Våra skidkompisar från norr: Lars Persson Treby IF t h, fullföljer 2020-03-01 sitt 50 Vasalopp i svit! Här i Eldris 9 km från mål med sonen Roger Persson.
Far & son i mål efter Bengts 39:e och Martins åttonde Vasalopp 2020-03-01
Föreläsningar för skolprojekt i Nepal
Tack till Civilförsvarsföreningen i Hässleholm och PRO i Hästveda. Dessa hann vi med innan Coronapandemin stoppade övriga inplanerade föreläsningar under våren. Tack också till Kjellsa Reklamstudio för värdefullt stöd
Här kommer en presentation av de föreläsningar (våra berättelser till egentagna bilder) om dramatiska bergsvandringar i Europa och Asien som vi kan erbjuda + Vasaloppet
Himmel och helvete – på vandring i Nepal när jordbävningen slog till Detta är berättelsen om hur vi överlevde jordbävningskatastrofen i Nepal 2015
Vasaloppet i nutid och dåtid. Bengt, med 40 genomförda lopp, kåserar och visar bilder kring äldre tidens skidstjärnor och dagens elitåkare och allt mitt emellan!
Bergtagna i Franska Alperna – på vandring från Genevesjön till Provence och Medelhavet
Dessutom tack till: Kjellsa Reklamstudio för värdefullt stöd!
Julkort från vår vän och kontaktperson i Nepal Tek – han skriver:
”Hej Bengt och Sara. Jag vill passa på att tacka er för era gåvor för stipendier. Er generositet gör verkligen skillnad. Er hjälp spelar en viktig roll för att förändra fattiga elevers framtid. Er hjälp är alltid uppskattad. God Jul och Gott Nytt År. Må denna helg bli ljus och glädjerik och måtte det nya året bringa framtidshopp och välgång.” Tek 20/12/2019
Vinterjackor, skolböcker och skolmaterial till skolbarn i Nepal december 2019
Hur kommer vi på tanken att åka till Hawaii? Och ännu mer långsökt. Vad får oss att anmäla oss till Honolulu Marathon?
Under senare delen av 2019 planerade vi att göra en resa till Kalifornien. Därifrån var det inte självklart att vi skulle bege oss 500 mil västerut i Stilla Havet (cirka fem flygtimmar från San Francisco) till Hawaii. Det som lockade oss var mystiken kring Hawaii. Kanske var det ungdomens Elvis film Blue Hawaii eller Yngve Stoors smäktande ukulele toner som gjorde att vi inte kunde släppa tanken på Honolulu.
Det som fick oss att bestämma oss för Honolulu var att vi upptäckte att ett stort maratonlopp, USA:s fjärde största, genomfördes under den period vi hade tänkt oss besöka USA:s 50:e och senaste delstat. Vi ser oss inte som löpare (trots Bengts 15 maraton lopp med 2.45 som pers..- gjort en gång i forntiden och Saras tre Tjejvasor). Vi är sedan 23 år tillbaka bergsvandrare och ”senior backpackers”. Vandring är således vår grej och beslutet om att genomföra Honolulu Marathon tog vi ett år innan loppet när vi förstod att detta lopp är som gjort för vandrare. Det finns nämligen ingen maxtid.
Några fakta om loppet:
Anmälningsavgift: C:a 2000:- per person (möjligt att anmäla sig, mot högre avgift, fram till dagen föreloppet, ingen risk att loppet blir fullbelagt).
Ingen maxtid – 2018 hade långsammaste deltagare 17 timmar för genomförandet
Start i centrala Honolulu kl. 5 på morgonen
Sex startgrupper, från elitgrupp till de som promenerar, du som motionär väljer själv vilket startled som passar dig.
Temperatur: 23 grader vid start och drygt 30 under dagen
Hur resa till Honolulu? Som sagt planerade och genomförde vi en tre veckors resa i främst Kalifornien under november 2019. Från San Francisco flög vi till Honolulu. Prisläget i västra USA är f n högt och billigare är det inte på Hawaii!! Därför passar vårt ”backpacker upplägg” väl i sammanhanget. Vi bokade in elva övernattningar i Hostelling International i Honolulu (rabatt via STF-medlemskap). Pris per natt för oss i dubbelrum = cirka 600 SEK per natt.
Bilder från vårt trevliga ”hostel” beläget ganska centralt. (30 min från centrum och 45 min. till fots till Wakiki Beach)
Banan var under de första timmarna (för oss) stadsnära för att sedan bli havsnära. Kuperingen var obetydlig. .Vätskekontroller (med vatten och Gatorade) fanns det ett dussin av. Längs banan fanns massor av funktionärer/volontärer som förhöjde stämningen genom sin entusiasm.
Gatukorsningarna bevakades i många fall av MC-burna män med bister uppsyn. Många boende längs banan hade egna matkontroller med bland annat apelsinklyftor och salta pinnar.
Kapiolani Park i förgrunden och Wakiki Beach med lyxhotell i bakgrunden – denna utsikt hade vi från lavakratern Diamond Head som vi passerade två gånger.
Övrigt om vårt lopp: Vi gick med en hastighet av c:a 6 km i timmen vilket ger en bruttotid på 7 timmar. C:a 40 minuter använde vi till drickapauser, toa besök och en rejäl matpaus där vi satte oss ner vid sidan om banan och åt en dubbelmacka som vi hade med oss i midjebältet. Vår tid i mål blev 7 timmar, 40 minuter och 13 sekunder (den med längst tid hade 18 timmar!). Starten skedde i mörker men den tropiska natten lystes upp av ett gigantiskt fyrverkeri som varade i 10 minuter vilket var den tid det tog för oss att nå startlinjen. Cirka 20 000 startade och 18805 slutförde maran.
Målgången var i Kapiolani Park – i bakgrunden Diamond Head, banans enda kupering.
”You never walk alone!”
Loppet var för de flesta deltagare en fråga om att bli ”Finisher” inte att göra en topptid. Alla stilar fanns och alla kroppsformer var representerade. Upplevelsen var viktigare än att pressa sig hårt. Många japaner deltog och bland dem var det vanligt med medelålders/äldre man/kvinna som liksom vi gick tillsammans. Vad vi inte gillade var att det förekom och var tillåtet med barn från sju års ålder.
En speciell känsla var det att, vid 7 tiden på morgonen, se solen gå upp över Stilla Havet. En särskild känsla var det också att hålla varandra hårt i hand under de första timmarna av loppet för att inte komma bort från varandra. Så mycket ”hålla handen” har vi inte haft sedan vi träffades för över 50 år sedan!
Som vandrare var vi i gott sällskap. I början av loppet var det många, kanske hälften omkring oss, som sprang medan de flesta av våra medtävlare gick under senare delen av loppet. Snabbaste man hade 2.07 och snabbaste kvinna sprang på 2.31.
Musikunderhållning fanns på flera ställen längs banan.
Som ”Finisher” blev man belönad med en stor medalj, ”finishertröja, snäckhalsband (lei) och diplom
Inte så mycket berg men desto fler vandrade kilometer blev det under vår resa till:
San Francisco
San Jose
Santa Barbara
Los Angeles/Santa Monica
Las Vegas/Grand Canyon
Hawaii/Honolulu
San Francisco – Golden Gate bron – symbolen för San Francisco – bron blev klar 1937 och är 2737 m lång. Den har en segelfri höjd på 67 m. Vi vandrade från innerstaden Sutter Street/Taylor Street till Fishermans Warf vid den norra kustlinjen. Där följde vi San Francisco Bay till brofästet. Därifrån över bron och åter samma väg – totalt c:a 25 km.
Vi hade läst att en Greta-målning fanns på någon husvägg i San Francisco. Förvånade blev vi när vi upptäckte husväggen på en gata helt nära Sutter Street där vi bodde!
I San Josè är Erik Karlsson ”King” i NHL-laget San Josè Sharks. Tyvärr ingen hemmamatch då vi var i stan.
Santa Barbara, även kallad USA:s Riviera, betydde långa promenader längs havet och spektakulära solnedgångar i Stilla Havet!
Los Angeles/Santa Monica – Vårt Hostel International Santa Monica ordnade en vandring i bergen norr om Santa Monica. Buss ut och sedan någon timmas vandring uppåt. Hem tog vi oss själva genom att vandra till havet (Stilla Havet) och därifrån söderut tills vi ”kom hem”. Slutet på vår vandring var också slutet på den legendariska vägen ”Route 66”
Las Vegas – promenad på ”The Strip”. Vi bodde på Hotel Luxor, byggnaden till vänster. 4000 rum och 4000 spelautomater (kändes det som)
Grand Canyon från ovan – vädret tillät inte landning som annars var planerat
Hawaii – Honolulu
Hawaii – Honolulu – Vandring från vårt boende upp till ett lokalt utsiktsberg och krater, Diamond Head.
Hanauma Bay beläget på västra udden på ön Oahu
Tropisk växtlighet på vår vandring från vårt Hostel i norra delen av stan till Honolulus marina, Waikiki Beach Park, Waikiki Beach och Kapiolani Park
Vi besökte Pearl Harbor den 6 december, dagen före åminnelsen av attacken den 7 december 1941. Statyn ”Den okände sjömannen”
USS Bowfin
”Sovsal” på ubåten. Inget för den med cellskräck!
USS Bowfin är en s k attackubåt som ligger permanent vid Pearl Harbor Museum och Park. Den sjösattes den 7 december 1942, alltså exakt ett år efter Japans attack på Pearl Harbor och deltog med framgång i kriget i Stilla Havet under andra världskriget. Den fick smeknamnet ”Hämnaren”.
Militärorkester repeterar inför årsdagen av den 7 dec. – mycket patriotiskt och mycket känslosamt!
Vi är, sedan ett år tillbaka, anmälda till Honolulu Marathon. Det genomförs den 8:e december och är USA:s fjärde största maratonlopp med upp mot 30 000 deltagare. Förutsättningarna är att vi ska genomföra loppet gående. Ingen maxtid finns och därför lockar loppet många som går eller halvspringer. Vi kände oss i gott sällskap och behövde inte stressa. Tiden? Vi var faktiskt närmare segertiden (2.07) än längsta tiden (knappt 18 timmar).
Start kl. 5 på morgonen med fyrverkeri – plus 24. Senare blev det plus 30!
Loppet innehöll det mesta ex. sen natt i Chinatown, soluppgång över Stilla Havet, musikalisk underhållning, havsutsikt under flera mil och alla sorters gång- och löpstilar. Hela loppet var ett enda folkhälsoprojekt där det viktigaste var upplevelsen, inte prestationen!
Finish både på Honolulu Marathon och på vårt Amerikaäventyr
som gjort det möjligt för Tek, vår kontaktperson i byn Nunthala, att skaffa vinterjackor till byns skolbarn.
Dessutom ett tack till Glimåkra Folkhögskola som skänkt pengar till Ingenjörer utan Gränser som gör värdefulla insatser i Nepal
Livet efter jordbävningen 2015–04-25 – Tankar fyra år efter katastrofen.
Vi,Sara och Bengt kommer alltid att leva med minnen från jordbävningskatastrofen. För all framtid kommer vi att vara ”Langtang survivor” med allt vad det innebär i form av tacksamhet, tvivel och ett ständigt behov av att bearbeta det vi upplevde. Vad som då är särskilt ”läkande” är att läsa eller höra hur andra som också var på plats i Langtangdalen i Nepal beskriver sina upplevelser.
Row Smith är en kvinna från England som skrivit boken ”The Earth moved – Surviving the 2015 Nepalearthquake” (StorryTerrace). Row Smith berättar i boken om hur hon och hennes man överlever katastrofen men också om den svåra vägen tillbaka till ett normalt liv.
Vi trodde länge att vi var de enda svenskarna i Langtangdalen vid tiden för jordbävningen. Men vi har via media förstått att två kvinnor från Malmö också var där. Celia Ahlqvist Boltes och hennes kompis Astrid överlevde också katastrofen. De medverkade till att rädda en tysk flicka som hade förlorat sin mamma. Vi, Sara och Bengt, är tacksamma för att vi för ett par år sedan, hade tillfälle att träffa Celia och Astrid. Vi ägnade många timmar till att bara berätta och berätta för varandra.
Celia har också i en POD skildrat vad som hände henne och Astrid vid katastroftillfället. Det som är speciellt betydelsefullt för oss är att lyssna på hur Celia levt med fasansfulla minnen och hur hon bearbetat dessa. Vi känner igen oss i hennes upplevelser . Lyssna på denna POD!
Såhär såg det ut på startfältet dagen före. Många önskade att Vasaloppet hade gått under lördagen (2/3) i stället för under söndagen.
På tal om startfältet! Visste du att längden på alla spår på startfältet är 90 km. Vanligen finns 52 spår på startfältet som är knappt 2 km långt.
Under Vasaloppet såg vi inte så mycket av spåren annat än på startfältet. Att reglerna säger att avståndet mellan spåren skall vara 220 m m från centrum till centrum var inget som vi märkte av under loppet.
Från höger till vänster: Martin, kusin Björne och Bengt vid målportalen kl. 21.30 Vasaloppskvällen
Min Vasaloppsvecka i siffror:
Öppet Spår söndag: 5.50.20 placering 1 av 44 i aktuell åldersklass
Vasaloppet: 7.38.30 placering 3254 av 10725 manliga åkare som kom i mål. Placering 7 av 139 i aktuell åldersklass
Båda gångerna stakade jag utan fästvalla. Under Öppet Spår fungerade stakning bra. Tror inte jag åkt fortare med fästvalla den dagen. Mycket ”följa John” under Vasaloppsdagen med massor av sönder- saxade backar där jag grävde ner mig och inte alls hade någon nytta av ”blanka” skidor. Min sluttid blev ”All time slow”.
Montana Chayofita, 110 m, lavaberget mitt i staden. Gå till strandpromenaden vid Playa de la Vistas. Gå uppför trapporna till höger strax innan Vintersol (om du kommer söder ifrån från Los Cristianos). Följ Calle Finlandia upp mot lavabergets norra del. Gå in på den asfalterade gångvägen och sedan till höger in på grusvägen. Följ den fram till två vita stenar på vänster hand. Följ stigen in till vänster som först går in i en dalsänka och som sedan går kraftigt uppåt för att sedan fortsätta mindre brant upp till toppen. Lämpligen fortsätter man stigen fram för att gå ner mindre brant. Promenaden, som tar mindre än en halvtimme, ger dig panoramautsikt över Los Cristianos och dess kustband. Bra skor och vandringsstavar rekommenderas. I annat fall risk för halka i ”rullgruset”.
Det stora lavaberget (med antenner på toppen) söder om Los Cristianos, 420 m. Följ strandlinjen söderut från Los Cristianos. På håll ser man stigen som i serpentiner leder uppåt till Guazaplatån. Följ stigen och fortsätt den förbi in ravin på vänster hand. Fortsätt fram till en större stig/väg som används som serviceväg av fyrhjulsdrivna bilar. Följer man denna väg till vänster leder den upp till toppen bestående av två antennstationer. Efter en”kringla” förbi båda antennområden följer man samma stig/fyrhjulsväg tillbaka. En stund efter att man passerat en ruin på höger hand följer man en fyrhjulsväg som passerar en ödegård innan den når fram till bananplantage innan byn Guaza. Se upp för en mycket trafikerad väg som måste passeras innan man når restauranger och busshållplats med bussförbindelse med Los Cristianos.
Montana Roja, ”flygplatsberget” 171 m
Buss från busstationen i Los Cristianos till Los Abrigos (buss 470 m fl). Vandringen går österut från Los Abrigos och följer kustlinjen på lättgångna stigar (som inte är märkta). Efter cirka 5 – 6 km kommer man i höjd med lavaberget Montana Roja som ligger väl synligt inte så långt ifrån flygplatsen. För att gå upp på toppen bör man välja en stig som vetter mot El Medano och ha bra skor och gärna vara utrustad med vandringsstavar (rullgrus på vissa delar av stigen mot toppen!). Vandringen fortsätter (med eller utan en toppbestigning) österut mot El Medano förbi kitesurf områden. Från El Medano går det bussar åter till Los Cristianos.
Conde 1001 m –” det imponerande berget som man ser österut från Los Cristianos”
Utkik mellan husen i Arona
Ta en tidig förmiddagsbuss från busstationen i Los Cristianos till Arona. Se till att vara utrustad med bra skor, vandringsstavar och något i matväg och rejält med vatten. Gå till torget vid stadshuset ett kvarter ifrån där bussen stannar. Där finns skyltning mot Conde. Följ skyltningen ut ur Arona.
Stigen går snart ner i en ravin för att sedan fortsätta på bergets östra sida. Vid stigdelning tar man den vänstra stigen. Efter en halvtimmes vandring på en relativt lättgången stig kommer man upp på ett krön med utsikt mot väster. Nu fortsätter vandringen på en något tuffare stig (inte lämplig vid dåligt väder).
Efter ytterligare en halvtimmes vandring är vi uppe på platån som är mycket mer tillgänglig än vad den verkar vara på håll. En ”toppsten” finns på platåns motsatta sida. Utsikten är bedårande speciellt västerut mot Los Cristianos. Utan tidsmässig stress är vi åter i Arona efter en dryg timme. Således totalt cirka tre timmar Arona – Conde t o r.
Åsnen är Sveriges till ytan 16:e största sjö. Cykelleden Åsnen Runt är cirka 14 mil. Vi cyklade öster om sjön Salen och skippade alltså Alvesta. Totalt trampade vi ungefär 12 mil fördelat på en eftermiddag och en förmiddag.
Från Ingelstad till Rösmåla, där det var dags för ett första stopp
Övernattade gjorde vi vid ett lyxigt vindskydd på sjöns västra sida några km söder om Torne, nära Hulevik. Där hade kronprinsessan nyligen invigt Åsnens Nationalpark, Sveriges 30:e i ordningen.
Tre kommuner passeras under denna cykling nämligen Växjö, Tingsryd och Alvesta.
Kort stopp vid Trollberget
Trollberget bjuder på Åsnenområdet i pocketformat. Här finns nästan alla nationalparkens miljöer samlade på liten yta. Vandra spännande strövstigar från nationalparksentrén. Undersök klippan där trollen påstås ha firat jul. Strosa längs Skogsslingan och bekanta dig med Trollbergets fem olika skogsriken. Avsluta gärna ditt besök med att packa upp din matsäck på det sköna trädäcket vid Åsnens strand. Utsikten går mot vatten och öar. Kanske ser du storlom, havsörn och fiskgjuse. Källa:https://naturkartan.se/sv/vaxjo/trollberget-4
Växjö gjorde livet surt för oss eftersom de lagt finkornig sand på sträckningen söder och norr om Ingelstad. Underlaget passar bättre för häst och ryttare än för cyklister. En klen tröst var att det gav hög puls och bra träning. Förhoppningsvis ”sätter sig” underlaget med tiden och blir o k även för cyklister. Annars var det trevligast att cykla på banvallar mellan Ålshult och Torne. Hela tiden vattennära med bra underlag för cyklister.
Vi passerade söder om Bergundasjön som liksom sjön Åsnen tillhör Mörrumsåns huvudavrinningsområde.
Vår variant av Åsnen Runt startade och slutade i Ingelstad. Under turen passerade vi bland annat följande ”metropoler”: Väckelsång, Urshult, Ålshult, Hulevik, Torne, Huseby, Öja, Gemla, Bergunda, Teleborg och Krokvik
Skinsagylets naturreservat består av en brant sprickdal på den norra delen av Ryssberget. Från en utsiktspunkt har man en milsvid vy över Pukaviksbukten. Den västra sluttningen ner mot sjön Skinsagylet är mycket brant och bevuxen med bok och avenbok. De stora höjdskillnaderna mellan bergets krön och dalens botten samt mängden väldiga flyttblock ger ett mäktigt intryck. Området är strövvänligt och här finns en vandringsslinga på 2,5 km.
Ovanstående hämtat från Länsstyrelsen i Blekinges hemsida. Vi besöker Ryssberget på gränsen mellan Blekinge och Skåne den 27 april. Det blir en liten vandring i en stor skog under pågående lövsprickning.
Nyutslagen bok på naturreservatet Skinsagylet, Ryssberget mellan Blekinge och Skåne
Bokskog under lövsprickning jämte Levrasjön norr om Bromölla
Gulsippor utmed Levrasjön nära Råby
Vårvandring från Osby till Nedanbäcks Gårdsbutik
Vi går österut från Osby och följer vägen mot Kalhult
Upp för ”Kalhultabacken”
Vi passerar Kalhult med ”förstäder”
4 maj och häggen är utslagen
Vandringen går på skogsstigar och skogsvägar genom ett Nordskånskt lanskap
Betesängar omgivna av storskog – mer likt Småland än övriga Skåne
Ett hav av vitsippor och lövsprickning
Framme vid Nedanbäcks Gårdsbutik efter en dryg mils vandring på lättgångna vägar och stigar genom Göingeskogarna i kommunerna Osby och Östra Göinge
