1000 höjdmeter ner innan vi når Medelhavet. Vi skymtar hamnen i Nice.
Bakgrund: Sommarens vandring är vår 21:a högalpina vandring sedan starten med Tour de Mont Blanc 1997. Vi inledde vår ”vandringskarriär” sent. Bengt firade sin femtioårsdag i samband med premiärvandringen och Sara sin några år senare när vi för första gången vandrade i Nepal. Vi är således nu plus/minus 70 vilket förklarar ett visst gnäll i texten nedan över ett antal branta bergspass. Det hör också till saken att vi på senare år (och även i år) bar med oss allt som behövdes för tältboende (nio tältnätter). Dessutom var vi självförsörjande på mat under hela vandringen. Tillsammans bar vi cirka 30 kg.
Vi ser tillbaka på sommarens vandring på GR 52 med stor glädje men inser också att detta kanske var vår sista vandring över höga bergspass i svår terräng.
GR 52, den cirka 10 mil långa leden, ser du på kartan nere till höger. Tidigare har vi vandrat ”den enkla vägen” rakt söderut till Nice på GR 5 – se under vandringar 2008.
”Den hårda vägen” men också den spektakulära och högalpina är GR 52 som till stor del går genom nationalparken Mercantour i sydöstra Frankrike nära gränsen till Italien.
Transfer: Vi flög till Nice och tog buss till St Martin Vesubie. Därifrån gick en ”shuttel buss” till resorten La Colmiane där vi började vandringen.
Guidebok: The GR 5 Trail av Paddy Dillon, Cicerone Press
Kartor: IGN Carte de Randonnèe 3741 OT, 3741 ET och 3742 OT
Utrustning/mathållning: Bortsett från ett antal bergshyttor fanns det begränsade möjligheter till proviantering. Enda by/stad med ett visst utbud är Sospel då det återstår en lång dagsetapp till Medelhavet och Menton.
Vi hade utrustat oss för att vara självförsörjande. Under vandringen åt vi alla måltider utom en från våra egna ”ryggsäcksskafferi”. Vid två tillfällen införskaffade vi en ”pick- nic” korg från bergshyttan.
Frukosten bestod av rågflingegröt spetsad med lite honung samt en kopp the. Lunch: Urshultsbagarens grova danska rågbröd, Falu rågknäcke, rökt korv, ost, vatten alternativt kaffe.
Middagarna tillagades av egentorkade grönsaker som förstärktes med nudlar, vid två tillfällen stekte vi pannkakor vilka innehöll torkad helmjölk, hemtorkade ägg, mjöl, salt, vatten. Pannkakorna åts med lite sylt.
Mellanmål: hemtorkade äpple från egen trädgård, blandade nötter och naturligtvis vatten. Vi stannade till minst en gång/timma för att dricka då det under vår vandring var mycket varmt.
Vi sov alla nätter i vårt tält, Hilleberg Nallo även kallat ”Chateau Hilleberg”. Gastub till vårt Primus kök inhandlade vi i en friluftsbutik i Nice. Vi övervägde att vandra i Trailskor men lyckligtvis valde vi det trygga alternativen i form av Meindel och Hanwag.
Svårighetsgrad: Ingen ”Sound of Music vandring ”på lättgångna stigar i ett lätt böljande landskap. Mycket vildmark, få möjligheter till proviantering och ”steep and bouldery” (brant och stenigt) med inslag av ”steep scree” (rullgrus/rasbrant). Vid vissa passager övergick vandringen till ”scrambling”, dvs det var nödvändigt att använda ”alla fyra”. Begränsade möjligheter till vatten i synnerhet under senare delen av vandringen.
2018 – 08 – 08
Första dagen är en kombinerad resdag och vandringsdag. Allmänna kommunikationer, buss, tog oss från Nicetill La Colmiane, ett par km från ledens början i St Dalmas. Där går vi ut hårt med en storfika på lokal specialitet innan vi följer en asfalterad väg nedåt tills vi kommer in på GR 52.
Nästan dagliga åskskurar gör att blomsterprakten är riklig. Lavendel.
I morgon ska vi över bergspasset Col de Barns 2452 m som syns i bakgrunden
Det går brant uppåt vilket inte precis framgår av bilderna. Tryckande värme (kring 30 gr som vi haft i Sverige i sommar), sugande uppåt och fulladdade ryggsäckar. Nästan 1000 höjdmeter under eftermiddagen innan vi slår läger efter att vi passerat första ”collen”, Col de Veillos, 2194 m.
Till middag fixar vi pannkakor med rökt korv och bröd som tilltugg.
Vi hade informerats om att brandrisken inte var överhängande i detta område. Återkommande regn och åskskurar gjorde att växtligheten var frodig.
Även denna eftermiddag drar det över ett rejält regn med åska.
2018-08 – 09
Vi har lämnat vårt nattläger och är på väg mot Col du Barns, 2452 m.
Tidig start på dagen med grötfrukost 6.30. Fin morgon för vandring. Vi når Col du Barns efter en timme. Mellanmålet här blir återigen pannkakor. De smakar gott även på 2452 m och våra vandringskompisar på bergspasset blir avundsjuka på oss när de känner doften av nystekta pannkakor.
Innan vi når bergspasset passerar vi några små fjällsjöar.
På Col du Barns träffar vi andra vandrare som också är på väg söderut på GR 52 (men egentligen går leden hittills mest norrut och österut).
Mellanmål på Col du Barns – vi är nu i Parc Mercantour
Mycket sten och klippor gäller när vi tar oss upp men också ner från passet. Col du Barns bildar för övrigt gräns till nationalparken Mercantour som vi nu går in i.
Vi blir upplysta om att 1500 euro i böter gäller vid överträdelse av:
Eldningsförbudet
Tältförbudet (tillåtet 19 – 07)
Nedskräpning
Vi döper varje lättgången stig till ”Ryssberget”. Här ett kort avsnitt lätt stig innan vi når Le Borèon
I Le Borèon slår vi läger på anvisad plats en bit ifrån Gite de d ètape. Till vår förfäran driver en vallhund upp fem hästar på ”vår” äng! Stor kalabalik utbryter. Vallhunden försöker driva bort hästarna från platsen men de bara stressas att springa fram och tillbaka och håller flera gånger på att trampa ner vårt lilla tält där vi sitter och hukar och tycker det är riktigt obehagligt. Till sist kommer en kvinna med fem grimmor och lyckas få hästarna därifrån.
Kvällen tillbringar vi i Gite d ètape Le Borèon i sällskap med trevliga vandrare. Vi unnar oss också en smaklig middag för att inte tulla för mycket på vårt matförråd.
2018-08-10
Efter att vi lämnat Le Borèon på 1475 m går det stadigt uppåt. 1000 höjdmeter uppåt ska vi under någon timme innan vi når Pas des Ladres, 2448 m.
Dessa stilla stunder med fika och bergspanorama är nog det vi uppskattar allra mest under våra vandringar!
Det bär brant ner efter passet
Här jobbade man med att förbättra stigen. Orangefärgade påsar med lämplig sten har förmodligen levererats via helikopter
Lac de Trècolpas, 2150 m
Vi avslutat en kort vandringsdag i La Madone de Fenestre som förutom refuge (tillhörande det franska alpina sällskapet) också har en pilgrimskyrka. Vi besökte den under kvällen och hade förmånen att vara med om körens repetition inför morgondagens konsert. En sann musikalisk upplevelse!
2018-08-11
Ett tidigt adjö till det halvitalienska La Madone de Fenestre. Ser under morgonen flera chamois (stenget) och bouquetin (stenbock) på vår tidvis branta uppfart mot Pas du Mont Colomb, 2548 m.
Stigen övergår i ett parti stenklivande och klättrande
På väg upp till passet ser vi bergsklättrare på bergsmassivet i bakgrunden.
På väg upp mot Mont Colomb, 2548 m.
Mycket kliva och klättra (scrambling). Vår karta informerar om en ”hard part of hikingtrail” eller uttryckt på franska ”passage delicate”
Ett av flera snöfält som vi passerade igenom
Äntligen uppe på passet – vi har en brant nedgång framför oss.
Några enstaka vandrare möter vi. Annars har dalgångarna varit helt utan folk och bosättningar. Hytterna är i princip den enda bebyggelsen.
Stenbocken kliver obehindrat på den branta kraftverksmuren
Tältläger nära Refuge de Nice
2018-08-12
En av flera snöfält på vår väg upp mot högsta bergspasset, Baisse du Basto, 2693 m
Äntligen uppe på passet Baisse du Basto, 2693 m – här träffar vi ett trevligt par från Nice!
Mycket lösa stenar på vägen ner från passet
Snart dags för nästa pass, Baisse de Valmasque, 2549 m
Den mytomspunna dalen Merveilles längst bort i bild med Lac des Merveilles
På väg in i Vallèe des Merveilles, som är ett skyddat arkeologiskt område med flertusenåriga hällristningar. Men uppriktigt sagt så märkte vi inte så mycket av det annat än att vi inte fick använda våra stavar i detta område och att vissa stigar var förbjudna att använda utan guide.
Tältkompisar vid Refuge des Merveilles – de bjöd på lokalproducerat vin vilket var en riktig smakhöjare för vår Primustillagade middag!
2018-08-13
Kall och blåsig morgon. Vädret har slagit om under natten. Vi litar på vårt tält och övriga utrustning och beger oss iväg tidigt som vanligt. Hyfsat bra stig mot dagens första pass, Pas du Diable, 2430 m. Faktiskt första höga passet utan att behöva kliva och klättra på branta stenfält. Dock försämras vädret stunden innan vi når passet. Ett lätt regn övergår i kraftigt regn och vinden tilltar men sikten är fortfarande god.
Fram till nästa pass, Col de Raus, 1999 m, går stigen lyckligtvis nedåt vilket skyddar oss mot de starka kastvindarna. Det börjar också att åska. Ett kort stopp då vi ta på fleece och gortex plagg innanför regncapen blir nödvändigt. Sikten fortsätter att vara bra och stigen går ofta på en jämn stig högst upp på bergsryggen.
På stigen mot Col de Raus ökar vinden, temperaturen faller och regnet tilltar.
Vi överväger att gå i bivack men sikten är fortfarande bra och vi har ett bra skydd för regn och blåst genom våra förstärkningsplagg. Efter ett par timmar blir vädret långsamt bättre.
När vi kommer fram till Pointe des Trois Communes har vi att välja mellan att vandra till Camp D `Argent (med hotell/restaurang) eller att gå direkt mot Sospel och göra en freecamping på vägen. Vi väljer det senare. Ett skäl till att vi valde att gå mot Sospel var att markeringen plötslig uteblev eller i flera fall var saboterad (skyltarna och stolparna de satt på var nedrivna på flera ställen). Med stöd av karta, rödvita markering och med hjälp av en hygglig fåraherde kunde vi följa leden söderut. Mötet med fåraherden innebar också att komma i närkontakt med hans beskyddande fårahundar. Dessa var många och vaksamma och hade full koll på både oss och de tusentals fåren. Den sista fårahunden dröjde sig morrande kvar tre meter från stigen när vi passerade. Genom åren har vi lärt oss hur vi ska förhålla oss till vallhundarna.
Nu följde ett par timmars behaglig vandring först uppe på bergsryggen och senare ner mot en dalgång. Vårt nattläger slår vi upp i närheten av Baisse de la Linière.
Bivack högst upp på bergsryggen med utsikt över Medelhavet och Nice – detta upptäckte vi inte förrän vi skulle bryta lägret morgonen därpå.
2018-08-14
Vi är mindre än tre timmar från Sospel en liten stad med medeltida kyrka och kapell. Redan på 1200-talet spelade den en viktig roll i handelsrutten mellan Nice och Píèmont (den s k saltvägen). Vi besökte den redan under förra året och fann att den har mycket att erbjuda besökaren förutom ett svalare klimat än vid Rivieran.
Sospel ligger i dalen till höger på bilden
Behaglig ”crest”vandring (vandring på bergsryggen) som övergår i ett nästan oändligt antal serpentiner ju närmare vi kommer Sospel.
Skön stigvandring innan de branta serpentinerna tar över närmare Sospel
Sospel skymtar i dalen
De sista timmarnas vandring innan Sospel blir det vattenransonering. Vårt ”grundlager” med fyra liter vatten är nästan slut när vi når campingen i Sospel.
2018-08-15
Vi bestämmer oss för att stanna en dag extra i Sospel. Turen är på vår sida för det visar sig att det är en helgdag (Jungfru Maria himmelsfärd) med parad genom staden och festligheter med fyrverkeri på kvällen.
Floden genom Sospel är som ofta uttorkad på sommaren.
Den medeltida tullbyggnaden finns i anslutning till bron över floden. Stadens ”hembygdsförening” visade stolta upp byggnaden för oss och andra besökare.
St Michel katedralen i Sospel – barockkyrka från 1762
2018-08-16
En lång vandringsdag (20 km) med mycket upp (1170 m) och ner (1520 m) väntar oss idag. Sospel ligger på 350 m så det blir inga fler två tusenmeters pass.
Vi lämnar Sospel tidigt på morgonen men hinner göra en avstickare till bageriet för proviantering av bröd.
Dagen börjar med några timmars okomplicerad vandring på grusväg. Dock uppåt, uppåt.
Colla Bassa 1107 m. Frankrike och Italien möts här. Här går vi ner i en svacka och tappar flera hundra höjdmeter som vi tar igen i vandringen mot Col du Berceau, 1090 m.
Som att vandra på Ryssberget eller Skåneleden för en stund!
Här ser vi Mentons men även Garavans hamn
Sensam stig på vår väg till Medelhavet. Svårt att skynda på steget här med rullgrus på hal stenbotten.
Vi slutför Grande Traversée des Alpes – GR 5 – Genevesjön till Nice. Denna sommar, 2017, vandrar vi de sista etapperna från Les Houches till Tignes-le-Lac
GR 5 – Genevesjön (Thonon Les Bains) till Medelhavet (Nice) har vi vandrat i flera etapper:
Tour de Mont Blanc 1997 – de flesta delar av TMB som sammanfaller med
Om GR 5 – från början hade vi inga planer på att vandra hela GR 5. Det är först förra året som vi kom på tanken att knyta samman alla delar vi tidigare vandrat i Frankrike. Det började med Tour de Mont Blanc (TMB) 1997. Denna vandring var vår första i Alperna och följdes senare av bl.a. Tour de Vanoise och sedan Tour du Queyras.
Varför GR 5? För att avsluta det vi påbörjat (Genevesjön till Nice) men också att uppleva den högalpina miljön kring Chamonix/Mont Blanc.
Transfer – Flyg till Geneve- bus till Chamonix/les Houches – återresa från Nice (dit vi reste så här: Tignes – Bourg St Maurice – Modane – Turin – Menton – Nice).
Vår livsmedelspackning: Vi vill naturligtvis njuta av de lokala varorna och specialiteterna som kan inhandlas på marknader och i små butiker i byarna, det är en del av resandet som är viktigt för oss.
Under själva vandringen bär vi med oss livsmedel för ett par dagar, en del inköpt på plats annat förberett hemma.
Vad vi alltid har med oss: neskaffe, torrmjölk, tepåsar, kryddor, en påse med torkad frukt och nötter, några färska äpplen, mjukost på tub och hembakat bröd så vi klarar de första dagarna.
Nytt för i år var att vi hade med oss rågflingor till morgongröt (en bra start på dagen), dessutom hade vi torkat grönsaker. Vid lunchtid la vi grönsakerna i vatten så de var färdiga att koka på kvällen (tog bara ett par minuter då grönsakrna var förkokta hemma) . För att förstärka grönsaksgrytan la vi till ett paket nudlar, detta smakade bra, värmde gott och gav bra med krafter till fortsatt vandring. Vi hade även torkat köttfärssås som vi blandade i grönsaksgrytan. Kommer att testa att torka fler maträtter för att ta med nästa år, lätt att bära, lätt att tillaga och smakar gott.
Svårighetsgrad – obs mycket subjektivt! Inga svindelframkallande passager, inga tekniskt svåra partier, vädret: Som alltid I Alperna kan det vara ombytligt. Vi hade de flesta vädertyper under våra åtta vandringsdagar (hetta med plus 30 gr, dimma, ihållande regn, åska och snöfall).
Kartor: IGN – Carte de Randonnèe 1 : 25000 – de som täcker Haute Savoie och Savoie
Guidbok: The GR 5 Trail av Paddy Dillon – andra upplagan 2013 (obs en del uppgifter i boken om olika ”accomodations/service” som boenden och affärer visade sig inte stämma. Avfolkningen och utarmningen av landsbygden är inte bara något som sker i vårt land!
1 – 3 augusti
Två dygns väntan på våra ryggsäckar som försvann efter flighten Dusseldorf – Geneve! Men en tröst är utsikten över Mont Blanc och Glacier des Bossons från vårt boende i utkanten av Chamonix och över Brevent från solstolar på torget.
4 augusti
Col de Voza, 1650 m – tågbanan upp mot Mont Blanc avstår vi ifrån
Någon timmes ”stekhet” vandring innan vi kan överblicka dalen vi startade ifrån
Bra bete för kreaturen efter en nederbördsrik sommar
Äntligen på gång! Dessutom är det vår 44:e bröllopsdag! Stigen sammanfaller med TMB-leden. Vi startar i Les Houches, vandrar igenom hela byn innan vi går på GR5/TMB. Sträckan (till Les Contaminnes) gick vi för 20 år sedan men känner inte igen oss särskilt mycket. Det är otroligt varmt. Svetten rinner av oss i de branta backarna. Ryggsäckarna (cirka 22 resp. 12 kg)är också välfyllda med tält, sovsäck och liggunderlag plus kök och mat för en knapp vecka.
Paus för fika med nybakade croissanter från vårt senaste boende förhöjer upplevelsen.
Vi förbereder också kvällens middag genom att tidigt under dagen blötlägga egentorkade grönsaker. Grönsaker och nudlar serverar vi oss till middag i Les Contamines i vars utkant vi hittar en trevlig camping.
Dagen innehöll också åsynen av två rådjurskid, blomsterängar med grönska som tyder på mycket regn under sommaren och trevligt sällskap av fyra TMB-vandrare. Vi har också nästan glömt bort hur artiga fransmännen är. Alla hälsar med ett ”Bonjour” eller ett ”Bon appètit” om vi har en matpaus. När man framåt kvällningen inte orkar höra en enda hälsning längre (eller besvara den) möts vi av ”Bonsoire” (god kväll)!
5 augusti
Uppåt, uppåt mot Refuge de la Crois du Bonhomme men ännu har vi inte lämnat trädgränsen. Återstår c:a 1300 höjdmeter till passet
Skön paus i skuggan – det går stadigt uppåt på steniga stigar
Fortfarande är det både TMB och GR 5 vandrare på stigen. Vid Croix de Bonhomme viker TMB-vandrarna österut.
Col de Bonhomme 2329 m – vi lämnar Haute Savoie och går in i departementet Savoie
Dimman väller in över tältplatsen jämte Rifuge de la Croix du Bonhomme, 2443 m
Dagens första utmaning är stigningen till Refuge de la Balme, 1706 m. Gassande hett men vi klagar inte. Tål värme bra. Vidare uppåt mot Col de Bonhomme, 2329 m. Livlig ”trafik” på leden! De flesta gåt TMB, vissa med assistans av hästar och mulåsnor som bär packningen. Eftersom vi bär hela bohaget inklusive mat, köksutrustning, tält m m är våra ”ryggor” tyngre än många andras. Men det ger oss en frihet som vi inte vill vara utan.
Vi noterar också att MTB-cyklisterna är hänvisade till egna stigar/leder vilket vi tackar för!
På väg till dagens mål, hyttan vid Crois du Bonhomme, ser vi en stenbock (Ibex) i profil på en bergsrygg. Framme vid Refuge vid 18-tiden och får kostnadsfritt tälta i en svacka nära hyttan. Snabbt bekantar vi oss med flera tältande vandringskolleger bland annat en glad skohandlare från UK, som bjuder oss på te.
6 augusti
Väderomslag. När vi lämnar Rifuge de la Croix du Bonhomme drar täta dimmoln in. Nu väntar en lång men fin vandring till Col de la Sauce, 2307 m. Tyvärr ser vi inte mycket mer än stigen som ibland går högst upp på bergsryggen men för det mesta som på bilden ovan.
Baggsöta Getväppling
Sedan går vi ner i ett ängslandskap rikt på sommarblommor. Mer och mer regn ju närmare vi kommer Plain de la Lai. Vi stannar på Rifuge Plan de Lai för lunch och kaffe för att vinna tid med förhoppningen om bättre väder. Men inte så! Vi stannar där för natten.
Mörka moln över Plande la Lai
7 augusti
Bra boende och trevliga möten med såväl vandrare som cyklister på Refugen du Plan de la Lai. Rätt beslut att stanna där över natten! Åter bra väder med sol, värme och god sikt när det är dags att starta dagens vandring..
Färre vandrare nu sedan vi lämnat TMB-vandrarna.
Åter fint vandringsväder när vi lämnar Plan de la Lai och vandrar uppåt mot La Petite Berge, 2070 m
Inte trodde vi att vi skulle träffa på Mora här!
Vi kan fortfarande skymta Mont Blanc massivet
Många serpentiner och ”shortbends” (=genvägar) idag
Hunden, men inte Sara, är på lekhumör!
Uppåt mot La Grande Berge, nedåt till Lavanchay, 1805 m och uppåt igen till Col de Bresson, 2469 m. Framåt efter middagen når vi Refuge de la Balme, där vi stannar för natten. Fantastiskt läge! Vi fricampar nära hyttan.
Savoies flagga är hissad vid hyttan – Obs skyltning om Grand Traversèe des Alps
Denna hytta är välskött och till skillnad från den vid Rifuge de la Croix du Bonhomme som var smutsig och stökig.
Murmeldjur både hördes och syntes idag och en lammgam svävade över oss – fanns skyltat att den
förekom i detta område – se nedan.
Sammanfattningsvis har denna dag varit en alpvandring när den är som bäst! Vi börjar också så smått bli ”ett med våra ryggsäckar”.
Nice 400 km upplyser skylten på toan – känns skönt att vi redan gjort c:a 350 km och bara har några dagsetapper till Tignes innan vi är klara med ”Grande Travèerse”
8 augusti
Vi sover gott i vårt tält men vaknar av störtregn, kraftig vind och häftig åska. Detta håller på i två timmar. När ovädret lugnar ner sig är det dags för grötfrukost med te och bröd vid absiden. Vårt Hillebergs Nallo har stått pall för ovädret och vi och vår utrustning är i gott skick.
När regnet upphör bryter vi vårt läger och beger oss nedåt dalen söderut jämte en strid flod (LOmente Torrent). Vi följer en fyrhjuls väg som går brant ner i dalen. Regnet hänger i luften och sikten är emellanåt begränsad av dimman.
Vinbergssnäckan trivdes i blötan
Vädret blir bättre och vägen övergår i lättgången stig. Flera km av stigen går spikrakt fram. Vi läser oss till att här en gång funnits en vattenkanal.
Lugnet före regnet!
Efter vår ”andra frukost” vid 11-tiden hoppas vi på fortsatt bra vandring och stabilare väder, men inte så. Vi hinner inte ta på oss ryggsäckarna förr än himlen öppnar sig. Det känns efter en stund som att stå i en dusch. Den branta stigen förvandlas till en strid bäckfåra! Men närmaste by hoppas vi ska ge möjlighet att vänta ut regnet under tak. Enligt guideboken finns det både boende (Auberge, gite d`etape och restaurang) i Valezan 30 minuter nedåt i dalen. Men framme i Valezan är allt stängt och tillbommat! Bara att hoppas på nästa by, Bellentre, en knapp timme längre ner i dalen. Men samma resultat där. En bybo förklarar urskuldande att här finns ingen service. Gå till den mindre staden Landry en timme längre fram på leden. Landsortsdöden finns även i Frankrike!
Bara att bita ihop och knalla till Landry. Efter en del letande hittar vi, med hjälp av en vänlig dam, ett boende, gite d`etape. Det sista rummet blir vårt och valet att stanna där är lätt eftersom det fortsätter att vräka ner regn till kl. 21.30. Enda problemet är att vårt matförråd är slut och värden för boendet inte kunde erbjuda oss middag. Han upplyser oss om att vi kan ta tåget till grannstaden Bourg St Maurice för proviantering men vi avstår. Risken är att vi rinner med vattnet utför stadens huvudgata om vi beger oss till stationen.
Middagen räddar vi när vi kommer på att vi har rågflingor kvar i matpåsen. Vi kokar helt enkelt ett par rejäla portioner gröt på balkongen. Lite fruktsoppa har vi också kvar som förhöjer smakupplevelsen! Till detta vårt sista knäckebröd.
Brant uppåt första timmen sedan mer lättgånget. Från 794 m till 1556 vid Chalet-Refuge de Rosuel ska vi under dagens avkortade etapp. Perfekt vandringsväder idag, soligt och inte allt för varmt. Regn väntas vid 16-tiden men då är vi framme vid Rosuel.
9 augusti
Gårdagens regn var det intensivaste vi upplevt under 20 års vandrande i Europa och Asien. Ett ”monsunregn” som inte upphörde förr än sent under kvällen.
Efter frukosten gör vi en ”time out” från vandring och ägnar förmiddagen åt nödvändig proviantering i grannstaden Bourg St Maurice. Buss dit och tåg tillbaka och redan före lunch är vi åter i Landry och gör oss snabbt klara för dagens vandring.
Som regel bra skyltat vid stig/vägdelning samt med rött/vitt utmed stigen
Brant uppåt första timmen sedan mer lättgånget. Från 794 m till 1556 vid Chalet-Refuge de Rosuel ska vi under dagens avkortade etapp. Perfekt vandringsväder idag, soligt och inte allt för varmt. Regn väntas vid 16-tiden men då är vi framme vid Rosuel.
Ännu rinner det vatten på hälleberget efter gårdagens skyfall
Vi passera då och då en bilväg som går ända fram till Refuge de Rosuel
Då vi anländer till Rosuel inser vi att det inte är ett ställe vi tältar vid. Det visar sig vara en hytta, omgiven av en fritidsanläggning, som nås per bil och många besökare under dagtid är bilburna. Rif. Rosuel ligger också nära porten till nationalparken Vanoise där vi vandrade 2004. På hyttans bottenplan finns en utställning om Vanoise och dess flora och fauna. Av föreståndaren för utställningen får vi värdefull information om morgondagens väder och om ledens beskaffenhet fram till refugen du Col du Palet som är morgondagens mål.
På rif. Du Rosuel hade vi trevligt sällskap vid middagsbordet av en ung kille från Barcelona. Han var ute på långvandring och tänkte sig att gå söderut och sedan hitta leder som genom kommande vandringar för honom ända till Spanien.
Hyttföreståndaren blev nyfiken när vi talade om att vi kom från Sverige. Han berättade att han åkt Vasaloppet och att han jobbade som skidinstruktör (längdåkning) vintertid. Han hade full koll på Frankrikes hittills ende Vasaloppsvinnare Jean Paul Pierrat.
Jean Paul Pierrat, Vasaloppssegrare 1978 – väl känd för hyttvärden på rif. Rosuel
Refuge de Rosuel
10 augusti
Vi kollar väderprognosen noga innan vi lämnar hyttan. Vi hoppas kunna nå hyttan vid Col du Palet men har rif.d`Entre-le-lac som ett andra alternativ. Lugn och kontrollerad vandring under fem timmar leder oss till Refuge du Col du Palet, 2600 m. Det har gått gradvis uppåt under hela tiden. Inga brutala stigningar men heller inga långa sköna pauser i gröngräset. Mat och dryckesuppehållen tar vi på stående fot med ryggsäck på. Låga moln, emellanåt dimma och däribland regn gör sikten begränsad.
Regnskydd på under hela dagen
Varning! Risk för fallande stenar. Denna skylt fanns vid ett större klippblock som vi passerade raskt
Gullbräcka, ännu är floran sommarlik.
Freecamping är inte tillåtet i nationalparken Vanoise. Vädret inbjuder inte heller till camping jämte hyttan. Vi bokar in oss på sovsal med en madrass och filt för var och en i en sovsal (”lager/schlafsaal”, ”dormitory” eller ”dortoire” på tyska, engelska och franska). Kön, nationaliteter och åldrar i en enda blandning!
Bara en kort vandringsdag återstår innan ”Grand Travèerse” är avslutad. Vi njuter fullt ut av den förtätade stämningen i den överfyllda hyttan. Vi håller oss ajour om vädret via hyttföreståndaren (guardian). Sämre väder under natten är kvällens besked.
11 augusti
Upp tidigt. Sitter vid frukostbordet 6.30. Vi har vaknat till ett vinterlikt landskap. Snö under natten och snöfallet fortsätter under hela morgonen.
Alla har samma taktik: Vänta ut snöfallet innan man beger sig ut på dagens vandring. Hyttvärden tycker det är lämpligt att dra iväg strax efter kl. 9. Det snöar mindre nu men ska bli mer snö senare under dagen så han råder oss att börja dagens vandring.
Refuge du Col du Palet, 2600 m
Fortfarande lätt snöfall när vi lämnar hyttan och går upp mot Col du Palet, 2652 m
Först en stig som leder upp till ”collen” (Col du Palet). Väl uppe ser vi inget av de förmodade vackra vyerna på grund av snö och dimma. Snart finner vi stigen som ska leda oss ner mot Tignes. Vi kommer strax till ett liftområde. Sorgligt att se vilka sår som har gjorts i naturen. Vi följer stigen och senare fyrhjulsväg ner mot Tignes-le-Lac, 2093 m.
Vilken härlig känsla! Les Grandes Travèerse des Alps är klar. Att komma till Tignes är ändå ett antiklimax! Denna skylt hälsade oss ”välkomna till Tignes”!
Tignes – en plastig resort som vi ville lämna så fort som möjligt. Ser förmodligen mer tilltalande ut vintertid
Nu har vi knutit ihop Genevesjön och Medelhavet. De sista etapperna är avklarade. Vi känner mest glädje men också lite tomhet.
Vi konstaterar snart att resa vidare från Tignes inte är så lätt sommartid. Senare under eftermiddagen går dock en buss till Bourg St Maurice (som vi besökte tidigare i veckan för proviantering). Därifrån går ett kvällståg till Modane (varifrån vi startat två vandringar – vandringen runt nationalparken Vanoise 2004 och Modane till St Etienne de Tinèe 2014 på GR 5).
Åter till Modane men denna gång bara på genomresa på vår väg till Turin
12 augusti
Efter nära två veckor i kappsäck tillåter vi oss att längta efter sol, värme och lite storstadsliv. Vi tar därför tåget mot Italien och efter bara ett par timmar är vi i Turin.
God mat och storslagen arkitektur möter oss i Turin. Staden har blivit en av våra favoriter. Den ligger strategiskt när man är på resa upp mot Alperna från Nice eller på vägen åter till Nice efter avslutad vandring
13 augusti
Skönt att vara inomhus och utomhus samtidigt i dessa svala ”katabomber” som finns jämte många gator i innerstan
14 – 15 augusti
Efter ett par dagar i Turin fortsatte vi till Menton på Franska rivieran öster om Monaco. Den är ett Nice i miniatyr med sköna vattennära promenader vid badvikar och marinor.
Inte ett hotellrum fanns ledigt i Menton när vi kommer dit denna söndagskväll. Det är fortfarande semestertider här och i Italien har man en högtid som sträcker sig till och med tisdag. Så vi får plocka fram tältet igen men belönas med en fin utsikt över Medelhavet.
Kyrkan i Sospel
Efter Menton väljer vi att åka (med tåg) upp till en bergsby som heter Sospel. Den passeras av GR 52 från ST Dalmas till Menton. Vi har förhoppningar om att ta den varianten nästa sommar. Nu turistar vi i den lilla staden och provbor campingen
16 augusti – 22 augusti
Som vanligt slutar vi vår vandringsresa i Nice – se även Betagen av Nice – under www.bergtagna/aktuellt
0 meter över havet
Bergspass över 2500 m och toppar över 3000 m
