Sedan jordbävningskatastrofen i Nepal den 25:e april har vi varit inbjudna att berätta om våra upplevelser och om hur förhållanden är för lokalbefolkningen. Vi har besökt Rotary i Broby, Bromölla, Osby och Hässleholm samt Osby Församling.
Vi har i ord, bild och med hjälp av autentiska videos tagna i anslutning till katastrofen berättat om vår mirakulösa räddning undan stenregnet och hur vi levde en knapp vecka under en presenning i ett läger i byn Syabru Besi innan vi blev evakuerade. Syftet med vår föreläsning är att sätta fokus på det fortsatta hjälpbehovet i Nepal.
Vill du att vi ska komma till din förening/församling är du välkommen att kontakta oss på mail:
bengt.047913985@telia.com
Aktuella fakta om Nepal:
C:a 9000 dog under jordbävningen
Över fem milj. blev hemlösa eller på annat sätt drabbade
Över en halv milj. byggnader förstördes varav 10 000 skolor och tusentals enkla vårdcentraler
När vi till slut evakuerats och kommit i säkerhet (relativ säkerhet med lutande hus och avspärrade gator) i Kathmandu hade vi två saker på vår inköpslista: Textilier (kuddöverdrag m m) och Maurice Herzogs klassiska beskrivning av hur en franska expeditionen lyckades klättra Annapurna och därmed bli den första framgångsrika bestigningen av ett 8000 m berg.
Herzogs berättelse innehåller både fanatism och galenskap men också beslutsamhet. Året är 1950 och varken kartor, kläder eller övrig utrustning kan jämföras med dagens. Expeditionen kommer i tidsnöd på grund av långt utdragna rekognoseringar. Först var deras avsikt att bestiga Dhaulagiri, 8167 m, men ansåg att det berget av omöjligt att klättra. Den väntande monsunen hotar toppförsöket . Herzog och hans kompanjon Lachenal lyckas trots allt nå Annapurnas topp den 3 juni. De är illa utrustade och förfryser händer och fötter och tvingas också övernatta i det fria på vägen ner. De verkliga hjältarna är bärarna (sherpas och coolies) som på sina ryggar bär ner de lemlästade klättrarna. Expeditionsläkaren tvingades amputera flertalet fingrar och tår på Herzog. Men han konstaterar lakoniskt att det viktigaste var att ”berget är besegrat – segern är vår”.
Bild tagen vid Annapurna BaseCcamp vid vår första vandring i Nepal 2001
Kortet är taget från Poon Hill vid vår resa till Nepal 2007.
Dhaulagiri, 8167, ansåg Herzog som ett omöjligt berg att bestiga. Först 10 år efter fransmännens misslyckade på berget bestegs det av en expedition från Schweiz.
I stället för GR 5 i franska Alperna valde vi ”snälla” vandringar och andra aktiviteter i Sverige. Vi ville inte utsätta oss för vertikala stenblock, hög höjd och annat som ev. provocerade vårt psyke efter vad vi upplevde i Nepal i våras. Sedan jordbävningskatastrofen har vi bl. a. känt att stenar utan mossa, sprickor i marken och skakningar och bullrande/mullrande ljud stressat oss. Vi vill även i fortsättningen kunna vistas i högalpin miljö. Vår svenska låglandsresa fungerade både som terapi för skälen men också som ett test inför kommande vandringar i Alperna.
Torsby Ski Tunnel– Sveriges första inomhusarena för längdskidåkning
Två träningspass a två timmar, 1,3 km ut och samma tunnel tillbaka ger 2,6 km t.o.r. Fyra mindre backar för varje 2,6 km varv. Lättvallat, minus 3 och hårda lättåkta spår. Hann med c:a 100 backar totalt.
28 aug. – ankomst till Storulvån e m. Tar in på STF Fjällstationen. Förbereder oss för vandring i morgon.
29 aug. – Utrustade med mat, tält och den vanliga vandringsutrustningen beger vi oss iväg mot Blåhammaren.
Vandrarnas motorväg mellan Storulvån och Blåhammaren
Fjällstationen Blåhammaren
Lättvandring dit. Kommer fram vid 14-tiden. Mulet med någon skur och ca 10 grader. Mycket folk i rörelse. Hittar hjortron och blåbär som vi avsmakar. Fixar lunch i Blåhammarens selfcathering kök. Fortsätter senare under dagen mot Sylarna. Nu strålande sol och många renar både i mindre flockar och ensamma exemplar. Kommer till nödbivacken Enkälen där vi slår upp tältet. Regn då vi krupit ner i sovsäckarna. Skönt med vila efter sju timmars vandring och c:a två mil. Nyfikna renar hörs nära tältet under natten.
30 aug. – Lyxen att kunna äta frukost inomhus (i nödbivacken) gör oss tydligen slarviga. Vi glömmer nämligen vår hygienpåse i nödbivacken. Skärpning!
Fortsatt bra väder då vi går vidare mot Sylarna. Stannar för en andra frukost vid stigdelningen strax före Gamla Sylen. Väjer där att gå mot Storulvån. Funderade ett tag på att gå mot Gåsen och därifrån mot Storulvån men kom fram till att Gåsen – Storulvån kan vara ett myggstråk, vilket vi senare får bekräftat av två Hässleholmare som vi träffade på Vålådalens Fjällstation.
Efter ett par timmars vandring är vi framme vid nödbivacken i Spåime. Frestande att plocka såväl hjortron som lingon. Vi nöjer oss att smaka hjortron (Bengt) och beskåda fjällfloran. Ytterligare någon timme senare är vi åter i Storulvån. Dusch, bastu (med fjällutsikt!) och party på pasta och tomatsås unnar vi oss innan vi checkar ut och tar sikte på nästa destination som vi har utsett Vålådalen till. Vi har för (o)vana att inte förhandsboka så ofta. Det höll på att straffa sig när vi tre minuter över 18 kommer till Vålådalens SFT och Fjällstation. Stängt sedan tre minuter och inga platser på vandrarhemmet. Men det ordnar sig ändå. Vi bokar tre nätter där.
Fjälltolta/Torta Gullris
Polarull
31 aug. En lugn dag som vi ägnar åt att bekanta oss med omgivningen och ta en tretimmarspromenad på en slinga som vintertid används som skidspår. Provgår också den nyanlagda rullskidbanan. Av en händelse (!) har Bengt sina rullskidor med sig. Det blir några testrundor. Vilken bana! Brant och tuff men ändå inte för svår för en Skåning. Hade den funnits på Gunder Häggs tid (hans favoritplats för uppladdning inför sina världsrekordlopp skedde i Vålådalen) hade han blivit skidåkare och inte löpare.
1 sept. Ottfjällstoppen 1265 m. Enligt Guide till vandringar i Södra Årefjällen: ”Topptur med sagolika vyer! Svårighetsgrad: Svår – Beräknad tid = 5 timmar”. Viss utsikten var fin men svår? Nej och 5 timmar – ok om man som vi ägnar två timmar åt hjortronplockning (resultat fyra kg) och en knapp timme åt en lunchpaus.
Ottfjällstoppen
Efter inköp av socker koktes hjortronsylt i självhushållsköket.
2 sept. – resa till Mora
3 september – Kulturdag i Mora. Besök på Vasaloppsmuseet, Mora Kyrka, Johns Sport och cafèet vid Zorn Musèet.
4 sept. bilfärd till Hökberg, 19 km från Mora (näst sista Vasaloppskontroll). Vandring med lätt ryggsäck till Mora på Vasaloppsleden. Massor av lingon men också blåbär och kantareller jämte leden. Plockar fikapåsar m. m. fulla med lingon och kantareller.
Auklandviadukten/Zornbacken Mål för dagens vandring!
4 sept. Veteranträff i Mora för medlemmar i Veteranklubben (minst 30 genomförda Vasalopp/Öppet Spår). Totalt 929 åkare har fullföljt 30 lopp eller fler (sept. 2015). Av dessa är åtta kvinnor, en skotte och en israel! 137 mött upp till detta möte. ”Kändisar” som deltog i denna veteranträff var bl.a. Birger Fält, 10 000:- vinnare i ämnet Vasalopp, Rolf Hammar f. d. ordf. i Vasaloppsorganisationen och John Erik Eggens. Den senare är en av tre som både kommit på pallen i Vasaloppet och blivit Vasaloppsveteran. Bengt Eriksson , 60 lopp (!) och Åke Wingskog är de två övriga.
På programmet stod bl.a. berättelse om första Vasaloppet, utmärkelser till de som fullföljt 30:eloppet samt 40:e och 50:e loppet, årsmötesförhandlingar, veterankamp runt Moraparken, med Vasaloppsteori, spelmansmusik samt under kvällen middag och dans.
Skånska vasaloppsveteraner, Bengt 34 lopp, Ingvar Carlsson Malmö FK 42 lopp och Folke Sjöberg Lugi 43 lopp
Årets första värmehögtryck firade vi med kajakpaddling i Karlskrona skärgård . Sedan sonen skaffat sig en VKV Kåre (jag paddlar sedan 25 år tillbaka VKV Lisa) är ”Team VKV Olsson” komplett. Två dagars skärgårdspaddling med utgångspunkt från Dragsö avslutade vi dag tre med en tripp till Bökenäs (Ronneby havscamping) via Hasslöbron.
Jag paddlade sedan vidare runt den stora udden (bl.a. Gö Naturreservat) till Ronneby hamn. Brukar inte paddla i så oskyddade vatten i annat väder än stabilt högtryck och nästan obefintlig vind.
Paddling i Smålands inland söder om Växjö vid tidigare tillfälle
Juli 2015 – vandring på Lursjöleden i Hässleholms kommun
15 minuters bilresa hemifrån har vi tillgång till en nyskapad vandringsled, Lursjöleden. Den var nog tänkt som en sammanhängande rundvandring men vissa markägare har tydligen satt stopp för den idèen. Nu känns leden mer som ett provisorium, dock inte utan förtjänster.
Vi följde den orange markeringen, 13 km, med start vid Lursjöbadet. En av höjdpunkterna kom redan i Tottarp efter fem minuters vandring, där man har förmånen att gå rakt igenom en vacker och välskött lantgård som påminde om hur det såg ut på en bondgård under vår barndom på 50-talet. Nostalgi blev det när vi passerade Barnens By där Sara jobbade under några somrar i sin ungdom. Annat att ta med sig från denna led var bokskogsvandringen nära vägen mellan Hästveda och byn Lur. Som helhet en omväxlande natur där man dock inte har så stor glädje av närheten till Lursjön.
Fortsättning på vår skånska vandring – juli 2015
Tidigare har vi vandrat runt Skåne, gått över Öresundsbron och gått runt Ven. Vår lilla vandring från Helsingör till Köpenhamn gör att vi nu rundat Öresund och beskådat Skåne även från den danska kusten.
Logistiken var enkel: Två mindre dagryggsäckar och Skånetrafiken till Helsingör, två dagsetapper till Köpenhamn och sedan tåget åter till Osby.
Kl. 15 dag ett går vi från Helsingör. Underlaget är asfalterade cykelvägar. Få människor som tar sig fram till fots, desto fler som far fram på racercyklar av senaste snittet.
Efter fyra soliga timmar, inklusive en väl tilltagen mat- och glasspaus i Humlebaek, kommer vi till Rungsted. Där hittar vi ett konferenshotell med havsutsikt som vi tar in på.
Dag två traskar vi vidare med Öresund (för det mesta) till vänster och “flådiga” villor till höger. Närmare Köpenhamn (efter Klampenborg och Hellerup) känns det som vi nästan är framme i Kongens By. Men icke så! Nästan en mil återstår innan vi når city och de efterlängtade ”Smörrebrön”.
Sommaren 2015 -Fotoutställning på SOS Studio i Osby
Titta på några av våra bästa bilder i Sven Olof Sundins skyltfönster på Esplanadgatan i Osby.
SOS Studio har också ett av Sveriges mest omfattande fotomuseum som är värt ett besök. Besök även gärna hemsidan: www.studiosos.se
Lördagen den 25 april skulle vi göra vår tolfte och sista vandringsdag i Langtangområdet. Vi hade under sex dagar vandrat Tamal Heritage Trail och och var på väg att slutföra Langtang trekk.
Hur vi mirakulöst överlevde detta ögonblick och de kommande fyra timmarna kommer vi i ord och bild berätta här på vår hemsida när vi känner oss mogna för det.
Fem dygn under presenning tillsammans med fullständigt utblottade men generösa och godhjärtade Nepaleser ska vi också berätta om.
Här kommer en kort redogörelse för vad som hände:
Kl. 11.56 lokal tid bryter helvetet ut. Vi har passerat byarna Bamboo Lodge och Pairo. Vädret är behagligt varmt och halvsoligt. En dryg timmes lätt vandring till byn Syabru Besi återstår.
Stigen är på väg att falla ner i floden och grus och jord gör det svårt att se och andas
På en sekund förvandlas det fridfulla strosandet till en kamp för livet. Jorden börjar skaka och det väser och bullrar från vår vänstra sida. Där finns en måttligt lutande bergssida. Därifrån förnimmer vi att det rullar stora stenar mot oss och att det kommer mindre stenar flygande i luften. Sara, som är 30 m bakom Bengt, tar skydd jämte ett stenblock. Bengt är på ett öppet område på stigen. Han kastar sig mot floden och hamnar bland bambubuskage mellan stigen och floden. En c:a 2 kvm stor sten borrar sig ner 1,5 – 2 m från Bengt. Mindre stenar kommer tjutande och väsande genom luften. Det är som automateld från berget ner mot stigen och floden.
Miguel kom på mountainbike och passerade just före skalvet. Vi låg och tryckte tillsammans bakom en låg sten under en knapp timme. Han låg på marken, jag över honom och Sara över mig! Obs att han blivit träffade av en sten i bakhuvudet. Hjälmen är skadad men han själv oskadd.
Vi trycker oss mot marken på stigen. Sprickan finns på den del av stigen som är närmast floden. Vi befarar att stigen ska rasa ner i floden. På andra sidan floden finns ett flera hundra meter högt vertikalt bergsmassiv. Från dess topp dundrar det ner stenar , grus och jord. Stenarna hamnar med ett avgrundsväsen i floden medan jord och stoft skapar ett nästan ogenomskinligt stoftlager som försvårar andningen
Vi har tagit oss genom ett kilometerlångt stenfält. Där låg en död Nepales. Nu har vi kommit till en lugnare del där det ”bara” finns en och anan stenbumling och grenar. Sara närmar sig utkanten av den gamla delen av Syabru Besi
Vi närmar oss räddningen. Men först ska vi genom Syabru Besis äldre del
Mellan gamla och nya delen av byn Syabru Besi. Ett farligt parti. Stenar och grus kommer fortfarande ner på vägen!
Bara att gilla läget – fem dygn under en presenning – hjälpsamma och generösa människor bland lokalbefolkningen underlättade tillvaron
Dagen efter evakueringen. Vi är i Kathmandu och till vår lycka får vi träffa vår gode vän Tek Rai. Han hade nyligen kommit ner från bergen (Langtang glaciärerna) efter 41 dagar tillsammans med ett forskarlag från Cambridge University. Tek är bergsguide och expeditionsledare och driver trekkingföretaget Himalayan Trekking Dreams. Hans erfarenhet och empati var den bästa briefing vi kunde få!
Mitt 34:e Vasalopp (egentligen 33 Vasalopp och ett Öppet spår) upplevde jag som ett av de jobbigaste. Många mil med ”Skåneföre” dvs blöt och sugande snö borde gynna oss söderifrån. Trots bra skidor med bättre glid än de flesta kändes det inte som jag fick något gratis. Utför backarna efter Evertsberg brukar det bara blåsa till fram till Vasslan vid vägundergången. Men inte så denna gång. Segt och långsamt och läge för stakning så snart backen tog slut.
Blötan hade jag garderat mig mot, trodde jag. Jag ställde mig i mitten av startfältet för att undvika flera stora vattensamlingar. Många hade kommit på samma idé därför blev det en dålig start från led 4. Inte heller mina nyinköpta skidskor, Salomon S-Lab Classic, vattenavstötande värstingsko blev en succé. De tog inte in fukt och blöta men när skon fylldes med vatten i en två dm djup pöl släppte skon inte heller ut det vatten som rann in ovanför skoskaftet. ” Kluck” ”kluck” lät det från skon från Högberg in i mål!
Mitt Vasalopp 2015 i siffror:
Tid: 6.36.17
Placering: 2600
Medelhastighet: 13.63
Övrigt: Körde upp mig mellan varje kontroll och tog in totalt 816 placeringar från Smågan in till mål (mycket beroende på en dålig start).
Den 28 mars är det dags för årets (2015) fiskepremiär i Mörrum. Jämte den vackra Mörrumsån finns en trevlig vandringsled, Laxaleden. Vi gick leden för ett par år sedan. Här kommer en kort rapport:
Ebbemåla bruk (Wikipediabild)
Start i Ebbemåla bruk där vi träffar en sportig kompis som deltagit i en kurs i forskajakpaddling. Med lätt ryggsäck går vi söderut. En lättgången stig (snarare cykelväg emellanåt) leder oss fram till Åkeholm där vi hittar ett diskret skogsparti. Där har vi lämnat en cykel som Bengt använder för returresa till Ebbemåla medan Sara förbereder nattlägret vårt lilla Hillebergs tält.
Mörrumsån mellan Svängsta och Mörrum
Bron norr om Kungsforsen i Mörrum
Dag två innebär samma bil/cykel logistik som dag 1 (cykel placeras i Elleholm på morgonen). Dagens vandring innebär massor av nostalgi för oss eftersom Sara bott i Mörrum i sin ungdom. Den vackraste delen av leden tycker vi är den mellan Svängsta och Mörrum. Naturligtvis passar vi på att njuta av en delikat laxmacka och en kall öl i Laxerians cafe vid Kungsforsen i Mörrum. Många minnen är också förknippade med Laxaledens slutpunkt Elleholm. Det var nämligen där vi gifte oss 1973!
Kungsforsen i Mörrum
Elleholms kyrka (Wikipediabild)
Laxaleden i korthet:
Sträckning: Från Ebbemåla/Hofmansbygd till Elleholm (eller tvärt om)
Längd: 30 km
Svårighetsgrad: Mycket lättgången
Höjdpunkter: Stigarna norr om Mörrum (vid Hopatäppet/golfbanan). Laxerian vid Kungsforsen i Mörrum för fika eller lunchstopp. Elleholms kyrka –tyvärr stängd då vi var där
Tek Rai skickade oss dessa bilder. De är tagna i Langtang National Park i Nepal. Tek jobbar som guide och på denna vandring arbetar han med en grupp glaciärforskare från Cambridge University.
Vi lärde känna Tek i byn Nuntala 2007 då vi vandrade mellan Lukla och Jiri. Mer om detta möte finns under fliken Människor vi mött.
Kajakpaddling – Värendsleden är en 120 km lång paddlingsled. Den sträcker sig genom Smålands inland och börjar i norr i Asa-sjön c:a 10 km öster om Lammhult och går via Helgasjön nära Växjö vidare genom Helige å förbi Huseby och vidare via sjön Åsnen till Mörrumsån söder om Ryd.
Övernattning på rastplats vid Asa-sjön
Vi, Bengt och sonen, hann till Huseby första paddlingsdygnet. Lite väl häftigt med 75 km paddling från kväll till kväll. Men vädret var vid detta tillfälle kyligt och regnigt och för att hålla oss varma valde vi att paddla mycket och pausa lite.
Efter en kort dagstur senare under sommaren kom vi fram till Tone vid Åsnens västra strand. Återstoden av paddlingsleden söderut mot Mörrumsån hoppas vi paddla nästa sommar.
Vid campingen i Torne vid sjön Åsnen Svampplockning – gula kantareller tidigt under sommaren och massor av trattkantareller under hösten. I bästa fall fortsätter trattkantarellsäsongen till jul om de skarpa frostnätterna uteblir.
Vi älskar bergssport (att titta på och utöva så långt vår förmåga räcker) och uteliv men är inga flitiga filmtittare eller biobesökare. Undantag gör vi numera årligen i samband med BanffMountain Film Festival. Det är en världsomfattande filmfestival med inriktning mot äventyr och spektakulära bergsaktiviteter. Den 25 september kom festivalen till Lund. Ett halvdussin filmer visas under kvällen. Favoritfilmen blev den om två ungdomar från Norge som övervintrade i en havsvik norr om polcirkeln.
Extra skoj var det för oss att träffa Pathfinders Adrian Nordenborg igen, som är professionell äventyrsguide och har besökt ett 80-tal länder (se Utemagasinet 07.2014).
Karlshamns skärgård (även kalladHällaryds skärgård)– Vi, Sara och Bengt, utgår från Matvik. Kort kvällspaddling till Östra Bokö, där vi övernattar i tält. Dag två blir det heldagspaddling i vindskyddat vatten bland de små öarna i den västra delen av skärgården.
Solnedgång sett från Östra Bokö
Fackelblomster
Tack för utmärkt karta Turistbyrån i Karlshamn (vattenbeständig och viktålig). Skärgårdskarta/sjökort från Vägga fiskhamn till Allböle udde, 1:10 000. Värd sitt pris (150 :- ). Karlskrona skärgård (Karta: Blekinge skärgård 1:50 000) med utgångspunkt från boende i vandrarhem vid Gullberna Park. Bengt och son paddlar första dagen runt på Lyckebyfjärden där vi bland annat besöker en kajakbutik .
Dag två paddlar vi genom Sunna kanal, förbi Västra Mark till Långö (fika och bad).
Nättrabyån
Därefter över Danmarksfjärden mot Sjuhalla och in i Nättrabyån så långt det är paddelbart (en bit förbi kyrkbyn). Vidare runt bland kobbar och småöar vid Skillinge Näs. Sedan till Dragsö för middag på Dragsö Camping. Dagen avslutas med paddling runt Dragsö, norr om Trossö och via Lyckebyfjärden till Gullberna. Dag tre åker familjen med bil till Torhamn i östra delen av skärgården.
Den 560 m långa bron till ön Senoren i bakgrunden
Vi paddlar dit via Ringö (söder om), Knösö och Säljö, under pampiga bron vid Senoren, mot Ytterön till Torhamn. Summering: Karlskrona är en utmärkt stad för kajakpaddling. Rika möjligheter till paddling i ”innerstadsvatten ” där det i princip är möjligt att paddla från krog till krog men också paddling i lugna vatten bland öar och skär i ytterskärgården.
Torhamn
Västervik
Vi utgår från Lysingsbadet.
Första dagen gör vi en paddling till Vitudden där vi besöker kajaklegendaren Ingvar Ankarvik vid Vituddens Kanotvarv. Med vars en nyköpt paddel beger vi oss tillbaka till boendet via kanalen norr om Gränsö och Lucernafjärden.
Dag två (halvdagstur) paddlar vi förbi (väster om) ön Lucerna, vidare förbi marinan och Västerviks innerstadshamn. Vi följer fjordens (heter kanske fjärd eller vik i Sverige?) västra strand halvvägs upp. Efter en lunchpaus väljer vi att paddla tillbaka på den östra sidan, som vid detta tillfälle låg skyddad för vinden. ”Paddelweekenden” avslutas med någon timmes paddling i lugnt vatten vid Korpaholmarna nära Lysningsbadet.
