Vi har läst två nyligen utgivna böcker om bergsäventyr och om bergens skönhet.
Renata Clumskas När bergen kallar handlar främst om hennes bedrift att, 2014, som första svenska klara Seven Summit. Det innebär att hon bestigit det berg som är högst på varje kontinent . Sedan tidigare hade hon, tillsammans med livskamraten och klätterlegenden Göran Kropp varit första svenska kvinna på Mount Everest. Resterande sex toppar besteg hon inom loppet av sju månader 2014.
Wikipediabilder
Hon beskriver i boken sin hängivenhet för bergen och sin beslutsamhet att klara av det ena berget efter det andra under Seven Summit äventyret. Det framgår också att hon ännu känner en djup tacksamhet till Göran Kropp, hennes livskamrat och inspirationskälla (omkom i en klätterolycka 2002).
Tillsammans planerade de ”Around America Adventure” d.v.s. att av egen kraft (cykel/kajak) ta sig runt den amerikanska kontinenten (”Around the lower 48 states”). Hon genomförde själv expeditionen 2005/06. Renata Clumska har inspirerat både kvinnor och män att söka sig till sina egna äventyr i smått och stort.
Wikipediabild
Ingen som träffat och hört Göran Kropp undgick att påverkas av hans entusiasm och karisma. Till Osby kom han något år efter att han besteg K2. Han var vid denna tid inte speciellt känd utanför ”klätterkretsar”. ”Kropp på topp” stod som rubrik på en oansenlig spalt i dagstidningen.
Vid besöket i Osby (Ekbackeskolan och fritidsgården Pulsen) berättade han om sin lyckade K2 bestigning 1993. Jag minns att han gjorde en stor grej av att han inte enbart tillhörde en liten exklusiv skara som lyckats att både klättra upp på K2:s topp utan också klarade av att levande ta sig ner. Dessutom med alla fingrar och tår i behåll!
Några år senare återkom han (dock inte till Osby). Då var det de stora scenerna som gällde. Han hade cyklat till och från Nepal och däremellan bestigit Everest. Han hade en ”story” och han kunde berätta och inspirera och drog storpublik till sina föreläsningar.
Fotografen Claes Grundsten har ett livslångt förhållande till berg. Med konstnärlig skicklighet fångar han bergens magi i sin nyligen utgivna bok Bergtagen – Inspiration för vandrare. Som Bergtagna (www.bergtagna.se) har vi gemensamt med honom kärleken till kuperade bergslandskap och höga bergsmiljöer.
I boken tar han oss med till sex kontinenters bergslandskap. Vi delar hans passion för bergens drivkraft: Att lära känna terrängen med alla våra sinnen, att utforska, vandra, bestiga toppar, klättra uppför branter, finna det stora i det lilla när vi fotograferar de oansenliga blommorna ovanför trädgränsen och inte minst att finna ro. Vi är beredda på fysiska ansträngningar, nyckfullt väder och primitivt boende. Belöningen är gyllene stunder i en högalpin miljö som när morgonsolen når bergstopparna eller att betrakta och fotografera den oansenliga edelweissen.
Solen på väg upp över Himalaya – Dhaulagiri 8137 m till vänster och Tuche 6920 till höger
Edelweiss – vid stigen mellan Grächen och Zermatt (Europaweg)
Vi ska göra färdigt det vi påbörjat! Vårt vandringsprojekt ” Skåne Runt” inledde vi på åttiotalet med Kust till Kust leden Sölvesborg – Båstad/Torekov, 22 etapper genom Skånes norra delar (”Smultron och tångvandringen”). Den fortsatt under nittiotalet och en bit in på 2000- talet med den kustnära vandringen runt Skåne, även denna gång med start i Sölvesborg och Torekov som slutmål. Navigeringen var som regel enkel: ”Land till höger, vatten till vänster”.
På senare år har vi täppt igen vissa vita fläckar. Öresundsbron fixade vi tillsammans med tusentals andra i samband med invigningen av bron år 2000. Ven vandrade vi strandnära runt för några år sedan och för att säkra hela Öresund promenerade vi även på den danska sidan 2015 då vi gick från Helsingör till Köpenhamn jämte Kustvägen. Ändå saknas en bit på vår Skånekarta. När vi gick den vackra sträckningen runt Skånes sydöstra hörn (Sandhammaren), förbi Kåseberga/Ale stenar och Smygehamn och närmade oss Falsterbonäset blev vi lite bekväma. Vi gick fram till Falsterbo kanal. Vi vandrade alltså fram till Ljunghusen. Därifrån vek vi av norrut mot Malmö och brofästet. Vi överlät således Falsterbonäset åt framtiden. Denna vår tyckte vi att det var hög till att åtgärda vår försummelse. Sagt och gjort, vi tog Skånetrafiken, tåg och buss Osby – Hyllie – >Ljunghusen.
Först lättvandrat på den nedlagda banvallen. Sedan helt kust/vattennära på ängarna vid Norra Ljunghusens Naturreservat.
Härlig sandstrandsvandring! Ett oändligt antal välhållna badhytter låg som ett pärlband längre upp på stranden. Den långa landtungan som bildar udden Måkläppen var inte tillgänglig på grund av fågelskydd under denna del av året.
Lättgånget på gång och cykelväg jämte fina badhyttor.
Fyren i Skanör
Måkläppen i bakgrunden.
Sammanfattning: 17 km, 4,5 timmar inklusive pauser för fika och foto. Buss 100 eller 300 till Ljunghusen och från Falsterbo Strandbad
Vandringen avslutar vi inte långt från det pampiga Falsterbo Hus som ligger innanför stora sanddyner.
I många avlägsna byar i bergen i Nepal har inte hjälpen nått efter jordbävningen 2015. I byn Nunthala i regionen Taksindu kan återuppbyggnaden av skolan ske tack vare hjälp från våra ”sponsorer”
“The backside and left wings of school was collapsed,now we started to rebuilt it”
Mailkonversationmellan Bengt/ Sara och Tek Rai:
Bengt/Sara: “All the stuff for rebuilding – do you have to bring it to Nunthala by carry it?
No roads yet to Nunthala?
How many boys and girls can study at this school?”
Tek Rai: “Yes,some stuffs like cements should be bring from Salleri last point of roads using by donkey and other materials like a sand should be carry by manpower from the rivers. There were 300 students in the last year in our school like comparatively girls numbers are higher than boys.Now our old session has finished and new academic session is going to start after 2 weeks along Nepali New year.”
Som framgår av vår kontaktperson Tek Rai måste allt material bäras upp till byn.
För det mesta sker det genom mänskliga bärare som transporterar materialet på ryggen. Transport med jakar och mulåsnor förekommer också.
Tek Rai är väl förankrad i byn och har under lång period varit delaktig i skolverksamheten i byn (ordförande i skolrådet). Han är också en välrenommerad bergsguide och driver äventyrsföretaget Himalayan Trekking Dreams.
http://www.himalayantrekkingdreams.com
Denna skolbyggnad hoppas man ta i bruk under våren 2017.
Tek, Bengt och lärare vid vårt besök i skolan i Nunthala 2007
Årets Vasalopp var ett jubileum på många sätt för mig: 40 år sedan mitt första Vasalopp (1977) och 30 år sedan det kallaste loppet i modern tid (1987) och 20 år sedan mitt placeringsmässigt bästa lopp 1997.
Efter luftrörsproblem i januari bestämde jag mig för två saker. För det första ville jag ”säkra” ett lopp under Vasaloppsveckan. Därför anmälde jag mig till Öppet Spår måndag som gardering om jag inte var i skick att åka det ”riktiga” Vasaloppet på söndagen.
För det andra bestämde jag mig för att åka Öppet Spår måndag på ”blanka” skidor d v s utan fästvalla oavsett vilket före det var.
Dessa planer innebar också att jag måste tidigarelägga min vistelse i Dalarna. Därför åkte jag upp, med hjälp av ett par goda vänner, redan den 22 februari. Dick Persson, som driver Lima Stugby och som också äger boendet i Torgås (”Ski Camp Torgås”) tyckte att det var bra att jag ”bodde in” förläggningen innan resten av gänget (med Vasalopps åkare från bl a OK Gynge Osby, Treby IF och Lönashults IF) kom två dagar innan Vasaloppet.
Såhär mysigt kan det bli på ”Ski Camp Torgås”!
Efter ett par dagars fin skidåkning där jag åkte större delen av sträckan Berga By (starten) till Evertsberg var det dags för Öppet Spår måndagen den 27 februari. Nu gällde helt annat väder och före. Väderprognosen stämde: Mellan plus två och minus två, snö med inslag av regn och vind från nord ost (motvind!).
Mitt livs andra Öppet Spår (första 1992) började med regn/snöblandat regn på startfältet. ”Bara” c:a 5000 deltagare gav mig plats i första backen så jag kunde sega mig upp utan incidenter. Fortsatt snöfall nästan hela vägen till Mora och en envis motvind gjorde att man inte fick något gratis. Spåren snöade igen och oftast fanns bara ett spår åkbart. Det blev mycket ”följa John” med ryckigt tempo. Följde strömmen utan att slita för alltför hårt och kände mig nöjd med tiden 6.21.44 i mål.
Stellan på Älvspåret mellan Torgås och Kläppen
Ett långt och ett par korta pass hann jag med innan det var dags för Vasaloppet 2017. Eftersom jag lyckades ta mig upp för första backen med stakning bestämde jag mig för att göra detsamma på söndagens lopp.
Det tog mig 51 minuter att komma till Smågan under Öppet Spår måndag. På söndagen hade jag 59 minuter till första kontrollen. Det tog inte bara längre tid utan tog också mer på krafterna med alla ”stopp och start” framför allt i första delen av backen. Jag hade nog mer nytta av ”blanka” skidor under Öppet Spår då en hel del hade problem med fästet eftersom temperaturen var kring nollan. Men är ändå nöjd att jag orkade staka båda loppen. Tiden 6.13.42 är inte konkurrenskraftigt annat än om jag jämför med de i min ålder.
Stort tack till mina träningskompisar Jerker och Stellan i ”Team 200”, son Martin och hans kusin Björn Åke. Många tack också till reseledare Roger och alla i ”bussgänget”!
Med hjälp av lokalbuss och i sällskap med nyfunna norska vänner gör vi två kustnära vandringar.
Teneriffavandring 1. Vi samlas vid busstationen i Los Christianos. Därifrån går vi genom stan mot den del av strandpromenaden som söderut leder till vulkanberget Montana de Guaza. En stig leder upp till en platå på 150 meter. Vi fikar vid ett stenhus.
Istället för att ta den branta stigen som leder till den öde turistbyn Palm Mar väljer vi att följa en stig som går sydost och leder ner till bananodlingar. Så småningom når vi den livligt trafikerade vägen mellan motorvägen och byn Guaza. Här finns möjligheter till en prisvärd lunch vid en Mexikanskt inspirerad restaurang. Härifrån är det snabbt och enkelt att ta bussen tillbaka till Los Christianos. Allt hinner vi med på en förmiddag!
Teneriffavandring 2. Åter utgår vi från busstationen i Los Christianos. Buss till Medano, cirka en timme. Mitt i staden börjar vi en härlig kustnära vandring västerut med solen och vinden i ansiktet.
Vi följer kustlinjen på lättgångna stigar förbi diverse ”playor” och förbi det lilla vulkanberget Montana Roja.
Efter någon timme passerar vi Los Abrigos. Men innan dess kom vi förbi både häftiga kit-surfing- områden och naturscenerier. Den cirka fem timmar långa vandringen avslutar vi i Costa del Silencio varifrån vi tar TISTA-buss till Los Christianos
Skolan i byn Syabru Besi, där vi befann oss under sex dygn efter jordbävningskatastrofen, blev helt raserad.
Tre bilder från invigningen av den nybyggda skolan. Pengar som Ekbackeskolans elever samlat in (november 2015) har främst används för inköp av utrustning till skolan – stolar, skoluniformer och ett par datorer. Rektorn tackar alla som bidragit till att skolan nu är återuppbyggd!
I fredags var vi i vår gamla hemstad Lund för en heldag. Dagen avrundades på Stadsteatern där vi besökte Banff Mountain Film Festival. Äventyr med betoning på uteliv och bergssport är i fokus på denna årligen återkommande festival. Här träffade vi också Adrian Nordenborg från Pathfinder Travel. Adrian är professionell reseguide och har ett imponerade ”rese CV”.
Jag ville visa fyra mindre bergsvandringsvana kompisar det bästa Alperna har att erbjuda. Kring Zermatt och Mattertal finns de flesta höga bergsmassiven i Alperna (38 bergstoppar över 4000 m ö h). Oftast solsäkert, lättillgängligt (extremt bra kommunikationer med bl. a. tåg/buss/kabin), otaliga vandringsalternativ på både låg och hög höjd lämpliga för både dagsvandringar och flerdagars- vandringar. Enda nackdelen är prisläget i Schweiz. Men genom att välja boendet noggrant och undvika allt för mycket ”uteätande” är det möjligt att få mycket alpin upplevelse för pengarna under en vecka i Mattertal i kantonen Valais.
Transfer – Skånetrafiken till Köpenhamns flygplats – flyg till Geneve och därifrån Tåg till Visp som ligger i Rhondalen just där Mattertal sträcker sig söderut mot Zermatt och det mäktiga Matterhorn.
Karta – Kompass Zermatt – Saas Fee 1: 40 000
16 augusti – under denna resdag hann vi inte bara med morgontåget Hässleholm – Kastrup, flight Köpenhamn – Geneve utan också tåg från Geneve jämte Genevesjöns norra sida och vidare upp i Rhonedalen till den lilla staden Visp där vi bodde på det mycket prisvärda St Jodern Bildungshaus.
Genevesjön – foto Arne Mohlin
Vi kom till Visp tidigt på eftermiddagen och gjorde senare under dagen en vandring genom Europas högsta vingårdar. Dessa ligger längs de branta sluttningarna mellan staden Visp och byn Visperterminen.
Vandring i vingårdarna i Visp – foto Arne Mohlin
17 augusti – Att färdas med tåg i Schweiz är en speciell upplevelse. Att åka tåg i den vackra dalen Mattertal känns både äventyrligt och bekvämt på samma gång. Idag åker vi den korta sträckan från Visp till St Nicklaus.
Från St Nicklaus vandrar vi i dalen till Zermatt. Behaglig vandring trots cirka 20 km och 479 meter uppåt (St Niklaus 1127 m ö h och Zermatt 1606 m ö h).
Alpin idyll i Mattertal – foto Arne Mohlin
1991 störtade 30 miljoner kubikmeter sten och grus ner från berget i höjd med byn Randa i Mattertal. Hela dalen blockerades – lyckligtvis förolyckades inga människor – fortfarande ser man tydliga spår av rasmassorna!
Matterhorn dyker inte upp i blickfånget förr än strax innan vi är framme i Zermatt
I Zermatt bor vi centralt på Hotel Bahnhof – prisvärt boende med självhushåll – vi bor i flerbäddsrummet Nanga Parbat (ett 8125 m högt berg i Pakistan). Hotellet har genom åren varit populärt bland friluftsfolk från hela världen tack vare syskonen Paula och Bernhard Biners sätt att driva det. Vid tidigare besök i Zermatt träffade vi Paula Biner (död 2007). En barsk men godhjärtad kvinna som höll järnkoll på allt och alla på hotellet.
18 augusti – Vi tar kabinen upp till Sunegga och vidare till Blauherd (2571 m ö h) . Här finns massor av vandringsalternativ. Vi väljer Fem Sjöars Vandringen (5-Seenweg).
Tre timmars lugn vandring från sjö till sjö plus tid för fika – sedan går vi ner till Zermatt på lättgångna stigar.
19 augusti – i dag gör vi en panoramavandring på 3000 meters höjd. Vi går till kugghjulbanans station som ligger 50 meter från Hotel Bahnhof där vi löser en enkel biljett till Gornergrat, 3089 m ö h. På vägen upp, men också kring Gornergrat, har vi ett högalpint snö- och islandskap i vårt synfält.
Matterhorn (4478) naturligtvis, Breithorn ( 4164, som jag bestigit två gånger varav en gång med min fru), Pollux (4092), Castor (4228), Liskamm (4527) och Schweizs högsta berg Dufourspize/Monte Rosa (4634) tillsammans med flera glaciärer ger ett nästan overkligt synintryck!
Breithorn – den rundade vita toppen i mitten – foto Arne Mohlin
Från vänster – Dufourspize, Liskamm, Castor och Pollux (tror jag) – foto Arne Mohlin
Backtimjan och maskrosor
Matterhorn speglar sig i denna lilla fjällsjö – foto Arne Mohlin
Kvällen ägnar vi åt att bekanta oss med Zermatt. Det blir bl. a. besök på kyrkogården för förolyckade alpinister.
20 augusti – Dags att lämna Zermatt för vandring till Europahytte. Först går vi nere i dalen till Randa. Därifrån bär det uppåt. 800 höjdmeter ska klaras av innan vi når Europahytte.
En hängbro (strax innan Europahytte på sträckan Zermatt – Europahytte) som inte kan användas på grund av återkommande stenras. Att hängbron är utsatt för stenras är en av anledningarna till att den högalpina Europaweg från Zermatt till Europahytte inte är öppen i sin helhet.
Bergsget (Ibex) på besök intill Europahytte
Många höjdmeter och några timmar med regn gör att det är skönt att komma fram till Europahytte. Tyvärr har hyttan förändrats till det sämre på senare år. Mat och logi var helt ok men att ha mage att ta betalt för varmvatten till termosen (2 CHF per liter) och dricksvattnet för vattenflaskan (1 CHF per liter). Pollett till duschen kostade 4 CHF (1 CHF = 10 SEK). Vi har bott på en mängd hytter i Alperna de senaste 20 åren och vid bara ett tillfälle har hyttan tagit betalt för varmvattnet till termosen! Det har naturligtvis inte varit på tal att ta betalt för dricksvattnet.
21 augusti – Vandringen från Europahytte börjar nästan direkt med en hängbro, ”dimmornas bro”. Dimman ligger emellanåt tät dock utan att hindra sikten över stigen. Sedan fortsätter leden över det ena stenpartiet efter det andra. Västerut, andra sidan Mattertal , upplever vi en kamp mellan dimman som väller upp från dalen och solen som emellanåt gör sikten klar över Weisshorn.
Vandring utmed branta stigar och över många stenfält på väg till Grächen- foto Arne Mohlin
Stigen var emellanåt ”luftig” och mycket stenrik!
Efter flera timmars klivande bland sten och grus kändes det skönt att komma till en alpäng!
Framåt senare delen av eftermiddagen når vi fram till Grächen – etappen avslutas med nästan 800 m nedåt. Som högst var vi i i Galen Berg (2663 m ö h) innan stigen gick nedåt mot Grächen.
22 augusti – Vi fortsätter traditionen med vandring varje dag. I dag blir det en kort och lätt vandring på två timmar. Den börjar i Grächen och slutar i St Niklaus. Från St Niklaus tar vi tåget till Visp varifrån vi åker med ett annat tåg nedåt i Rohndalen till den vackert belägna staden Lausanne. Där övernattar vi innan vi den åttonde resdagen återvänder till Geneve för flygresa hemåt.
På väg till St Niklaus (1120 m ö h) från Grächen (1619 m ö h)
