Motiv: Osbysjön norra delen. Kajak: VKV Lisa
Foto: Patrik Leonardsson
Foto: Patrik Leonardsson
Foto: Patrik Leonardsson
Foto: Patrik Leonardsson
Foto: Patrik Leonardsson
Foto: Patrik Leonardsson
Foto: Patrik Leonardsson
Läs mer
Foto: Tomas Lovèn – taget vid Skåneleden Göta Bruk öster om Osby
Vandringen blir en repris på Skåneleden Kust till Kust som vi gjorde redan på 1980-talet. Ingen vandring i Alperna denna sommar! Vårens/sommarens vandring går under arbetsnamnet ”Le petit Traversèe des Suede sud” (249 km och försumbar höjdskillnad) och anspelar på franska GR 5 som kallas ”Grand Traversèe des Alpes” (C:a 700 km och 40 000 höjdmeter) som vi slutförde 2017 . https://www.bergtagna.se/vi-slutfor-grande-traversee-des-les-alpes-houches-till-tignes-le-lac/
Såhär gjorde vi:
En eller två etapper åt gången. Först Osby österut till Sölvesborg och därefter Osby och åt väster till Båstad/Torekov.
Bil med cykel till dagens etappmål där cykeln lämnades. Sedan bil till etappstarten. Vandring och efter avslutad vandring cykling för att hämta bilen.
Osby – Glimåkra 18 km
”I fördjupningen i stenen fanns alltid vatten. Djuren drack där när skogsmarkerna betades”
Grydekull nära Sissas stuga vid gränsen mellan Ö Göinge kommun och Osby kommun.
Denna typ av km skyltar finns bara på Osbys etapper
Omdöme (vår subjektiva uppfattning om hur etappen är skött av resp. kommun). Etappen Osby – Glimåkra i gott skick – väl markerad
För övrigt anser vi att etappen är ett ”Göinge i koncentrat” i positiv bemärkelse. Tyvärr har leden allt mer flyttats från stig i skogen till grus- eller skogsväg. Denna etapp inget undantag.
Men varför har inte Ö Göinge skapat ett vandringscentra utifrån Trollacenter och de härliga Trollabackarna som knyter an till Skåneleden?
Glimåkra – Vesslarp 19 km
”Orienteringstavla” Svenarp någon km från Glimåkra
Välskött etapp och ett vackert och välutrustat vindskydd i Vesslarp.
Vesslarp – Brotorpet 13 km
Tre kommuner möts här, Olofström, Kristianstad och Osby i ”Harry Martinssonland”.
Nytebodaskogen ett naturreservat med urskog – här ska skogen sköta sig själv (till glädje för granbarkborren)
Lövsprickning på gång för boken
En väl markerad och sjönära etapp – ännu har vi inte mött en enda vandrare så det är lätt att vara distanserad!
Brotorpet – Bökestad 13 km
Välkommen orienteringstavla (vid Brotorpet) men för sällan förekommande!
Vi är halvvägs till Sölvesborg och klagar inte på markeringen av denna del av leden.
Mellan Immeln och Filkesjön
Lättgången och vattennära etapp som är i ”ok” skick
Bökestad – Östafors 9 km
Rastplatsen vid Östafors intill Holjeån
Vildmarksetapp! Men på denna etapp möter vi de första vandrarna! Alltså mer än 50 km utan mänskligt möte med undantag för en trevlig markägare innan Vesslarp.
Lätt kuperad bokskog nära Bökestad
Vi anser att etappens markering är ok men att avvikelseskyltningen brister emellanåt och att ”fel” väg borde markeras så att man inte råkar gå någon km förgäves vilket blev fallet under denna etapp
Östafors – Grundsjön 16 km
Vandring på grusväg på väg till Ryssberget
En av vandringens höjdpunkter – Ryssberget och bokskogen!
Grundsjön
Grundsjön – Sölvesborg 14 km
Ryssberget är en skogbeklädd urbergshorst längs gränsen mellan Skåne och Blekinge. Den sträcker sig från Sölvesborg i söder till Jämshög i norr. Högsta punkt är 157 meter över havet och med sin bredd på cirka sju kilometer är Ryssberget ett omtyckt besöksmål. Bokskogarna här hör till de största i Sverige. Wikipedia
Julgran i ett kalhygge!
Sten och blandskog och inte bara bok på Ryssberget
En av de bästa etapperna ur vandringssynpunkt men slarvigt med markeringarna vid riktningsförändringar. Pilskyltar saknades eller låg på marken!
Osby – Sölvesborg (102 km) är klart. Nu siktar vi mot Västkusten och börjar med Osby – Verum 24 km
De stora Göingeskogarna väntar oss
En välmarkerad etapp så länge vi är i Osby kommun. Innan Hörlinge går leden ut på landsvägen Osby – Verum (Hässleholms kommun). Denna kommun verkar försumma det som finns utanför Hovdala. En översyn av sträckningen som går i Hässleholms kommun behövs.
En liten avvikelse vid vägskylten Hovgården gör att man hamnar på en trevlig liten led (c:a milen) som heter Vieåleden
Verum – Vittsjö 12 km
Djupa raviner mot Vieåns dalgång och välskött lövskog innan vi kommer till Mölleröd
Vieån vid Mölleröd
Mycket vatten på denna sträcka – Vieån, Malmsjön och Vittsjön
Vittsjö – Hårsjö 12 km
På denna och kommande etapper såg vi massor av Digitalis!
En lättgången etapp på stig och grusväg
Hårsjö – Lärkeholm 20 km
Hjortronblom Stora Mosse – Örkelljunga
Leden är föredömligt skött i Örkelljunga kommun
Koarp – Brammarp 17 km
Vi vandrar mest på skogsvägar genom obebyggda områden. Men också mossar och stigar förekommer. Efter c:a en timme passerar vi Hallands högsta punkt, Högalteknall, 226 m ö h men vi märker inte så mycket av att vi är på Hallandsåsen. Skogen begränsar sikten.
Snibe Stua – 200 m ö h
Brammarp – Båstad 12 km
Tunnel för vandrare och vilt under E 6:an nära Brammarp
När vi passerat Europaväg 6 väntar asfalt och åter asfalt nästan hela vägen till Båstad med undantag för: Älemosse som sträcker sig fram till byn Lya och den (från Hallandsås tunneln) beryktade Lyabäcken (som vi dock inte såg skymten av).
Här kommer vi på Bjäreleden. Inget i skyltningen tyder på detta. Vår 23 år gamla karta ”lurade oss” till vänster. För sent upptäckte vi vårt felsteg och slösade bort några km innan vi gick gamla riksvägen och kom mot den stora torvmossen.
Älemosse – skönt att slippa asfalt en stund!
Havsutsikt under de sista km innan vi når Båstad!
Ett sommarfagert Båstad väntar för två trötta och hungriga vandrare. Dagens vandringsranson blev c:a 35 km (Koarp – Båstad – Norrvikens Camping plus 4 km fel väg) + 28 km cykling mot och uppför åsen för att hämta bilen.
Båstad – Torekov (förbi Hovs hallar) 24 km
Två etapper som vi gör till en. Båstad har välskötta etapper men skilj mellan
Kust till Kust och vandringen runt Bjäre! Måste leden in genom Båstad och snurra runt i villakvarter? Kommer vandraren österifrån kan man förmoda att det är proviantering som har högsta prioritet och inte att så fort som möjligt komma till strandpromenaden
Mindre stig med eller utan havsutsikt gällde för det mesta från Båstad till Hovs hallar
Från stig till väg innan vi når den havsnära vandringen mellan Hovs hallar och Torekov
På sträckan mellan Hovs hallar och Torekov möter vi fler vandrare än på alla övriga etapper tillsammans. Dock är bara ett fåtal ”flerdags vandrare”
Toppenväder, havsnära och lättgånget! Vad mer kan vi önska de sista 8 km (av totalt 249 km) innan vi når Torekov – Hallands Väderö i bakgrunden
Torekovs kyrka – framme!
Läs merDag ett – från Ingelstad via Hovmantorp och Lessebo till utvandrarbygden.
Frukost i Ljuder
Dag två – mot Skruv, Moshultamåla, Algutsboda i Wilhelm Mobergs barndomsbygder via Johannesfors till Nybro, vidare till Tvärskog, Vassmolösa, Halltorp och Söderåkra (mellan Kalmar och Karlskrona) där vi övernattar i ett vindskydd.
Inte Paris eller Frankrikes Alper denna sommar men väl Parismåla!
Algutsboda hembygdsgård
Soldattorp i Algutsboda
Tallskog med sjö i bakgrunden – plats för första övernattningen
Punka i parken – byte av däck i Badhusparken i Nybro
Några km in på en vandringsled (Hantverksleden?) hittar vi detta vindskydd i Söderåkra mellan Kalmar och Karlskrona nära Bergkvara. Vindskydd är rätta namnet, precis vad vi behövde efter många mil i motvind. Men från Nybro och söderut är det medvind.
Kyrkan i Rödeby med rofylld kyrkogård där vi kunde fylla på våra vattenflaskor.
Till Rödeby kom vi dag tre efter att vandrat (med cykel och hela bohaget) några km på en kustnära vandringsled. Vidare till Bergkvara och söderut via småbyar som Slätafly (och ett otal andra små byar) på mindre vägar till Rödeby.
Ronnebyån
Efter att vi cyklat väster om Karlskrona tar vi sikte på Nättraby. Därifrån västerut i Blekinge mot Ronneby.
Ronneby Brunnspark
Havsnära på gamla riksvägen. Mellan Åryd och Hällaryd på väg mot Matvik
Matvik – porten till Karlshamns/Hällaryds skärgård där vi utgått då vi paddlat kajak i denna härliga skärgård. Ett ”nostalgistopp”! Sedan väntar den idylliska kustnära lilla vägen mot Karlshamn förbi Kollevik och mot Vägga.
Efter att dag tre cyklat från Söderåkra/Bergkvara via Rödeby, Nättraby, Ronneby och Matvik, var vårt mål att nå Sydostleden i Karlshamn och därefter slå läger så snart tillfälle gavs.
Träbro över Mörrumsån i Svängsta
Mat och boende finns i packningen. Därför ingen brådska att slå läger trots 15 avverkade mil hittills under dag tre. Dessutom lättrampat och (nästan) vindfritt på Sydostleden. Vidare under kvällen på Sydostleden förbi Svängsta, Åkeholm, Hemsjö, Hovmansbygd, Fridafors till Ryd och Norraryds camping.
Efter nästan 12 timmar på sadeln kommer vi sent dag tre fram till denna camping i utkanten av Åsnens nationalpark.
Den drivs bl a av Ursula som är en professionell äventyrsentreprenör. Vi har mycket att prata om så det hinner nästan bli mörkt innan vi slår upp våra tält vid den vackra sjön med det konstiga namnet Hönshyltesjön.
Hönshyltefjorden
Dag fyra – fortsättning norrut på Sydostleden förbi Tingsryd, Urshult, Uråsa och Ingelstad.
Ett sista fikastopp där leden går över vattendraget genom Uråsa, en mil söder om Ingelstad.
Läs mer
Våra skidkompisar från norr: Lars Persson Treby IF t h, fullföljer 2020-03-01 sitt 50 Vasalopp i svit! Här i Eldris 9 km från mål med sonen Roger Persson.
Far & son i mål efter Bengts 39:e och Martins åttonde Vasalopp 2020-03-01
Föreläsningar för skolprojekt i Nepal
Tack till Civilförsvarsföreningen i Hässleholm och PRO i Hästveda. Dessa hann vi med innan Coronapandemin stoppade övriga inplanerade föreläsningar under våren. Tack också till Kjellsa Reklamstudio för värdefullt stöd
Läs mer
Här kommer en presentation av de föreläsningar (våra berättelser till egentagna bilder) om dramatiska bergsvandringar i Europa och Asien som vi kan erbjuda + Vasaloppet
Himmel och helvete – på vandring i Nepal när jordbävningen slog till Detta är berättelsen om hur vi överlevde jordbävningskatastrofen i Nepal 2015
www.bergtagna.se – se under Vandringar – Nepal 2015
Från Skåneleden till Everestleden – Bilder från idylliska och äventyrliga vandringar i Europa och i Nepal
https://www.bergtagna.se/ – titta under vandringar
GR 20 Korsika – Europas tuffaste vandringsled!
Vasaloppet i nutid och dåtid. Bengt, med 40 genomförda lopp, kåserar och visar bilder kring äldre tidens skidstjärnor och dagens elitåkare och allt mitt emellan!
Bergtagna i Franska Alperna – på vandring från Genevesjön till Provence och Medelhavet
https://www.bergtagna.se/vi-slutfor-grande-traversee-des-les-alpes-houches-till-tignes-le-lac/
Vägen till Via Ferrata – på klätterstigar i Dolomiterna
https://www.bergtagna.se/madonna-di-campiglio-via-ferrata-2009/
Sara och Bengt Olsson
0708-896928
Läs merTack till: Markaryds föreläsningsförening
Ringsjö Församling Hurva
|
Julkort från vår vän och kontaktperson i Nepal Tek – han skriver:
”Hej Bengt och Sara. Jag vill passa på att tacka er för era gåvor för stipendier. Er generositet gör verkligen skillnad. Er hjälp spelar en viktig roll för att förändra fattiga elevers framtid. Er hjälp är alltid uppskattad. God Jul och Gott Nytt År. Må denna helg bli ljus och glädjerik och måtte det nya året bringa framtidshopp och välgång.” Tek 20/12/2019
Hur kommer vi på tanken att åka till Hawaii? Och ännu mer långsökt. Vad får oss att anmäla oss till Honolulu Marathon?
Under senare delen av 2019 planerade vi att göra en resa till Kalifornien. Därifrån var det inte självklart att vi skulle bege oss 500 mil västerut i Stilla Havet (cirka fem flygtimmar från San Francisco) till Hawaii. Det som lockade oss var mystiken kring Hawaii. Kanske var det ungdomens Elvis film Blue Hawaii eller Yngve Stoors smäktande ukulele toner som gjorde att vi inte kunde släppa tanken på Honolulu.
Det som fick oss att bestämma oss för Honolulu var att vi upptäckte att ett stort maratonlopp, USA:s fjärde största, genomfördes under den period vi hade tänkt oss besöka USA:s 50:e och senaste delstat. Vi ser oss inte som löpare (trots Bengts 15 maraton lopp med 2.45 som pers..- gjort en gång i forntiden och Saras tre Tjejvasor). Vi är sedan 23 år tillbaka bergsvandrare och ”senior backpackers”. Vandring är således vår grej och beslutet om att genomföra Honolulu Marathon tog vi ett år innan loppet när vi förstod att detta lopp är som gjort för vandrare. Det finns nämligen ingen maxtid.
Några fakta om loppet:
Anmälningsavgift: C:a 2000:- per person (möjligt att anmäla sig, mot högre avgift, fram till dagen föreloppet, ingen risk att loppet blir fullbelagt).
Ingen maxtid – 2018 hade långsammaste deltagare 17 timmar för genomförandet
Start i centrala Honolulu kl. 5 på morgonen
Sex startgrupper, från elitgrupp till de som promenerar, du som motionär väljer själv vilket startled som passar dig.
Temperatur: 23 grader vid start och drygt 30 under dagen
Hur resa till Honolulu? Som sagt planerade och genomförde vi en tre veckors resa i främst Kalifornien under november 2019. Från San Francisco flög vi till Honolulu. Prisläget i västra USA är f n högt och billigare är det inte på Hawaii!! Därför passar vårt ”backpacker upplägg” väl i sammanhanget. Vi bokade in elva övernattningar i Hostelling International i Honolulu (rabatt via STF-medlemskap). Pris per natt för oss i dubbelrum = cirka 600 SEK per natt.
Bilder från vårt trevliga ”hostel” beläget ganska centralt. (30 min från centrum och 45 min. till fots till Wakiki Beach)
Banan var under de första timmarna (för oss) stadsnära för att sedan bli havsnära. Kuperingen var obetydlig. .Vätskekontroller (med vatten och Gatorade) fanns det ett dussin av. Längs banan fanns massor av funktionärer/volontärer som förhöjde stämningen genom sin entusiasm.
Gatukorsningarna bevakades i många fall av MC-burna män med bister uppsyn. Många boende längs banan hade egna matkontroller med bland annat apelsinklyftor och salta pinnar.
Kapiolani Park i förgrunden och Wakiki Beach med lyxhotell i bakgrunden – denna utsikt hade vi från lavakratern Diamond Head som vi passerade två gånger.
Övrigt om vårt lopp: Vi gick med en hastighet av c:a 6 km i timmen vilket ger en bruttotid på 7 timmar. C:a 40 minuter använde vi till drickapauser, toa besök och en rejäl matpaus där vi satte oss ner vid sidan om banan och åt en dubbelmacka som vi hade med oss i midjebältet. Vår tid i mål blev 7 timmar, 40 minuter och 13 sekunder (den med längst tid hade 18 timmar!). Starten skedde i mörker men den tropiska natten lystes upp av ett gigantiskt fyrverkeri som varade i 10 minuter vilket var den tid det tog för oss att nå startlinjen. Cirka 20 000 startade och 18805 slutförde maran.
Målgången var i Kapiolani Park – i bakgrunden Diamond Head, banans enda kupering.
”You never walk alone!”
Loppet var för de flesta deltagare en fråga om att bli ”Finisher” inte att göra en topptid. Alla stilar fanns och alla kroppsformer var representerade. Upplevelsen var viktigare än att pressa sig hårt. Många japaner deltog och bland dem var det vanligt med medelålders/äldre man/kvinna som liksom vi gick tillsammans. Vad vi inte gillade var att det förekom och var tillåtet med barn från sju års ålder.
En speciell känsla var det att, vid 7 tiden på morgonen, se solen gå upp över Stilla Havet. En särskild känsla var det också att hålla varandra hårt i hand under de första timmarna av loppet för att inte komma bort från varandra. Så mycket ”hålla handen” har vi inte haft sedan vi träffades för över 50 år sedan!
Som vandrare var vi i gott sällskap. I början av loppet var det många, kanske hälften omkring oss, som sprang medan de flesta av våra medtävlare gick under senare delen av loppet. Snabbaste man hade 2.07 och snabbaste kvinna sprang på 2.31.
Musikunderhållning fanns på flera ställen längs banan.
Som ”Finisher” blev man belönad med en stor medalj, ”finishertröja, snäckhalsband (lei) och diplom
https://www.honolulumarathon.org/our-events/honolulu-marathon
Läs mer
Inte så mycket berg men desto fler vandrade kilometer blev det under vår resa till:
San Francisco
San Jose
Santa Barbara
Los Angeles/Santa Monica
Las Vegas/Grand Canyon
Hawaii/Honolulu
San Francisco – Golden Gate bron – symbolen för San Francisco – bron blev klar 1937 och är 2737 m lång. Den har en segelfri höjd på 67 m. Vi vandrade från innerstaden Sutter Street/Taylor Street till Fishermans Warf vid den norra kustlinjen. Där följde vi San Francisco Bay till brofästet. Därifrån över bron och åter samma väg – totalt c:a 25 km.
Vi hade läst att en Greta-målning fanns på någon husvägg i San Francisco. Förvånade blev vi när vi upptäckte husväggen på en gata helt nära Sutter Street där vi bodde!
I San Josè är Erik Karlsson ”King” i NHL-laget San Josè Sharks. Tyvärr ingen hemmamatch då vi var i stan.
Santa Barbara, även kallad USA:s Riviera, betydde långa promenader längs havet och spektakulära solnedgångar i Stilla Havet!
Los Angeles/Santa Monica – Vårt Hostel International Santa Monica ordnade en vandring i bergen norr om Santa Monica. Buss ut och sedan någon timmas vandring uppåt. Hem tog vi oss själva genom att vandra till havet (Stilla Havet) och därifrån söderut tills vi ”kom hem”. Slutet på vår vandring var också slutet på den legendariska vägen ”Route 66”
Las Vegas – promenad på ”The Strip”. Vi bodde på Hotel Luxor, byggnaden till vänster. 4000 rum och 4000 spelautomater (kändes det som)
Grand Canyon från ovan – vädret tillät inte landning som annars var planerat
Hawaii – Honolulu
Hawaii – Honolulu – Vandring från vårt boende upp till ett lokalt utsiktsberg och krater, Diamond Head.
Hanauma Bay beläget på västra udden på ön Oahu
Tropisk växtlighet på vår vandring från vårt Hostel i norra delen av stan till Honolulus marina, Waikiki Beach Park, Waikiki Beach och Kapiolani Park
Se även: https://sv.wikipedia.org/wiki/Pearl_Harbor
Vi besökte Pearl Harbor den 6 december, dagen före åminnelsen av attacken den 7 december 1941. Statyn ”Den okände sjömannen”
USS Bowfin
”Sovsal” på ubåten. Inget för den med cellskräck!
Militärorkester repeterar inför årsdagen av den 7 dec. – mycket patriotiskt och mycket känslosamt!
Vi är, sedan ett år tillbaka, anmälda till Honolulu Marathon. Det genomförs den 8:e december och är USA:s fjärde största maratonlopp med upp mot 30 000 deltagare. Förutsättningarna är att vi ska genomföra loppet gående. Ingen maxtid finns och därför lockar loppet många som går eller halvspringer. Vi kände oss i gott sällskap och behövde inte stressa. Tiden? Vi var faktiskt närmare segertiden (2.07) än längsta tiden (knappt 18 timmar).
Start kl. 5 på morgonen med fyrverkeri – plus 24. Senare blev det plus 30!
Loppet innehöll det mesta ex. sen natt i Chinatown, soluppgång över Stilla Havet, musikalisk underhållning, havsutsikt under flera mil och alla sorters gång- och löpstilar. Hela loppet var ett enda folkhälsoprojekt där det viktigaste var upplevelsen, inte prestationen!
Finish både på Honolulu Marathon och på vårt Amerikaäventyr
Läs mer
Varför Ligurien: Sommaren 2018 vandrade vi till Menton vid gränsen mellan Frankrike/Italien på GR 52. Vi sökte en naturlig fortsättning österut och fann då Alta Via dei Monti Liguri (AV). AV startar i Ventimiglia. Leden består av 23 etapper (44 etapper enligt ledens officiella hemsida) med start i Ventimiglia och slut i Cerpana. Vår avsikt var att vandra 9 av 23 etapper (de s k Alpetapperna) men vi förkortade vandringen till de fem första.
Med tanke på att vi i år är i snitt är 70 år sökte vi också en vandring med mer måttlig kupering än vad vi genomfört tidigare år!
Guidebok: Ligurischer Höhenweg Alta Via dei Monti Liguri av Sebastian Thomas (Conrad Stein Verlag). Obs guideboken är tyskspråkig och från 2012!
Kartor: Vi beställde kartor från Club Alpino Italiano (CAI) och använde Carta dei sentieri 1:50 000 – La Provincia di Imperia
Ryggsäcksmenyn – Saras förberedelser för en veckas självförsörjning – En resa börjar med förberedelser! Under våren och försommaren har jag mest friluftsmat i mitt sinne. Att komponera menyer, tänka ut och införskaffa ingredienser genom inköp hos vår lokala handlare och allra helst att gå ut i vår trädgård och skörda grönsaker upptar mycket av min tid.
Under våra vandringar äter vi omväxlande egentorkad mat eller på rifugios. Den egentorkade maten är i stort sett vegetarisk.Jag har inte helt kommit över ”nojan” att egentorkad animalisk mat kan bli dålig.
För att orka med långa tuffa vandringsdagar så startar vi alltid tidigt på morgonen med en rejäl portion rågflinggröt med honung. Under den första veckan tar vi även en smörgås av medhavt bröd från Urshults bagaren eftersom detta bröd håller bra och inte innehåller konserveringsmedel (vi är inte sponsrade av bagaren men de är väl värda att nämnas). Resterande dagar blir det knäckebröd alternativt inköpt bröd om det har getts möjlighet att handla.
Ungefär en gång/timma stannar vi till för att dricka, viktigt även om man inte känner sig törstig.
Vid lunchtid blir det gärna varma koppen, bröd och kaffe.
Är det en riktigt jobbig dag då det går åt mycket kalorier kan det bli pannkakor med lite sylt alternativt med torkad frukt.
Egentorkade ägg, mjölkpulver, mjöl och salt har vi packat i plastpåsar . Enkelt och behändigt, bara att vispa i vatten, låta stå en stund och sedan steka. Steker gör vi i ghee.(skirat indiskt smör som är hållbart även i rumstemperatur, kan även bres på brödet.)
Lite eftermiddagsfika är aldrig fel, en kopp kaffe med tilltugg i form av bröd dessutom gärna lite torkad frukt, mango, hemtorkade egenodlade äpplen och jordgubbar.
Direkt vi stannar på eftermiddagen för att slå läger så lägger vi dagens middag i blöt.
Inför vandringen har jag först snabbt förvällt och sedan torkat purjolök, morötter, broccoli, förpackat i påsar, lagom till en måltid. Grönsakerna kompletteras med pasta och kryddor till en smaklig gryta. Har även torkat grönmögelost och oliver. Är inte helt nöjd med den torkade ädelosten då den tappade mycket i smak. Ost, oliver, mjölkpulver, mjöl och kryddor får samsas i en påse tills det är dags att tillaga en pastasås.
För att inte bli helt utan proteiner så kompletterar vi ofta måltiden med torkad rökt korv. Gjorde även en sojafärssås med massor av goda kryddor och grönsaker, såsen torkades i varmluftsugn, smakade bra till pasta.
Övrigt: Vi visste att delar av Ligurien drabbades av ett oväder förra hösten. Det medförde att vissa delar av leden hade en alternativ sträckning. Denna framgick (dock bara delvis) av de kartor vi skaffat via CAI.
4/8 Ventimiglia till Rifugio ”Alta Via”
Uppladdning inför vandringen på en camping i Ventimiglia
Så vackert, så brutalt, så hett!
Efter grötfrukost kl. 6 drar vi iväg från Ventimiglias camping vid 7 snåret. En transportsträcka genom staden sedan brant uppför. 14 km väntar oss idag med 800 meter upp och 400 ner. Låter överkomligt men 30 gr värme och full packning (bl a 5 kg i vår matpåse = mat för en vecka och 3 plus 3 liter vatten = cirka 30 kg tillsammans) känns i början innan vi hunnit bli ”vän” med vår ryggsäck.
Asfaltbelagda gator övergår efter en stund i grusvägar och stigar
Naturen är karg och emellanåt ogästvänlig men tydligen är marken mycket bördig om växtligheten bara får vatten. Vi ser idag vinodlingar (ursäkta – vi fyllde på vårt vattenförråd vid en kran jämte ett fält med vinplantor!) äppelodling, fikonträd, tomat och citronodlingar och massor av blommor. Vi möter få vandrare och byarna vi passerar känns avfolkade. Vi ser inget av den ”agroturism” som denna led skulle befrämja.
Den växt vi såg mest av var rosmarin (t v). Så mycket att luften kändes mättad av doften från denna kryddväxt
Inte många meter av dagens etapp gick på slätt underlag. Behållningen var utsikten söderut mot Medelhavet och alla väldoftande rosmarin buskar längs stigen
För att komma till Rif. Alta Via måste vi avvika från den ordinarie AV-leden
4/8 Rif. Alta Via till Rif. Gola di Gouta
Vi är förvarande om obefintlig tillgång på dricksvatten under den 20 km långa etappen med 880 m upp och 180 m ner. Vi säkrade upp med fem liter totalt plus en termos med kaffevatten. Början på dagens vandring gick på en flera km lång ”slakmota” som i början var en anslutningsväg innan vi kom in på den ordinarie AV-leden.
Skog och svalkande skugga när vi lämnat vin- och fruktodlingarna
Underlaget för dagen var i början grusväg. Märkningen av leden var AV i rött och vitt och den var nästan alltid ok såhär långt. Varje km fanns en km-skylt som också underlättade orienteringen. Viss förvirring uppstod när vandringsleden och MTB-leden hade olika sträckning. Leden var nämligen skapad både för vandrare och cyklister. Under dagen mötte vi ett fåtal vandrare och några MTB-cyklister. En av vandrarna , som vi bekantade oss med, var en ung italienare som skulle gå hela vägen till Santiago di Compostella via bland annat leden GR 51, som också kallas Medelhavets balkong.
Denna typ av skyltning var ofta mer förvirrande än informativ. Skyltarna var inte sällan genomruttna och angav riktningen till bergspass och toppar som inte fanns angivna på vår karta eller i guideboken.
Vi gick långa stycken på gränsen mellan Frankrike och Italien. Dessa gränsstenar förekom frekvent
Vi passerade en mängd försvarsanläggningar från främst första världskriget
Denna dag är vår 46:e bröllopsdag och den firar vi på kvällen på Ristorante Albergo Gola di Gouta. Vi avstår från ”ryggsäcksskafferiet” och avnjuter i stället en fyrrättersmiddag på hyttans utmärkta restaurang: Bruschetta med hackade tomater, lök, persilja och lite olja, pizzabit och en alldeles underbar squashbiff, därefter en rejäl bit lasagne, till huvudrätt köttgryta med ratatouille, ett väl moget päron och en stort stycke ost avrundade måltiden. Allt smakade fantastiskt utom varmrätten som bestod av getkött. Vårt tält var granne med hagen där de ännu inte uppätna små getterna huserade!
5/8 Gola di Gouta till Rifugio Allavena
Vi bunkrar upp med 4 x 1,5 liter flaskvatten. Konstigt nog var kranvattnet på Gola di Gouta inte drickbart
Fördelat på våra flaskor såg dricksvattenförrådet ut såhär när vi startar dagens etapp
Under dagen går vi genom växlande natur. Körvägar genom lövskog, branta stigar upp och ner för två bergspass, stigar över alpängar och stigar runt exponerade bergssidor med fasta vajrar. Tyvärr känns det som underhållet av leden försämras för varje dag. Glest med AV-markeringar främst vid stigdelningar och bergshytter som står angivna i guideboken visar sig vara nedlagda. Dagens upp (900 m) och ner (650 m) och längd (16 km) utökades när vi förgäves gick till Rifugio Grai (visade sig vara stängd). Istället måste vi avvika från leden och gå brant ner nästan 500 höjdmeter till Rifugio Allavena.
Ofta är det torrt och avbränt så här års men prunkande grönska omgav oss på många bergsängar. Vattenpölar på vägar och stigar tyder på att det kommit skyfall på sistone
Fårskötsel med en av få bosättningar och krigsruiner
En av få ”luftiga passager”
Under dagen var vi uppe på flera ”collar”, som högst c:a 1900 m. Grusvägen övergick då till stenig stig eller branta klipphällar
Även denna vandringsdag kunde vi emellanåt skymta Medelhavet söderut samtidigt som landskapet blir allt mer Alpint.
Ändå: Härlig och emellanåt karg bergsmiljö tidvis med utsikt över Medelhavet men också över mindre snöfläckar på bergens norrsidor!
Dagens strapatser kräver ett stort intag av kolhydrater. Därför passar pannkakor med sylt perfekt som middagsmat.
6/8 Rifugio Allavena till Rifugio Terza – upp på Liguriens tak!
Den branta stig som ledde till Rif. Allavena och som avslutade gårdagens vandring måste vi nu gå åt motsatta hållet innan vi efter en timme når upp till jeepvägen där vi åter är på AV
Dagens etapp (18 km, 1150 m upp och 630 m ner) går efter den första branta uppgången fler km på lättgången jeepväg. Målet för dagen skulle vara Rif. San Remo men vi fick av mötande vandrare besked om att den hyttan var nerlagd. Istället var det Rif. Terza som gällde.
Dryg, mödosam och brant vandring upp till Monte Saccarello, 2200 m (med en frälsarstaty på toppen). Belöningen var en härlig utsikt över dalar i tre väderstreck!
Monte Saccarello var en av vandringens höjdpunkter. Tyvärr hann vi inte njuta av utsikten från bergets topp mer än kortvarit. Moln och dimma vällde in över berget så vi valde att gå vidare mot Rif. Terza (CAI_hytta) som bara låg en halvtimme bort.
På dagens vandring hörde och såg vi murmeldjur. Annars märkte vi inte av Liguriens djurliv bortsett från en del småfåglar.
7/8 Rif. Terza till Colle di Nava
För att inte tulla för mycket på vårt ”ryggsäcksskafferi” väljer vi att äta middag på hyttan, Rif. Terza. En god och vällagad måltid som bestod av en rejäl tallrik med olika charkuterier, ostar och bröd, därefter en jättetallrik gnochi och pesto, huvudrätt strimlad biff med ratatouille, måltiden avrundades med pannacotta och blåbär. Vi unnar oss också en övernattning på hyttan och får tillfälle att vädra och torka vårt Chateau Hilleberg och ladda telefoner och solcellsladdaren. Denna vitala pryl (solcellsladdaren) var ett nyköp inför denna vandring men blev en besvikelse. Dag efter dag hängde den på ryggsäcken i flödande sol utan att den tillgodogjorde sig energi som solen frikostigt erbjöd. Fulladdad efter en kort stund med två hål i väggen men bara en markering (av fem) efter en lång dag i solen!
Det kändes både lyxigt och välförtjänt med en övernattning med halvpension på Rif. Terza. Stort ”cred” till kocken som tillagade en fyrarätters middag av hög italiensk klass.
Lättgånget på balkongstig den första timmen efter Rif. Terza
19 km idag men relativt ”snäll” höjdprofil. Upp bara 230 och nedåt 1380 m.
Km skyltning var den markering som var pålitligast
Vi är på väg ner i dalen på en stig som emellanåt är helt igenväxt
Efter denna skylt upphörda all markering under 4 – 5 km
Med hjälp av kartan kom vi ändå fram till Colle di San Bernardo. Innan vi nådde byn passerade vi en sträckning där ovädret förra hösten hade spolat bort vägen.
Efter den lila byn Colle di San Bernardo följde vi en stig som till och från korsade en bilväg. Efter någon timme var vi framme i Colle di Nava.
Utemuseum, första världskriget, i Colle di Nava
Egen uteplats fick vi på campingen i Colle di Nava!
8/8 Vilodag i Colle di Nava
Efter fem långa vandringsdagar bestämmer vi oss för en vilodag i den lilla byn Colle di Nava. Att utforska Nava går fort. Den består av ett par campingplatser, några baren, en butik och ett hotell. Den ligger strategiskt vid bilvägen mellan provinshuvudstaden Imperia (c:a 45 km) i söder och storstaden Turin 100 km norrut.
Några vandrare ser vi inte till förutom ett gäng som ska göra dagsvandring från hotellet. En stor del av dagen ägnar vi åt att leta efter röd vit markering (som verkar leda till allt och inget) och AV-markeringar. Efter mycket sökande och frågande hittar vi den förmodade AV-leden (dock utan AV-markeringar).
Colle di Nava ligger i en dalgång omgiven av skogsbeklädda bergssluttningar. Det är lätt att inse att dessa trakter drabbades hårt av ”Italiens Gudrun” 2018
9/8 Colle di Nava till …………………………
Iväg från campingen strax före sju. Vi följer den igår väl rekognoserade vägen/stigen ut från Colle di Nava. En bit in i skogen ser vi hoppfulla AV-markeringar och dessutom 73 km skylten (från Ventimiglia räknat). Med alla avvikelser till och från hytterna (som oftast inte låg vid AV-leden) har vi avverkat ett 90-tal km.
På den allt mer oframkomliga stigen får vi snart dåliga vibrationer. Under en lång stund kliver vi över, under och emellan nedfallna träd. Också vida svängar utanför den röd/vit markerade stigen försökte vi med. Ju längre vi pressar oss fram och uppåt på stigen ju större trädkaos möter vi. Vi inser snart att det inte är framkomligt utan direkt farligt så vi bestämmer oss för att vända och ta oss ner till byn.
Eftersom vi inte litade på att leden var i gångbart skick längre fram var det ett lätt beslut att avbryta här. Vi visste att AV-leden var stormskadat längre fram och vi hade också alternativa stigar inritade på våra kartor men trenden var uppenbar för oss: Ju längre vi kom på AV ju sämre var skicket på leden!
Beslutet underlättades av att vi haft en fantastisk vandringsvecka som innehöll det mesta som vi hoppades få uppleva. Nu väntade nya äventyr:
Promenader på en timme eller längre som vi gjorde efter att ha Lämnat Ligurien och AV (Alta Via):
– Vattennära promenad i Imperia
– Följa floden i Sospel
– Runt sjö och flod i Breil sur Roya
– Från Italiens gräns via Menton (Frankrike) till Monte Carlo
– Nietzsches stig – från Eze sur Mare till Eze Village tur och retur
När vi kom till Imperia övergår vi från vandring till promenad. Vi följer strandlinjen förbi marinan, flera badplatser och strandnära restauranger och barer på vår väg till campingen i västra delen av staden.
Vårt ”Chateau Hilleberg” platsade väl på den lilla gemytliga campingen i Imperia, Camping Eucalyptus.
Tips på promenad i Imperia:
Gå strandnära på västra sidan av floden som delar staden. Du kommer då i kontakt med marina och badplatser (kolla noga vilka som är ”public”) och ett rikt utbud av cafeer, barer och restauranger. Gör en avstickare ut på piren som är halvannan km lång. Porto Maurizio, gamla staden, ligger på en kulle norr om promenadstråket. Många trappsteg men värt mödan.
Promenader i närheten av Nice:
Med tåg från Nice är det lätt att åka längs Frankrikes och Italiens kustband både österut och västerut. Som framgår av skissen över lokaltåg går det utmärkt att åka till näraliggande bergsbyar. Sospel, som du når på en knapp timme från Nice, har blivit en av våra favoriter.
GR 52 passerar Sospel men den som föredrar kortare promenader kan välja att följa floden La Bèvèra som rinner igenom byn. Följ den antingen österut eller västerut för promenader på max en timme.
Med hjälp av kartan IGN 3742OT och skyltade/markerade leder går det att utgå från centrala Sospel och göra kortare eller längre promenader åt skilda väderstreck.
En större utmaning är att vandra GR 52 till Menton/Garavan. 1170 meter upp och 1520 ner. Ett svettigt endagsprojekt!
Interiör från kyrkan i Sospel
Le Pont Vieux – Bron över floden La Bèvèra och det medeltida tullhuset
Lättsam promenad längs floden La Bévèra i Sospel
Brel sur Roya (vid floden Roya) når du på en kvart med tåg från Sospel.
Floden Roya flyter genom staden och bildar en liten sjö som lämpar sig för en rundvandring. En 1700- tals kyrka och ett kapell (som används till konstutställning) finns vid stadens lilla torg.
Promenad från Italien (nästan) via Frankrike till Monte Carlo
Att gå strandnära har en speciell tjusning. Att det är Medelhavets strand och att platsen är där tre länder möts gör inte saken sämre. Vi valde att åka från Nice till Menton (hade vi fortsatt några minuter österut till stationen Menton/Garavan hade denna halvdagspromenad innefattat några steg även i Italien).
Start med förmiddagskaffe i Menton – Gränsen till Italien ligger bara någon km österut nära Garavan, där vi förra året nådde Medelhavet vid vår vandring på GR 52
Vi följer strandpromenaden ut ur Menton
Gammalt och nytt möts när vi promenerar ut vid den gamla stadsporten i Menton. Udden Cap Martin nästa!
Sentier littoral = stig vid strandlinjen – alltså bara ett par timmars promenad till Monte Carlo
Fortsatt lätt promenad runt Cap Martin
Vi ser Roquebrune och Monte Carlo tvärs över viken. I Roquebrune passerade vi en staty av Josephine Baker. Se Wikipedia:
På 1940-talet köpte Joséphine Baker godset “Les Milandes” i Frankrike. Där bodde hon fram till våren 1969, då hon inte längre hade råd att behålla det och tillsammans med sina tolv adoptivbarn blev bostadslös i ett drygt års tid. Efter en succéshow i Monaco ordnade furstinnan Grace av Monaco en villa strax utanför Monte Carlo där Baker och barnen fick bo under resten av sina liv.
Framme i Monte Carlo! Efter ett dopp åker vi härifrån med tåg tillbaka till Nice
Eze – promenad på Nietzsches stig
Från Nice kommer vi med tåg till Eze sur Mer på en halvtimme
Framme i Eze sur Mer lämnar vi stationen och passerar den livligt trafikerade vägen. Till höger finns tydlig skyltning som visar var Nietzsches stig börjar – Chemin de Nietzsche
Men vem var Friedrich Nietzsche, 1844 – 1900? Tysk filosof som kanske är mest känd för verket ”Sålunda talade Zarathustra” och för begreppet ”Övermänniska”. Han vistades under 1880-talet en längre tid i Medelhavsområdet bland annat i Eze.
Vägen (så småningom stig) går brant uppåt under två km och knappt 500 höjdmeter. Något mitt emellan högklackat och. vandringskängor är lämpligt att ha på fötterna (Gärna sandaler eller joggingskor) under den 60 – 90 minuter långa promenaden. Viktigast är att ge sig tid att vända blicken bakåt mot Medelhavet!
Ju högre upp ju bättre panoramautsikt över Cote d`Azur – en vattenflaska är det enda du behöver bära med dig under högsommaren
Väl uppe i den medeltida byn Eze Village möttes vi av trängsel på gator och gränder och av ohejdad kommers (bland annat ett berömt parfymeri). De flesta turister hade bussats upp till Eze eller åkt bil.
Bara ett fåtal hade gått stigen upp till Eze och ännu färre valde som vi att gå stigen även tillbaka
Efter 45 minuter är vi tillbaka vid stationen och använder väntan på tåget till ett dopp i Medelhavet
Under tre veckor på Franska och Italienska Rivieran (och Liguriens berg) hann vi med både en knapp veckas bergsvandring och flera (ofta vattennära) promenader. Maten var viktig för oss och de kulinariska höjdpunkterna var ett par middagar på Liguriska bergshytter. Men inte långt efter kom egentorkad mat tillagat på vårt lilla Primuskök gärna med ett glas gott lokal vin
Läs mer
Vinterjackor till skolbarn i Nepal
Tack till:
Västerkyrkan Hässleholm
Sibbhults församling
Sösdala Föreläsningsförening
MHF Bjärnum
Loshults församling
Ubbeboda Hembygdsförening
Farstorps Föreläsningsförening
Emmaljunga Campingförening
SPF Araslöv
som gjort det möjligt för Tek, vår kontaktperson i byn Nunthala, att skaffa vinterjackor till byns skolbarn.
Dessutom ett tack till Glimåkra Folkhögskola som skänkt pengar till Ingenjörer utan Gränser som gör värdefulla insatser i Nepal
Livet efter jordbävningen 2015–04-25 – Tankar fyra år efter katastrofen.
Vi,Sara och Bengt kommer alltid att leva med minnen från jordbävningskatastrofen. För all framtid kommer vi att vara ”Langtang survivor” med allt vad det innebär i form av tacksamhet, tvivel och ett ständigt behov av att bearbeta det vi upplevde. Vad som då är särskilt ”läkande” är att läsa eller höra hur andra som också var på plats i Langtangdalen i Nepal beskriver sina upplevelser.
Row Smith är en kvinna från England som skrivit boken ”The Earth moved – Surviving the 2015 Nepal earthquake” (StorryTerrace). Row Smith berättar i boken om hur hon och hennes man överlever katastrofen men också om den svåra vägen tillbaka till ett normalt liv.
Vi trodde länge att vi var de enda svenskarna i Langtangdalen vid tiden för jordbävningen. Men vi har via media förstått att två kvinnor från Malmö också var där. Celia Ahlqvist Boltes och hennes kompis Astrid överlevde också katastrofen. De medverkade till att rädda en tysk flicka som hade förlorat sin mamma. Vi, Sara och Bengt, är tacksamma för att vi för ett par år sedan, hade tillfälle att träffa Celia och Astrid. Vi ägnade många timmar till att bara berätta och berätta för varandra.
Celia har också i en POD skildrat vad som hände henne och Astrid vid katastroftillfället. Det som är speciellt betydelsefullt för oss är att lyssna på hur Celia levt med fasansfulla minnen och hur hon bearbetat dessa. Vi känner igen oss i hennes upplevelser . Lyssna på denna POD!
http://rosteravvilja.libsyn.com/14-celia-ahlqvist-boltes-livet-efter-en-jordbvning
Läs mer