Tek Rai skickade oss dessa bilder. De är tagna i Langtang National Park i Nepal. Tek jobbar som guide och på denna vandring arbetar han med en grupp glaciärforskare från Cambridge University.
Vi lärde känna Tek i byn Nuntala 2007 då vi vandrade mellan Lukla och Jiri. Mer om detta möte finns under fliken Människor vi mött.
Kajakpaddling – Värendsleden är en 120 km lång paddlingsled. Den sträcker sig genom Smålands inland och börjar i norr i Asa-sjön c:a 10 km öster om Lammhult och går via Helgasjön nära Växjö vidare genom Helige å förbi Huseby och vidare via sjön Åsnen till Mörrumsån söder om Ryd.
Övernattning på rastplats vid Asa-sjön
Vi, Bengt och sonen, hann till Huseby första paddlingsdygnet. Lite väl häftigt med 75 km paddling från kväll till kväll. Men vädret var vid detta tillfälle kyligt och regnigt och för att hålla oss varma valde vi att paddla mycket och pausa lite.
Efter en kort dagstur senare under sommaren kom vi fram till Tone vid Åsnens västra strand. Återstoden av paddlingsleden söderut mot Mörrumsån hoppas vi paddla nästa sommar.
Vid campingen i Torne vid sjön Åsnen
Svampplockning – gula kantareller tidigt under sommaren och massor av trattkantareller under hösten. I bästa fall fortsätter trattkantarellsäsongen till jul om de skarpa frostnätterna uteblir.
Vi älskar bergssport (att titta på och utöva så långt vår förmåga räcker) och uteliv men är inga flitiga filmtittare eller biobesökare. Undantag gör vi numera årligen i samband med Banff Mountain Film Festival. Det är en världsomfattande filmfestival med inriktning mot äventyr och spektakulära bergsaktiviteter. Den 25 september kom festivalen till Lund. Ett halvdussin filmer visas under kvällen. Favoritfilmen blev den om två ungdomar från Norge som övervintrade i en havsvik norr om polcirkeln.
Extra skoj var det för oss att träffa Pathfinders Adrian Nordenborg igen, som är professionell äventyrsguide och har besökt ett 80-tal länder (se Utemagasinet 07.2014).
Varför GR 5? Vi har tidigare vandrat de sydligaste etapperna av GR 5 ner till Medelhavet men också i flera områden i norra delen av GR 5 – ex. Tour of Mont Blanc, Tour of The Vanoise och Tour of The Quyeras. Nu vill vi vandra en sträckning av GR 5 genom glesbefolkade områden i departementen Savoie, Haute Alpes, Alpes des Hautes Provence och Alpes Maritimes så att vi kommande år kan slutföra hela GR 5 genom att vandra de ”felande” etapperna i norr.
Guidebok: Walking the French Alps – GR 5 Lake Geneva to Nice, Ciceone press – obs en senare version finns nu från samma förlag (The GR 5 Trail av Paddy Dillon).
Kartor: IGN Carte de Randonnèe, 1:25 000 – 3535 OT, 3536 OT, 3537 ET, 3538 ET, 3639 OT och 3741 OT
Svårighetsgraden på vandringen? Mycket upp och ner (height gain och height loss), 8789 m upp och 8665 ner räknat på de höjdangivelser som fanns i vår guidebok. Vandringen var inte svindelframkallande d v s nästan inga exponerade eller luftiga passager enligt vår uppfattning. God planering krävdes när det gäller matprovianteringen och den dagliga vattenförsörjningen.
Övrigt: Vi har denna gång valt att vandra senare på säsongen (29 augusti – 10 september) än någon gång tidigare. Det hade både för och nackdelar. Fördelar var bland annat att det var lätt att få boende vid Gite E ètape och det var ingen tryckande hetta mitt på dagen. Men vi brukar inte besväras av värme utan upplevde snarare att det var i kyligaste laget morgon och kväll.
En annan nyhet för oss var att vi var utrustade med ett enkelt Primuskök och därför bar med oss mat för 3 – 4 dagar. Detta upplevde vi som positivt. Vi kunde, när vi kände för det, pausa och fixa te-vatten, varma koppen eller laga en enkel pastarätt. Tältet gav oss också frihet och ur säkerhetssynpunkt kändes det tryggt eftersom det ofta var långt mellan boenden.
29/8
Vi kommer till Modane med tåg från Paris efter byte i Chambery. I Modane hittar vi med lite hjälp en livsmedelsbutik för proviantering samt en Camping Communale. En lugn första tältnatt.
30/8
Modane – Pont de la Fonderie. En km från campingen når vi GR 5. Det går stadigt uppåt på i första hand enkla bilvägar. Från trädgränsen (c:a 2000 m) blir det stigar.
Chalets le Lavoir – En övergiven kasern
Col de la Vallèe Ètroite, 2434 m, ligger på gränsen mellan Savoie och Hautes –Alpes. Namnen på departementen finns på ömse sida på träkorset. Vi har nu kämpat oss upp nästan 1400 höjdmeter under dagen
Det känns lite kluvet med de allt oftare förekommande MTB-cyklisterna i Alperna
Från ”collen” bär det nedåt till vår ”wild camping” vid Pont de la Fonderie.
31/8
Pont de la Fonderie – Plampinet. Något stela efter att ha sovit på hårt underlag och med mycket tunna liggunderlag fortsätter vi vandringen. Vi följer en lättgången mindre väg jämte vattendraget ”Torrent Vallèe Ètroite”. Vi ser murmeldjur och rovfåglar och en flora som är mer höstlik och sparsam än vi är vana vid.
Vid Refuge de la Vallèe Ètroite stannar vi för varsin kaffe. Vi fortsätter i zig- zack till Col des Thures, 2194 m. På vägen upp rastar vi vid den cirkelrunda fjällsjön Lac Chavillion. Många fler vandrare (och cyklister) rastar och har pic-nic. Inslaget av italienare är markant, det märks att vi är nära gränsen till Italien.
Plötsligt kom en fåraherde, hans hund och hela flocken av får för att dessa skulle släcka sin törst i sjön
Under ett par dagar ser vi det mäktiga Mont Thabor, 3187 m
Vandringen fortsätter över mjuka fina ängar, därefter zig-zack ner genom lärkskog och senare granskog, sedan åter ängsmark på lägre höjd.
I lärkträdsområdet fanns märkliga klippformationer i eroderad gul sten
Vi kommer fram till Plampinet, letar efter campingen men hittar den inte (fanns då vår guidebok gavs ut 2004 men en del har hänt sedan dess). Det löser sig ändå på Gite dètape La Cleida där vi kan campa i trädgården och äta middag/frukost i deras restaurang. På kvällen passar vi också på att inhandla en lokalproducerad ost från en stolt ostbonde.
Den idylliska byn Plampinet
1/9
Plampinet – Fonteuil. En kylslagen frukost vid tältet innan vi beger oss iväg på en brant jeepväg.
Pelargon på stubbe utanför Plampinet
Lite mindre brant vid Chalets des Acles. Sedan åter brant uppåt mot Col de Dormillouse, 2445 m. Innan trädgränsen tog slut såg vi massor av Karl Johan svamp.
Relativt lätt och mindre kuperad vandring mot nästa ”col”, Col de Lauze, 2530 m. Soligt som vanligt under första delen av dagen men vinden var aggressiv. På vårt kommande boende i Gite dÈtape i Le Fonteuil beskriver lokalbefolkningen vinden som Mistral-vind ( Mistral är en hård, nordlig vind som vanligtvis är torr i Frankrike och Sardinien i Italien, som blåser längs Rhônedalen – Wikipedia).
Syrsor inte bara på stigen
Col de Dormillouse, 2445 m
I Montgenevre hade vi tänkt stanna för natten. Men det visade sig vara en helt öde vintersportsort där det enda som var öppet var turistbyrån. Ett ganska förfärligt ställe som lovade mycket på håll men som bara innehöll färggranna kulisser. Därför vidare mot Briancon. Vi tar in på Gite Ètape i Fonteuil. Bengt är kraftigt förkyld så i morgon blir det en vilodag.
3/9
Le Fonteuil – Briancon. I lugn takt går vi vidare genom skogen på fin stig som går lätt uppför. Kommer fram till en bro som leder till gamla stan i Briancon. I Briancon (1290 m – Europas näst högst belägna stad efter Davos!) ägnar vi en stund till diverse inköp. Checkar in på hotell St. Antoine så det blir en kort vandringsdag. E m blir det promenad till stort köpcentrum där vi köper gastub till vårt lilla Primus kök och en lättviktsflaska. Resten av dagen softar vi och dagens avslutas med en smaklig middag (grönsaks buffe´) från egen trädgård, charkuterier, nötbiff med tomatsås och pommes samt melon och färska jordgubbar).
Normalpriset för boende (oftast på Gite Ètape) med halvpension låg mellan 35 – 50 euro per person, ofta inklusive vin till middagen. Campingavgiften var 10 – 15 euro per natt.
4/9
Briancon – La Chalp. Ännu en fin vandringsdag! Från hotellet går vi genom villakvarteren c:a två km därefter kommer vi in på ”vår” led GR 5 som går genom barrskog dels på stigar dels på skogsvägar för fyrhjulsdrivna fordon. Hela tiden går det kraftigt uppåt. Det blir ett och annat smakprov av både hallon och blåbär men också lystna blickar mot skogen där det växer otroligt mycket svamp framför allt olika sorters soppar.
Efter besöket i Paris med Eiffeltornet dagarna innan vandringen har vi nu ett nytt mått på avklarade höjdmetrar. Vid Col des Ayes, 2477 m, konstaterar vi, att vi att vi under förmiddagen ”klättrat ” motsvarande nästan fyra Eiffeltorn!
Vi känner oss förtjänta av en Primustillagad lunch bestående av kokta nudlar, alpost och Wasa surdegsknäckebröd. Knäckebröd är perfekt att ha med sig – väger lite och har högt näringsvärde.
Efter ”collen” bär det brant ner på zig-zack-stig. Snart kommer vi till väg som är framkomlig med bil. Fler P- platser passeras och innan Brunnisard finns det en ”wild-camping” där husbilar m m höll till. Vi går vidare på landsvägen till byn La Chalp där vi blir de enda gästerna på Gite d`etape La Teppio. Där bodde vi också förra året när vi vandrade runt Queyras.
5/9
La Chalp – Chateau Queyras. En trio vandrare från Tyskland bekantade vi oss med i Briancon. Vi har sedan dess stött på varandra några gånger. Precis efter start denna morgon träffar vi dem igen och utbyter erfarenheter från de senaste dagens vandring och planeringen för dagen. Vårt mål i dag är Chateau Queyras. Vi vandrar brant uppåt genom tallskog, lärkskog och ängar. Vi går genom en liten by som, liksom många andra vi passerar under denna vandring, var mer eller mindre övergiven. Vår guidebok (från 2004) ”lurade” oss flera gånger genom att berätta om service som inte längre fanns.
Efter 1,5 timme når vi en konstgjord sjö där vi tar ”förmiddagskaffe”. Efter sjön börjar en brant nerstigning genom de olika vegetationerna. Vi mötte ett fåtal vandrare men det märks att det inte är högsäsong.
Stigen slutar vid en kraftigt trafikerad väg som leder oss till Chateau Queyras med sitt stora gamla fort. Vi stannar till vid en restaurang/cafè/affär för en god kopp kaffe. Mycket trevligt ställe! Innehavaren ser att vi är på väg in i byn och kommer ut på gatan och välkomnar oss och undrar om han kan hjälpa oss med något. Vi träffar också på ett gäng medelålders herrar från Danmark. De är på cykeltur och har på sina racercyklar avverkat några av de klassiska Tour de France-passen.
Sedan vidare genom byn till den kommunala campingen där vi slår upp vårt tält innan vi drabbas av ett två timmars regn.
6/9
Chateau Queyras – Celliac. Kl. 8 har vi klarat av morgonbestyren och beger oss ut ur byn och upp på stigen och den långa uppstigningen mot Col Fromage. Enligt ”vägvisaren” väntar oss 3 h 45 m vandring innan vi är på ”collen”. Stigen börjar brant i skugga men övergår efter någon timme i sol och mindre brutalt brant.
Fäbod på väg mot Col Fromage
Märkningen av leden var genomgående bra men kvaliteten skiftade från departement till departement
På Col de Fromage, 2301 m, stöter vi åter på våra tyska vänner. Nu har vinden vänt och blivit både lugnare och varmare än den varit de senaste dagarna.
Col Fromage (2301 m) och i bakgrunden en topp några hundra meter högre
Därför blir det en lång lunchpaus uppe på passet. Det serveras nudelsoppa, bröd och alpost.
Celliac skymtar längst bort i dalen
Sedan fortsatt vandring mot Celliac i stålande sol och behaglig temperatur. I Celliac tar vi in på Gite d ètape `Les Baladins. En mindre livsmedelsbutik ger oss möjlighet att proviantera och den soliga kvällen underlättar materialvård bl a att torka tältet.
7/9
Celliak – Fouillouze
Lämnar Celliac och fortsätter på en brant stig upp genom skogen till ett brusande vattenfall, ”La Pisse”.
En helt ok fikaplats
Efter någon timme är vi framme vid bergsjön Lac Des Pres-Sèbeyrand. Ett idealiskt ställe för en andra frukost.
Vidare vandring förbi en skidlift och toppstuga i stekande sol. Vi är nu i ett ödsligt och högalpint område där stigen letar sig fram bland stora stenblock. Vi kommer fram till nästa lilla fjällsjö, Lac Saint Anne där det också ligger ett litet kapell. Efter ännu en ”bergsjöpaus” griper vi oss an den sista branten upp mot Col Girardin. Framför oss och andra sidan passet ligger Ubaye dalen som av franska vandrare vi träffat anses som en av de vackraste och solsäkraste i landet. Vi har nu kommit till Alpes de Hautes Provence.
På väg ner från Col Girardin fikar vi i en koloni av nötkreatur och får.
Senare kommer vi fram till ännu en övergiven by, La Barge, vid floden L`Ubaye. Vi följer floden på en asfalterad väg medströms 7 – 8 km.
Med tiden kommer vi fram till en vacker bro (Chatelet bridge) belägen 100 m över floden.
Det är dags att söka plats för ”wild camping ” och vi hittar en vid stigen upp mot Fouillouze.
8/9
Fouillouze – Larche. Vi lämnar vår ”tältcamp” efter en lätt frukost. En knapp timme senare är vi framme vid Fouillouze där vi stannar till vid byns Gite de Fouillouze för att dricka en god kopp kaffe på deras uteservering. Det är måndag morgon och vi är överens om att vi har haft sämre start på en vecka än denna!
Sedan över ängar, förbi bäckar mot Col du Vallonet. Det högsta passet bör vara avklarat innan lunchtid med tanke på att det ofta skyar upp och blir mer molnigt uppåt dagen. Dimma kan också komma vällande över berget senare på dagen. För att inte tala om lokala regnåskväder. Men vi har klarblå himmel och lunchar lugnt innan den branta uppstigningen över passet.
Österut ser vi berget La Meyna, 3067
Vi är nära den Italienska gränsen nu. ”Buongiorno” hörs ofta när vi säger ”bonjour”.
Innan dagens andra pass går vi förbi en ruin, kanske en övergiven militärkasern. Lång nedgång till Larche. Från 2558 m ner till 1670 m. Regnet hänger i luften och åskan mullrar på håll så vi tar in på Gite de Lache.
9/9
Larche – Bousieyas. God mat på ”Gitet”, som snarare var ett hotell med halvpension.
Vi börjar dagen med landsvägsvandring jämte floden Ubayette
Efter råd från personalen på byns camping (där fanns enda ”livsmedelsbutiken” i byn med mycket magert utbud) går vi på den asfalterade vägen till Pont Rouge.
Vi går nu in i den vackra Lauznier- dalen, ett 3000 ha stort naturreservat
Ännu en vacker sjö är Lac du Lauzanier där vi tar tillfället i akt och förmiddagsfikar.
Vi ser massor av, som det verkar, nästan tama murmeldjur. Däremot få vandrare. Efter sjön börjar det ödsliga, sterila och steniga landskapet. Vi är på väg upp mot vandringens näst högsta pass, Pas de la Cavale. Ett pass som kräver respekt och som guideboken varnar oss för om det är blåsigt. Risk finns för fallande stenar andra sidan passet där stigen går brant nedåt.
Alpflockel
Pas de la Cavale, 2671 m
Vi har stabilt väder med god sikt och obetydlig vind. Trots mycket lös sten är stigen väl synlig och inte speciellt svår eller svindelframkallande. Ser en stenbock (Ibex) strax innan passet. Den verkar vara skadad och rör sig långsamt och haltande.
Passet ligger nära gränsen till Italien och bara 60 km fågelvägen till Medelhavet.
20 minuter brant nedåt efter passet sedan är stigen mindre vertikal. Vädret är fortfarande stabilt (som de senaste dagarna = soligt på morgonen, moln vid lunch tid och något regn sen e m tid).
Vi hittar ingen lämplig plats för ”wild camping” därför fortsätter vi till Bousieyas efter att ha passerat ännu ett pass,Col des Fourches, 2262 m.
Där går vi förbi en mindre ruinstad/by. Bousieyas känns också övergivet men där fanns trots allt Gite de Bousieyas som visade sig vara en riktig pärla! Ett ungt par var värdar och de hade gett boendet och den separata restaurangen en personlig prägel.
Sara, huskatten och den lilla restaurangdelen till Gite de Bousieyas
Trevliga gäster träffade vi också där bl a en tyska som i våras varit i Sverige för vandring Kalmar – Varberg och en fransk cyklist som avverkat de flesta av de klassiska Tour de France passen under sin semester (ex. Alpe d”Huez, Col du Galibier, Col d”Izoard och Col du Galibie). De finaste cykelvägarna och bergspassen finns dock inte med på Tour de France. Han menade att det är kommersiella krafter som styr vilka som ska vara med i tävlingen.
10/9
Bousieyas – St. Etiene de Tinèe.
På väg ut från byn kan vi blicka tillbaka föregående dags sista bergspass
Genom gles barrskog på väg till Col de la Colombiere
Dagens första pass är Col de la Columbiere, 2237 m med utsikt över Tinèe-dalen. På passet finns en stigdelning där en sträckning är Tour de L Úbaye, Gr 56 men vi fortsätter på GR 5.
Via en behagligt slingrande stig kommer vi efter någon timme till St. Dalmas-Le-Selvage.
Där finns en vacker kyrka men liksom många byar vi passerat är här ganska öde och livlöst. Småbyarna i bergstrakterna är verkligen utflyttningsdrabbade och glesbefolkade och ibland helt obefolkade.
Sista ”collen” denna vandring är Col D´Anelle, 1739 m. Lunch där med soppa från eget kök.
Inte lika prunkande lavendel som under högsommaren
Sedan en sista nedstigning mot St. Etienne de Tinèe. Där slinker vi in på en restaurang för att ta ett glas vitt vin. Lättade och glada över en lyckad vandring njuter vi av stunden och av krögarens 40-talsmusik.
Natten blir en tältnatt på den lokala campingen. Natten och morgonen är kylig och när vi lämnar St. Etienne de Tinèe är det bara knappt 10 gr. Två timmar senare har vi kommit till Nice och där är det 24 gr och sol!
Karlshamns skärgård (även kallad Hällaryds skärgård)– Vi, Sara och Bengt, utgår från Matvik. Kort kvällspaddling till Östra Bokö, där vi övernattar i tält. Dag två blir det heldagspaddling i vindskyddat vatten bland de små öarna i den västra delen av skärgården.
Solnedgång sett från Östra Bokö
Fackelblomster
Tack för utmärkt karta Turistbyrån i Karlshamn (vattenbeständig och viktålig). Skärgårdskarta/sjökort från Vägga fiskhamn till Allböle udde, 1:10 000. Värd sitt pris (150 :- ).
Karlskrona skärgård (Karta: Blekinge skärgård 1:50 000) med utgångspunkt från boende i vandrarhem vid Gullberna Park. Bengt och son paddlar första dagen runt på Lyckebyfjärden där vi bland annat besöker en kajakbutik .
Dag två paddlar vi genom Sunna kanal, förbi Västra Mark till Långö (fika och bad).
Nättrabyån
Därefter över Danmarksfjärden mot Sjuhalla och in i Nättrabyån så långt det är paddelbart (en bit förbi kyrkbyn). Vidare runt bland kobbar och småöar vid Skillinge Näs. Sedan till Dragsö för middag på Dragsö Camping. Dagen avslutas med paddling runt Dragsö, norr om Trossö och via Lyckebyfjärden till Gullberna. Dag tre åker familjen med bil till Torhamn i östra delen av skärgården.
Den 560 m långa bron till ön Senoren i bakgrunden
Vi paddlar dit via Ringö (söder om), Knösö och Säljö, under pampiga bron vid Senoren, mot Ytterön till Torhamn. Summering: Karlskrona är en utmärkt stad för kajakpaddling. Rika möjligheter till paddling i ”innerstadsvatten ” där det i princip är möjligt att paddla från krog till krog men också paddling i lugna vatten bland öar och skär i ytterskärgården.
Torhamn
Västervik
Vi utgår från Lysingsbadet.
Första dagen gör vi en paddling till Vitudden där vi besöker kajaklegendaren Ingvar Ankarvik vid Vituddens Kanotvarv. Med vars en nyköpt paddel beger vi oss tillbaka till boendet via kanalen norr om Gränsö och Lucernafjärden.
Dag två (halvdagstur) paddlar vi förbi (väster om) ön Lucerna, vidare förbi marinan och Västerviks innerstadshamn. Vi följer fjordens (heter kanske fjärd eller vik i Sverige?) västra strand halvvägs upp. Efter en lunchpaus väljer vi att paddla tillbaka på den östra sidan, som vid detta tillfälle låg skyddad för vinden. ”Paddelweekenden” avslutas med någon timmes paddling i lugnt vatten vid Korpaholmarna nära Lysningsbadet.
Läs merTillsamman med ett par vänner vandrar vi Vieåleden. Den ligger i nordöstra Skåne, Hässleholms kommun (www.hassleholm.se/leder). Det är en rundvandring på lättframkomlig stig och väg kring ett vattendrag/våtmark. Leden går främst genom bok- och ekskog samt i ängsmiljö. Sträckan är 10 – 14 km beroende på om man väljer en extra slinga i norr som sammanfaller med Skåneleden.
Det finns gott om öppna ängar där det går betande djur. Överallt är det en rik flora, tjärblomster, lupiner, liljekonvaljer, smörblommor till och med flädern är på väg att slå ut. Under vandringen hör vi mycket fågelsång, göken låter höra sitt ko-ko från öster: “östergök är tröstergök”.
I lugnt tempo och inklusive fikapaus tog vår vandring 2 h och 50 minuter. Vi rastade vid Hörlinge ängar utemuseum där det finns fågeltorn. Därifrån har man bra översikt över Vieåns dalgång med dess rika fågelliv (ex. vadarfåglar och änder)och unika flora bland annat den fridlysta klockgentianan. Här är det lämpligt att vara utrustad med en kikare.
Leden passerar jämte Skeingeborg borgruin, som är en medeltida borg med en välbevarad åttakantig borgruin. Några hundra meter från borgruinen finns en parkeringsplats som är en lämplig startpunkt för vandringen. Skeingeborg är ett bra utflyktsmål med barn, deras nyfikenhet kittlas av de historiska händelserna och den spännande miljön. Därifrån når man efter några minuters promenad dragflotten över Helge å. Det kan vara klokt att kolla så flotten är i bra skick och att vattenflödet i ån inte innebär några problem för flotten. I normala fall är det numera (med en ny flotte) inga svårigheter att tas sig över ån.
Sicilien avklarat nu gäller planering inför sommaren. Troligen blir det GR 5, långvandringsled Geneve – Nice. Stora delar av denna led har vi redan gått så nu ska vi planera för de sträckor som återstår. Håller vår planering så handlar det om cirka 7 – 10 dagar från Modane till St.Etienne de Tinée denna sommar.
Läs mer
24 april 2014Efter att ha varit i Catania ett par dagar tar vi bussen till rif. Sapientza, Etna. Bokar in oss på hotell Corsaro. Vädret varierar mellan härlig sol och dimma, här och var ligger det snödrivor, de få träden har inte riktigt slagit ut, naturen är steril och det ser ut som ett månlandskap.
Vi packar lunch i våra ryggsäckar, fattar våra stavar och ger oss i väg. Vi går över parkeringsplatsen med alla souvenirbutiker, tar till höger upp på M Silvestri Inf. 1911 m. Går upp på kraterkanten och runt kratern, därefter brant backe upp på M Silvestri Sup. E. 2000 m. Fin utsikt ner mot Catania och Medelhavet. Går runt även denna krater, ner på baksidan för att sedan ta oss upp mot Etna. Vi kryssar oss upp en bit på mer eller mindre obefintliga stigar mellan stickiga växter och vassa lavablock. Kommer till en bilväg som är till för de fordon som underhåller kabinbanan. Går under den och fortsätter uppåt till ett igenbommat hus byggt av lavasten. Där i solen på 2300m äter vi vår lunch i sällskap med otaliga nyckelpigor och en pigg ödla.
Vi vänder åter nedåt och följer skidpisten ner till hotellet. På hotellet väntar nu en härlig avkoppling i wellness-avdelning med bastu och bubbelbad, tända ljus och stilla musik, en härlig fyra-rätters middag som är värd sin egen historia. Hotell Corsaro kan verkligen rekommenderas.
Karta : Mount Etna 1:25000 (Carta Escursionistica Altomontana).
Toppenväder. Sol, cirka 15 grader vid starten för dagens vandring. Vi befinner oss på cirka 1900 m och bestämmer oss för att vandra uppåt parallellt med kabinbanan. Vi följer i stort sett skidpisten som emellanåt är lättgången men ibland mycket brant med lös lavasten. Det är ett steg framåt och ett halvt tillbaka. Bra hjälp har vi av stavarna vilka övriga vandrare tittar avundsjukt på. Det finns minst fyra sätt att ta sig upp på Etna: med kabinen, med fyrhjulsdrivna fordon, MTB-cykel samt att gå. Efter cirka en timma passerar vi huset vi var vid i går, vi fortsätter upp till Piccolo rif. 2488m. Vägen dit var brant med lösa stenar, emellanåt gick vi i zig zack för att underlätta vandringen. Floran består av några få grästuvor och vad vi hemma kallar stenparti-växter. Faunan domineras av nyckelpigor och en och annan fjäril.
Väl uppe vid kabinstationen fortsatte vi mot en närliggande krater La Montagnola. 2638 m. Den skapades vid ett utbrott år 1763. På vägen till kratern gick vi över flera snöfält. Vi hade utsikt över Etnas huvudkrater som har en svavelgul färg. Det kom rök ur marken och tidvis var lavan varm och svavelosande.
Det fanns möjlighet att gå ytterligare en bit på egen hand, därefter var man tvungen att ha guide för att få fortsätta. Vi väljer att ta oss ner mot utgångspunkten då vi har en busstid att passa. Nedåt följer vi i stort sett den väg som fyrhjulsfordonen använder sig av. På en flat sten halvvägs ner dukar vi upp vår lunch. Tänk er vilken utsikt vi hade mot Medelhavet, månlandskapet och kratrar!
Erfarenheten från våra ”Etna-dagar” är att, om vädret är ok är det möjligt att på egen hand vandra både lågt, högt och länge.
Vi har tagit oss till staden Ragusa. På vårt hotell fann vi information om en planerad vandring i Cava Santa Domenica. Det är organisationen Kalura som är anordnare. Vi uppfattade Kalura som något i stil med fältbiologerna i Sverige.
Under cirka tre timmar går vi genom den lilla dalen.Det är många stopp då olika ”experter” berättar om växtligheten, kvarntraditionen i dalen, tillverkning av kalk till byggmaterial, om hur man tog sten från dalen för att bygga upp staden Ragusa, utvecklingen av dalen från boplats till park till kolonilotter och fram till idag då den är en djungelliknande oas i staden. Det berättades om människor som bodde här för 2500 år sedan, de begravde sina döda i murar som ännu finns kvar, om de tre broar som byggts över dalen för att förbinda de olika delarna av nuvarande stad, om de underjordiska rummen under broarna, om ån som rinner genom dalen. Allt detta berättades naturligtvis på italienska men två engelsktalande deltagare översatte så att även vi kunde vara delaktiga.
Under hela vandringen är det ett utbyte mellan våra italienska nyblivna vänner och oss om floran, hur växter används i Italien respektive Sverige och växternas namn på de olika språken. En del av växterna härrör sig från den tiden då dalen var parkområde: palmer, bambu, rosor, kalla med flera. En man i sällskapet ger sig upp i en backe och återkommer med ett stort knippe vild sparris. Vi såg blommande valeriana, achantus, fläder och acacia. Det fanns många träd med apelsiner, citroner och fikon. Det berättades för oss att achantus inspirerade antikens arkitekter i sin formgivning av byggnader.
Då vandringen var över blev vi inbjudna att följa med till en gemensam söndagsmiddag på en lokal restaurang. Denna middag var verkligen så som vi föreställer oss den traditionella italienska familjemiddagen med sicilianska specialiteter.Titta på bilderna så tror vi att det vattnas i munnen:
En tallrik med tillagade och färska grönsaker, lufttorkad skicka, omelett, ostar.
En tallrik med två sorters pasta och såser.
Canneloni med ricotta-fyllning.
Måltiden avslutas med en kopp espresso.
Till maten serveras det vin och vatten, allt detta till priset 12 euro/person.
Inför resan till Sicilien hade vi skaffat guidboken ”Sicily – Car tours and walks”. Inte helt lyckad guidebok för oss som har för vana att anlita allmänna kommunikationer i stället för hyrbil. Få vandringsförslag fann som inte krävde tillgång till bil. Men ett råd i denna bok följde vi nämligen att ett besök i Ragusa är ett måste bl. a. för Ragusa Ibla (den gamla staden från barocktiden – 1600-talet). Från gamla staden Ragusa Ibla hade Club Alpino Italiano (CAI) en vandringsled som sträckte sig norrut och som totalt var 10,5 km.
Utrustade med lätt packade dagryggsäckar började vi vandringen från Via Armando Diaz 15 mellan nya och gamla staden. Där hade vi övernattat på ett litet gemytligt boende (Le Stanze del Sole). Via ett hundratal trappor tog vi oss ner till Ragusa Ibla och Piazza della Republika. Via en smal stentrappa som följs av en stig tog vi oss över ett mindre vattendrag (San Leonardo) och plötsligt var vi ute ur staden och mitt i naturen!
Direkt kommer vi ut till lättgångna småvägar som ömsom är belagda med betong, sten och asfalt men som senare övergår i en mindre grusväg. Först bär det måttligt uppåt. Sedan neråt mot en mindre dalgång, Cava Mulini. Vägen/stigen omgärdas av ett rikt blomsterliv. Exempel på arter vi såg är achantus, valeriana, orkidéer, klöver, smörblommor, blommande fruktträd, ginst och fläder. I dalgången är skogen delvis tät men i övrigt är landskapet öppet och böljande. Nästan som en mix mellan Österlen i Skåne och Allvaret på Öland. Efter ett par timmars lugn vandring är vi framme vid en obemannad rifuge/hytta som nu drivs av CAI. Ett lämpligt ställ för en lunchpaus, precis vid våra fötter växer det vild fänkål.
Återvägen följer samma mindre väg och stig som tidigare. Vi upplever den rikliga floran på nytt och den påminner i sin frodighet om svensk midsommarblomster.
När vi närmar oss staden imponeras vi av Ragusas och Ragusa Iblas ”skyline”. Den norra delen av staden har en direkt kontakt med naturen och det omgivande landskapet. Här finns inga förorter utan ena stunden är vi i Cava San Leonardo (en mindre bäckfåra) och nästa minut är vi på torget i Ragusa Ibla och njuter av Gelate Divino (gudomligt glass betyder det – det smakade i alla fall så). Vi avslutar vandringen med att gå runt i Ragusa Iblas myller av trånga gator och gränder.
Så var årets Vasalopp avklarat. En sammanfattning av det i siffror för Bengts del:
Tid: 6.32.28 – näst sämsta tiden under 33 lopp – personbästa = 4.28.06 år 1998
Placering: 3293 – sämsta placeringen under 33 lopp – bästa placering = 331 år 1997
Medelhastighet: 13.67 km/h – det gick fortare förr – högsta medelhastighet = 20.18 km/h
Positivt: Avancerat 384 placeringar, kanonskidor (tack Mattias Svahn och ett bra förarbete) och en ofördärvad kropp trots våldsam krasch med en åkare som föll framför mig i backen efter Evertsberg.
Negativt: En usel start efter ett dåligt spårval på startfältet.
Kuriosa: Åkte dött lopp med Fia Jobs (på sekunden samma tid). Hon är Skånes skiddrottning men hade nog inte heller en bra dag annars hade hon haft en mycket bättre tid.
Övrigt: Det verkar inte som lokala sporjournalister fattar att många åkare från Skåne är seriösa och genomtränade idrottare fullt jämförbara med fotbolls- och hockeyspelare strax under elitskiktet. Att som manlig skåning åka under eller kring fem timmar och som skånska komma in bland de hundra bästa bland alla kvinnor är inte ens värt en notis i den lokala blaskan Norra Skåne. I stället passar man på att förlöjliga skånska skidåkning under rubriken ”Skåningar långsammast ” där man hänvisar till statistik som visar att skåneåkarna har den sämsta snittiden jämfört med övriga län i landet.
För Bengts del är det Vasaloppsuppladdning som gäller. Det 33:e loppet står på programmet. Starten går ju i Berga by så viss anknytning finns till bergen!
Tidigare år har Bengt förberett sig med skidåkning i Dolomiterna och på glaciär i Ramsau. Men också på hemmaplan på Osbysjön tillsammans med sonen.
Vid denna tid på åren ser vi också fram mot paddlingssäsongen. Blekinge skärgård är bara en timme bort.
Vi planerar just nu för årets vandring. Hoppas kunna återkomma inom kort med ytterligare detaljer.
Läs mer
