning om bussarna upp till bergen och Champorcher där vandringsleden börjar. Går upp till centrala delen av den lilla staden för att äta middag. Servitören försöker ringa taxi, går ej. Hänvisar oss till hotellet. Där lyckas man ta fram information om att en taxi kostar 60 euro till vår vandringsstart. Bengt lyckas, som väl var, att få kontakt med tre vänligt sinnade invånare som tipsar oss om ett annat hotell (Hotel Ristaurante Crabun). Där hyr vi ett rum för 55 euro. Ägaren lovade att skjutsa oss till Champorcher (det går inga bussar dit) nästa förmiddag när han kom tillbaka från en svamputflykt med en god vän. De skulle plocka Karl Johan. Värden kände väl till Sverige då han genom sitt tidigare arbete i stålbranschen ofta besökt Luleå, Degerfors, Karlstad m. m. Tack och lov talade han engelska.

7/7 Champorcher – Dondera Refuge – uppåt 770 m till Rif. Donera 2192 m

Bra frukost! Kl. tio blir vi skjutsade till starten för vandringen. Vägen dit är smal, slingrig men vacker. Champorcher (och den näraliggande orten Chardonney) är en liten välmående sportort. Kl. 10.45: ”nu börjar vi”! Lätt och vacker vandring längs stigar, vägar och vackra ängar. Ovanligt många ruiner men även många bebodda hus på hög höjd.

 

image003

Efter 2,5 timmar är vi framme vid rifuge Dondera

Hembakat bröd, brieost hemifrån och en öl smakar ljuvligt. Sedan kaffe, kex och en chokladbit. Livet leker! Efter detta tar Bengt en rekognoseringstur på morgondagens etapp medan Sara läser och slappar. Bland övriga gäster på hyttan finns två svenska killar i 25 – års åldern och c:a 25 italienska ungar i 8 – 10 års åldern.
Vi hade tänkt vandra några timmar till, fram till nästa hytta, Rifuge Miserin. Men vi får höra att den inte är öppen. Så det blir tid för mer läsning och avkoppling. Middag med pasta bolognese, parmesanost, kalvkött med morötter och tre sorters ost till desserten.

8/7 Rifuge Dondera – Cogne (högsta höjd Col Fenetre 2827 m)

Tidig frukost på Rifuge Dondera. Strålande sol då vi startar vandringen 7.45. Efter en dryg timme är vi framme vid Lago Miserin och den stängda hyttan med samma namn.

image004

image005

image006

Strax innan vi kom fram till sjön såg vi mängder av Edelweiss och annan blomprakt

image007

Fläckar med snö passerar vi på väg uppåt. Vid Refugio Peradza, en timme efter passet, träffar vi ett par svenska killar, som också vandrar Alta Via 2. De berättar att de sett bergsgetter på en bergsknalle nyligen. Vi fortsätter med en lång nedfart till Lilliaz på en mindre väg som mot slutet var asfalterad. I Lilliaz dricker vi en Cappucini och går sedan vidare till Cogne på en stig som gå genom lärkträdskog. Vi hittar ett lägenhetshotell där vi hyr in oss för 60 euro. I vårt lilla kök tillagar vi en pastarätt. På kvällen strövar vi runt i den lilla staden. Gemytlig!

9/7 Cogne – Vittoria Sella Refuge (2584 m)

I går gick vi två korta etapper och idag tänkte vi nöja oss med en relativ kort dagsetapp. Tar därför en lång slö morgon med frukost, promenad på stan och andra frukost med nyinköpt bröd. Därefter packning på vid elvatiden.

image008

Lätt och flack vandring till Valnonteny där vi pausar. Efter Valnonteny går stigen i zig-zack från 1667 till 2584 m

image009

Refuge Vittorio Sella

Det regnar hela tiden så det blir emellanåt halt på stigen. Mycket folk i rörelse både upp och på väg ner. Uppe på Refuge Sella övergår regnet i blötsnö. Vi checkar in och beställer middag (halvpension som vanligt på hytterna i alperna). Träffar återigen på de svenska killarna. Sätter oss sedan i baren och tar vars en dricka. Varmt och skönt efter en kylslagen avslutning på dagens vandring. Kl. 19 middag, pasta med tomatsås och ost, rostbiff med pulvermos och morötter. Chokladpudding resp. bärmousse får vi till efterrätt.

10/7 Refuge Vittorio Sella – Eaux-Rousses – upp 715 m och ner 1641 m över Col Loson 3299 m

Tidigt uppe. Ute är det dimma och snöfall, helt vitt på marken. Börjar vandra kl. åtta efter att ha försäkrat oss om att vädret ska bli bättre under dagen. Har också bestämt oss för att vända åter om passagen över nästa pass, Col Loson, 3299 m, verkar för tuff i detta väder. Någon har berättat för oss att detta pass är Västeuropas högsta snöfria (sommartid) pass. Vet inte om det stämmer.

image010

På väg till Col Loson – tack och lov är det i stort sett barmark fortfarande

image011

Inte läge för någon fikapaus på Col Loson 3299 m

Det är kallt och halt i början. Sedan bara halt på stigen som går brant uppåt i zig-zag formationer. Vi ser mycket getter både vilda (gems/stenget) och tama. När vi går över passet är vi tacksamma att de två svenska killarna är före oss. Vi följer deras fotspår.  Tyvärr finns det ingen möjlighet att njuta av utsikten vid passet för den är mycket begränsad. I stället är vi inriktade på att ta oss ner från passet snarast.  En bit ner träffar vi på de svenska killarna. Det är svårt att finna vägen nerför passet. Inga markeringar syns.  De finns på stenar som är täckta av snö.

image012

I stället måste vi försöka finna konturerna som avslöjar hur stigen zig-zackar sig ner och också hålla utkik efter stenpyramiderna som ofta brukar finnas då de bäst behövs över höga pass. Med samarbete och gemensamma ansträngningar finner vi rätt väg ner till den snöfria terrängen.  Strax efter oss kommer en tysk familj som var tacksamma för vårt rekognoserings- och spårarbete. När vi kommer ner på lägre höjd övergår snöandet till regn.

image013

image014

Senare blir det ljusare och olusten och oron för vädret försvinner. Vår första matpaus tar vi vid betesängarna vid  Livionaz, en vidunderligt vacker plats. Vi underhålls med stenbocksdans under matpausen.

Därefter fortsätter vandringen neråt, neråt i vida svängar, över alpängar, stenfall och lärkskog till byn Rousses, där vi anländer c:a kl. 15. Där tar vi in på Lager (Matrazenlager ), d.v.s. vi har tillgång till vars en madrass samt filt i en större sovsal för män och kvinnor.  Dusch och sedan en cappucini. Livet leker! Våra vandringsbekanta, den tyska familjen och de svenska killarna, kommer också till samma Hostel (Hostelle di Paradis!).  Påven ska nästa dag besöka trakten och komma förbi denna by. Därför var det extra säkerhetsåtgärder för boende på detta ställe. Vi fick genomgå en noggrann passkontroll så att hotelledningen hade koll på vilka som bodde här.

                                                                                    

11/7 Eaux-Rousses    Rhemes-Notre –Dame över Col  Entrelor 3002 m

Start kl. åtta efter en bra natt och en god frukost som var lite mer nordisk än kontinental. Vädret är vackert hela dagen och dagen bjuder på fantastisk vandring. Om paradiset finns så är Grand Paradiso ett sådant. Efter 4,5 timmar har vi gått från 1658 m till 3002 m (Col Entrelor) och passerat genom  flera olika naturtyper. Först betesmark och odlingar kring byn vi övernattat i.

image015

Sedan på en höjd upp till 1800 m blandskog i form av tall, gran och bok.  Från 1800 till 2300 dominerar lärträden och cembratallar.  Alprosen finner vi också i denna zon. I den alpina zonen från 2300 och upp till snögränsen breder blomsterängarna ut sig till en början innan den mer sparsmakade och steniga terrängen tar över.   

image016

På snöfält upp till Col Entrelor

Under dagen hör och ser vi (hör mycket oftare än vi ser) murmeldjuret.  Vi ser också Grand Paradisos kung, stenbock  (Ibex).

image017

Ännu ett pass över tre tusen meter – denna gång är vädret perfekt, sol, lugna vindar och bra sikt 

Att nå upp till ett högt pass är fyllt med spänning och förväntan.  Hur är vädret på passet?  Hur ser det ut på andra sidan passet? Är nedgången svår med lösa stenar och brant terräng? Ofta strömmar dimman och låga moln över passet och gör sikten begränsad. Vinden kan vara mycket besvärande.  Om det är ogynnsamma förhållanden brukar vi snabbt bege oss nedåt när vi passerat passet. Bara stanna en kort stund för att ta några kort och en slurk vatten. Men i dag har vi tur.  Sol och lugna vindförhållanden som gör det möjligt för oss att fika på en klippa som ger utsikt åt båda hållen. Vi bekantar oss med ett gäng tyskar och ett franskt par som också vilar ut med paradisisk utsikt.

Därefter nedåt ett par timmar, först stenigt och ”klippigt” sedan vackra ängar med ett överflöd av blommor.

image018

Massor av fjärilar framför allt ”blåvingar” som samlas i hundratal. Kl. 16 c:a når vi fram till Rhemes-Notre-Dame. Hittade ett hotellrum. Sedan en runda på byn. Träffar de svenska killarna. Handlar bröd, ost och tomater för morgondagens lunch. Tittar in på en konstutställning och besöker den vackra kyrkan. Tar en dricka i väntan på middagen och utnyttjar tiden till läsning och dagboksskrivande.           

12/7 Rhemes-Notre-Dame – Planaval (Col Fenetre 2840 m)

Även I dag räknar vi med att avverka två dagsetapper. Enligt den ledbeskrivning som vi fått från Turistmyndigheten i Aosta innehåller Alta via 2 12 etapper, men flera är bara på 3 – 4 timmar.

Flera av våra bekanta som vi lärt känna under de senaste dagarna lämnar oss för hemresa. Killarna från Sverige åker hem för jobb. En italienare som vi träffat på såväl boenden som utmed leden de senaste dagarna fortsätter dock.

image019

Efter en grandios frukost (snarare frukostbuffè) lämnar vi hotellet (c:a 95 euro för oss båda – halvpension). Först landsvägsvandring sedan rakt upp i himlen! Från 1722 m till Col Fenetre på 2840 m. Hela tiden uppåt tidvis genom gles barrskog, öppna ängar och betesmarker och kargt stenigt landskap. 

image020

Col Fenetre, 2840 m, hägrar långt upp

image022

Brant uppåt, men fortfarande på en väl upptrampad stig, snart väntar stenskravel sista biten innan passet

image023

Brant stig omgiven av grönska och blomster övergår i sterilt stenlandskap innan passet

image024

Col Fenetre 2840 m

Stigen är stundtals mycket brant utan att direkt kännas farlig. När vi tar en kort drickapaus en stund innan vi är framme vid passet måste vi säkra våra ryggsäckar så de inte rullar ifrån oss nedåt.  Sista biten upp till passet var jobbig. Vid Col Fenetre möter vi ett stort gäng ungdomar på väg nedåt varifrån vi kom.  Passagen över passet känns inte farligt i det fina vädret men vi har svårt att tänka oss att ta med ett svenskt ungdomsgäng i denna terräng. Förmodligen är de tränade för bergsvandring sedan barnsben.

På klipphyllorna ser vi bergsget, Ibex. På läge höjd har floran varit prunkande.  Alprosor naturligtvis men också vår favorit, gentianan.

Ner på andra sidan passet är det betydligt mer lättgånget. Nu fortsätter vandringen över ängar, genom skogar allt i flödande sol. Vid La Frassy tar vi en lång paus. ”Riffen” verkar stängd men vi fikar utanför men plötsligt kommer varuleveransen. Det är hyttföreståndaren på en tungt lastad häst. Den stackaren (hästen) fick verkligen bära tungt! Så fortsätter vi i värmen men långt borta mullrar det och på håll ser vi att det kommer regn. Flugorna är besvärliga, kan det bero på åskvädret? Helt plötsligt stämmer inte ledbeskrivningen och verkligheten vilket får till följd att vi tar stig 6 ner över ängar, genom skog i hällande regn. Vi gör alltså en liten avstickare till Valgrisenche. Vi går in i byn och handlar och tar en fika. Sedan till turistbyrån där de ringer och bokar ett rum för oss i Planaval. Därefter börjar vi gå mot Planaval läng landsvägen. Sedan incheckning och en varm dusch på hotellet!  Tar en dricka och utbyter erfarenheter från dagens vandring med övriga vandrare. Middag: sallad, parmaskinka, valnötter, lasagne, polenta, biff, glass alternativt sorbet. Mums! Diskuterar kommande etapp med hotellägaren. Morgondagen blir en tuff och lång dag för oss tror han.

                                                                                  

13/7 Planaval – Promoud – (Col de Crosatie 2838 m)

Frukost kl. 7.00, stadig sådan. Iväg kl. 7.30. Börjar på landsväg där vi delar utrymme med kossor på rymmen. Viker av in i skog och sedan går det sakta men säkert uppåt. Många vattendrag, små sjöar och våtmarker. Möter inga människor. Ser helt hastigt en hermelin, hade svart svanstipp. Sista delen upp till Col de Crosatie, (2838 m) är det brant uppför.

image025

Hermelin – Wikipediabild

image026

Utsikt över Planaval och La Clusaz på vår väg till Col de la Crosatie, 2838 m

Stigen har innan passet delat sig så att en väg går över glaciären (gamla Alta Via 2) medan vi går nya stigen. Det är jättefin markering och lätt att hitta leden upp till passet. Men när vi ska ner andra sidan passet finns ingen markering.  Bara lösa stenar i alla storlekar. Vi hittar en antydan till stig som vi väljer att följa försiktigt neråt. Vi fortsätter på den lätt upptrampade stigen och kan lättade andas ut när vi kommit till slätare mark. Äntligen nere!  Åter finner vi markeringarna men dock sparsamt.  Går över ängar och in i lärkträdsskog där vi fikar och planerar fortsättningen.  Inom kort är vi framme vid rif.  Promoud. Det visar sig att den är under uppbyggnad och således inte beboelig. Detta hade värden på boendet i Planaval redan talat om för oss men på turistbyrån i Valgrisenche påstod man att den skulle vara klar och färdig att ta emot vandrare! Vi tar oss en ordentlig funderare hur vi nu ska göra. Med tanke på den bristfälliga markeringen ner till Promoud och att det var ytterligare ett högt pass, Passo Alto 2860 m innan nästa refuge beslöt vi oss för att avsluta vandringen och bege oss ner i Aostadalen.  Vägen dit går via mysiga stigar och så småningom på större stigar och vägar (asfalt senare delen) ner till La Salle. När vi efter ett otal serpentinsvängar når dit känner vi oss nöjda trots att vår avsikt var att gå fram till Refuge Elisabetta. Etappen från rif. Elisabetta – Courmayeur  har vi gått vi ett tidigare tillfälle (Tour de Mont Blanc 1997). I La Salle råder riktig Medelhavsvärme och vi återställer vätskebalansen med massor med vatten och vars en öl på en bar medan vi vänta på bussen som ska ta oss till Courmayeur. Där hittar vi ett billigt (men ruffigt) hotell. På kvällen strosar vi runt på stan. Som pastaälskare måste vi naturligtvis ha en pastamaskin! Detta passar vi på att införskaffa. Sedan avslutar vi kvällen på en pizzarestaurang.

                                                                                      

14/7 Courmayeur    Chamonix  med  kabin över Mont Blanc-massivet

Efter god sömn och smaklig frukost beger vi oss till busstationen för resa till kabinstationen i La Palud.

image027

image028 

Eftersom vädret är soligt och prognosen för dagen är gynnsam vill vi se Mont Blanc-massivet från kabin och samtidigt transportera oss till Chamonix.  Vi löser biljett á 40 euro/person för resa med telekabin till Punta Helbronner, 3462 m. Otroligt vacker färd över skog, ängar, stenras, snö och glaciär. Hela tiden ser vi Mont Blanc-massivet (Mont Blanc 4810 m). Vädret är helt fantastiskt med strålande sol och en knallblå himmel. 

image029

Uppe på Hellbrunner går vi runt på de olika utsiktsplatserna, ser alla toppar vi kommit i kontakt med under tidigare vandringar. 360 gr utsikt över 10 mils radie. Vi ser glaciärvandrare och klättrare i aktion. Deltar i vinprovning!  Efter c:a två timmar löser vi biljetter för fortsatt kabinresa till Chamonix.

image030

image031

image032

Första resan går till Aiguille du Midi, 3842. Nu får vi en egen kabin.  Utsikten kan inte beskrivas i ord! Stopp vid Aiguille du Midi där vi byter kabin igen. Sista delen av färden går från 3842 m till Chamonix på 1030 m. Väl framme i Chamonix känner vi att detta var en fantastisk upplevelse och att vi gärna gör om det trots att den kostar lika mycket som en sista minuten resa till Mallorca. Men nästa gång får vi 50 % som + 60 personer.

Härliga Chamonix och dessutom 14 juli, Frankrikes nationaldag. Kan det bli bättre? Dock blir det ett kort besök.  I morgon åker vi vidare med tåg till Nice men vi hinner strosa runt på stan och njuta av värmen och det myllrande folklivet. Bara känslan av att besöka en bokhandel, där det känns som om hälften av böckerna handlar om bergsklättring och andra alpina äventyr, är obetalbar.

 Vi ordnar också ett hotellrum med hjälp av turistbyrån. Kvällens höjdpunkter är flera:

          En god hamburgare på en trevlig bar med uteservering.

          Solnedgång över Mont Blanc – under en kort stund lyser berget som ett glödstift.

          Tre kvinnliga musikstudenter spelar stråkinstrument och sjunger franska ”chansons” (vi träffar på dem några dagar senare när de uppträder i gamla stan i Nice).

image033

I bergshytterna är brödet sällan färskt – här tar vi igen skadan i Le Temples des Pains i Nice
Läs mer

Skåne runt 1985 – 2006

image001

Kust till kust 1985 – 1990 Sölvesborg – Båstad – Torekov – ”Lingon och tång-vandring”
”Havet till vänster, land till höger” vi följer kustbandet runt Skånes kust 1999 – 2006

Friluftsupplevelser i närområdet ledde till att vi upptäckte att vandring var något som tilltalade oss. Från en bakgrund för Bengt inom konditionsaktiviteter som långlöpning och maraton samt längdskidåkning och Vasaloppsåkning var steget inte långt till att vandra långleder i Sverige och i Alperna. Som Friluftsfrämjare på 70- och 80-talet bestod äventyren för Sara i att vara mulle- och strövareledare. En vandringsresa med en strövaregrupp till Storulvån gav mersmak för Sara. Från två olika håll förenades vi i en aktivitet som innehåller både motion och upplevelser. Vi upptäckte att vandringen var vår gemensamma grej.

image002

Kust till kust – Osby till Båstad och Torekov
Skåneleden (www.skaneleden.se) kust till kust var den första och under många år den enda Skåneleden. Vi köpte guideboken Skåneleden ”Från kust till kust”.

Klinten/Osby – Hästberga

Eftersom vi bor i Osby var det naturligt att starta här. Vandringen till Hästberga är en typisk inlandsetapp med många grusvägar (alltför många) och stigar. I Hästberga finns ett vindskydd både för vandrare och kanotister. Vindskydd finns för övrigt vid varje etappmål vilket gör att det inte är nödvändigt att bära med sig tält. Sedan 2010 är det inte längre möjligt att paddla i Helge å vid Hästberga eftersom kraftdammen spolades bort då.
Denna etapp gick vi som dagsetapp både västerut och österut redan under Skåneledens barndom i slutet av 70-talet.

Hästberga – Båstad och Torekov

Från Hästberga är det nio etapper till Torekov. Dessa vandrade vi sommaren 1986. Tanken var att vandra 4 – 5 dagar och lika många etapper. Men det gick bättre och fortare än vi trodde. Efter fem dagar hade vi kommit fram till Torekov. Vi hade gjort slut på mat och pengar. Inga betalkort eller mobiler kunde hjälpa oss på den tiden! Räddningen var att vi kunde panta läsk- och ölburkar. Dessa hittade vi i massor i Båstad en tidig söndagsmorgon. Tennisveckan pågick där och det hade varit fest under kvällen och natten.

image003

Hovs hallar mellan Båstad och Torekov

Efter denna vandring kom vi fram till att vi klarade av att långvandra (även Sara som inte konditionstränar), vi uppskattade och trivdes med att dela vandringsupplevelserna med varandra. Den del av vandringen som vi speciellt minns och uppskattade var den kustnära från Båstad till Torekov förbi Hovs Hallar.

Sölvesborg – Osby

Från ”Tivolieken” i Sölvesborg gick vi under tre ”barnfria” dagar 1987 till Brotorpet. Tivolieken var en ”Sparbanksek” som fanns vid den gamla utfarten österut från Sölvesborg. På den tiden fanns det ett tivoli på den platsen. Därav namnet ”Tivolieken”.
Från den östra delen av ”kust till kust” minns vi speciellt det vackra Ryssberget under de första två etapperna. Ryssberget är en ås som sträcker sig från Sölvesborg i söder till Jämshög i norr och som följer gränsen mellan Skåne och Blekinge. Vi tyckte på den tiden att kuperingen i detta bokskogsområde var tuff (maxhöjd 157 m). Sedan dess har vi fått andra referensramar.

Brotorpet – Vesslarp- Trollabadet- Klinten/Osby

gick vi som dagsetapper åren fram till 1990. Därmed var ”kust till kust” avklarat.
1999 – 2006 vi följer Skånes kust under mottot ”Havet till vänster och land till höger”
Varför? Vi hade en önskan att göra en- och tvådagarsvandringar i vårt närområde. Som boende i Skånes inland kändes det lockande att vandra kustnära. Dessutom tyckte vi det var en kul idé att gå runt hela Skåne.
Hur? Stora delar av sträckan gick vi helt nära vattenlinjen. Om möjligt vandrade vi i sanden eller bland sten och tång. Om det inte var framkomligt nära vattnet följde vi befintliga stigar, cykelvägar, landsvägar eller ängsmarker så nära kustbandet som möjligt. Hänsyn tog vi naturligtvis till fågelskyddat område och till regler i allemansrätten. Vissa delar av kustbandet var Skåneled (från Simrishamn och söderut samt nordvästra Skåne, Torekov – Båstad) men den övervägande delen av vår vandring var inte markerad eller på annat sätt tillrättalagd för vandring.
Vi började vid Blekingegränsen väster om Sölvesborg. Tillvägagångssättet var att med bil åka till målet för dagsvandringen. Där placerade vi Bengts racercykel. Därefter åkte vi tillsammans till ”startplatsen”. Där lämnade vi bilen och begav oss till fot till den plats vi lämnat cykeln. När vi kommit fram till dagens etappslut kunde Sara ta en längre paus medan Bengt cyklade tillbaka för att hämta bilen. Vid några tillfällen, när det var möjligt, kunde vi i stället för ”cykelupplägget”, åka kollektivt med buss.
Vi kan inte påstå att vi har satt våra fötter på exakt varje meter runt Skåne. Vårt ”fusk” bestod i att vi hoppade över platser som vi tidigare på ett eller annat sätt var väl bekanta med. Ex. startade vi i Edenryd väster om Sölvesborg, eftersom vi tidigare strövat i Sölvesborgs utkanter mot Skånegränsen. Ett annat exempel är Malmö där vi båda vistats mycket både i arbete och på fritid. Vi gick till Sibbarp när vi kom söderifrån och fortsatte i Arlöv på gamla kustvägen norrut.

Edenryd – Åhus

Vi gör en endags vandring där vi för första gången prövar upplägget med cykel och bil för att klara av transportlogistiken. Det fungerar utmärkt. Platta asfalterade vägar gör att hämtningen av bil ofta inte tar mer än drygt en timme.

image004

Denna sträckning innehåller flera pärlor. Främst minns vi Tosteberga ängar (www.tosteberga.se), ett naturreservat som finns längs Skånes enda skärgård. Den är belägen vid kustbandet mellan Nymölla till Landön. Det är försommar när vi går här. Blomsterlivet är rikligt.

image005

Mest iögonfallande är dock ett gult hav av blommande ginst, som ju är en buske.

image006

Åhus – Kivik – Stenshuvud

Vi får hjälp med hämtning i Kivik av storebror/svåger. Därför kan vi obekymrat gå så länge vi vill och orkar under en heldag. Hela dagsturen är mycket ”havsnära”.

image007

Helgeå som flyter ut i Yngsjö – det finns även en åfåra som går till Åhus
Större delen av dagen går vi på ängar några hundratals meter från havet. Ravlunda skjutfält är inte bara ett skjutfält (ingen röd flagg i dag!) utan också en lättillgänglig hedmark. Längre söderut passerar vi också en av Österlens största naturtillgångar Haväng och Verkeåns naturreservat.

image008

Vi närmar oss Äppelkusten vid Kivik. Här passerar vi Kiviks marknadsplats

image009

Fruktodling söder om Simrishamn strax före blomning

image010

På senare år invaderas Kivik varje höst av 10 000-tals besökare i samband med äppelskörden. Vi har tajmat in vår vandring efter semesterperioden och innan äppelskörden. Ingen trängsel på stig eller väg!
Efter att ha lunchat på hedmarken vid Ravlundafältet, med utsikt över Hanöbukten, passar det perfekt med en fika på det vackra SFT-vandrarhemmet i Haväng. Vi avslutar dagens vandring som varit c:a 30 km lång vid utkanten av Stenshuvuds nationalpark. Bror/svåger är vänlig nog att hämta oss där.

image011

image012

Vacker cykel -och vandringsväg på Österlen

Stenshuvud – Simrishamn

Stenshuvuds nationalpark med det 97 m hög ”berget” har vi besökt ett flertal gånger. Vid detta tillfälle väljer vi att strikt följa havsbandet genom nationalparken. Ett kortare stopp gör vi vid fyren. Stundtals lite knepigt med framkomligheten. Härliga strandängar väntar oss när vi närmar oss den sydliga delen av nationalparken. Här kan vi långa stunder gå på den packade sanden nära vattenlinjen. Vik och Baskemölla är små fiskelägen som ger oss bra anledning till fikapaus. Vi har en mäktig utsikt över Hanöbukten där vi i norr kan skönja Blekingekusten och i söder Bornholm.

image013

Stenshuvud

image014

Stundtals följde vi Skåneleden men så ofta det var möjligt gick vi strandlinjen helt nära vattnet
Två km. norr om Simrishamn ligger Tobisviks havsbad. Lämpligt att ta badsäsongens sista dopp här (mitten av september).

Simrishamn – Kåseberga

En försommardag åker vi diagonalt i Skåne, riktning sydost. Cykel parkeras och låses omsorgsfullt i Kåseberga. Vandringen börjar/fortsätter i Simrishamn. Ingen vandring är här längre än några km innan vi kommer till en ny mysig by. Först Brantevik sedan Skillinge.

image015

I stort sett hela tiden går vi mycket vattennära
När vi närmar oss Sandhammaren, vid Skånes sydostliga hörn, känns det som att komma till Skagern. Här finns mycket breda sandstränder och landets största sanddynsområde.

image016

Mot Kåseberga blir strandlinjen smalare men fortfarande går vi helt nära havet. Vi ser skärmflygare använda sig av uppvindar mot Kåsehuvud 30 meter över havet.

 

image018

image019

Åter en etapp (Simrishamn – Kåseberga) som vi gärna återvänder till. Den kan då med fördel delas upp i kortare sträckor.

Kåseberga – Ystad – Abbekås

Vi har två dagar till vårt förfogande. Bra med tanke på att nu är vi som längst från vår hemort Osby.

image020

Första dagen gör vi en ny strandvandring, denna gång från Kåseberga till Sandskogen utanför Ystad. Där fixar vi boende. Efter att ha hämtat bilen i Kåseberga gör vi en liten cykelutflykt till Ystad city. Vi har hyrt cyklar av boendevärden och unnar oss en god middag på en av Ystads restauranger.

image021

Följande dag tar vi sikte på Abbekås. Vandringen dit innehåller för första gången avsnitt där vi inte kan gå strandnära utan måste gå asfalterad landsväg.

Abbekås – Smygehamn – Trelleborg

image022

Ännu en gång har vi två dagars vandring med övernattning framför oss. Vi har bokat in oss på STF Smygehuk Vandrarhem. Det är inte vanligt numera att komma till fots till vandrarhem utanför fjällvärlden. Vi känner oss nästan unika som vandrande anländer till Sveriges sydligaste ort och dess vandrarhem. Dagen därpå lämnar vi också boendet i den nerlagda fyren till fots för att bege oss mot Trelleborg. Vi försöker även denna vandringsdag befinna oss vid vattenlinjen men tvingas inse att det för det mesta inte är möjligt. Hala stenar, buskar och sly väljer vi bort till fördel för landsvägsvandring. Erosion och sandflykt är ett problem på Skånes sydkust. Vi ser exempel både på hur havet ”ätit” av strandremsan men också hur man med nygjorda pirar och andra strandskydd försöker förhindra erosionen.

image023

Hamnen i Smygehamn
Det är med glädje vi konstaterar att strandlinjen i princip alltid är tillgänglig (men givetvis inte alltid lättframkomligt) för allmänheten längs vår vandring. Bara vid ett par tillfällen tvingas vi gå inåt land för att passera privata tomter och hus. En gång gjorde vi det för att havet hade spolat bort så mycket av marken framför ett hus så att det inte var möjligt att passera tomten utan att kliva in i husets trädgård.

image024

image025

I Trelleborg finns landets enda palmer

Trelleborg – Falsterbo – Malmö

Fortfarande har vi lång transportväg till vår kustvandring från hemorten Osby i norra Skåne. Därför planerar vi in ett ”dubbelpass” med övernattning.

image026

Efter Trelleborg är det fortfarande landsvägsvandring som gäller ytterligare några kilometer. Under kommande etapper kommer vi mer eller mindre i kontakt med flera kända, välskötta och vackra golfbanor (Trelleborgs golfbana, Ljunghusens, Barsebäcks, Öresunds Landskronas och Ryds golfbana, vi har säkert missat någon).

image027

”Strandfyndsmuseum” nära Höllviken
Ängsmark med ljung är underlaget efter att vi lämnat landsvägen. Det blir denna typ av natur fram till Falserbokanal som vi följer norrut fram till vårt boende. Falserbonäset med Skanör och Falsterbo hoppas vi ta som en dagsvandring framöver. För att hinna med Trelleborg till Malmö på två vandringsdagar måste vi göra denna prioritering.
Vandringen norrut från Falsterbokanal var frustrerande eftersom vi måste välja landsvägen och gator genom Vellinge kommun. Vi blev avrådda att följa strandlinjen. I stället blev det bland annat Falsterbovägen, Ängavägen och andra ängavägar som Hököpinge och Gessie Ängaväg mot Gessie och Tygelsjö. Från Tygelsjö via Klagshamn och Bunkeflostrand mot brofästet i Lernacken kändes som en transportsträcka.

image028

Magnolia

Arlöv/Malmö – Barsebäck – Landskrona

Ännu en dubbeletapp planeras. Denna gång med övernattning i Barsebäck. Starten sker vid Inre Ringvägen/Västkustvägen mellan Segevång och Arlöv.

image029

Pildammsparken, Malmö

image030

Vi följer Västkustvägen men väljer gator/vägar/stigar nära havet när detta är möjligt. Vi passerar Lomma och Bjärred enligt samma princip men har också möjlighet att gå på stranden vid Lommabukten. När vi närmar oss Löddeköpinge har vi inte lång väg till Barsebäck där vi övernattar.

image031

Barsebäcks golfbana

image032

Blöt ängsmark och fågelskydd gjorde att vi emellanåt vandrade på gamla Västkustvägen
Nästa dag fortsätter vi på Kustvägen norrut. Vi passerar Barsebäcks golfbana. Det är försommar och högtryck. Ängarna närmast havet består av sumpmark och är oframkomliga. Vattnet lockar och vi väljer att gå barfota i det långgrunda vattnet. Det går utmärkt några km men plötsligt sjunker vi ner och har vatten till midjan. Vi har kommit till ett dike som mynnar ut i vattnet från ängsmarken intill. Snabbt upp igen på torra land! Förbi Öresunds golfbana, Häljarp och till Landskrona väljer vi åter strandnära vägar och gator.

Landskrona – Helsingborg

Det är högsommar och våra förväntningar är höga inför denna dagsvandring. Vi blir inte besvikna. Helt havsnära går vi förbi Landskrona golfbana, Ålabodarna och vidare mot Glumslövs backar. Vi möter en hel del vandrare men också några som tar sig fram per cykel.

image033

Vid golfbanan norr om Rydebäck är det läge för ett matstopp

image034
Golfbanor uppskattar vi för att de ofta ligger vackert och att de nästan alltid har god mat på golfrestaurangen. Inget undantag här. Vi unnar oss vars en räkmacka och ett glas vin.
Innan Råå finns ängar med tillträdesförbud på grund av fågelskydd. Vi tvingas gå längre inåt land. Plötsligt är vi jämte E6:an och med Råån framför oss utan någon bro. Det vi gör rekommenderar vi inte någon. Snabbt upp på motorvägen och en rask rusning ett par hundra meter och sedan ner från vägen igen på andra sidan ån!

image035

Dagens vandring slutar i stadsmiljö. Vår slutdestination för dagen är SFT Helsingborg/Miatorp. Den sista halvtimmen känns dryg innan vi är framme men där vänta dusch och vila. Sedan stilla promenad genom Helsingborg till vår favoritkrog i stan, Olssons skafferi vid S:a Maria kyrka. Det blir en god italiensk måltid.
Bilen, som vi lämnade i Landskrona, hämtar vi under morgondagen. Vi åker buss dit dagen därpå.

image036

Hamnen i Råå

Helsingborg – Höganäs (fast tvärtom)

Det blir en lång och upplevelserik vandringsdag. Först åker vi till Mölle där vi lämnar Bengts cykel. Sedan med bil till Höganäs. Därifrån går vi till Mölle. Främst använder vi stigar och cykelvägar nära havet. Innan Mölle passerar vi Krapperups slott vid Nyhamnsläge. Härlig försommarvandring! Vi är klara med detta avsnitt till lunch. Efter mat och vila är vi redo för en fortsättning.
Vi bestämmer oss för att fortsätta mot Helsingborg. Vår plan är att gå så länge vi känner för det och sedan ta en buss tillbaka till Höganäs. Förutsättningarna för en lätt och vacker vandring är goda. Vi befinner oss hela tiden väster om väg 111 på stigar eller på cykelvägar. Ibland kan vi ströva längs havet. Viken och Domsten är små byar som ger oss en anledning till fika och glasspaus. När vi börjar få in Helsingborg i sikte hade vi planerat att gå upp till väg 111 och där ta en buss tillbaka till Höganäs. Men när vi passerar Sofiero är det för sent att vika av från stranden. Där är det alltför långt till busshållplatser. Därför blir det fortsatt strandvandring mot Helsingborg. Mot slutet, närmare Knutpunkten, är det naturligtvis gator som vi måste välja (Sofierovägen, Strandvägen och Drottninggatan). Sedan buss tillbaka till Höganäs. Nu har det blivit sen kväll. Tur att vi bokat boende på Hotell Köpmansgården där vi också kan äta en smaklig måltid. Aldrig smakar maten så gott som efter en lång dags vandring.

Höganäs – Arild (Kullens Naturreservat runt)

Bilen parkeras i Arlid och vi beger oss in i Kullens naturreservat.

image037

Siktet är inställt på Kullens fyr. På väg dit gör vi en avstickare till Nimis, Lars Wilks konstnärliga svartbygge

Vi äter lunch vid Kullens fyrservering innan vi utforskar Kullens klippor där danska och sydsvenska alpinister tränar klättring. Italienska vägen följer vi till utkanten av Mölle. Efter fikapaus fortsätter vi till Arlid.

image038

Kullaberg, Wikipediabild

Arild – Ängelholm

Nu är det maj 2006 och vi börjar känna att det är tid att slutföra vår Skånska vandring. En fredag i maj jobbar vi bara till lunch. Sedan bär det av med bil till Ängelholm, där vi bokar in oss på Hotell Riverside. Vi lämnar Bengts cykel där och åker med bil till Arild vid Skälderviken. Klockan hinner bli sen eftermiddag innan vi lämnar den vackra lilla hamnen i Arild. Vår väg till Jonstorp går mycket vattennära på stigar i ett vårvackert kustlandskap. Efter Jonstorp är det svårare att ha närhet till vattnet. Men så snart möjlighet ges vänder vi landsvägen ryggen. Farhult är den sista byn vi passerar innan vi börjar en lång transportsträcka in mot Ängelholm (på Farhult.net finns ett vackert bildspel från denna by). Stigen mot Ängelholm går parallellt med järnvägsspåret och när det börjar bli mörkt når vi fram till SJ:s järnvägsskola. Det känns som vi gått en evighet. Bortsett från sista delen har det inte blivit närmaste vägen. I stället har vi följt Skäldervikens alla små vikar och uddar och det har tagit tid men också gett oss en fin upplevelse av denna vackra del av Skåne.
Klockan är strax före 22 när vi är på hotellet. Vi har fått veta att det är jazzfestival i Ängelholm denna helg. Därför blir det snabbdusch och sedan ut i nöjeslivet. Till vår glädje får vi veta att vår grannflicka, Marie Nagenius, ska uppträda med Helsingborgs Storband. Det vill vi inte missa.

Ängelholm – Skepparkroken

Efter gårdagens långa vandring och nattlivet i Ängelholm blir det först sovmorgon. Sedan cykel till Arild för bilhämtning. Därför blir det en kort och lugn vandring från hotellet över Rönne å, till Skäldervikens småbåtshamn och förbi Lingvallen gymnastikanläggning och vidare till Skepparkroken. Av praktiska skäl har vi cykeln med oss så att vi snabbt kan hämta bilen på stan.

Skepparkroken – Torekov

Lördagen den 1 juli 2006 är det dags att sluta cirkeln. Vi är tidigt på plats i Skepparkroken. Cykeln är parkerad i Torekov. Från Skepparkroken följer vi gång- och cykelvägar. Det är semestertid och de flesta fritidshus är bebodda. Många kommer klädda i badrock för att ta ett morgondopp.
Vi passerar Magnarps skollovskoloni och Vejbystrand 20 år efter att vi första gången kom gående till Torekov från ”Kust till kust-leden”. Vi känner oss stolta och glada men upplever också en viss tomhet.

image039

Lotshus i Torekovs hamn
Dessutom:
Vandring över Öresundsbron vid invigningen 2000

image040

image041

samt vandring runt Ven våren 2006 och
vandring Laholm till Båstad 2009

 

 

Läs mer

Teide 2004

Teneriffa 2004 – bestigning av Teide

image001
Kartor:
Map of Teide National Park samt material om Teide och nationalparken som tillhandahållits på turistbyrån i Santa Cruz
Varför Teide?
Vi har en förkärlek för att kombinera vandring med andra delar av ”det goda livet”. Enbart slappande och sol/bad är inget för oss. Därför kändes det naturligt att besöka Teide National Park och gå upp på toppen, 3718 m, som ju faktiskt är det högsta berget i Spanien. Bestigning är kanske inte rätta ordet. Det krävs inte några avancerade alpina egenskaper. Bra vandrarskor och tur med vädret räcker långt.
Förberedelser:
Under vår solsemestervecka i november 2004 bodde vi i Porto de la Cruz. Där bekantade vi oss med det väl utbyggda bussnätet på ön. Vi konstaterade att det borde gå utmärkt att hinna med en bestigning av Teide om vi tog första bussen upp till lavaplatån och sista bussen åter från linbanestationen.

image002

image003

För att det inte ska bli överbefolkat på toppen av Teide krävs det ett vandringstillstånd som vi måste åka till Santa Cruz för att hämta ut. Vi tog bussen dit från Porto de la Cruz och gick till turistbyrån i det som kallas Teneriffas ”huvudstad”. Med hjälp av en adress och en ”citymap” hittade vi det lilla oansenliga kontoret som skrev ut våra tillstånd att gå den sista biten från linbanestationen och upp på toppen. Obs att vi måste ha pass eller andra ID-handlingar för att få ut tillståndet. Dokumentet gällde för en viss dag så vi hoppades på bra väder just den dagen. Vi kollade också av med de som skrev ut vårt tillstånd att snö och isförhållanden var ok. Detta fick vi bekräftat och det hade vi också konstaterat när vi från playan vid Porto de la Cruz hade ”ockulärabesiktigat” toppen. Ingen speciell alpin utrustning behövdes således. Vi kände oss trygga med våra Meindelkängor.

Upp till toppen:
Vi gick upp tidigt och tog första bussen (buss nr. 348) som gick via La Orotava upp till nationalparken. Lätt molnighet vid havsnivå övergick i strålande sol när vi kom upp på platån. Vi åkte bussen till Montana Blanca som ligger på 2748 meters höjd.

image004

Där beger vi oss iväg med vars en lätt dagrycksäck. Vi följer Route Montana Blanca – Pico Teide (nr. 7). Stigen är för det mesta lättframkomlig. Dock går det uppåt hela tiden och vi känner att vi inte kunde kosta på oss mer än ett par korta raster.

image005

Näva. Vi möter en sparsam växtlighet som mer och mer övergår i ett sterilt månlandskap

image006

Närmare toppen märker vi allt mer att vulkanen fortfarande är aktiv. Det småputtrar lite här och där och vattenånga stiger upp från berget.
Efter drygt tre timmar är vi framme vid linbanestationen som ligger strax under toppen. Där får vi en chock när vi får beskedet att våra vandringstillsånd bara gäller tillsammans med pass eller ID-kort. Våra pass hade vi lämnat i safteyboxen på hotellet! Slarvigt av oss att inte läsa det finstilta. Efter både högljutt protesterande och vädjande tröttnade ”spärrvakten” på oss och släppte igenom oss. Tack och lov för det!

image007

Det känns spännande att ta de sista kliven upp mot toppen. Fläckvis är det is och snö men mest märker vi av att det tränger ut svavelosande ånga från vulkanen.
Trots den höga höjden upplever vi inte den tunna luften som ett problem. Eventuella bekymmer med höjd över 3500 m brukar vi (Bengt) få först efter flera timmars vistelse på den nivån. Som riktiga bergsbestigare förevigade vi snabbt varandra då vi står på Spaniens högst belägna stenbumling. Bergsbestigare brukar ju ha bråttom ner för berget för att klara livhanken. Så var det med oss också bara med den skillnaden att vårt enda bekymmer var att vi måste hinna med sista kabinen ner för linbanan och med sista bussen från linbanestationen. Vi hann med nöd och näppe!

image008

image009

image010

Läs mer